Sommarlajv. Redogörelse

Sommarlajvet. Redogörelse.
Daterat: Idag kl 22:23 Läst: 0 gånger



(För er som är intresserade kan jag berätta att G.P stannade kvar ända till 21.20 ikväll för han orkade inte vänta på bussen i en timma i Vadstena.... )

Meen, nååja.


Kom till Sobel, la ifrån mig grejjerna. Jag, Pimse och Jesper gick till Willys tillsammans. Jesper blev lite sur när jag förväxlade honom och Kenny. *garv*. Meen! En tonårsröst som en annan. Jag hör ingen skillnad!

Iaf. Vi la på massor av grejjer, sallad, smör, och så vidare. Jag och Jesper fipplade med cidern tillsammans och han tyckte jag var galen när jag började lasta på ciderflaska efter ciderflaska. 17 st, och det tyckte han : det där kommer vi aldrig dricka upp! Nååå Jesper, jag antar att du har hatten någonstans i närheten? Eller ska vi kanske tvinga på dig Emilias kjol igen? *asgarv*.
Vi lastade på grejj efter grejj och tänkte väl inte riktigt på hur mycket det kostade. Så vagnen blev rätt full. Vid kassan stötte vi på en bekant, som de andra hälsade på. Och Sonny satt i kassan och såg söt ut.

Kenny och Harald stod och väntade utanför, och oh my gawd vad snygga de var. Jag var tvungen att ta Pimse åt sidan en stund, för vi blev båda så förblindade. Han ska jag liksom vara otrogen med sa jag till Pimse, och vi fnissade ihop till detta faktum. Jag blev mest förstummad, för jag har aldrig sett Harald klädd sån här förut.

Maten betalades och vi åkte snabbt tillbaka med den till Sobel. Ja, jag säger åkte, för vi ”lånade” en kundvagn, som Jesper var snäll nog att ställa tillbaks sen. Sedan fixade jag med utsmyckningen medan Pimse köpte tårtan och hämtade lite extra saker. Det blev jättefint! Tyvärr har vi inget foto på det.... :(

Folket kom en efter en och hjälpte oss att sätta upp saker och annat. Jag sprang omkring med både det ena och det andra och visste inte riktigt vad jag skulle börja, hade så mycket i händerna hela tiden så jag fick stress klä på mig och stress sminka mig på slutet.

Jonas och Karlberg satte på grillen, och det tog väl en två timmar innan maten var färdig. Karlar och grillar, vad är det med dem egentligen??? Men maten blev färdig i alla fall, och det ska Jonas ha en stor eloge för.

Så fort maten var färdig började vi lajva och det var riktigt stelt i början. Vi åt och åt och åt och snackade och snackade. Det gick rätt bra att lajva ändå, trots att vi inte var riktigt förberedda. Pimse och jag gav varandra sticknål hela tiden och jag kunde inte låta bli att garva inombords flera gånger för vi hade det såå mysigt ihop. Jag gick och väntade mest på att min hemlighet skulle avslöjas, men om det tar vi senare.

Första hemligheten avslöjades, nämligen spelkvittona. Det spelade Pimse ut asbra, och jag blev lite förvirrad över vilken riktning jag skulle ta det. Men det löste sig. Och alla spelade bra på reaktionerna med.
Vi åt, skrattade och myste ihop. Tror inte vi hade någon död stund (eller jo det hade vi, men inga långa stunder så som det kan bli i lajven ibland). Tjonke blev jag och Pimse lite sura på, han spelade aldrig ut sin gay hemlighet som han hade fått i uppdrag att göra. Men det gjorde inte så mycket. Efter pausen staplades hemligheterna på varandra, men det gick bra det med. Jonas var otrogen med hushållerskan, osv..

När sen Pimse började spela full, då började alla andra också med det. Jesper spelar full asbra! :) Men jag märkte att det var svårt att koppla bort den där ”fyllegrejen”. Det var väldigt kul att spela full också. Hon började tjata om Inger, och att Tjonkes karaktär borde träffa Inger, den permanentade ”pudeln”. Det blev det stående skämtet och kommer säkert komma igen i höst när man vill retas lite med Pimse... *hehe*.

Okej. Efter tårtan blev det dags för oss att spela upp själva otrohetsaffären. Vi hade, tidigare under kvällen sagt att vi skulle hämta en flaska exklusivt vin i källaren jag och ”Greger” (Harald). Så Harald och jag går neråt trappan mot toaletterna. Jesper gör ansatser till att följa med oss, men Pimse hindrar honom och håller fast honom medan jag och Harald går in på toaletten för att hitta ”vinflaskan”. Jag sköljer den med kallt vatten, och mina händer skakar, jag är jättenervös. Det är han med märker jag, så jag försöker prata med honom och samtidigt lugna ner både honom och mig.
Vi går ut, ställer av flaskan i trappan. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, om jag verkligen ska göra något, eller bara låtsas göra något. Så jag gör något som ser lite halvt skumt ut, närmar mig honom, håller om honom. Jesper kommer nerför trappan och undrar vad vi håller på med. Jag kommer ihåg att jag ska spela full , så jag vinglar till och säger leendes : vi hånglar, varför undrar du det??

Varpå han skriker usch erika (min karaktär) och springer upp för trappan. Pimse stannar kvar och ler mot mig och säger att det inte är någon fara. Jag och Harald går upp.
Harald går in, men går snabbt ut igen. Jag orkar inte se deras blickar (in i karaktärs mode nu... *ler*) så jag följer efter Harald ut och han skakar, ser väldigt ledsen ut och spelar ut hela registret: jag är din halvbror, vi har samma pappa. Men jag ääälskar dig.. !! gosh vad bra spelat det var av Harald. Tror aldrig jag sett honom i en sådan roll förut.
Nåja, han pratar med Karlberg (som spelar pappan i familjen), och Karlberg kommer ut och spelar förkrossad.

Du har legat med din bror! Skriker jesper över hela salen och incest ordet yttras en hel del... Det enda sammanbrottet på det andra följer, och det hela slutar med jag går in i rummet där jag ska mördas. Där stannar jag tills lajvet är över. En efter en kommer de in i rummet och försöker få mig att gå ut igen. Jag blir rörd av deras omtänksamhet för min karaktär....

Nåja, Haralds Greger kommer in som en av de sista och talar om hur ”mycket han älskar mig” och hur ”svårt det här är för honom”. Han var så övertygande i sin roll att jag blev lite störtförälskad på stället i honom. *ler*.

Så efter en stund ska alla gå och lägga sig och jag skriker på slutet och ... ”dör”.

Vi var alla nöjda efter ett långt lajv och trötta så alla skyndade sig rätt fort hem. Dagen därpå var vi alla trötta och väldigt väldigt ”bakfulla”.

Så mycket lajvande blev det inte, men vi hade skojj ändå. Efter lajvet delade jag o Pimse ut poängen och då fick G.P tredje plats, Karlberg andra plats och Harald *taraam taraaam* första plats för sin ”plågade italienare”....

Sen plockade vi ihop, och satt ute och pratade en stund. De snackade mest om rollspel och jag kände mig inte på humör för sådan så jag funderade mest på annat........

G.p och jag satte på ”stolthet och fördom” när vi kom hem sen. passande film på något sätt.... *hehe*.

Förbjudna känslor

Jag sitter utanför ditt rum och väntar. Snart är det min tur. Jag våndas, försöker att inte tänka så mycket vad som ska hända inom den närmsta framtiden. Mp3spelaren och den sköna vilostolen blir min tröst för tillfället. Jag höjer volymen, försöker drömma mig bort och koncentrera mig på musiken istället för mina allt mer förvirrade tankar. Min fot vippar upp och ner till takten i musiken.

Jag är långt borta i tankarnas värld. En skugga dras över mitt ansikte, så jag öppnar ögonen. Du ler, och dina läppar rör sig, du försöker säga något, men jag hör inte för musiken överröstar allt. Så jag tar ut hörlurarna, ler och frågar dig vad du nyss sa. Du ställer om frågan, men allt jag koncenterar mig på är dina läpprörelser. Så fascinerande..

Sakta reser jag mig från stolen och vi vandrar tillsammans in i ditt rum. När jag går bakom dig känner jag doften av din parfym, manlig och viril. Jag motstår mitt behov av att röra dig.

I ditt rum sitter jag på en pinnstol, lagom obekväm för att man inte ska dröja allt för länge. Jag sätter mig längst ut på stolen, som om jag när som helst skulle behöva springa någonstans. Det är varmt här inne, jag svettas och våndas. När som helst skulle jag kunna avlida av värmen, av spänningen och nervositeten.
Du tycks inte märka något av mina inre kval.

Idag är det alltså dags. Idag ska allt komma ut, allt som jag någonsin velat säga. Munnen är torr, känns som ett papper river mig i halsen när jag pratar. Händerna vevar ivrigt i luften, benen sitter tvångsskruvade runt stolsbenen. Mitt inre darrrar, jag försöker att inte verka nervös och uppstirrad, men är säker på att allt syns, att jag går och läsa som en öppen bok. Du sitter bakåtlutad i stolen, med den ena benet över det andra, händerna bakom huvudet. Jag tittar ut genom fönstret, tystnar plötsligt. Ser mig runt omkring i rummet, det känns som om väggarna sluter sig om mig. Jag nyper mig i fingrarna för att komma till liv igen.

Du tittar på mig med bekymrad min, men jag låtsas inte om den. Så fort jag möter din blick slår jag ner min och börjar pilla nervöst med fingrarna. Kläderna klibbar fast på kroppen, jag öppnar munnen för att kunna andas bättre. Rummet känns som en bastu, kan han inte öppna fönstret?, tänker jag desperat. Paniskt försöker jag komma på något att säga, tystnaden är alldeles för kompakt. Försöken till att verka intellektuell och spirituell faller mest platt till marken.
Hela mitt väsen längtar efter att få röra vid dig, att få smeka den mörka solbrända hyn. Ditt okammade långa mörkbruna hår tvinnas mellan dina fingrar, som om du tänker på något. Dina muskler spelar i den alldeles för korta svarta t-shirten, medan din högerhands fingrar trummar otåligt på bordet. När du blir osäker putsar du dina svarta glasögon hårt med nederdelen av t-shirten.

Det blir uppenbart för mig att jag inte kommer våga säga något den här gången heller. Orden känns med ens så platta. Hur ska jag kunna förklara med enkla ord att jag älskar dig? Jag låter tystnaden tala istället.
Din mörka röst ekar i rummet, jag tittar på dig och sväljer hårt. Kanske vet han redan, tänker jag oroligt. Jag försöker lyssna på vad du säger, men det är svårt, jag är mest upptagen med mina egna känslor. Jag ser att du försöker nå fram till mig.

Känslan av allt med en gång kan vara över, att det här är allt jag får, gör att tårarna rinner nerför ansiktet. Jag hindrar dem inte, utan låter dem komma.
Genast rullar du fram stolen, frågar hur det är fatt, men jag är ur stånd till att svara, utan snyftar till och gömmer ansiktet i händerna. Du tar tag i mina händer, håller dem i ett fast grepp som känns tryggt. Tårarna droppar ner på dina skinnbyxor, letar sin väg neråt golvet. Ur ena byxfickan tar du fram ett snytpapper som du torkar mina tårar med. Du ber mig inte förklara något. Som om du förstod allt. Och inga ord var behövda oss emellan. Du ler uppmuntrande mot mig, men säger fortfarande ingenting. En lång stund sitter du och tittar på mig, samtidigt som du håller mina händer. Efter en stund känns sorgen mer hanterbar och gråten ebbar ut.

Innan vi skiljs åt kysser du min panna och sticker till mig ett meddelande. Jag får inte läsa det förräns jag kommer hem. Det sista jag ser innan jag går är ett ögonkast från dig. Det är så mycket känslor i det som jag inte kan tolka.

När jag kommer hem, går jag in på sovrummet, tänder en lampa och sätter mig i sängen. Med darrande händer vecklar jag upp papperslappen och läser:

- - - - Jag skulle älska dig. Om jag kunde. - - - -

Vackert i luften

Ännu en ny sida som kommer fram Vet inte vart alla dessa inre bilder kommer ifrån. Har de alltid funnits inuti mig?

You shake me. Ja kanske. Skakad som en dry martini. Skakad, inte rörd.... skakad av impulser, känslostormar...... hela havet inom mig stormar och jag vet inte vilken sida jag ska dra mig mot...

k o m p l i c e r a d dragen mot erotik men kärleken får ta överhanden.....k ä r l e k e n spelar stor roll.... och teatern är en roll jag spelar.......... är rollen din eller min? Vi leker, l e k e r som dårar. Dårar som faller för D j ä v u l e n . .

D j ä v u l e n flinar. Han har fått mig på kroken. Syndernas förlåtelse, jag söker. Men kommer aldrig få det. I hjärtat syndig en gång, alltid syndig.

Otäckt att bara låta sig styras som en docka på tråd.

Ö n s k a d e h a n d l i n g a r får egna ord som klingar vackert i luften. Som poesi. Som k ä r l e k. Som liv.

Dina ord ger mig liv.

Dina ord jag söker. Dina ord tunga på mina axlar. Tunga ord jag söker, inte lätta. De försvinner i sommarvinden, b e t y d e r ingenting.

Skepnaden b a k o m mina axlar lättar sitt mörker. Vem g ö m m e r sig där i gardinerna?

Snart går jag om jag inte får reda .

Reda på vad ?

Mig själv?

R e d a på dig?

Falla djupt ner utan botten. Att se världen utan b o t t e n .

När ska allt det här sluta? När tar det slut?

Nu

Säg A l l t

A l l t d u n å g o n s i n v e l a t s ä g a

vad väntar du på?

http://blogg.aftonbladet.se/track.php?art=37297


Angående Motala. Det är något speciellt med den staden. Folk jag känner i Motala har någon slags hat-kärlek till den. Den är fin på sommaren, men ett helvete på vintern. Man vill därifrån. Man har sett samma människor gå runt på pubarna och man har raggat på dem flera gånger. Alla känner alla och man kan inte göra något utan att det blir snack.
Om man inte kommer därifrån efter gymnasiet stannar man och börjar jobba på Elux eller Dometic. Man träffar en söt tjej/kille, stannar där och funderar egentligen aldrig på att försöka vidga vyerna.

Men om man kommer därifrån längtar man tillbaks dit. Man blir nostalgisk och upplever sin barndom om igen. Man blir förbannad om något som alltid funnits där plötsligt har försvunnit. Den gamla bensinmacken. Kiosken där man kunde köpa cigg för två kronor/st.
Man tänker: nu när jag har allt, då kan jag flytta tillbaks. Men saker ändras. Städer ändras.
Du är inte samma person som du en gång var. Dina ideal ändras.

Längtan efter kärlek har vi alla. Frågan är bara: längtar vi efter en dröm? Kan drömmen bli sann? Eller är det bara en bild av något som aldrig kan bli verkligt? Finns det en prinsessa där ute som väntar på dig?

Stackars,stackars Denise Lopez

http://www.deniselopezpoker.com/Poker/Blog/6-juni-2006.aspx?ContentId=38F1E234-42E2-45E2-A5A6-4C5DEB8DCFA9


Det är verkligen jättsynd om henne. *not*

Maybe I need you

drömde i natt om ett rum, stängt för alla andra utom vissa forskare.
jag var alltså i skolan igen. hade föreläsning, men vi var få i klassen som lyssnade. skolan kändes ödslig och tom när jag gick igenom den, skulle träffa en lärare och gick till hans arbetsrum.

Han tog på sig sin vita arbetsrock (??? förstår inte varför han skulle ha vit rock,han är ingen titta i mikroskop forskare. han forskar i etik!)
Han skulle visa mig ett privat forskarrum där han brukade vara, och så var vi tillbaks i rummet där jag började.

Rummet var rätt så litet, såg ut som ett typiskt forskningslabb med mikroskop och andra instrument. det var vit färg precis överallt, ljust. Han visade mig runt och jag fick en konstig känsla. Han hade bjudit dit mig av en anledning. Vi hade någon form av relation, vad den var fick jag aldrig riktigt klart för mig. Ibland bytte han ansikte och blev en annan person, också etik professor. Mycket märkligt. Båda hade en ”intim” relation med mig. Jag tänkte: usch åt den ena personen och yayyy till den andra.

Iaf, han visade mig vidare och jag fick sen den privata delen av forskningsrummen. Den var mer intim, en säng, ett runt vardagsrumsbord, fyllt med papper och kläder slängda på golvet, en trolley (???) och en massa annat som jag inte kommer ihåg just nu.

Han började prata om sin fru och hur många gånger hon kommit dit och och hur bra han och jag skulle få det där. Så började vi hångla, och tog av oss kläderna, men efter det vaknade jag. Försökte hålla mig kvar i drömmen för att kolla vad som hände sen, men näe. Det kom inget. *too bad*

http://www.bang.a.se/sjuk/knapra_text.html

Intressant artikel om jämställdhet vad gäller att knapra p-piller, något som kanske kan bli verklighet för män om ett par år, och vad det kan göra för deras mansroll. Kanske måste den omdefinieras då?

Jag älskar att diskutera genus frågor, speciellt med män. De flesta kvinnor jag träffar har en åsikt och det är : tryck ner männen i skoskaften, bränn bh:n, och dansa på deras gravar. Kanske inte så konstruktivt som det låter... *skratt*.

Fast.. har man starka åsikter om hur man vill ha det är man en bitch. Säger man ingenting och låter det vara så är man undfallande och accepterar rollerna utan att ifrågasätta. Hur ska man vara egentligen? Den där starka karriärskvinnan som sätter alla män på plats (och samtidigt beundras av dem i hemlighet), eller den där ensamma mamman som hela tiden får slåss mot samhället för att hon drabbas av det patriarkala förtrycket, som exempelvis paragraf männen på försäkringskassan, socialkontoret, arbetsförmedlingen och så vidare..? *suckar*.

Män har det jävligt förspänt, och det förstår de inte. Lite höhö, klapp på axeln och snack om fotboll och sen är allt kirrat. Män kan komma undan med så mycket och vi så lite. Nu kanske jag verkar väldigt orättvis, men det är så jag har upplevt det hela mitt liv. Alltid har någon sparkat undan benen för mig. När man kommer ut på arbetsplatser blir man kallad "lilla gumman". Jag avskyr det ordet. Jag är ingen liten gumma man kan klappa på huvudet och behandla nedervärderande.

Kan dra ett exempel från sommaren -04 när jag skulle bli uttvingad på en meningslös praktik som jag inte skulle tjäna ett dugg på, snarare tvärtom. Jag totalvägrade, bråkade och skrek rakt ut. Mina argument var väldigt noggrant igenomtänkta. Jag hade en liten valp som jag inte kunde lämna ensam mer än ett visst antal timmar varje dag. Det var ett konstaterat faktum. Det vägrade gubben (ja, jag säger gubben, för han var verkligen en gubbe i mina ögon. Han satt på en position som han inte ens hade utbildning för. Hans idé om demokrati var att skrämma ungdomar ut på praktik med f.d narkomaner. )att acceptera. Han försökte skrämma mig men jag vägrade acceptera hans argumentation. Jag försökte vända mig till någon annan, men fick svaret det inte fanns.

Hans maktposition var otäck. Tänk då de andra i min ålder, eller yngre som inte kan säga emot sådana här människor. De bara accepterar detta trots att de går till praktikplatsen med en knut i magen. Är detta verkligen rättvisa? Är det så de vill att vi ska ha det, vi ungdomar som valt att utbilda oss istället för att jobba? Nej, det kan man inte kalla jämställdhet. Jämställdhet, det är ett fint ord som egentligen bara existerar på pappret.

Jag skulle önska att alla män var som du och kunde tala om kvinnor på ett icke nedervärderande sätt. Att de höjde upp kvinnan istället för att se henne som ett objekt man bara kan göra hur man vill med. Man slutar se på personen som finns där inne och ser då bara ett hål, ett par bröst och något man kan knåda på för att nå egen tillfredställelse.

Tvätt och annat

Idag är det den stora städdagen på året. Dags att göra sig redo för exekutionen, kallad M-L. *usch*.


Nåja, jag får något gott utav det med. Hoppas jag.

just nu.

män.

avskyr dem.

världen är bättre utan dem.

You take your love
And throw it all around
Like it’s nothing special
Just a sound

Kanske kan det se ut så här.

Snygga riff i musikvärldens historia:

Piano/Bas/Gitarrgången i Maybe I'm amazed med Paul McCartney

Trummorna i slutet på "In the air tonight" med Phil Collins

Sången i "Devil got my woman" av Skip James - svajjande, inte harmoniskt perfekt men ändå så underbar. Vem är den här kvinnan som Skip James talar om?

Bästa övergången: Queen - Bohemian Rhapsody (behöver jag säga mer?)

Bästa blip blopp låten (just nu) - Madonna - Liquid Love


Kanske inte det bästa samplet att platsa i en låt

Jennifer Lopez - Get Right (saxofonerna) Snyggt första gången, sedan väldigt monotomt.

Hemtenta för Edgar

Sitter här och försöker skriva på hemtenta till Edgar som ska lämnas in imorgon. Det går inget vidare... :)

Idag har jag varit och hjälpt Love med teatermuseet. I morgon (läs idag) ska jag åka in till skolan och lyssna på ett seminarium. Ska bli skojj att träffa Nisse igen. Men sen är det sommarlov!!!!

*Stolt*

YEEEEEEEES!!!!!!!!


Jag skrev färdigt inledningen till Wicca. Finally! Tack Klas (Uppsala) för all hjälp. Det behövdes.

Yess. Nu väntar jag spänt på vad Nisse kommer säga om inledningen. Om den är godkänd eller om jag måste ändra på den. Tror jag kommer få veta det på måndag.

*hoppas, undrar, tänker, längtar*

Ni som läser

Ni som läser det här: lämna gärna en kommentar eller skriv något fint till mig ! Det är lite trist att skriva och inte ha någon som kommenterar.

Den du har sex med....

Tänk på en sak. Den du har sex med, har säkert haft sex med andra. Så när du har sex med honom / henne har du också sex med de personerna de har haft sex med. Därför kan alla länkas till varandra, på ett sätt eller ett annat.

Mysko.


Så när jag har sex med T, eller exempelvis P, då har jag sex med deras f.d partners också samtidigt. Vi delar med oss av varandras erfarenheter av andra. Om jag då skulle ha sex med M, skulle det vara som att ha sex med alla de som han har haft sex med förut.

Mysko.


Exempel.

JAG
--------- T -------> 74 tjejer -------> de personerna tjejerna haft sex med----> de killarna / tjejerna som haft sex med dessa har haft sex med andra --->>> och så vidare. ->>> nånstans där länkas det tillbaks till mig.


Mysko. Skrämmande.

Jag har sett för mycket på Lword idag, så ursäkta mig. Men tanken är fascinerande.

Jag funderar på andra saker också, men de är alldeles för weirda för att jag ska kunna skriva upp dem här.

Vill du veta, kan du alltid fråga mig IRL....

Sen natt med Royksopp

Idag var jag ute och gick en lång promenad. Det var jätteskönt. Stannade vid ängen och la mig ner i gräset och lyssnade på min favoritmusik. Var varken ledsen eller glad. Bara fundersam. Samtidigt som det var skönt att vara där själv, önskade jag att någon var med mig. Att jag kunde dela allt det här fina med någon.

Det blev inte så mycket läst av Människa och Gud som jag hade tänkt, men istället fick jag sinnesstillnad,och en känsla av lugn. Kan vara bra att använda sig av... ;)

Senare på kvällen fick jag äntligen tag på Pimse. Vi ska träffas på söndag och jobba med sommarlajvet. Undrar om det blir av. Det känns inte lika viktigt som allt det andra jag håller på med nu. Skolan är prio ett, politiken prio två och sommarlajvet prio tre. Sommaren kryper närmre och närmre med stormsteg och jag har panik över alla räkningar jag måste betala och all tid jag inte har till att göra alla de sakerna jag vill göra.

Jag har blivit erbjuden att delta i ett än så länge rätt så hemligt projekt. Det verkar jättespännande, och jag ser fram emot när vi börjar jobba med det på riktigt. Det lär gå åt rätt mycket tid åt det i sommar.

Tankarna gnager på Claes just nu. Jag oroar mig för honom. Vet inte varför. Kanske för att han verkade så kall när han pratade om sitt barn. Kanske det var för att han hela tiden vill verka så oberörd, och hård. När jag vet,vet, att han egentligen inte är det.

Måndag är ödesdagen. Dagen med sort D. Den finns ständigt i mina tankar och stör min koncentrationsförmåga. Jag är både i upprorstillstånd och lugn över den dan. Sista dan.

Lämnar er med Royksopps ord.



It was me on that road
But you couldn`t see me

I don't know what more to ask for
I was given just one wish

What have I and what I ache for

Roads are getting nearer
We cover distance but not together

There is no room where I can go and
You`ve got secrets too

Dags att börja om på nytt?

Bara en liten fundering innan jag går till sängen och läser Människa och Gud för fulla muggar...

När saker o ting är oklara besöker jag en tarotsida för att få rätsida på livet. Man ställer en viss fråga man vill ha svar på, och sen får man tre kort gratis. Det funkar alltid bra när jag är förvirrad. Men den här gången... *rynkar pannan*. Väldigt förvånande. Hur vet korten exakt vad jag känner? Handlar det bara om psykologi alltihop, eller kan de verkligen se sanningen?

Korten pekade ut både jobbiga situationer och roliga saker. Saker jag måste ta itu med. Jag ska inte avslöja vad korten sa, för då förlorar de sin verkan, men kan nämna några få saker som "arketypisk kärlekstriangel", göra det man älskar....

Jag förstår dock inte, ska jag verkligen säga det jag tycker? Det jag VERKLIGEN tycker? Jag har ju massor att förlora på det. Dessutom känns det som om det redan är ute i det öppna. Vad finns kvar att dölja? Jag har i princip skrivit det på näsan på... eh, ja. Det där är för mig att veta, och för dig att ta reda på....

Fokuseringen ligger just nu på nästa vecka. På måndag. Om jag verkligen klarar av det, vill säga. Om jag inte fegar ut i sista minuten, som jag alltid gör. Eller om jag blir distraherad. Nej, den här gången ska jag inte bli det. Jag ska klara av det! Måste bara veta vad jag ska göra. Och hur jag ska göra det.

Men det där kortet. Det har inte dykt upp på.... fyra år. Då måste det betyda något, eller hur? Kan inte bara vara slumpen.


Won't runaway this time.

Won't try to hide.

Won't look back.

Will stay focused and have a clear path to go on.

Turen Motala - LinCon - Tranås

Claes hämtade mig vid tretiden. Vi åkte direkt till Lincon. I bilen satt Jonte och Amo. Amo har jag träffat ett par gånger men aldrig riktigt pratat med. Amo skulle försöka ge väganvisningar till Claes, men lyckades inget vidare.. :) "Du är nog blond under allt det där svarta håret", säger Jonte med ett flin. Amo svarar med ett "asch"! och vi släpper av henne i Ryd. Parkerar vid universitetet och går in mot området. Jag går runt där lite lätt och känner mig hemma. Claes och Jonte klagar över att det är stort och för en gång skull känner jag att jag kan ha något för mig själv som ingen annan i den bekantskapen skulle få för sig att göra.

Vi går in, tittar och jag ler igenkännande. Många nördar. Många söta (sic!) killar. För den gemene mannen/kvinnan skulle det här verka som gymnasiet all over again med 99% naturvetare / samhällare. *ler*. Men den enda skillnaden här är att man inte går runt med en miniräknare,eller en översättningsbok, utan snarare tärningar i alla dess former. De få tjejer som finns där klär sig antingen överextravagant med korsett o allt eller i billiga jeans och en ful enkel bamse tshirt färgat med någon för länge sen urtvättad färg i håret. Också glasögon förstås. Icke att förglömma! :)

Så letar du efter ögongodis kan du glömma Lincon. Men för mig var det rena rama paradiset. Så många söta killar på samma plats! :)

Vi går igenom de få shoppar som finns, Claes och Jonte häpnas över hur mycket nya grejer de hittar och börjar genast ringa runt till polare medan de drägglar över de nya utgåvorna av EON kampanjer. *skratt*. När vi är klara med shoppingen går vi runt och kollar på när folk spelar olika rollspel. Mest sånt som inte kräver tystnad, alltså Warhammer, WOW, tvspel och annat. Jag ser gång på gång hur Claes gnyr över det faktum att han inte kan sova över där och börjar le för mig själv.
Vi stannar till vid en workshop där de gör smycken av ringbrynjeringar. Killen, som har "DreamDesign" snackar massor om ringbrynjor med Claes och Claes ler lyckligt hela tiden. Jonte verkar mest ointresserad, men är snäll och lyssnar. Jag ber killen göra ett smycke till mig. Vi har ju råkats på förut säger jag och ler. helgon, lajvlily heter jag där säger jag och han aha, men jag kände inte igen dig för du har ju annan hårfärg nu! :)
Så snackar vi livligt en stund och han säger, okej jag gör smycket, men det tar en stund så ni kan väl gå runt lite till. Men vi bestämmer oss för att ta en matpaus och köper den världsberömda LinCon burgaren. *mmmm*.

Sen köper jag smycket och vi drar hemåt Motala. Det är tänkt att vi ska festa där.
jag blir hembjuden till Katja, men jag är inte så intresserad av att snacka med henne, vill mest gosa med hunden bebis (en pitbull som heter bebis??!!).

Så åker vi taxibuss ner till stan och jag och Claes blir bjudna på inträdet till Bryggeriet av en av Claes gamla kompisar. Ett hårdrockscoverband spelar och de är väl okej.... vi sitter där en stund men bestämmer oss för att gå upp till ett annat ställe där de har karaokekväll. Efter halva kvällen har gått bestämmer jag mig för att sjunga like a virgin med Claes. Men Claes vill inte sjunga...:) hehe. Men det skulle han inte göra heller, utan en liten show blev det istället. Erhmm. *ler*. Nästan stripshow. (om jag hade vågat alltså). Claes hängde på så gott han kunde. Har aldrig känts så befriande att uppträda utan press på sig att låta bra, utan bara köra. Så här skulle det vara att sjunga jämt, tänker jag efteråt.
Han satt på en stol på mitten av scenen och agerade objekt som jag sjöng till. Skiitskoj. Fick bra betyg efteråt av alla som tittade på mig. Femma direkt! *ler*
Nån tjej sa att jag var "söt".

Jag blev kallad Claes flickvän under kvällen,men han svarade näääe vi är bara vänner och inget annat... Den största anledningen till att jag ville ut och festa i Motala var att jag ville träffa Fredrik Virtanen. Men han gick säkert till de ställena jag inte gick - det vill säga Harrys.... *suck* Nåja, I guess it wasn't meant to be...

Stöp nästan direkt i säng efter vi hade hämtat mat från Pekkas och fått skjuts hem av Jontes syrra. Trött!

En dröm om någon någonstans....

vi åkte bil, han och jag. han skjutsade mig, jag spelade en låt i hans bil. vi pratade om allt mellan himmel och jord. i början, hade jag byxor på mig. bil sekvensen upprepades fyra fem gånger och de två sista gångerna hade jag tagit av mig dem.byxorna, alltså.. jag tänkte, han måste bli trött på att höra samma låt om igen. men inte. han sa ingenting. var bara snäll och söt som vanligt.
i bilen spelades ” in the air tonight ” med phil collins. vi snackade som sagt en stund, sen släppte han av mig på ett ställe. det hände aldrig något, men stämningen var väldigt intim...

han hade skaffat ett nick på helgon också, och vi snackade väldigt mycket över nätet där. namnet var något med t..... *hmm*.

Utdrag ur Egyptian Dreams

”Om du älskar mig, varför lämnade du mig då?”, frågar jag.
”För att jag var rädd.”
”Rädd?!”, utbrister jag. ”Rädd?!” ” Sånt där säger män bara som undanflykter. Det finns inget som heter rädd. Bara feg. Du kunde inte säga sanningen, därför stack du din väg. Nä, vet du vad Sandor. Jag är trött på lögner. Jag trodde du stod över allt sådant. Trodde att inte du var som alla andra män. ” Sandor står handfallen, säger ingenting.
Jag börjar gå mot tågstationen, vänder ryggen bort från honom. ”Han kan gott få lida”, tänker jag.
”Nej, Rebecca”, ropar han förtvivlat. ”Gå inte din väg, jag ska förklara allt….!”
Men jag lyssnar inte, utan fortsätter gå. Det är inte långt nu, bara ett par meter till så har jag gått på tåget. Den sista anhalten på resan…
När jag är på väg att gå på, springer Sandor in på perrongen. ”Vänta!” ”Vänta Rebecca!” ”Jag ska förklara allt!”
Jag blir osäker. ”Vad vill han egentligen? Jag trodde det var klart vad jag ville… varför envisas han…”
Medan jag tänker tar min fot ett steg ner på trappan. Utan att jag märker det. Som en omedveten handling. Sandor kramar om mig, lyfter ner mig från trappan och kysser mig. Allt händer så fort, det känns som om jag blivit tagen av en storm.
Lyckan rycker tag i mig, det bubblar inuti. ”Han älskar mig!”, tänker jag glatt. ”Annars skulle han inte brytt sig, och bara gått sin väg.” ”Han älskar mig verkligen! ”

Det är kallt ute. Jag kan se stjärnorna. De försöker få mig att känna mig mindre ensam i universum. Vi har åkt ut till pyramiderna i öknen för att få prata ut enstört. Men inte ett ord har yttrats mellan oss. Jag är osäker på vad han vill höra från mig. Tror han känner samma sak, även om hans ansikte inte speglar känslor. Vi går, sida vid sida tysta och njuter av mörkret. Jag stannar upp och tittar mot himlen. Stjärnorna blinkar till då och då, som i uppmuntran. ”Säg något till honom!”
Jag stannar, fastnar för en inskription på väggen. Den är inte hel, men jag kan läsa ut en del av orden…”… den vita kvinnan som kommer från ljuset….” ”Sandor”, viskar jag mjukt. ”Titta här!” ”Vad kan det betyda?”

Den färglösa rösten

För varje stöt blev din makt bara större över mig
För varje stöt vart jag svag
För varje stöt dog jag lite mer och mer
Men du bara ler
Tror inte att du ser
Hur jag ber

Du är den enda jag vill ha sa du
När du lämnade mig
Ensam och naken på golvet på golvet
När dörren stängdes bakom din rygg
Fick jag en större kris
Frös mitt inre till is

Vad hade jag egentligen gjort?
På krogen gick ju allt som smort
Men nu kände jag mig bara som en lort
Varför gav mig till ett svin som dig?
Borde bara sagt nej
Borde bara sagt nej

Du ringer nästa dag
Säger, jag kommer över klockan fem
Vågar inte säga nej
Vågar inte säga nej
Tänker du älskar ju ändå mig
Så rädd för dig och vad du kan göra

Vi passar så bra ihop du och jag, säger du
Men din blick är hård
Din hand når min kind
Tänk att jag var så blind
Och inte såg vad som kom

Ser den bottenlösa brunnen framför mig
Och vet inte hur jag ska ta mig ur den
Din kärlek bli kvävande
Den som i början var så svävande
Det är så här helvetet ser ut
Jag ser inget slut

Roliga Latinska citat att strö sig runt med....

Excusa me, vir optime, cogitio inquis tibi nomen "fatuus" es? — Ursäkta min herre, sade du att ditt namn var "Idiot"?

Ancilla, face mea laganum! — Slavkvinna, gör pannkakor!!

Mater tua criceta fuit, et pater tuo redoluit bacarum sambucus. — Din mor är en hamster och din fader luktar fläderbär.

Machina improba! Vel mihi ede potum vel mihi redde nummos meos! — Din idiotiska maskin! Ge mig min läsk eller ge tillbaks mina pengar!

Cogito ergo doleo. — Jag tänker, därför är jag deprimerad.

Catapultam habeo. Nisi pecuniam omnem mihi dabis, ad caput tuum saxum immane mittam. — Jag har en katapult. Ge mig alla dina pengar, eller så slungar jag en gigantisk sten mot ditt huvud.

Cave ne ante ullas catapultas ambules. — Om jag var du så skulle jag inte gå framför några katapulter.

Fac ut gaudeam. — Make my day.

Visne saltare? viam Latam Fungosam scio. — Vill du dansa? Jag kan fågeldansen.

Re vera, potas bene. — Påstående: Du dricker verkligen för mycket.

Utinam barbari spatium proprium tuum invadant! — Må barbarer göra intrång på din personliga yta!

Utinam coniurati te in foro interficiant! — Må konspiratörer förtala dig i köpcentrat!

Mellita, domi adsum. — Älskling, jag är hemma.

Te audire no possum. Musa sapientum fixa est in aure. — Jag hör inte vad du säger. Jag har en banan i mitt öra.

It's in the air tonight....

Var i skolan idag för en gångs skull. På väg in dit var jag förväntansfull och nyfiken. Vad skulle hända idag? Samma sak som tidigare? Att jag skulle gå därifrån
fylld med frågor och en knut i magen av rädsla och ledsnad?

När jag gick på bussen blev jag besviken. Så besviken och ledsen. När jag gick av bussen, in till universitetet grät jag inombords. Allt kändes så hopplöst. Och mörkt. Det var, som om någon dragit tag i mig och störtat mig ner i marken. Att fortsätta gå in till keyhuset kändes med ens väldigt tungt och jag funderade ett tag på att bara gå tillbaks till bussen och åka hem igen. Skylla på plötsligt migrän, eller vad som helst. Bara jag slapp se det där ansiktet skrattandes rakt i ansiktet på mig. Jag ville bara gråta, visa hur ledsen jag var. Men det gick inte, av någon anledning. Jag satte mig för att läsa, och försökte koncentrera mig. Men tankarna gick runt runt runt och jag hade svårt att koncentrera mig. Samtidigt som jag var ledsen var jag arg! Arg för vad? Ja, du om jag det visste.

Seminariet började. Med ens gick det lättare. Folk runt omkring mig var positiva, därför blev jag positiv. Jag försökte härda ut i värmen, och inte titta åt ett visst håll. En gång möttes våra blickar. Jag antar att jag såg arg ut för han tittade frågande/ misstänktsamt på mig. När seminariet äntligen var slut (och jag höll på att gå upp i limningen för att det var så varmt), så skulle vi prata.

Gick mot arbetsrummet och pratade om diverse saker. Piller en utav dem. Satte oss ner, pratade om det viktiga och gick sen över till andra saker. Som vanligt... ;)
Jag fick till slut det jag ville ha. Men jag fick göra det själv, naturligtvis. Gud förbjude för egna initiativ.

Nej, när jag gick därifrån var jag nöjd och glad. Jag hade blivit sedd! Någon hade pratat med mig som en människa, inte som ett ting. Någon hade frågat hur jag mådde. Tiden räckte inte till för alla frågor jag ville ställa.
Men jag fick ut det som jag ville. Det var det som var huvudpoängen. Alla känslor är så svåra att sätta ord på. Jag ville säga så mycket men som vanligt blev jag distraherad och bortvillad. Så att alla andra farliga ord blev glömda. Vet inte om jag kan kalla det tur eller otur. När man är där inne är det så svårt att hålla känslorna i schack, att inte bara göra något drastiskt, som, en smekning över kinden, en extra djup blick i ögonen, ett hastigt handtryck......... är verkligen en kram för mycket att begära?

Ta mig inte på djupaste allvar nu, det är sent på kvällen, jag är trött efter att ha somnat i soffan tittandes på Aristocrats. Men jag är galen av alla dessa känslor som inte får utlopp. Jag vill ha någon att slösa dem på.

Tack vare dessa jäkla piller har min lust att göra saker minskat från att vara nyfoman till att bli världens torra frigida människa. Usch, säger jag bara. Känslorna har inte försvunnit, de har jag fortfarande, men lusten är borta. Jag kräks på allt vad som är erotik. Det enda jag vill ha är en kropp som ligger bredvid mig, som snusar och håller om mig och ger mig den trygghet jag så desperat behöver.

Jag önskar att jag visste vad jag ville ! Jag har frågat mig själv det här så länge, men inte fått något bra svar. Jag önskar att du inte var så avståndstagande mot mig. Krama mig, slå mig, hata mig, älska mig. Bara TYCK något om mig. Snälla säg vad du tycker om mig. Jag vill så gärna veta. Jag vill veta!


And I can feel it coming in the air tonight, Oh Lord
I've been waiting for this moment for all my life, Oh Lord

Well I remember, I remember don't worry
How could I ever forget, it's the first time, the last time we ever met
But I know the reason why you keep your silence up, no you don't fool me
The hurt doesn't show; but the pain still grows
It's no stranger to you or me

Sån här är jag (och har varit ). Hurdan är du?

'Cos teacher
There are things that I don't want to learn
And the last one I had
Made me cry
Because it ain't no joy
For an uptown boy
Whose teacher has told him good-bye, good-bye, good-bye

When you were just a stranger
And I was at your feet
I didn't feel the danger
Now I feel the heat
That look in your eyes
Telling me no
I wrote the song,
I know it's wrong

And teacher
There are things
That I don't want to learn
Oh the last one I had
Made me cry
Because it ain't no joy
For an uptown boy
Whose teacher has told him good-bye, good-bye, good-bye

And teacher
There are things
That I still have to learn
But the one thing I have is my pride

One more try - George Michael


George Michael vet inte hur rätt han har. Du har, på ditt sätt, redan sagt adjö till mig. Kanske är det jag inte vill acceptera... Att livet går vidare. Jag vill ha ett bra avslut med dig. Det har gått så snett förut. Om jag kunde få ett avslut med dig kunde jag gå vidare och sluta fundera. Snälla, ge mig det. Det är det minsta du kan göra för mig. Jag har väntat så länge på att du ska säga något. Vet inte hur många nätter jag vridit och vänt mig i sömnen för att jag tänkt ihop scenarion där alla sanningar läggs fram. Där inget kan gömmas eller undantryckas. Snälla... jag orkar inte gråta mer. Jag orkar inte gå med det här konstanta trycket i bröstet. Jag vill bara få fram sanningen. Vad du än säger kommer jag acceptera det.

Jag har kanske överdrivit din betydelse under året som gått. Du har alltid varit snäll och pratat med mig. Hjälpt mig, på ditt eget sätt. Jag borde inte ens säga de här sakerna. Du tycker redan att jag är galen nog. Jag har kanske överskridit en del gränser för vad som kallas normalt av andra. Men jag är lite knäpp, på mitt eget sätt, och när jag är i närheten av dig har jag det lite svårare att dölja det än vad jag brukar kunna. Du kanske refererar mig som "den där konstiga människan" när du pratar med andra om mig. Vad vet jag? Du kanske är jävligt trött på mig och bara vill be mig dra åt helvete. Vad vet jag?

Jag är högljudd, (erhm erhm), intensiv, sarkastisk, cynisk och gillar att ordskämta med folk. En del uppfattar det som elakt kanske, men det är en viss jargong jag lagt mig till de senaste åren.... bitchig skulle andra säga kanske... *ler* men jag orkar inte spela den där lilla söta kattungen. Det är inte jag. Jag ska inte behöva be om ursäkt för den jag är. Å andra sidan är jag snäll, omtänksam, och väldigt generös mot människor jag tycker om. Jag lever lite i skuggorna av samhället. Jag ser och upplever så mycket konstiga saker varje dag. Jag har en tendens till att älta gamla saker och gärna gnata och överanalysera ord och handlingar. På grund av mobbingen på högstadiet hade jag inte så många vänner, och var lite av en enstöring. När man inte umgås med andra lär man sig inte det sociala spelet.
Kan häva ur mig ganska många grodor utan att jag tänker efter (jag brukar säga först och tänka sen). Blir arg väldigt lätt men det går över fort. Har man sårat mig en gång, glömmer jag det aldrig. Jag är väldigt lat och bekväm av mig. Och saker måste hända nu,nu,nu annars blir jag galen. Försvinner lätt in mig själv när jag tycker något är tråkigt. Obehagliga saker sopas lätt under mattan. När jag var yngre kunde jag ta itu med sådant men inte längre. Jag avskyr att ringa till myndigheter. Får panikattacker och skjuter upp det så långt det går. Hatar att betala räkningar. Hatar orättvisor. Står vid kamplinjen när jag ser någon bli orättvist behandlad.

Tror alltid att jag kan dölja mina känslor bra men andra säger att de kan läsa mig som en öppen bok. Vilket stör mig. Jag vill vara lite hemlig av mig. Människor med udda hobbies tilltalar mig. Älskar att sjunga, och dansa, och uppträda. Men är rätt så blyg av mig. I rätt sällskap kan jag prata om vadsomhelst (som du kanske märkt... *skratt*).

I ditt sällskap blir jag alltid distraherad och blockerad. Jag har massor att fråga och prata om, men glömmer alltid vad jag ska fråga när jag träffar dig. Lämnar alltid ditt rum med en viss "men vad faen, nu fick jag inte det och det sagt, eller det och det gjort". Kommer alltid på det efteråt. Vissa gånger har jag velat visa hur ledsen jag är (som exempelvis veckan när farfar dog) men tillfället har inte känts rätt eller så har du varit och otillgänglig rent psykiskt.

För mig är skolan och inlärning av saker väldigt associerade med känslor. Om något är tråkigt, känns det bara motigt och jobigt att plugga eller anstränga sig i skolan. Jag tappar motivationen då och blir deppad för att jag inte anstränger mig mer än vad jag borde och får dåligt samvete. Det blir en ond cirkel... Tänker hela tiden: jag borde..... men så är det något bra på teve, eller jag måste hjälpa johanna med läxan eller så är diskhögen alldeles för stor eller så är det någon lajvare som ringer och är deppad över något som jag måste prata med eller hjälpa på något sätt.
Jag hjälper andra mycket och det resulterar ofta med att jag glömmer bort mig själv. Sen tar jag på mig dåligt samvete för hela världen och gör ofta en höna av en fjäder. Kanske är typisk kvinnlig sak att göra?

Vad vill jag säga med det här egentligen? Bara att jag vill att du accepterar mig för den jag är. Det här är hur JAG är.

Hurdan är du? Om du skulle beskriva dig själv?

Svekfull vän?

Så här ligger landet:

För en vecka sen skrev jag till Andreas, tänkte att det skulle vara skojjigt om vi kunde träffas och snacka lite. Det hade ju varit ett tag sen vi träffas och jag ville catch up med honom och höra vad han hade gjort den senaste tiden.

Anledningen till att jag inte hade träffat honom på länge var att jag ville ge han och hans flickvän tid med varandra. De är ju trots allt rätt så nyförälskade och behöver tid ihop. Vänner som "försvunnit" när de blivit ihop med någon är ingen direkt ny företeelse. Så jag tänkte att om jag ger honom tid så kanske han ger mig tid tillbaks sen. Dessutom hade vi umgåtts rätt så intensivt på hösten, och jag kände att vi behövde tid för oss själva.

Under den här vårterminen har jag varit rätt så nere, men försökt att lösa det själv eftersom jag har kunnat det förut. Men det har inte fungerat så bra. Motivation till att göra saker har stensjunkit eftersom andra saker varit mer intressanta.

Att vara vän med Andreas, så som jag har nu tänkt efter; har hela tiden varit på hans villkor. Det är alltid han som inte orkar gå ut bland folk. Det är alltid han som bestämmer hur var och när vi ska träffas. Det är alltid han som bestämmer om han har "tid" att träffas. Till råga på allt så påstår han sig ha kommit "högre" i utvecklingen än oss andra eftersom han hela tiden jobbar med sig själv. Han pratar om sig själv som om han står på ett högre utvecklingsplan än oss andra. Vart finns ödmjukheten? Är det verkligen så att en vän genom att hela tiden säga "jag är högre än dig" är en riktig vän? Är det inte snarare ett sätt att trycka ner den andra människan och få henne att känna sig otillräcklig?

Jag har alltid trott, att vänner, det är sådana som har tid för någon, oavsett vilken tid på dygnet det är. Som alltid ger goda råd och stöttning. Någon som man har roligt med. Någon som man kan prata om allt med. Någon som inte försöker trycka ner och få mig att känna mig mindre värd.

Andreas är en jättegod vän när han inte beter sig som om jag vore en främling. För det var det jag var i hans senaste email till mig. Jag var en främling. Hur ska jag annars förklara hans kommentarer till mig och om mig? Det var som om de där 5 åren inte existerade. Jag var endast en klient, någon som man inte har en emotionell bindning till. Varför ville han annars ta betalt för att vi ska träffas och "snacka"?
Jag ser inte honom som ett medel för mig att klättra i utvecklingsstegen. Jag ser honom som en vän, någon man delar allt med. Jag vill ju veta allt om hans liv och vad han tycker och tänker och vad han har problem med. Det ska inte bara handla om mig, det ska handla om hans tankar och känslor också.

Men problemet ligger väl då i att jag inte är hans vän. Varför skulle han annars skriva sådär? Mitt liv är väl då för honom ungefär lika intressant som en flugsmuts på väggen.

Det sårar mig rätt så rejält. För om jag hade vetat det från början, hade jag inte anförtrott mig till honom. Han skulle inte ha blivit min vän.

Jesus

Something in the way she moves
Makes me think of all the things I've missed
And something in the way she looks at me
Makes me wanna lie down open my mouth and get kissed

Yeah yeah
Yeah yeah

And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked


Something in the way that she walks
makes me wanna change the way I think
and something in the way she talks to me
makes me order up another drink
so she can get in my thing

yeah yeah
yeah yeah

And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked

Touch me touch me touch me touch me touch me
like no other
Hold me hold me hold me hold me hold me
like no other
love me love me love me love me love
like no other
like no other

Something in the way she just is
Makes me wonder who the hell I've been
And something in the way we are
Makes me wanna dive down into a brand new sin

yeah yeah
yeah yeah


And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked

So Sick.... Ne-Yo my man...

Well, så här är det...

Tittade på Lword idag. Hade ett enormt gräl med T som vanligt... Är bara trött hela tiden. Vet inte vad det beror på. Sen gråter jag, men jag tränger ut det. Vill inte. orkar inte. Så trött.

Wzup fråga / Vad skulle du rösta...

Lunar hade en Wzup fråga i går som gick ut att man skulle svara på vilket parti man skulle rösta på om det var val idag.. 19 jävla procent av min åldersgrupp skulle rösta på moderaterna. Visserligen var fler osäkra, men vad fan, 19 procent!


Folk har verkligen inte förstått vad moderaterna vill egentligen. De vill urholka allt som våra föräldrar har byggt upp under 70talet. Allt vad socialförsäkringar och välfärdsstat heter vill de ta bort och satsa på "privata alternativ..." Och partiledaren för moderaterna kör sitt lilla mysrace och tror att han ska vinna valet på att tala mjukt och försiktigt. Det är snarare skrämmande. Jag blir rädd varje gång jag hör honom prata, vare sig det är i tv eller i radio. Nej, usch och usch. jag har något emot att politiker kör sitt lilla myssnack. De gör det bara för att dölja andra saker...

Så kul! Höll på att skratta ihjäl mig när jag läste detta på en amerikansk blogg:

Lindsay Lohan won an award for "Favorite Actress" in Herpes: Fully Loaded at the Nickelodeon Kids' Choice Awards on Saturday. When she ran up to accept her award she had yet another "wardrobe malfunction," or as I like to call it, "she's either really stupid, or she does this crap on purpose, or both." All of the 8 year olds standing beneath her will likely nominate her for "Favorite Freckled Ass Crack" for next year's awards show. I didn't watch the show, but I assume her acceptance speech went something like, "Thanks, you little bitches! I'd throw my underwear at you, but I'm not wearing any!! LOL at me! Peace out!"

(Text taken from http://www.idontlikeyouinthatway.com/2006/04/lindsay-lohan-classes-up-kids-choice.html)

Lazy....

har fått internet hemma sen jag skrev sist. men inte har det blivit mycket skrivet här inte... :) har inte direkt tid... måste skriva en massa ... men inte dagböcker.

asch dags att signa off och läsa böcker jag egentligen inte vill läsa... :(


see yall.

Tro inte att jag kommer att bli kär

Tro inte att jag kommer att bli kär
-------------------------------------------


Jag har aldrig haft det lätt med varken kvinnor eller män
Jag har både en och annan smådefekt
Är du ute kärleksinvesteringar min vän
Så backa ur, jag är ett fett högriskprojekt
Försök och konfronteras med den bittra sanningen
Ställer du krav drar jag till skogs och det direkt
Men vill du älska utan ansvar passar det mig helt perfekt
Jag kan låtsas att jag tror på kärleken

Jag blir sällan skakig matt eller generad
Du ska inte tro att jag är intresserad
Jag blir aldrig engagerad involverad i sånt här
Så tro inte att jag kommer att bli kär

Så en ödeskväll på krogen var jag full och du var snygg
Djupt inom mig väckte du ett hett begär
Och jag tänkte genast: honom blir det lätt att få på rygg
Min teknik för ändamålet var sådär
Du följde ändå med mig fast du verkade rätt skygg
Jag är ju både framgångsrik och populär
Jag borde fattat att mitt högmod skulle dra mig i misär
För under ytan var du rå och ond och stygg

Jag blir sällan skakig matt eller generad
Du ska inte tro att jag är intresserad
Jag blir aldrig engagerad involverad i sånt här
Så tro inte att jag kommer att bli kär

Det började helt anspråkslöst
Som en trevlig engångs grej
Det var liksom aldrig ute efter mer
Du var en hygglig kille
Jag en helt sympatisk tjej
Och våra kravlösa samlag blev fler och fler
Men min frihet blev en boja
Nåt har hänt inuti mig
Nu ligger jag på knä och ber och ber
Och jag vet, jag är patetisk
Men jag orkar inte mer
Jag har gått och kärat ner mig helt i dig

Åhh, du gör mig skakig darrig matt och lätt generad
Måste dölja att jag är för intresserad
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är kär

Åh, jag är ingen förespråkare av sexual moral
Men jag hade nog haft nytta av det nu
Jag är beredd att offra varje kärlekskritiskt ideal
För det enda som betyder nåt är du
Befria mig från ovisshet och åtråns alla kval
Innan hjärtat,kroppen själen går itu
Så dumpa mig för helvete
Eller ta mig till din fru
Så vi får slut någon gång på detta pekoral

Åhh, du gör mig skakig darrig matt och lätt generad
Måste dölja att jag är för intresserad
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är kär

Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är
Låtsas att jag inte alls är
Helvete jag tror att jag är kär!


Maud Lindström kan verkligen skriva allt jag känner. Hon är underbar! :)

Vänsterpartiets distrikt...

I lördags hade Vänsterpartiet distriktsmöte i Huskvarna för Jönköpings län. Och jag var där...:)

Så jag fick träffa Lars Ohly. Jag hade velat snacka med honom mer, men ville inte störa honom för det var så många som ryckte och slet i honom så jag lät bli. När han höll sitt brandtal för oss Vänsterpartister så blev jag medryckt av hans optimism. Engagemang är sexigt. Förstår inte varför många tycker han är så tråkig, det är snarare tvärtom. Män med grått hår har något speciellt. Våra blickar möttes både en och två gånger och jag fick känslan av att han flörtade med mig. Men det kan vara helt enkelt så att han tyckte det var trevligt med unga människor i partiet.

Dessutom blev jag vald till att jobba med kvinnopolitik på länsnivå. Skojjigt, men det kommer nog bli rätt så jobbigt. Vi får se hur det blir...

jag måste vara galen

Jag har just spenderat 135 kr på en ros till Fredrik Virtanen. Hoppas att han får den!

Tankar kring lärdom

På sistone så jag har funderat kring de här orden jag fick i mitt dagliga astrologibrev.

”Gillar du verkligen honom, eller gillar du honom för att du vill att han ska gilla dig?`”

Kanske har de rätt. Kanske gör jag det. Då känns ju det senaste året bara rent bortkastat om det verkligen är så.. * blir deppig *. Fast det känns bättre att ha något ouppnåligt eftersom då koncentrerar jag mig på det och inget annat. Och gör inte en massa dumma saker som jag bara ångrar sen. För visst ångrar jag en hel del, nu när man ser på det så här i efterhand.. År2003 var ett sådant år exempelvis. Det året hade jag lika gärna kunna gömma mig i sanden och bara försvinna för då gjorde jag bara en massa dumheter. Men jag lärde mig en hel del också. Men ibland undrar jag om det inte bara var lärdomar som jag inte ville ha. Hösten 2004 mår jag illa bara jag tänker på nu. Usch. Tror aldrig jag varit så deppad som jag var då. Jag hade ingen aning om vad jag ville med mitt liv, det kändes som om allt jag gjorde saknade innehåll. Visste inte vart jag var på väg.
Tack vare vissa människor som jag pratade och pratade och pratade med så löste sig det förra året. Jag känner mig lite bättre, för varje dag som går. Men ibland är det något som gör mig ledsen och då halkar jag lite bakåt igen. För att haka framåt igen. Och så vidare…

Dålig

Usch, vad dålig jag blivit på att skriva här...

men det ska bli ändring på snart. internet hemma!:)

Till Claes

Somebody told me:
Boy everything she wants is everything she sees.
I guess I must have loved you
Because I said you were the perfect girl for me.
Baby

and now we're six months older
And everything you want and everything you see
Is out of reach
not good enough.
I don't know what the hell you want from me.

Somebody tell me - won't you tell me -
Why I work so hard for you?
Give you money
work to give you money.

Some people work for a living
some people work for fun

Girl
I just work for you.
They told me marriage was a give and take

Well
you've shown me you can take
you've got some giving to do.

And now you tell me that you're having my baby
I'll tell you that I'm happy if you want me to.
But one step further and my back will break

If my best isn't good enough
then how can it be good enough for two'
I can't work any harder than I do.

Oh
why do I do the tings I do?
I'd tell you if I knew.
My God
I don't even think that I love you !
Won't you tell me?

2005 Årsresumé

Års resumé… eller vad man nu ska kalla det.


Mitt 25 år. Har det verkligen blivit bättre? Stämmer det att allt blir bättre när man blir äldre? Jag vet inte det. Jag kan dock svara på en sak. Man förstår saker bättre. Man ser sammanhangen och lär sig att tyda signaler. Man slutar spela spel och blir ärligare. I alla fall trodde jag det förra vintern. Förra året gjorde jag en massa misstag jag inte gjorde om i år, tack gode gud för det. Sådan ångest slipper jag gärna. Istället gick jag och väntade på att något skulle hända, något som aldrig hände. Det som hände fanns uppe i mitt huvud istället. Detta var året då jag levde i illusionernas verklighet. Jag ville så gärna att det skulle hända men det gjorde aldrig det. Inte på riktigt i alla fall. Detta var också året då jag tappade tron på mig själv. Det låter riktigt hemskt, men det var så det var. Än en gång lät jag en annan människa spela för stor roll i mitt liv, och än en gång blev jag besviken på den människan. Besviken och sårad. Men vad trodde jag egentligen? Vad inbillade jag mig i mitt svaga sinne? Att personen skulle bry sig om mig bara för att jag blev insläppt en kort sekund? Jag hann bara glimta på dörren, innan den stängdes precis framför mina ögon. Jag låter ledsen. Det är jag.

Kan inte riktigt förklara vad det är som ses framför mina ögon just nu. Är det bara en illusion, en önskan att något ska finnas där som inte gör det? Jag har aldrig önskat något så hett i mitt liv som detta, och naturligtvis ska jag inte få det bara för att jag vill ha det. Jag har försökt med allt, och inget har lyckats. Men jag tänker inte ge upp! Det finns säkert någon infallsvinkel jag inte prövat än.

Detta var också året när jag lärde mig att det inte är fel att vara ensam. Jag blev tvungen att lära om det. Det var inte så illa i alla fall. När man är ensam kan man göra vad man vill utan att bli störd av någon annan…

Det hände inte så mycket 2005. Jag väntar fortfarande på att det bästa ska hända, och hoppas på att 2006 ska ge mig det jag vill ha. Hoppas, hoppas, hoppas!!

Oh, just det ja. Idol gav mig en push framåt. Jag vet vad jag vill göra. Jag vill spela musik på fritiden och ha ett yrke som ger pengar så jag slipper oroa mig för mat för dagen. Om jag blir popstjärna blir jag glad. Men det är inte det som styr mitt liv längre.

Vissa personer vill jag tacka för att de gett mig ett bättre år. Andreas vet jag inte hur jag kan klara mig utan. Han är för bäst! Min terapeut och goda vän som klarar allt verkar det som.

Nisse är en av de människorna jag haft mest kontakt med under detta år. Vi gled ifrån varandra i höst, vilket jag tyckte var synd. Han försöker ge mig råd och vara ett stöd, men han vet hur jag är. Helt enkelt hopplös…:P utan honom hade jag inte klarat mig genom våren. Han fick mig att börja tänka på skolan igen, och att den faktiskt är rolig! Vårt väldigt långa samtal klarade upp en del mysterier för mig och nu känns inte livet som ett spindelnät, snarare en någorlunda rakare linje. PUSS!

Under året har jag varit en extramamma till alla dessa lajvare som kommer på besök, och det har varit riktigt roligt. Jag har försökt att ge råd utan att vara för mycket pekpinne. Hoppas att jag lyckats.

Sommaren vill jag helst glömma. Den var hemsk. Den gick mest ut på att längta till hösten. Varje dag som kröp sig närmre skolstarten blev en överkorsad ruta i kalendern.

Som sagt. Detta var ett år som jag överlevde, men inte mer. Hoppas nästa år blir bättre. Har lovat mig själv att jag ska ta itu med saker som jag inte gjort förut. Jag får helt enkelt inte vara så feg!

Dawn

- ”Shh, jag ska inte göra dig illa. Blunda nu och lita på mig”.
- ”Lovar du, sa han”.
- ”Jag lovar..”

I det mörka rummet lyser två tända stearinljus. Från stereon i hörnet hörs det dov musik från högtalarna. I mitten står en stor järnsäng med massor av röda sammetskuddar i. Dawn binder fast mannens händer med scarfen. När hon är klar drar hon en svart mask över mannens ögon. Hon känner hans rädsla, men låtsas inte om den. Dawn börjar tänka på den dagen då de möttes, i skolan för första gången. Han så sofistikerad och kunnig. Hon, en liten jänta som knappt varit borta från hemmet, men med många tricks upp i ärmen som kunde få vem som helst att falla. Det hon inte lärt sig om män, det var inte värt att veta.

Hans blick på henne första gången de möttes. Hon tyckte det var spännande och blev våt nertill bara han tittade på henne. Det sög något fruktansvärt i brösten och hon fick med all makt i världen hindra sig själv från att röra vid honom. I ett halvår spelade han ointresserad av hennes inviter. Han var ju monogam, och gift som han kallade sig. Bah, tänkte hon. Han kommer, förr eller senare. Det har de alla gjort.

Han hette Noa. Noa var runt 40 år och hade varit lärare i många år. Aldrig hade han fallit så hårt för någon som för Dawn. Det snurrade i hans huvud varje gång han såg henne.

Så en dag, blev hon inkallad till hans kontor. Kontoret var inte stort, och det blev fort varmt och svettigt där inne. Dawn kände hur svetten började lacka mellan brösten så fort hon steg in i kontoret. Brösten var det mest som stod ut mest från hennes kropp. De var fantastiska, runda och lagom stora. Hon eggade ofta män genom att suga på bröstvårtorna under akten. Just vid detta tillfället hade hon ingen behå på sig. Vid ett tillfälle råkade Noa snudda vid hennes bröst och kom av sig totalt i det han pratade om. När de senare skulle avsluta samtalet, så kramade hon honom, som en gest av vänskap. Han kände då hennes styva bröstvårtor under tyget och blev galen av åtrå, tryckte upp henne mot väggen och trängde in sin våta tunga i hennes mun. Han fibblade med bältet och försökte få av sig kläderna så fort som möjligt. Hon kände hur det dunkade i skötet och ville att han skulle ta henne. Så äntligen åkte kalsongerna av, och han trängde in i henne, vått och varmt. Dawn skrek när Noa kom i henne, men han la handen över hennes mun, lät henne suga på hans fingrar..

De fortsatte på golvet och Dawn började rida honom, fortare och fortare gick det och med ett mufflat ljud kom han också. Dawn började slicka bort hans sperma och sög på hans kuk upp och ner i stadig takt. När den stod lagom mycket upp vände hon sig om och satte sig på kuken och började rida den. Noa reste på sig lagom för att kunna göra doggiestyle, och började pumpa in och ut i Dawn. Hårdare och hårdare red han Dawn och började smiska henne på baken . Mera, mera, mera viskade hon och blev rödare och rödare på baken. Ju mer han slog, desto våtare blev Dawn. När Noa kommer för andra gången får Dawn orgasm samtidigt. Utmattade sjunker de ner på golvet, svettiga och kladdiga.

Sedan dess är Noa fast. Bara Dawn går lite sensuellt framför honom måste han ha henne. Han lever dubbelliv och börjar känna effekterna, av både psykisk och fysisk trötthet. Men han kan inte låta bli, trots att han vet att det är farligt. Om någon får veta om det förhållande han har med Dawn kommer han bli sparkad och förödmjukad över hela skolan. För att inte tala om hans fru… han kommer aldrig få träffa sina barn igen om hon får veta. Noa har så många gånger försökt att bryta med Dawn, men varje gång hon kommit och bett om nåd har han fallit till föga och tagit tillbaks henne…

18 / 12

18/12

Det har varit en rätt så lugn vecka. Inte så mycket har hänt, i alla fall inte det som jag velat… mycket pengar har det gått åt, och jag har funderat och funderat vad jag ska göra i vår för att kunna spara mer pengar varje månad. Pengar ja…..* suckar *.

Spelade på Elsas i går, det gick inget vidare. Jag ville bara av scenen när jag väl hade kommit upp på den.

Argh. Det kommer ju nya speltillfällen i alla fall, och då ska jag kanske öva lite mer och vara lite mindre stressad, samt sjunga upp mer än vad jag gjorde i går (typ ingenting…).

Vad har hänt mer då? Tja, ingenting som skulle intressera någon annan än mig. Jag har äntligen fått se Nisse i basker. Intressant. Söt var han i den i alla fall. * garv *.
Inte har saker hänt som jag velat skulle hända heller. Suck. Snart får jag ta saken i egna händer. Om jag ändå inte var så blyg och modest…

Denna vecka har jag spelat en hel del FFVII. Och vunnit Advent Children på dvd på Ebay, för ynka priset av en dollar. Får se om jag får den eller inte. Hoppas den kommer så fort som möjligt, vill ju se filmen… i och med att filmen baserar sig på FFVII spelet så känns det som om jag vill se filmen så fort som möjligt. Storyn i FFVII är rätt så förvirrande, kanske skulle filmen bringa lite klarhet i vad ancients och cetra och the promised land egentligen är för något…

Ingemar hade skickat mp3or till mig, kan vara trevligt att höra hur jag lät den 22 november…

Until later.


Ps: Vill hångla med Emilia på nästa lajv!!

Lucia

Idag fyller Johanna 7 år!

Grattis dotra mi.

Shit, sherlock!

När jag gick inpå bloggen idag så visade det sig att över 1000 pers hade varit inne och läst bloggen. Där ser man vad en analys av Fredrik Virtanen kan göra... :)

Vad kan man säga mer än "shit sherlock" .. ?! Trodde aldrig att så många skulle gå in och faktiskt läsa vad jag skrivit. Lite skojjigt.

Så, tack tack tack Virtanen för att du la till mig i din blogg !

Hade föreläsning idag om arbetarbyn i El-Medina. Intressant. Som vanligt så squirmade han sig när man skulle prata om sexuella företeelser... Kunde inte göra något annat än garva åt hans enorma blyghet (eller skådespelartalang...).

Efteråt fick han Madonnas Confessions on a dancefloor. Ett litet modest sätt att ge en jul-klapp. Han ville först inte ta emot den, "jag kan väl bränna den" men jag insisterade på att han skulle ta emot den *ler*. Han tittade ner i papprena och sa " jag får väl ge dig något också..." "ja, det får du väl göra" sa jag då...

Inom mig så jublade jag ... tror du kan förstå varför.

Hela COAD känns som en stor kram till honom. Den berör så mycket som vi pratat om.

Until later...

Call your name

Nothing is what it used to be
I’m tired lonely and cold
And want you to be here with me
There was a time
When I could call your name
And you’d come
Just let go of everything
And you’d come

But I sit here
With only a photograph
And my memories
When I call your name
You don’t come anymore

Where did you go
What have you done
Time goes by so slow
Now you are gone
Just come
Just come to me
When I call your name

I whisper, softly
The night makes my window black
I whisper, softly
Your name
Tears stream down my face

Se mig

Vart tog du vägen
Du försvann
Och jag kan inte hitta dig
Natten omsluter allt
Snart försvinner jag
Om du inte kommer till mig

Jag ser dig på andra sidan vägen
Jag ropar ditt namn
Försöker nå dig
Sträcker ut min hand
Det är bara för dig att ta den
Men du är så långt borta

Du vänder ditt ansikte
Bort från mig
Allt jag ser
Är ditt svarta hår
Som guppar och går
Åt andra hållet

Det är precis
Som om du inte såg mig
Har du någonsin sett mig
Har du någonsin lyssnat på mig
Har du någonsin
Sett mig för den jag är?

Släppa dig

Varje gång du sagt förlåt
För de saker du gjort
Varje gång du frågat ”hur är det fatt”?
Har jag ljugit och sagt att det varit okej
Trots att jag inuti mig har varit svart

Önskar att jag kunde släppa dig
Önskar att du inte längre fanns i mitt hjärta
Har försökt att driva ut dig
Men varje gång
Kommer du tillbaks starkare och starkare
Kan inte hålla emot längre
Vill gråta
Du gör mig bara ledsen

Men ändå
Så klarar jag mig inte utan dig
Snart måste du och jag skiljas åt
Vad ska jag göra då?
Hur ska jag orka med
Du gör saker lättare
Du gör saker bättre
Allt mitt hat försvinner
Alla tunga tankar drivs bort

När du ser på mig
Känner jag mig hel
När du pratar med mig
Går alla tvivel bort

Men jag kan inte tävla
Med den som finns i ditt hjärta
Hon har varit din så länge
Vad kan jag erbjuda dig
Som hon inte har

Världen snurrar
Jag blundar
Framför mina ögon
Finns bara du
Men bilden förvandlas
Blir svart

Trots allt du gjort mot mig
Kommer jag tillbaks för mer och mer
Kan inte få nog av att må dåligt
Kan det verka som
Men du finns gömd i mitt hjärta

Borde egentligen bara
Sluta tänka på dig
Och hitta någon annan
Som inte gör så här
Mot mig
Någon som värdesätter mig för den jag är
Inte för den bild jag projicerar ut

Jag försöker glömma
Men varje gång kommer du tillbaks
Starkare
Och starkare
Du förgör mig
Du förstör mig
Fastän du gör mig illa
Vill jag bara ha mer
Och mer

Världen snurrar
Jag blundar
Framför mina ögon
Finns bara du
Men bilden förvandlas
Blir svart

På det hårda golvet

På det hårda golvet
I den kalla sängen
Låg du och jag en lördagnatt
Kroppar gneds mot varandra
I en tyst symbios
Ett gemensamt utnyttjande
Ingen eftertanke
Bara lust
Kom närmare, du är så kall
Viskade du
Ju närmare jag kröp
Desto kallare blev du
Ju mer jag gav
Desto tystare blev du
I mörkret såg jag inte dina ögon
Hur de blänkte av förakt
För mig och min kropp
I eftertankens kallsvettiga samvete
Dog min kärlek för dig
Och istället väcktes mitt hat
För din patetiska figur
Åh John John, kom och älska mig
Så skulle det aldrig bli mellan oss


Dagen efter
Sa vi inte ett ljud till varandra
Såg vi inte in i våra ögon
Rörde inte vid varandra
Du tittade någonstans långt borta
Och försökte glömma att jag någonsin varit där
Att jag rört vid din själ
En kort stund
Din blick sänktes
Och jag förstod vad du tänkte
Du hatade mig
Du hatade mig
för det jag fått dig känna
Du hatade mig
för att jag rört vid dig

Småkär i Fredrik Virtanen

Jag tror jag är lite småkär i Fredrik Virtanen. Jag läser hans blogg så fort jag kommer åt och skrattar åt hans kommentarer angående vissa kändisrykten som florerar. Han verkar väldigt vettig, och har inte influerats alltför mycket av att ha bott så länge i Stockholm, det där Stockholms syndromet som verkar drabba alla som flyttar dit av någon konstig anledning. Vissa saker han snackar om kan jag bli en smula irriterad över, men hey, våra världsbilder skiljer sig åt. Jag kan inte påstå att jag känner karln direkt, har ju bara pratat med honom över mejlen ett par gånger. Men han är alltid snäll, eller ja, alltid och alltid, det finns en gnutta ironi med också…

I Mediemagasinet frågade sig märkeskonsulten vad Fredrik (fredde, virtanen, virre eller vad han nu kallas) egentligen stod för. Han är inte lika glassig som Ebba, visst. Men han är 100 gånger bättre. För han pratar inte bara om mode, mode eller mode hela tiden. Musik är ändå ett ”way of life” för oss, vi definierar oss på hur vi klär oss genom musiken. Musiken ger ändå upphov till så många känslor. Det som jag blir lite ledsen på är att han hyllar Kent. Kent är inte så bra som alla tror att de är. För mig låter de bara som kopior av originalen, The Cure, Depeche Mode och så vidare… Jag har också försökt förstå varför han tycker Ulf Lundell är genial. Jag kan hålla med om att ”Håll mig… åh ingenting” är en bra låt med uttryck som är universella för alla de som blivit svikna i kärlek. Men mycket när det gäller Ulf Lundell är att han skriver bara en text rakt av utan att redigera den något vidare, inget stadig refräng eller vers utan bara en textmassa. Sånt är trist. Men jag kanske är för konservativ när det gäller musik… J Sen kanske det är lite svårt att relatera till hans texter i och med att jag inte är en ungkarl med dåliga erfarenheter i bagaget.

Men nej, Fredrik är inte lika glassig som Ebba. Tack gode gud för det, säger jag. Hoppas bara att han förstår det med och behåller sin särart som gör honom så populär hos oss som läser hans blogg och krönikor. Med en gnutta ironi och sarkasm kan man komma hur långt som helst. Undrar vad för slags journalist han skulle ha blivit om han hamnat på DN eller Svenskan istället…?

Det som jag är lite nyfiken på vad han egentligen tycker om det som han bevakar. Idol och Schlagerfestivalen exempelvis. Hans föregångare visade ju ganska klart vad han tyckte om det… Tycker han verkligen om att Idol konceptet? Älskar han schlager? Eller vill han spy på det om han måste skriva en artikel till?

Men vad står han för då? Tjaaa. Det är lite vagt. Det känns som om han gärna undviker att skriva om det. Vissa saker lyser igenom dock.
I höstas kom en lång passage om hur skönt det är att bo på landet och att slippa tunnelbanan och stressen. Sen fyra veckor senare, så handlade det om hur skönt det är att bo i Stockholm. Liten motsägelse kan man kanske kalla det. Eller färgning av omgivningen, jag vet inte. Svårt att tolka när man inte känner personen ifråga.

Han verkar vara en person som man kan bli kär i, bara sådär.. * rodnar*. Jag menar, han är ju söt, (fast egentligen hatar jag ordet söt, men jag hittade inget bättre ord), och har allt det där som en man ska ha… och att vara skorpion är alltid ett plus. Han påminner mig om killen i High Fidelity.

Tydligen ska han bli talkshowhost på tv8 nu, och ha shower flera gånger i veckan, och skriva krönikor och dessutom fortsätta skriva på sin blogg. Undrar hur det kommer att gå? Kommer vi snart bara få se honom i rutan och inte i tidningen längre? Hoppas inte, för det kommer inte kännas som samma tidning om han försvinner…

Lajv eftertankar...

Suck, jobbig sits igen.

Så här var det… lajv igen, som vanligt. Jag spelade Rita i typ två minuter. Sen kom ”Barbie” och räddade mig från döden. Vad hände sen? Tja, jag bytte kläder och karaktär, till min anark brujah som jag tycker om…: )

Efter ett tag kom ”me” med förslaget att vi skulle spela par. Visst tyckte jag, en rolig idé. Inte särskilt hållbar skulle den visa sig. Jag gick och var nervös hela tiden för att vi skulle spela som om vi var ihop, det vill säga göra både det ena och det andra in public. Jag vågade inte riktigt, och ”me” vågade inte heller riktigt, ”me” tänkte bara på vad en viss person skulle säga hela tiden. Jag sa att det var okej, inget att tänka på, men njaa ”me” kunde inte riktigt slappna av från det. Sen verkade ”me” inte särskilt intresserad efter en viss stund. Men så brukar det vara varje lajv, intresset hålls upp en stund sen händer något annat som är mer intressant och då faller det andra…

Hm, vad gör man… då? Tänker jag. Ingenting. Jag satt där och försökte dra med ”me” i flera diskussioner men ”me” satt bara där och hängde och såg ledsen ut. Suck. Så i slutändan spelade vi bara på det i cirka fem minuter. Men det verkar vara standard, att ”me’s ” intresse hålls upp i fem minuter, sen blir något annat mer intressant och då är det som gäller mest. Nej. Jag orkar inte med jobbiga tonåringar som växlar från det ena till det andra. Man känner sig bara utnyttjad, och jag har redan jobbiga sitsar i mitt liv som det är. Men varje gång så byggs de här känslorna av erhm, ja, kåthet och det kan vara lite besvärligt när det sen inte händer något. Men sen när det inte är lajv så brukar jag inte bry mig längre. Då finns det annat som är mer intressant.

Som nu i veckan t.ex. ska jag ha två föreläsningar på en gång och jag har fortfarande inte läst boken färdigt, som jag faktiskt borde ha gjort vid det här laget. Kan man inte imponera på en 17åring kan man åtminstone göra intryck på en 40åring med enorma kunskaper om Egypten…

Så nu får det vara nog med drama i mitt liv (no more drama mary blidge), och jag får sluta bli irriterad på dessa tonåringar. De verkar ju ändå inte förstå ett smack av vad livet går ut på. Om jag vill hitta någon att göra saker med får jag försöka åka till RFSU i Norrköping istället. Där finns det personer som inte är sexuellt förvirrade, utan som verkligen gör något åt saken istället.

För jag har gett mig banne på att jag ska ha sex med en tjej. Sådetså.

Flickvän

Jag har alltså fått en flickvän på lajvet. Lite skojjigt... :) Vi har inte riktigt vågat kyssa varandra än. Men det kommer, det kommer. Var så säker på det.

Nisses bild vart väldigt söt. De där läderbrallorna igen.... *suck*.

C ska bli pappa. Suck. Vet inte vad jag ska säga om det.... kanske att han är dum? Njaaa. det är hans liv... och hans buisness... men ändå...

Längtar tills på måndag.

"du gav mig allt, du gav mig inget...du tog tillbaks allt som du gav...." (Håll mig åh ingenting)

Egyptologi

Suck svårt att koncentrera mig på lektion.

Nisse, om du läser detta; sluta ha på dig läderbrallor på lektionerna. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig på lektion, jag sitter bara och kollar in dina brallor istället och hur de sitter... :)

Dick Harrison var på teve igår. Jag satt och drägglade hela tiden.... mumma han är såå snygg!

Oookay...

Okaay, en snabb rekapitulering av den senaste tidens händelser. Jag lajvade i helgen, det var rätt så intressant med en ny karaktär att tuffa upp sig med. Katie, en lesbisk brujah anark… ohh ja, jag gillar udda karaktärer * ler *. Jag ville spela setit men det fick jag inte … * snyft snyft*

Som vanligt så tog jag inte tillräckligt med initiativ och kände mig ensam, både som karaktär och privatperson. Men jag fick åtminstone prata med folk lite längre den här gången… och jag var med på hela lajvet för en gångs skull. Yayya mig!! Tack Claes för att du skjutsade oss, du är alldeles underbar ! J

Hmm nåja, jag börjar ana vissa plotter under ytan… och visst blev personen inte så avskräckt som jag trodde? * garv *. Ah well. Det är alltid kul att ha en karaktär som gillar att slå på folk. Hoppas att jag får slåss ännu mer tills nästa lajv.

På söndagen hände absolut ingenting, jag slappade lite mer än lovligt kanske. Men det var bara så skönt att inte göra något överhuvudtaget förutom att titta på teve och läsa böcker, och gå ut med Smilla förstås. Jag badade extra länge och lät bara vattnet soaka mig, så skönt att äntligen kunna slappna av och ta det lugnt efter en stressig helg.

I går så hade vi en bra föreläsning som vanligt, även om jag kanske inte alltid lyssnade aktivt så fick jag i alla fall grunderna. Och som vanligt fick jag ett omnämnande… så konstigt att man kan haja till när någon säger ens namn.. och om jag får säga det själv, så var jag riktigt snygg.. !! J
Jag måste verkligen uppdatera mitt foto på helgon, det är ju asgammalt numera, ser inte alls ut sån där längre med min nya hårfärg… jepp, svart som synden.

Nisse hade på sig hemskt snygga läderbrallor idag, inte riktigt samma modell som Claes, men nästan… ohh gillar när killar har på sig sådana… men nog märks det att Nisse har mer rumpa än Claes… * garv *. Kanske har något med åldern och vikten att göra. Men tänk om jag kunde ha sådana och komma undan med det… men nej, inte med min gigantiska bottom.

Det som är lite jobbigt i det hela är att vi ibland kan bli lika utseendemässigt om vi en dag råkar bestämma oss för att ha på oss samma typ av kläder (svart t-shirt, svarta byxor) och nu när jag har färgat håret svart så lär det inte bli bättre… * pinsamt pinsamt *. ’

I helgen blir det Motala metal festival för hela slanten. Supa supa supa fest fest lär det alltså bli då. Yayyyyy!!!!!! Ser fram emot det, faktiskt. Även om jag måste gå upp tidigt på lördagen för att hinna in till Motala innan tolv.

Jag är nöjd med dagen, den slutade inte dåligt i alla fall. Vad mer kan man begära än ett inspelat Buffy avsnitt, E.R, lite chips och en varm soffa. * myser *.

I morgon är det inte Kommissionen! Det lär jag faktiskt sakna. Tyckte väldigt mycket om den serien, till skillnad från alla recensenter och tidningsfolk. Den gick väl över deras huvud kan jag tänka, politik och snack snack snack på hög universitetsnivå.

Förresten, på tal om teve så mös jag i söndags när Gilmore Girls var på teve. Åhh äntligen, äntligen hittade Luke och Lorelai tillbaks till varandra! Tänk om man kunde ha en kille som var sådan, som bara gick upp till ens trapp, öppna dörren och hångla upp en där utan ett ord…
Jag har haft många sådana drömmar om killar jag tyckt om men det har aldrig hänt i verkligheten… killar är väl för fega för att ta initiativ antar jag.

Recension av Confessions...

Here we go again, ännu ett hypat Madonna album. Nu måste Madonna gå up till bevis att hon är världens bästa popsångerska, med tanke på semi floppen “American Life”. Hon trampar både här och där i discohistorien. Hon vill få oss att shaka loss rumpan till varje låt på skivan, men enligt min mening så är det här ingen dansskiva. Det här är en fortsättning av Ray Of Light, där hon började fundera kring sitt liv. I American Life började pekpinnarna bli en del av hennes artisteri och då gick hon för långt i sin quest att frälsa världen och fansen började vända sig emot hennes eviga tjatande om kaballah. De ville inte se henne predika, de ville se henne dansa och ha kul! Nu försöker hon ge dem vad de vill ha.

Hela skivan surrar kring temat eftertanke och sorgsenhet. Hung Up är den enda “rena” danslåten på skivan. Get Togheter påminner mycket om en långsam trancelåt, och har de klassiska vändningarna som en hederlig gammal trancelåt ska ha. Det enda negativa med Get Togheter är att den borde vara snabbare, vi får se vad en remixare kan göra med låten. Soundet känns också en smula daterat, men låten är bra, så det bryr man egentligen inte så mycket om.

Sorry börjar med att Madonna citerar vad förlåt betyder på olika språk. Också en låt med en enkel baslinje och trumkomp. Inget negativt med låten, snarare känns greppet med att säga förlåt i olika språk ett ganska nytt grepp, dock väldigt ”Madonnaiskt”.

Future Lovers har en del beskrivit som en ripp-off av Donna Summers I feel love. Jag vet inte om jag håller med dem. Dock känns texten ”forget administrations loans and bills” väldigt främmande denna låten. Hade Madonna slut på inspiration när hon skrev låten? Jag får också vibbar av Kylie Minogue när jag hör denna låten.

I love New York, har en väldigt simpel text ”I don’t like citites but I like New York, other places makes me feel like a dork”, nästan imbecill. Skrev hon den med ironi, eller menar hon verkligen det hon sjunger? Man anar en viss antagonism mot nuvarande presidenten…

Let it will be är den låten som känns mest anonym på skivan. Jag får ingen relation till den.

Forbidden Love - Man skulle kunna tro att låten är en kopia av Forbidden Love från Bedtime Stories, men så är det inte alls. Den här låten ska spelas i ett mörkt rum med tända ljus. Ljudbilden scvooshar och sveper mellan högtalarna och smeker dina öron.

Jump handlar om hur viktig familjen är. Madonna går tillbaks till sin ”talande musik” som gjorde henne till något unikt i början på 90talet.

How High – robotljuden i början av låten är ascoola! Man får framtidsvibb av låten. Madonnas eftertanke om sin karriär, och om de valen hon gjort var bra eller dåliga.

Isaac är en mina favoritlåtar på skivan. Den börjar med en chant som får mina armhår att resa sig, och byggs upp långsamt. En låt till eftertanke. Den är extremt flummig, men det är bara positivt. Alla som tycker om chants och låtar som Ashanti och Cyberraga kommer älska den här låten.

Push har en väldigt bra text. Är Madonnas dedikation till Guy skulle jag tro. Också en extremt flummig låt.

En bild som också genomsyrar skivan är Gamla Testamentet. I den sista låten finns referenser till Bibeln i nästan varje textlinje.

Like it or not , tyck om mig, eller inte, jag bryr mig inte ändå är budskapet. Du kan mobba mig hur mycket du vill, jag kommer ändå resa mig ur askan och fortsätta. Ett slag i ansiktet och en uppmaning; ta ingen skit från någon! En typisk avslutningslåt i Madonnas stil så som de har varit de senaste tre skivorna, det vill säga stråkar och ett bra budskap.

Spelning

I morgon är det alltså dags för en spelning. Jag är skitnervis. Första gången jag spelar gitarr inför folk.... usch usch usch.

suck föreläsning på onsdag och jag måste fortsätta vara nonchalant.... hur ska jag kunna vara det? egentligen?


Nåja, jag har läst och läst och läst...... förberedd lär jag vara i alla fall.


I morgon ska jag spela Håll mig... åh ingenting om jag vågar...

Finger i öga och hand i pung

Okej, så här var det i går… (eller rättare sagt, i förrgår)

Nisse kommer sent som vanligt. Jag döljer håret och sveper ut det när han kommer. Han tittar på mig, förvånat och ser att jag färgat håret, ler lite snabbt åt mitt håll. Han ropar upp namnen. Efter det suddar han ut på tavlan, och under tiden passar jag på att fråga honom hur det var i Egypten. Han svarar lite surt; bra, men det var ramadan och det måste vi respektera. De stängde tidigt eftersom de skulle äta senare på kvällen enligt ramadans regler. Och så vidare…

Han börjar föreläsa om Egypten och som vanligt lyssnar jag med halvt öra. Det var intressant hela tiden, men mest var det intressant under andra timman när han pratar om de olika mytologierna inom egypten och om deras gudar. Han berättar bland annat om Horus och Osiris, att de både är representerar manligt och att när de kommer samman så måste en bli kvinna för att något ska födas.. Jag minns inte huvudkontentan, men i alla fall så började han prata om att stoppa säd i munnen, och att detta är ett tecken på liv. Då kunde Marie inte hejda sig från att uttrycka ett stort YUCK!! Och höll generat för munnen sen. Nisse fortsatte prata och hejdar sig plötsligt med att ta sig för kinderna och säga : jag blir så generad! (att prata om det här), och börjar stamma. Så berättar han nästa historia om att lägga säd i salladen och jag kan inte hejda mig från att också säga YUUUCK!!! Varpå han blir ännu mer generad och får knappt fram orden när han ska berätta nästa sak, ja ni, vet, vad de gör, erhm, host host ehh…. Och så blir han tyst och står handfallen.

Huvudintrycket jag fick var att han var generad över att prata om dessa saker och jag kan inte riktigt förstå det. Jag menar, han är en vuxen människa som säkert har haft sex flera tusen gånger och har dessutom två barn. Han vet hur det går till. Varför dessa röda kinder? Jag tänker på när han stammade fram ordet : erhm.. (paus) onanera (och verkligen betonade varje stavelse).. nåja, roligt var det i alla fall. Det är inte ofta man ser en lärare stå handfallen och verkligen rodna upp till hårfästet. Richard och jag diskuterade under pausen och han förstod inte heller vad det var som var så himla jobbigt med att berätta dessa ”sagor”..
Stämningen i klassen var verkligen på högvarv om man säger så…

Jo, han sa att man inte skulle ta de bilderna han målade upp bokstavligt, men ärligt, kan man göra det på något annat sätt? Jag vet ju trots allt hur sperma smakar och att plötsligt få tillbaks den smaken i munnen bara för att man påminns om det… erhm, ja som sagt…usch.

Det känns som om jag har lärt mig en hel del under sommaren bara genom att läsa Egyptens nycklar och skriva ut saker om Egypten på nätet.. jag hänger med mycket bättre om jag får läsa om ämnet några månader innan.

Sådärja, allmän reflektion över lektionen bara…. * ler *.

Vi snackade efteråt om Egypten och diverse saker och han var professionellt underhållande.
* sigh *. Nepp inget privat här inte. Nej, jag har ju faktiskt tänkt till. Jag tänker inte dela något privat med honom, inte förräns han tar initiativet. Det är bättre så.

Det råkar ju faktiskt inte vara så att vi inte pratat i flera timmar med varandra om saker som inte rör skolan och att han inte alls uppmuntrat mig till det. Näee verkligen inte alls.

Jag vågade, faktiskt!!

Yayyya mee !!!!!!!!!!

Jag vågade !!

Men för att ta det från början. Jag ringde till Lars Vikinge för att få reda på lite litteratur angående den där uppsatsen som vi ska göra, jag och Marie. Först så svarade han inte, antagligen var han upptagen med något. Jag blev mer och mer nervös för varje ton som ringde. Så jag ringde av när jag hörde hans mobilsvar. Men tre sekunder senare så ringde han mig, igen och då svarade jag. Varpå han säger: du hade ringt till mig? Och jag drar hela raddan, ska skriva uppsats, undrar om du kan hjälpa mig…. och så vidare… han var väldigt tjänstvillig och pratade länge med mig, om inte bara etiken utan även om annat också.

Sååå vad säger man då? Jag är oerhört glad att jag ringde honom. Det var så himlars längesen jag pratade med honom. Det kändes som gamla tider igen. Jag blev lite nostalgisk… så jag blev tvungen att ringa till Andreas och prata. Men han svarade inte… !suck!

Yayya mee !!! jag vågade!! Så farligt var det ju inte trots allt… men nej jag ska inte ringa honom igen. Bara mejla, fick ju hans mejl adress, som han var snäll nog att ge mig…

Och nu sitter jag och lyssnar på musik från den tiden och drömmer mig bort i gamla drömmar. Jag har vågat friskt. Kanske bara vunnit hälften, men vad fan, skit samma, jag har i alla fall vågat.

Wohooo!!!

Homovigslars bu och bä…?

Homovigslars bu och bä…?

Ännu en sak för prästerna att reta upp sig på. Bögar och flator har knappt hunnit göra sig hemmastadda i kyrkorna förräns det ska protestas hit och dit. Jag som trodde kristendomen var en tolerant religion? Eller har jag fel? Jag blir så matt av alla dessa saker som händer i svenska kyrkan. Det finns så många som vill motarbeta att vi ska gå mot en mer tolerant syn på bögar och flator. Det är sånt här som skapar klyftor i samhället. Och svenska kyrkan vill visst spä på det. Varför inte bara acceptera att saker o ting ändras? Det kan inte vara som det en gång var.
Även tron och den svenska kyrkan måste ändras för att hänga med i vad som händer i samhället. För kyrkan är trots allt en del av den, vare sig den vill det eller inte. Jag antar att det kommer ändras när alla dessa reaktionära präster går i pension. Om de nu går i pension det vill säga. Det finns trots allt en brist på präster i Sverige.

Vad jag försöker säga är att det krävs en ändring i samhället för att bögar och flator ska accepteras som de är. Ett sätt att starta denna ändring är att de får samma rättigheter som straighta. Och då ingår äktenskapslöften där. Jag tror att många bögar och flator inte anser att en välsignelse är nog för dem. De vill känna sig accepterade överallt, och bli behandlade precis som alla andra människor. Men det är en medelväg, tills förändringar i äktenskapslagen sker.
Men nu vill det motarbetas av ett antal präster som inte har läst på vad bibeln egentligen handlar om. Vad säger egentligen de som har bibeln som forskningsområde? Vad anser de att bibeln säger? Att man kan inte bara rycka ur en text ur en kontext och basera på vad den kristna tron anser i den frågan. Man måste läsa hela för att få ett helhetsgrepp. Predikade inte Jesus om att alla fick komma in i hans rikedom? Välkomnade inte han de utstötta i samhället?

Like it or not

Tror att jag gjorde bort mig något fruktansvärt i helgen. Som vanligt gick jag för fort fram, och som vanligt tog jag inte reda på någon bakgrundsfakta innan jag körde på. Så jag tror att jag skrämde en del människor som jag inte hade tänkt skrämma alls. Jag ville väl för mycket. Here we go again… häftigheten som jag inte lärt mig att klara av än. Måste koola ner mig. Det är inte alla som tycker om mig för att jag är som jag är… men så fort jag ser någon som det kan hända något med så kokar blodet inom mig.. och lite senare är jag grymt bortgjord och står där med händerna tomma. Detta har hänt mig lite för många gånger under en kort period på en månad. Borde inte det ge mig en tankeställare? Ibland undrar jag vad som hänt med mig egentligen. Jag brukade vara så cool och lugn. Jag kan inte vara det längre… antar att det har något med sexuell frustration att göra. Om inte ens sex hjälper mot sexuell frustration, vad gör man då?

Varför kan man inte tycka om mig för den jag är? Den rollen jag spelar ute bland folk, den är så rumsren som det går. Men när jag är ensam faller alla masker. Det är en person som klarar av allt detta, men han är en av mina bästa vänner och honom kan jag inte direkt ha sex med… don’t want to go there, liksom…

Jag har en person som jag brukade kunna prata med om sådana här saker, men han lyssnar inte längre och han kommer inte med goda råd. Han undviker mig. Vilket gör att jag blir desperat och söker hans uppmärksamhet med inte så där jättebra metoder… ”psycho girl” blir jag i hans närhet. Suck, döda mig någon, snälla. Det som jag egentligen borde skriva till honom, här och nu är följande rader…

you can call me a sinner
you can call me a saint
celebrate me for who I am
dislike me for what I ain’t

put me up on a piedstal
or drag me down in the dirt
sticks and stones will break my bones
but your names will never hurt

this is who I am
You can like it or not
You can love me
Or leave me
Cause I’m never gonna stop


Det som stör mig mest är att jag fortfarande inte kan ha normala samtal med honom. Trots att vi pratat med varandra mycket och länge. Kan ha med att jag idoliserar honom lite granna, ser upp till honom. Men det borde inte störa min förmåga att kunna prata normalt, det har ju aldrig varit något problem förut… Så, vaddå, har jag ett problem som jag egentligen inte borde ha? Så starkt som jag ville något i helgen, så starkt har jag inte velat något på länge (tja, förutom en sak förstås). Men som vanligt så gjorde det att det inte blev något. För att jag ville för mycket. Men vad är detta? Jag brukar aldrig ha problem med att få som jag vill. Jag får ju alltid som jag vill!! Kanske är det mitt ”ensam barn” komplex som gör sig talande. Att jag fått saker lite för lätt och nu när jag måste kämpa för dem så säger det helt plötsligt stopp i mitt huvud? Suck. Jag borde imponera mer på den akademiska sidan då m.a.o… istället för den andra delen… kanske har jag delat med mig för mycket av mig själv så att han snarare blivit avskräckt..? Jag har ingen aning. Och inte lär jag väl få veta sanningen heller. Så rädd som han blivit för mig helt plötsligt…men han vill inte säga vad jag gjort för fel, han vill inte vara ärlig mot mig och få slut på alla mina virriga tankar. Det som gör mig ledsen är att han brukade vara så snäll mot mig… och nu är allt sådant bara försvunnet. Han undviker alla former av samtal med mig… ser mig inte ens i ögonen längre. Så vad ska jag göra egentligen….?

Hur ska jag få honom förstå att jag vill prata ut med honom ? Bara jag får prata ut med honom så kommer det kännas hundra gånger bättre. Jag vill ju vara 100 % ärlig.. men jag måste ju få chansen att vara det då..

Så vad är han rädd att jag ska säga om jag får chansen då att prata med honom? Utan barriärer? Kommer det bli så pinsamt?? Neej, tror faktiskt inte det.. det enda jag kommer att säga är att jag ville nå fram till honom och få honom att förstå att faktiskt inte är en dum liten fjortis som inte förstår sig på vuxnas problem. Jag ville bara att han skulle öppna sig för mig… och jag vill prata om det som verkligen trycker mig, istället för alla dessa pseudoproblem som egentligen bara är i vägen. Verkligen bara vränga mig själv ut och in. Men han kanske inte tycker om att leka psykolog åt störda ungdomar så som jag.

Men svar kommer jag aldrig få, och det stör mig. Något oerhört.

Crazy Chick

”We’re never gonna survive unless we get a little crazy”

Jag är en dum liten fånig brud som du säkert anser vara en stalker. Jag försöker lägga band på mig men det är svårt när du är i närheten, det är som om blodet i mig kokar och jag kan inte kontrollera mig själv. Jag gör saker som är otroligt pinsamma, som jag tänker efteråt, vad faen vad det jag gjorde egentligen.
Du är en av de många männen i mitt liv som jag blivit besviken på. Varför är det så att ingen klarar av min intensitet? Varför måste alla fly sin väg? Jag försöker koola ner mig, så stirra inte på mig och gör mig inte ledsen då. Låt mig bara vara och låt mig vara ledsen.

Har försökt så länge att lugna ner mig och inte känna mig frustrerad. Men det funkar inte. Jag har alldeles för mycket energi som jag inte kan göra mig av med och det kvittar vad jag än gör, några timmar senare så är jag på det igen. Tänk bara då hur det skulle vara att ha sex med mig…

Trodde att du var en av de som klarade av mig. Som det visade sig så hade jag fel… som så många gånger förut. Allvarligt nu, vad är det för fel på mig? Vad är det som har hänt mellan oss? Jag trodde det var bra. Troligen så var det inte det.
Det blev för mycket för dig och då bestämde du dig för att ta den enkla vägen ut. Jag blev för jobbig och då bestämde du dig för att ta avstånd från mig. Så har jag analyserat det. Jag har säkert fel, som så många gånger förut när jag trott att ditt intresse för mig har baserat sig på andra saker än det akademiska eller mitt gotiska lynne.. trodde jag hade nått fram till dig så som ingen annan hade gjort förut. Gud, vad jag inbillade mig en massa dumma saker.

Du har frikort att slå mig.

Hur många gånger som helst.


Jag är ju trots allt bara en överspänd brud som du tycker är jobbig.


Vill bara skapa en reaktion, en reaktion, vilken reaktion som helst!! Reagera! Pussa mig, slå mig, krama mig, älska mig, hata mig, reagera!!

Snälla?

Förbjudna tankar

Förbjudna Tankar


Jag läste boken Förbjudna Tankar, av Hans Erik Hellberg för ett tag sen. Den var en av mina favoritböcker i serien om Jonnie och Katarina. Den cirkulerar mest kring de förbjudna tankarna, och att alla människor har dem. Alla tänker vi på något perverst eller inte helt ”normalt” (vad nu normalt är egentligen). Om man då tänker efter, så kan det gå potentiella mördare och våldtäktsmän bland oss varje dag. Den enda skillnaden är att de inte ger efter på sina tankar. De låter det stanna där. Internet är lösningen för många av dessa som vill få utlopp för sina lustar. Så kan man ändå få det utsläppt och låta det stanna där, och dessutom få kontakt med likasinnade.

Det är många som tittar på obduktionsbilder, småflickor i porriga ställningar, bilder på vanställda lik, våldtäktsfilmer. Alla elaka och grymma saker du kan tänka dig. Är människan grym och elak då? Eller har hon bara mörka sidor som ingen vet om? För att det är saker ”man inte talar om..” ?
Jag skulle önska att man kunde prata mer öppet om detta. Människan i dagens samhälle har satt skygglappar mot allt som är ondskefullt och grymt. Vi vänder ryggen åt allt detta, låtsas inte se. Hyckleriet har blivit en del av vardagen. Det är så lätt att blunda och titta åt andra hållet.

Jag har haft många förbjudna tankar som jag önskat dela med andra. Men när jag gjort det har folk bara rynkat på näsan åt mina konstiga böjelser ”hon tycker om att slå sig själv och andra…” vad är det där för pervers människa egentligen..?

Och vad händer med män egentligen under våldtäktsakten? Vad är det de tänder på egentligen? Och hur känns det..?

Hur känns det att döda en människa? Att se människan dö av strypning eller knivmord.. vad tänker man efteråt? Och vad tänker man på under själva dådet? Vad tänkte han som dödade barnet och lärarinnan i Linköping på precis innan? Fann han någon slags njutning av att se dem rädda? Och hur känns det att köra kniven i en annan människa? Att bryta mot det mest heliga av alla 10 budord? Har inte den sista delen av ens samvete försvunnit då?

Jag lär väl aldrig veta hur det känns. Inte för att jag vill veta. Men jag tänker på det ibland. Mest under mina mörka perioder. Man kan inte alltid vara solig och glad. Man har sina mörka dagar också. Av någon anledning inträffar de mest på hösten och vintern.