2005 Årsresumé

Års resumé… eller vad man nu ska kalla det.


Mitt 25 år. Har det verkligen blivit bättre? Stämmer det att allt blir bättre när man blir äldre? Jag vet inte det. Jag kan dock svara på en sak. Man förstår saker bättre. Man ser sammanhangen och lär sig att tyda signaler. Man slutar spela spel och blir ärligare. I alla fall trodde jag det förra vintern. Förra året gjorde jag en massa misstag jag inte gjorde om i år, tack gode gud för det. Sådan ångest slipper jag gärna. Istället gick jag och väntade på att något skulle hända, något som aldrig hände. Det som hände fanns uppe i mitt huvud istället. Detta var året då jag levde i illusionernas verklighet. Jag ville så gärna att det skulle hända men det gjorde aldrig det. Inte på riktigt i alla fall. Detta var också året då jag tappade tron på mig själv. Det låter riktigt hemskt, men det var så det var. Än en gång lät jag en annan människa spela för stor roll i mitt liv, och än en gång blev jag besviken på den människan. Besviken och sårad. Men vad trodde jag egentligen? Vad inbillade jag mig i mitt svaga sinne? Att personen skulle bry sig om mig bara för att jag blev insläppt en kort sekund? Jag hann bara glimta på dörren, innan den stängdes precis framför mina ögon. Jag låter ledsen. Det är jag.

Kan inte riktigt förklara vad det är som ses framför mina ögon just nu. Är det bara en illusion, en önskan att något ska finnas där som inte gör det? Jag har aldrig önskat något så hett i mitt liv som detta, och naturligtvis ska jag inte få det bara för att jag vill ha det. Jag har försökt med allt, och inget har lyckats. Men jag tänker inte ge upp! Det finns säkert någon infallsvinkel jag inte prövat än.

Detta var också året när jag lärde mig att det inte är fel att vara ensam. Jag blev tvungen att lära om det. Det var inte så illa i alla fall. När man är ensam kan man göra vad man vill utan att bli störd av någon annan…

Det hände inte så mycket 2005. Jag väntar fortfarande på att det bästa ska hända, och hoppas på att 2006 ska ge mig det jag vill ha. Hoppas, hoppas, hoppas!!

Oh, just det ja. Idol gav mig en push framåt. Jag vet vad jag vill göra. Jag vill spela musik på fritiden och ha ett yrke som ger pengar så jag slipper oroa mig för mat för dagen. Om jag blir popstjärna blir jag glad. Men det är inte det som styr mitt liv längre.

Vissa personer vill jag tacka för att de gett mig ett bättre år. Andreas vet jag inte hur jag kan klara mig utan. Han är för bäst! Min terapeut och goda vän som klarar allt verkar det som.

Nisse är en av de människorna jag haft mest kontakt med under detta år. Vi gled ifrån varandra i höst, vilket jag tyckte var synd. Han försöker ge mig råd och vara ett stöd, men han vet hur jag är. Helt enkelt hopplös…:P utan honom hade jag inte klarat mig genom våren. Han fick mig att börja tänka på skolan igen, och att den faktiskt är rolig! Vårt väldigt långa samtal klarade upp en del mysterier för mig och nu känns inte livet som ett spindelnät, snarare en någorlunda rakare linje. PUSS!

Under året har jag varit en extramamma till alla dessa lajvare som kommer på besök, och det har varit riktigt roligt. Jag har försökt att ge råd utan att vara för mycket pekpinne. Hoppas att jag lyckats.

Sommaren vill jag helst glömma. Den var hemsk. Den gick mest ut på att längta till hösten. Varje dag som kröp sig närmre skolstarten blev en överkorsad ruta i kalendern.

Som sagt. Detta var ett år som jag överlevde, men inte mer. Hoppas nästa år blir bättre. Har lovat mig själv att jag ska ta itu med saker som jag inte gjort förut. Jag får helt enkelt inte vara så feg!