I kept talking to myself
I had to get the words out of my head
So I did
You barely said a thing
You kind of heard me out and then you said
You said:
"You're crazy, why do you keep doing this?
Everything is fine."
Then I think, I'm crazy
I do this all the time
Until I start to think that nothing's even wrong
Maybe I am
Hiding in my own confusion
Maybe we're just
A picture in my head
Maybe what if it could be
The way I wish it really was
Maybe I don't wanna see it
The way it really is
Sometimes your intentions
Are totally impossible to read
What does that mean?
Sometimes even I
Have no idea what I need
I wish I did.
I'm crazy
Why do I keep doing this?
Everything is fine.
Then you think I'm crazy
I do this all the time
Until I start to think
That something's really wrong
Looking out my window
At the big blue sky
Lazy sun shining and so I run outside
To look for you
I look for you
And then it starts to rain
Maybe I am
Is that the way it really is?
Maybe we're just
A picture in my head
Maybe what if it could be
The way I wish it really was
Maybe I don't want to see it
The way it really is
Jag sa ju som det var, att jag ville prata. Att jag ville ha svar. Men allt du gjorde var att ignorera mig. Titta åt andra hållet. Sätta händerna för öronen. Jag ville bara prata! Städa bort spindelnätet i mitt hjärta. Ha någon odelade uppmärksamhet en kort stund. Att inte behöva bekymra mig om något en kort stund. Bara du och jag, på en filt. En varm vårdag. Bara prata. Om allt. Mellan himmel och jord. Känna mig behövd. Önskad. Känna att du verkligen vill vara där. Bara slappna av och inte behöva känna paniken i bröstet över att stunden snart ska vara slut. Att få se något annat i dina ögon än en längtan bort.
Jag kan inte spela svårfångad i din närhet. Minsta lilla blick du ger mig och jag är fast. Fast i ditt nät. Ju mer jag försöker ta mig ur det desto hårdare fastnar jag. Kan inte. Jag ger upp med en gång. Mina händer är fastbundna, bundna av det jag känner för dig. Den enda som kan skära upp repen är du. Men du tycks njuta av att se mig fastbunden. Som en katt och råtta lek dansar vi. Jag tar ett steg framåt, du ett steg bakåt. Jag följer med i dansen. Vi virvlar runt på golvet, runt, runt. Aldrig framåt, bara runt. Din svarta cape sveper över mitt ansikte och gör mig blind. Det enda jag ser när jag sluter mina ögon är hur dina händer vrider sig över i ett hårt grepp över min hals. Med bara ett ryck kan du få mig att sluta andas och sjunka ner på golvet. Som en förbannelse kan vi inte sluta dansa med varandra. För om vi gör det är allt över. Ibland önskar jag att du kunde göra slut på mitt lidande. Men ur lidandet föds stor konst och vad vore den stora konsten utan lidande?
Jag är verkligen galen. Galen i mitt lidande. Sent på nätterna när jag inte kan sova ansätter alla tankar mig om hur saker kunde varit. Men det är försent att ångra något nu. Tärningen är redan kastad.