Småkär i Fredrik Virtanen

Jag tror jag är lite småkär i Fredrik Virtanen. Jag läser hans blogg så fort jag kommer åt och skrattar åt hans kommentarer angående vissa kändisrykten som florerar. Han verkar väldigt vettig, och har inte influerats alltför mycket av att ha bott så länge i Stockholm, det där Stockholms syndromet som verkar drabba alla som flyttar dit av någon konstig anledning. Vissa saker han snackar om kan jag bli en smula irriterad över, men hey, våra världsbilder skiljer sig åt. Jag kan inte påstå att jag känner karln direkt, har ju bara pratat med honom över mejlen ett par gånger. Men han är alltid snäll, eller ja, alltid och alltid, det finns en gnutta ironi med också…

I Mediemagasinet frågade sig märkeskonsulten vad Fredrik (fredde, virtanen, virre eller vad han nu kallas) egentligen stod för. Han är inte lika glassig som Ebba, visst. Men han är 100 gånger bättre. För han pratar inte bara om mode, mode eller mode hela tiden. Musik är ändå ett ”way of life” för oss, vi definierar oss på hur vi klär oss genom musiken. Musiken ger ändå upphov till så många känslor. Det som jag blir lite ledsen på är att han hyllar Kent. Kent är inte så bra som alla tror att de är. För mig låter de bara som kopior av originalen, The Cure, Depeche Mode och så vidare… Jag har också försökt förstå varför han tycker Ulf Lundell är genial. Jag kan hålla med om att ”Håll mig… åh ingenting” är en bra låt med uttryck som är universella för alla de som blivit svikna i kärlek. Men mycket när det gäller Ulf Lundell är att han skriver bara en text rakt av utan att redigera den något vidare, inget stadig refräng eller vers utan bara en textmassa. Sånt är trist. Men jag kanske är för konservativ när det gäller musik… J Sen kanske det är lite svårt att relatera till hans texter i och med att jag inte är en ungkarl med dåliga erfarenheter i bagaget.

Men nej, Fredrik är inte lika glassig som Ebba. Tack gode gud för det, säger jag. Hoppas bara att han förstår det med och behåller sin särart som gör honom så populär hos oss som läser hans blogg och krönikor. Med en gnutta ironi och sarkasm kan man komma hur långt som helst. Undrar vad för slags journalist han skulle ha blivit om han hamnat på DN eller Svenskan istället…?

Det som jag är lite nyfiken på vad han egentligen tycker om det som han bevakar. Idol och Schlagerfestivalen exempelvis. Hans föregångare visade ju ganska klart vad han tyckte om det… Tycker han verkligen om att Idol konceptet? Älskar han schlager? Eller vill han spy på det om han måste skriva en artikel till?

Men vad står han för då? Tjaaa. Det är lite vagt. Det känns som om han gärna undviker att skriva om det. Vissa saker lyser igenom dock.
I höstas kom en lång passage om hur skönt det är att bo på landet och att slippa tunnelbanan och stressen. Sen fyra veckor senare, så handlade det om hur skönt det är att bo i Stockholm. Liten motsägelse kan man kanske kalla det. Eller färgning av omgivningen, jag vet inte. Svårt att tolka när man inte känner personen ifråga.

Han verkar vara en person som man kan bli kär i, bara sådär.. * rodnar*. Jag menar, han är ju söt, (fast egentligen hatar jag ordet söt, men jag hittade inget bättre ord), och har allt det där som en man ska ha… och att vara skorpion är alltid ett plus. Han påminner mig om killen i High Fidelity.

Tydligen ska han bli talkshowhost på tv8 nu, och ha shower flera gånger i veckan, och skriva krönikor och dessutom fortsätta skriva på sin blogg. Undrar hur det kommer att gå? Kommer vi snart bara få se honom i rutan och inte i tidningen längre? Hoppas inte, för det kommer inte kännas som samma tidning om han försvinner…