Det här skrev jag när jag var 25. Jag skulle säga att det fortfarande gäller, i viss mån....
”Unlike the others I’ll do anything, I’m not the same; I have no shame… ”
(Burning Up – Madonna )
- - Den där devisen lever jag efter. Jag kan göra vadsomhelst, och jag skäms inte för något. Jag tycker om saker som ger människor skrämselhicka, har en morbid humor, fascineras av vampyrer, lajvar och spelar rollspel. Fantasin är ett bra sätt att slippa verkligheten , att få spela någon helt annan än dig själv, ett ställe där man bara kan släppa på alla hämningar och göra alla dina innersta önskningar till verklighet. Vad sägs om att spela en galen sadomasochistisk vampyr med piskan som favoritleksak? Eller en gudalik alv magiker?
Kanske är det mediabilden som lurar mig att jag måste ha en mening med livet för att må bra. För varje dag prånglas bilder ut på människor som lever ett s.k. ”lyckligt” liv. Och med lyckligt menar media, då måste man ha pengar för att köpa en massa prylar. Materiella saker, som ändå inte betyder något i slutändan. Blir man verkligen lyckligare av att äga den senaste mobilen? Eller den senaste plattumsteven? Jag börjar tro att konsumtion har blivit våran nya gud. Tv-Shops försäljare är prästerna som lovar att allt i ditt liv blir bra bara man köper den där värdelösa träningsgrejen som egentligen inte fungerar. Och vi går på det, gång på gång.
Det som jag ofta går bet på är vad jag egentligen vill ha ut av livet. Vill jag gifta mig ? Vill jag fastna någonstans eller vill jag vara fri hela livet och kunna leva mitt eget liv som jag vill? Visst, kärleken kan vara underbar. Men varför gör den mest ont? Och om nu då kärlek är meningen med livet, varför finns det då människor lever ensamma hela livet och som trivs med det?Varför är det så svårt att träffa en person som inte bara vill ha lite sängvärme för en natt och sedan flyr sin väg så fort det börjar handla om att ställa krav och visa ansvar. Eller så kanske det bara är så att jag är en dålig människokännare. Men borde man inte lära sig av sina misstag? Jag tyckte att man sa något sådant till mig i mina tidiga tonår…
Jag vill ju inte sluta som en bitter gammal kvinna med alltför många dåliga erfarenheter i ryggen. Sen kanske jag bara har otur… eller så har jag för höga krav. För det är ju också det där, att ju äldre man blir, desto svårare blir det att kompromissa. Har man en invand rutin som man följer är det rätt så svårt att bryta mot den då en ny människa kommer in i ens liv. När jag var yngre kunde jag släppa allt när jag blev förälskad. Jag varken åt, sov eller fungerade normalt. Så fort jag vaknade satte jag på musik (min favvis var att sätta på nåt riktigt sliskigt, typ Take My Breath Away med Berlin) och satt och stirrade in i spegeln och drömde mig bort. Ville träffa någon som kunde vara min jämlike, tvillingsjäl ; någon som var som jag och som hade samma mål med framtiden.
Men ju äldre man blir inser man att man oftast har fantasibilder på hur en människa se ut och ha för personlighet, en slags ”Den rätte” som ska komma på sin vita springare och ”rädda” mig från allt ont och sen ska vi leva lyckliga resten av livet… det funkar ju inte så… och det är ju egentligen rätt dumt att tänka så. Men man slutar ju aldrig hoppas…
Tänk om jag någon gång kunde få som jag ville? Om oddsen någon gång var på min sida och jag för en gång skull skulle vinna? Och sluta vara olycklig …
För det mesta blir jag bara snurrig när jag tänker på sånt här. Hur, vad, varför, vem, när, var…. Världen snurrar för fort och snart kommer jag trilla av den om jag inte hänger med i farten. Tänk om allt bara är ett enda stort soundtrack där man ska välja ut de bästa låtarna till livets film?
Vad jag inte gillar är alla dessa måsten som man omgiver sig med. Man måste vara kåt och lycklig, får inte vara deprimerad och frigid. Så fort någon frågar hur man mår så ljuger man och säger, tack det är bra trots att det kanske egentligen inte är så…
”..Nej, för fan, livet är åt helvete just nu, frugan har lämnat mig med alla räkningar, barnen och bara stuckit sin väg med barnflickan, själv har jag fått gonorré av min älskare…”
Varför måste man visa upp den där falska lyckan för andra till varje pris?
måndag, februari 27, 2012
söndag, februari 26, 2012
det här handlar inte om..
Det här är inte en bloggpost om hur man lyckas i ett förhållande. Jag har inga smart fixa lösningar. Jag är inte en allvetande gud som du ska lyssna på. Det mesta jag säger, har du säkert hört från smarta psykologer förut.
De enda råd jag själv har lytt under åren som jag tycker funkar bra (du kanske tycker annorlunda, men för mig har detta funkat).
1. Bli inte tillsammans igen med ditt ex.
Ärligt talat. Vad skulle kunna förändras? Jag tror inte på att människor kan ändra sig. Innerst inne är de samla gamla människor med samma gamla hangups sen förut. Varför skulle det bli bättre andra gången? Det fanns ju anledningar till att det en gång tog slut. Jag tror, att det bästa man kan göra är att knycka ihop pappret, slänga det över axeln och aldrig nånsin se tillbaka.
2. Låt en relation få växa och ta tid
Man vet en hel del om hur personen man tycker funkar efter ett tag. Men man vet knappast allt. Och relationer har sina upp och sina nertider. Det bästa jag vet är att man slipas efter varandras olika kantigheter och lär sig passa in i varandra. Okej du hatar Depeche Mode, jag älskar Depeche Mode och vill gärna lyssna på dem. Lösning : hörlurar, och musik hög volym när personen inte är hemma. Du gillar Moderaterna, jag är Vänsterpartist. Lösning: Vi kan gärna diskutera politik men vi behöver ju inte gräla om skattesatser varje dag. Och man älskar väl varandra för att man trivs ihop, inte för att man nödvändigtvis måste ha samma ideologi?
Jag är inte världens lättaste människa att leva ihop med. Det är jag fullt medveten om. Det tar tid att lära känna mig och förstå hur jag funkar. Ge den du gillar tid; tid nog att lära känna dig och tid nog att lära känna varandra. Tror att skillnader/olikheter kan berika och att man inte ska se dem som oöverstigliga hinder.
Men tro inte heller att en relation ska vara för evigt. Det kanske funkade innan industrialismen kom, men ärligt talat, giftermål och tvåsamhet hör till bondesamhället, inte till det postmoderna samhälle vi nu lever i. Vi är alldeles för rastlösa och har för mycket valfrihet. De flesta relationerna i dagens samhälle håller som högst 10-15 år.
3. Det måste få vara tråkigt
Det måste få vara tråkiga stunder i en relation. Man kan inte leva på förälskelsen i all evighet, man kan inte jämt ha kul, då uppskattar man inte de lugna stunderna. Man måste palla med vardagen. För vardag blir det, förr eller senare.
4. Man ska kunna bråka och vara osams
Man måste få vara osams; man måste få kunna ventilera och bli arg om det är något man inte gillar. Att leva i en relation i tyst krig är något av det värsta jag vet. Hellre högljudda bråk om disken än att man går om varandra i tystnad och lider. Man måste få tycka olika om saker och man måste vara beredd på att kantigheterna i en relation ibland kan braka i varandra.
5. HUMOR
Det handlar inte bara om att skratta åt saker, utan att skratta med varandra. Att provocera fram skratt, att skojbråka, det ska inte vara så jävla seriöst hela tiden. Man måste få vara lite barnslig och envis, kunna göra bort sig, skratta åt sig själv och ta saker lite med en klackspark.
6. Ett gemensamt mål
Man måste inte gifta sig, man måste inte skaffa barn, man måste inte ens bo ihop. Men man måste ändå ha något gemensamt mål - det här ser jag att vi gör om tio år, om fem år, när vi fyller 65. Och det kan handla om vadsomhelst. Att man har en vilja att växa ihop, och inte isär.
7. Ha egentid
Skulle säga att det här är nog en av de viktigaste prioriteringarna man måste göra. Annars tappar man bort sig själv och blir "relationen" och inget annat. Egentid kan egentligen betyda vadsomhelst. En promenad själv med en ljudbok i skogen, ett föreningsintresse, en suparkväll med kompisarna. Huvudsaken är att du gör något själv som bara är för din egen skull.
8. Släpp sexkravet
Sex är inte den viktigaste saken i hela världen. Sluta ta sex på sånt allvar. Har du hittat nån du trivs med som du inte hatar alltför mycket och som du kan tänka dig leva ihop med resten av ditt liv, vad spelar sexet för roll? Är du inte nöjd, släpp alla dessa krav på att det måste vara en monogam relation - men var öppen med det i såna fall. Våga pröva nya grejer. Men man måste inte ha sex 2,5 gånger i veckan för att en relation ska funka -
SÅ LÄNGE NI PRATAR OM VAD NI VILL HA OCH HUR NI VILL HA DET!
kommunikation alltså :)
1. Jag är inte nöjd
2. Varför är du inte nöjd?
3. Hur kan vi ändra så det blir bättre?
- Jag är väldigt lösningsorienterad. Jag tror att alla problem går att lösa, bara man vill det. Om man bara pratar om hur man ska lösa det så blir inte så mycket tjafs.
9. Ha gemensamma regler
När det gäller trohet; eller om du är relationsanarkist (polyamorös); hur du än väljer att leva i en relation; så är grundregeln: ha gemensamma regler för vad som gäller, både när det gäller sex; kärlek, frihet och så vidare. Så blir det aldrig några tveksamheter. Ha en öppen diskussion om det. Förälskelsen kommer inte dö bara för att du vet vad som gäller.
och jag säger det återigen..
kommunikation, kommunikation och åter kommunikation...
snacka om hur ni tänker er gemensamma framtid, om ni kan kompromissa, vill ni samma saker, och vad vill ni, egentligen?
Som avslutning. Jag är inte den som tror att den rätta personen dyker upp bakom hörnet närsom. Du måste själv våga leta, gå på nitar, våga hoppa ut i vattnet. En relation kan funka om man snackar; kompromissar, ger varandra frihet och inte lägger så satans stor vikt vid sexet.
De enda råd jag själv har lytt under åren som jag tycker funkar bra (du kanske tycker annorlunda, men för mig har detta funkat).
1. Bli inte tillsammans igen med ditt ex.
Ärligt talat. Vad skulle kunna förändras? Jag tror inte på att människor kan ändra sig. Innerst inne är de samla gamla människor med samma gamla hangups sen förut. Varför skulle det bli bättre andra gången? Det fanns ju anledningar till att det en gång tog slut. Jag tror, att det bästa man kan göra är att knycka ihop pappret, slänga det över axeln och aldrig nånsin se tillbaka.
2. Låt en relation få växa och ta tid
Man vet en hel del om hur personen man tycker funkar efter ett tag. Men man vet knappast allt. Och relationer har sina upp och sina nertider. Det bästa jag vet är att man slipas efter varandras olika kantigheter och lär sig passa in i varandra. Okej du hatar Depeche Mode, jag älskar Depeche Mode och vill gärna lyssna på dem. Lösning : hörlurar, och musik hög volym när personen inte är hemma. Du gillar Moderaterna, jag är Vänsterpartist. Lösning: Vi kan gärna diskutera politik men vi behöver ju inte gräla om skattesatser varje dag. Och man älskar väl varandra för att man trivs ihop, inte för att man nödvändigtvis måste ha samma ideologi?
Jag är inte världens lättaste människa att leva ihop med. Det är jag fullt medveten om. Det tar tid att lära känna mig och förstå hur jag funkar. Ge den du gillar tid; tid nog att lära känna dig och tid nog att lära känna varandra. Tror att skillnader/olikheter kan berika och att man inte ska se dem som oöverstigliga hinder.
Men tro inte heller att en relation ska vara för evigt. Det kanske funkade innan industrialismen kom, men ärligt talat, giftermål och tvåsamhet hör till bondesamhället, inte till det postmoderna samhälle vi nu lever i. Vi är alldeles för rastlösa och har för mycket valfrihet. De flesta relationerna i dagens samhälle håller som högst 10-15 år.
3. Det måste få vara tråkigt
Det måste få vara tråkiga stunder i en relation. Man kan inte leva på förälskelsen i all evighet, man kan inte jämt ha kul, då uppskattar man inte de lugna stunderna. Man måste palla med vardagen. För vardag blir det, förr eller senare.
4. Man ska kunna bråka och vara osams
Man måste få vara osams; man måste få kunna ventilera och bli arg om det är något man inte gillar. Att leva i en relation i tyst krig är något av det värsta jag vet. Hellre högljudda bråk om disken än att man går om varandra i tystnad och lider. Man måste få tycka olika om saker och man måste vara beredd på att kantigheterna i en relation ibland kan braka i varandra.
5. HUMOR
Det handlar inte bara om att skratta åt saker, utan att skratta med varandra. Att provocera fram skratt, att skojbråka, det ska inte vara så jävla seriöst hela tiden. Man måste få vara lite barnslig och envis, kunna göra bort sig, skratta åt sig själv och ta saker lite med en klackspark.
6. Ett gemensamt mål
Man måste inte gifta sig, man måste inte skaffa barn, man måste inte ens bo ihop. Men man måste ändå ha något gemensamt mål - det här ser jag att vi gör om tio år, om fem år, när vi fyller 65. Och det kan handla om vadsomhelst. Att man har en vilja att växa ihop, och inte isär.
7. Ha egentid
Skulle säga att det här är nog en av de viktigaste prioriteringarna man måste göra. Annars tappar man bort sig själv och blir "relationen" och inget annat. Egentid kan egentligen betyda vadsomhelst. En promenad själv med en ljudbok i skogen, ett föreningsintresse, en suparkväll med kompisarna. Huvudsaken är att du gör något själv som bara är för din egen skull.
8. Släpp sexkravet
Sex är inte den viktigaste saken i hela världen. Sluta ta sex på sånt allvar. Har du hittat nån du trivs med som du inte hatar alltför mycket och som du kan tänka dig leva ihop med resten av ditt liv, vad spelar sexet för roll? Är du inte nöjd, släpp alla dessa krav på att det måste vara en monogam relation - men var öppen med det i såna fall. Våga pröva nya grejer. Men man måste inte ha sex 2,5 gånger i veckan för att en relation ska funka -
SÅ LÄNGE NI PRATAR OM VAD NI VILL HA OCH HUR NI VILL HA DET!
kommunikation alltså :)
1. Jag är inte nöjd
2. Varför är du inte nöjd?
3. Hur kan vi ändra så det blir bättre?
- Jag är väldigt lösningsorienterad. Jag tror att alla problem går att lösa, bara man vill det. Om man bara pratar om hur man ska lösa det så blir inte så mycket tjafs.
9. Ha gemensamma regler
När det gäller trohet; eller om du är relationsanarkist (polyamorös); hur du än väljer att leva i en relation; så är grundregeln: ha gemensamma regler för vad som gäller, både när det gäller sex; kärlek, frihet och så vidare. Så blir det aldrig några tveksamheter. Ha en öppen diskussion om det. Förälskelsen kommer inte dö bara för att du vet vad som gäller.
och jag säger det återigen..
kommunikation, kommunikation och åter kommunikation...
snacka om hur ni tänker er gemensamma framtid, om ni kan kompromissa, vill ni samma saker, och vad vill ni, egentligen?
Som avslutning. Jag är inte den som tror att den rätta personen dyker upp bakom hörnet närsom. Du måste själv våga leta, gå på nitar, våga hoppa ut i vattnet. En relation kan funka om man snackar; kompromissar, ger varandra frihet och inte lägger så satans stor vikt vid sexet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)