Tanken om regioner, har nog inte slagit mig så mycket som när jag flyttade från Vetlanda till Tranås. Från att ha levt på landsbygden (det kändes ungefär så), till att komma till en stad som på alla sätt och vis var väldigt annorlunda och öppnare men än ändå mer "stängd" förändrade mitt synsätt. I och med att jag knappt hann lära känna Tranås innan det var dags att pendla dagligen till Linköping så fick jag känslan av att Tranås ingick mer i en region med Linköping och Östergötland än resten av Jönköpings län.
Jag har alltid känt att Tranås på något vis hamnar i utkanten av Jönköpings län, som om vi inte riktigt hör till eftersom våra gränser mellan Småland och Östergötland är ganska så luddiga. Någonstans efter Sommen upphör Smålandsgränsen, men det är inte många som kan säga exakt vart gränsen ligger. Däremot om man pendlar har man lite bättre koll.
Men om vi nu ska diskutera regionfrågan ska man inte bara diskutera de geografiska gränserna. Politiker (dvs SD) i länet har pratat om den "Jönköping-länska andan". Vilken anda menar de då? Den inskränkta, där allt gammalt ska bevaras "så här har det alltid varit och så ska det bestå" andan? Finns många saker i länet som jag inte tycker vi kan vara så särskilt stolta över. Så om det är något att "bevara", det vette tusan.
Jag kände ganska tidigt att Tranås egentligen borde tillhöra Östergötland. Jag har aldrig riktigt förstått varför vi tillhör Småland om jag ska vara ärlig. Men försök att driva frågan, och folk blir förbannade och ifrågasätter. Den småländska identiteten är väldigt viktig.
Här i länet har regionfrågan stötts och blötts i ett antal år nu. Jag har läst ansvarskommitténs utredning. Jag har pratat med både östgötar och Jönköpings läns bor om frågan. För politiker är frågan högst levande och väldigt aktuell. För medborgare som inte dagligen sysslar med politik... så känns den inte särskilt kittlande eller intressant, så en fråga om folkomröstning som kommit upp - det skulle ta alldeles för mycket tid och resurser även om det skulle naturligtvis vara det bästa.
I Tranås har frågan behandlats och där har man kommit fram till att det allra bästa vore om vi bildade region med Östergötland och eventuellt Kalmar län. Jag instämmer med detta till fullo. Vi har entrepenörsskapet, Östergötland har massor med hungriga utbildade människor som inte vill annat än att börja jobba och skapa ideér/visioner och uppfinningar för framtiden. Att begränsa sig till ett län och bara vara inom det känns väldigt begränsande.
Något som har skapat en liten schism mellan oss som kommun och resten av länet. För socialdemokrater och moderater i Jönköping vill antingen dra sig till Västra Götaland eller skapa ett Jönköpings län. Och i landstinget har man stängt gränserna totalt. Där ser man inget annat än Jönköpings län som ett alternativ. I elfte timman öppnade man händerna och sa att man "kanske" kunde tänka sig en region med Östergötland. Jag kan förstå hur politikerna i Östergötland reagerade på det här. Det var verkligen i elfte timman man föreslog det. Kunde man inte kommit på det LITE TIDIGARE? För nu vände sig Östergötland till de andra länen i närområdet och frågade vad de ville. Örebro sa nej ganska snabbt.
Igår sen då, eller snarare i förrgår nu, så hade CKS en dag om regionfrågan. SKLs vd hade ett inledningsanförande. Vi var 137 politiker och tjänstemän som samlades från Östergötland och Jönköpings län. Nu tänkte jag, nu kanske det skulle komma något vettigt ur det här, något konkret förslag, kanske skulle någon av länen ge en öppning eller kanske att det kunde bli en bra diskussion? Och vad händer. Vårt kommunalråd börjar som vanligt med att berätta om hur bra Tranås är för alla samlade.
Efter SKLs VD hade hållt sitt föredrag om regionfrågan (som tydligen nu återigen hade blivit ett hett samtalsämne kring de politiska borden) hålls det ett panelsamtal med politiker och tjänstemän från området. Jag satt mest och blev irriterad och ville skrika "ner med kapitalet!". Jag blir alltid så frustrerad vid dessa samlingar. Här slarvar man bort världens chans på en öppning, att någon kanske kan yttra sig kring regionfrågan på ett konkret och handfast sätt. Näee då, inte här inte. Man babblar i över en timma om absolut ingenting och till slut slutade jag lyssna och pratade skit med Alexander istället. Sen yttrar sig en moderat från Jönköping och då blev jag förbannad, jag nästan kokade. Kom igen, säg något nu då, var inte en sån försiktig general och sluta låtsas som om folk inte vet vad ni vill, det har ni ju sagt!!! Herregud.
I pauserna pratade jag med Norrköpings och Linköpings politiker och frågade vad de tyckte. Rent allvarligt så om om inte regionfrågan får en lösning så kanske det kan bli så att vissa av städerna "lämnar" länet. Vill vi verkligen splittra länet för en sån här fråga?
Det jag trodde med det här dagen är att det kanske skulle komma en öppning, en diskussion. Men nej, nej. Det blev ett visserligen väldigt trevligt mingel med politiker av olika slag, och kanske skapades det allianser och idébyten över gränserna, men allvarligt talat, i den frågan som alla vill ha svar på, där vart det inte så många svar utan istället ännu mer frågor.
Om det är något som jag inte gillar så är det politiska plattityder. Det hör jag nog av när man slår på teven och regeringen har sin dagliga bulletin av okritisk analys på Rapport eller Aktuellt.
Mindre snack, mer verkstad!