Dismantled love

Läs dikten "Dismantled Love" på Sockerdricka!

Nothing ever comes for free

So here I go again
Another heart broken
Another story ending too soon
I guess I should have learned by now
Nothing ever comes for free

I once met a girl
A very nice girl
She kissed me
I kissed her
It felt like nothing I’ve ever felt before
And this time I felt really sure
This is it, I thought to myself
This is what I have been looking for

But things change
Feelings invested
Got lost somewhere on this road
And the road lead nowhere

I told her everything I felt
I told her too soon
And I crashed hard
When reality checked in

I guess I should have learned by now
Nothing ever comes for free
I guess I should have learned by now
Nothing ever comes for free

Det5 trodde man aldrig..

Att jag skulle hålla med en folkpartist... :)


http://www.e24.se/dynamiskt/prylar/did_17270529.asp

Det är lustigt..

Men historien upprepar sig gång på gång. Och visst är jag inte förvånad. Så fort människor lär känna mig så flyr de åt andra hållet. Nätkontakten är ytlig och ensidig och visst får man inte se hela historien bakom en människa. Jag tänker varje gång; men den här gången måste det bli annorlunda, han är ju inte samma person. Men jag börjar misstänka att relationen på något vis tar ”slut” eftersom man pratar så mycket online. Man har inget att prata om längre när man träffas. Sen kanske förväntningarna tar udden av att träffas också. Man bygger upp luftslott som visar sig kunna raseras ganska snabbt.

Jag har haft nätrelationer sen jag var 17, och inget av dem har hållt något vidare. Det är verkligheten som räknas, och den får man inte genom Internet. Genom Internet får man bara reda på de positiva sidorna. Sen kanske det hjälper om man har gemensamma referensramar och kan prata på samma nivå. Kan man inte det är mycket förlorat redan där.

Jag försöker gå igenom varför jag alltid hamnar här - lite lätt besviken. Jag försöker förstå vad det är som går fel alternativt varför jag tröttnar så fort. Är det mina förväntningar som bygger upp luftslott eller är det helt enkelt så att personen byggt upp en bild av sig själv som senare inte visar sig stämma? Är det jag som någonstans gör fel? Men jag är ju jag, och jag kan inte vara någon annan än mig själv. Det är klurigt. Det romantiska skimret när man träffas på riktigt försvinner också. Men är man någorlunda vuxen måste man ju kunna ta att man är människor med olika åsikter.

I textkonversationer är det också lätt att missförstå saker om man inte är noga med smilies. Egentligen är webkameror ett bra alternativ, men de kan ju inte heller visa känslor på ett bra sätt eftersom det bara blir en ytlig bild på en människa som någonstans där inne har känslor som går att dölja.

Men när det gäller vänner så tror jag det bästa sättet är att hålla det off-internet, det vill säga sköta det IRL så mycket som det bara går. Jag tror inte man kan skaffa sig bra vänner online egentligen. Det saknar något som man får när man träffas i verkligheten. Vad det än är. en känsla, ett sammanhang, så kan inte Internet ersätta det.

Det var en tuff lärdom, men det var också en bra lärdom. Det kanske kan lära mig att undvika sådana situationer i fortsättningen.