Till all my sleeves are stained red
From all the truth that I've said
Come by it honestly I swear
Idag har jag verkligen fått känna på verkligheten och hur den kan slå en rakt på käften. Alla jag trodde mig lita på har jag fått veta att jag inte kan lita på. Jag vill inte ställa upp den skiten. Jag vill att man istället för att prata skit om mig bakom min rygg faktiskt kan stå upp för sina åsikter och om man har problem med hur jag lever mitt liv att man kan säga det till mig istället. Vågar man inte det, ja då har vi ett problem.
För hur ska man kunna bemöta kritik som aldrig får veta? Och varför håller man på så här i en småstad? Jag trodde faktiskt att vi var vuxna människor som kunde stå över det här. Jag trodde verkligen att vi vuxna människor kunde acceptera varandra. Vi är olika. Alla är inte stöpta i samma form. Om du har problem med hur jag lever mitt liv eller vad jag engagerar mig i, då tycker jag att du kan hålla tyst istället för att säga elaka eller nedlåtande saker.
Jag tycker det är så fruktansvärt orättvist. För jag förstår inte vart det kommer ifrån. Alla ”anklagelser” eller konstiga kommentarer handlar om hur jag är som person, inte vad jag gjort. Jag vet att jag inte ska bry mig. Jag vet att jag inte ska ta åt mig. Men det som sårar något oerhört är att det kommer från någon som jag trodde verkligen stod över allt detta småaktiga. Och jag kan aldrig bemöta det eller konfrontera eftersom personen i fråga aldrig skulle våga säga det till mig ansikte mot ansikte. Istället får jag höra det från en annan källa.
Jag har alltid trott, att om man bara ärlig med sina intentioner så kommer man långt. Om man undviker att ljuga och spela spel så framstår man som en bättre person än de som sänker sig till den nivån.
Jag har alltid vägrat att kompromissa med mig själv. Jag måste få klä mig som jag vill, jag måste få vara öppen och ärlig. Jag vill inte hålla på och bullshita, det är inte min grej – det får andra hålla på med. Så länge jag inte kompromissar med mig själv eller vad som gör mig trygg så tycker jag att det borde räcka.
Men näehe, tydligen inte – en ärlig och öppen människa som vågar dela med sig av sig själv ska vi trycka ner i skorna och prata skit om så att personen inte längre vågar öppna sig och måste anpassa sig till den rådande normen.
Jag måste för helvete få vara den som jag är och som jag är trygg med att vara.
Sick of all the act sincere
So I'm gonna give all my secrets away
This time
Don't need another perfect line
Don't care if critics never jump in line
I'm gonna give all my secrets away
Istället för att gömma mig, ska jag bli ännu mer skoningslös. Ännu mer ärlig och öppen.
Men det ska ni få veta:
Jag vägrar gömma mig.
Jag vägrar erkänna mig besegrad
Jag vägrar anpassa mig efter era normer
Jag är jag och ingen annan
Jag bestämmer vem jag ska få älska
Jag bestämmer hur jag ska få klä mig
Jag bestämmer vad jag ska få tycka!