Here we go again, ännu ett hypat Madonna album. Nu måste Madonna gå up till bevis att hon är världens bästa popsångerska, med tanke på semi floppen “American Life”. Hon trampar både här och där i discohistorien. Hon vill få oss att shaka loss rumpan till varje låt på skivan, men enligt min mening så är det här ingen dansskiva. Det här är en fortsättning av Ray Of Light, där hon började fundera kring sitt liv. I American Life började pekpinnarna bli en del av hennes artisteri och då gick hon för långt i sin quest att frälsa världen och fansen började vända sig emot hennes eviga tjatande om kaballah. De ville inte se henne predika, de ville se henne dansa och ha kul! Nu försöker hon ge dem vad de vill ha.
Hela skivan surrar kring temat eftertanke och sorgsenhet. Hung Up är den enda “rena” danslåten på skivan. Get Togheter påminner mycket om en långsam trancelåt, och har de klassiska vändningarna som en hederlig gammal trancelåt ska ha. Det enda negativa med Get Togheter är att den borde vara snabbare, vi får se vad en remixare kan göra med låten. Soundet känns också en smula daterat, men låten är bra, så det bryr man egentligen inte så mycket om.
Sorry börjar med att Madonna citerar vad förlåt betyder på olika språk. Också en låt med en enkel baslinje och trumkomp. Inget negativt med låten, snarare känns greppet med att säga förlåt i olika språk ett ganska nytt grepp, dock väldigt ”Madonnaiskt”.
Future Lovers har en del beskrivit som en ripp-off av Donna Summers I feel love. Jag vet inte om jag håller med dem. Dock känns texten ”forget administrations loans and bills” väldigt främmande denna låten. Hade Madonna slut på inspiration när hon skrev låten? Jag får också vibbar av Kylie Minogue när jag hör denna låten.
I love New York, har en väldigt simpel text ”I don’t like citites but I like New York, other places makes me feel like a dork”, nästan imbecill. Skrev hon den med ironi, eller menar hon verkligen det hon sjunger? Man anar en viss antagonism mot nuvarande presidenten…
Let it will be är den låten som känns mest anonym på skivan. Jag får ingen relation till den.
Forbidden Love - Man skulle kunna tro att låten är en kopia av Forbidden Love från Bedtime Stories, men så är det inte alls. Den här låten ska spelas i ett mörkt rum med tända ljus. Ljudbilden scvooshar och sveper mellan högtalarna och smeker dina öron.
Jump handlar om hur viktig familjen är. Madonna går tillbaks till sin ”talande musik” som gjorde henne till något unikt i början på 90talet.
How High – robotljuden i början av låten är ascoola! Man får framtidsvibb av låten. Madonnas eftertanke om sin karriär, och om de valen hon gjort var bra eller dåliga.
Isaac är en mina favoritlåtar på skivan. Den börjar med en chant som får mina armhår att resa sig, och byggs upp långsamt. En låt till eftertanke. Den är extremt flummig, men det är bara positivt. Alla som tycker om chants och låtar som Ashanti och Cyberraga kommer älska den här låten.
Push har en väldigt bra text. Är Madonnas dedikation till Guy skulle jag tro. Också en extremt flummig låt.
En bild som också genomsyrar skivan är Gamla Testamentet. I den sista låten finns referenser till Bibeln i nästan varje textlinje.
Like it or not , tyck om mig, eller inte, jag bryr mig inte ändå är budskapet. Du kan mobba mig hur mycket du vill, jag kommer ändå resa mig ur askan och fortsätta. Ett slag i ansiktet och en uppmaning; ta ingen skit från någon! En typisk avslutningslåt i Madonnas stil så som de har varit de senaste tre skivorna, det vill säga stråkar och ett bra budskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar