Min första kyss. Oj.
När jag började nian kom det bosnier till Sverige från kriget. De bosatte sig på Kantarellen där jag och mamma hade en lägenhet, och började gå på samma högstadie som jag. En kille i det bosniska gänget var väldigt söt. Elvedin hette han. Han var blond, lång och kunde knappt prata svenska. Vi blev ihop en kall lördagseftermiddag i oktober. För att lära känna varandra åkte vi till en lekplats nånstans i Bäckseda. Där kysste han mig för första gången. Jag minns att jag bad om ursäkt för att jag inte kunde kyssas så bra och han sa att det inte gjorde något, han var inte så erfaren själv misstänker jag. Jag minns hur fantastisk kyssen kändes. Jag hade läst noga i både Vecko Revyn och Frida om hur man skulle göra. Närma sig tungspetsen, inte köra runt tungan som en helikopter utan långsamt låta den gå runt den andres tunga, känna lite på tänderna, koncentrera sig helt på den andre personen. Det var som att cykla. När man en gång lärt sig det, går det inte att lära bort. Vi kysstes och kysstes och det kändes som om flera timmar hade gått när vi slutade. Jag var helt röd runt munnen och den värkte av ansträngning.
Det höll kanske en vecka mellan oss, och jag hann att bli av med oskulden på den veckan också...