Jag sitter utanför ditt rum och väntar. Snart är det min tur. Jag våndas, försöker att inte tänka så mycket vad som ska hända inom den närmsta framtiden. Mp3spelaren och den sköna vilostolen blir min tröst för tillfället. Jag höjer volymen, försöker drömma mig bort och koncentrera mig på musiken istället för mina allt mer förvirrade tankar. Min fot vippar upp och ner till takten i musiken.
Jag är långt borta i tankarnas värld. En skugga dras över mitt ansikte, så jag öppnar ögonen. Du ler, och dina läppar rör sig, du försöker säga något, men jag hör inte för musiken överröstar allt. Så jag tar ut hörlurarna, ler och frågar dig vad du nyss sa. Du ställer om frågan, men allt jag koncenterar mig på är dina läpprörelser. Så fascinerande..
Sakta reser jag mig från stolen och vi vandrar tillsammans in i ditt rum. När jag går bakom dig känner jag doften av din parfym, manlig och viril. Jag motstår mitt behov av att röra dig.
I ditt rum sitter jag på en pinnstol, lagom obekväm för att man inte ska dröja allt för länge. Jag sätter mig längst ut på stolen, som om jag när som helst skulle behöva springa någonstans. Det är varmt här inne, jag svettas och våndas. När som helst skulle jag kunna avlida av värmen, av spänningen och nervositeten.
Du tycks inte märka något av mina inre kval.
Idag är det alltså dags. Idag ska allt komma ut, allt som jag någonsin velat säga. Munnen är torr, känns som ett papper river mig i halsen när jag pratar. Händerna vevar ivrigt i luften, benen sitter tvångsskruvade runt stolsbenen. Mitt inre darrrar, jag försöker att inte verka nervös och uppstirrad, men är säker på att allt syns, att jag går och läsa som en öppen bok. Du sitter bakåtlutad i stolen, med den ena benet över det andra, händerna bakom huvudet. Jag tittar ut genom fönstret, tystnar plötsligt. Ser mig runt omkring i rummet, det känns som om väggarna sluter sig om mig. Jag nyper mig i fingrarna för att komma till liv igen.
Du tittar på mig med bekymrad min, men jag låtsas inte om den. Så fort jag möter din blick slår jag ner min och börjar pilla nervöst med fingrarna. Kläderna klibbar fast på kroppen, jag öppnar munnen för att kunna andas bättre. Rummet känns som en bastu, kan han inte öppna fönstret?, tänker jag desperat. Paniskt försöker jag komma på något att säga, tystnaden är alldeles för kompakt. Försöken till att verka intellektuell och spirituell faller mest platt till marken.
Hela mitt väsen längtar efter att få röra vid dig, att få smeka den mörka solbrända hyn. Ditt okammade långa mörkbruna hår tvinnas mellan dina fingrar, som om du tänker på något. Dina muskler spelar i den alldeles för korta svarta t-shirten, medan din högerhands fingrar trummar otåligt på bordet. När du blir osäker putsar du dina svarta glasögon hårt med nederdelen av t-shirten.
Det blir uppenbart för mig att jag inte kommer våga säga något den här gången heller. Orden känns med ens så platta. Hur ska jag kunna förklara med enkla ord att jag älskar dig? Jag låter tystnaden tala istället.
Din mörka röst ekar i rummet, jag tittar på dig och sväljer hårt. Kanske vet han redan, tänker jag oroligt. Jag försöker lyssna på vad du säger, men det är svårt, jag är mest upptagen med mina egna känslor. Jag ser att du försöker nå fram till mig.
Känslan av allt med en gång kan vara över, att det här är allt jag får, gör att tårarna rinner nerför ansiktet. Jag hindrar dem inte, utan låter dem komma.
Genast rullar du fram stolen, frågar hur det är fatt, men jag är ur stånd till att svara, utan snyftar till och gömmer ansiktet i händerna. Du tar tag i mina händer, håller dem i ett fast grepp som känns tryggt. Tårarna droppar ner på dina skinnbyxor, letar sin väg neråt golvet. Ur ena byxfickan tar du fram ett snytpapper som du torkar mina tårar med. Du ber mig inte förklara något. Som om du förstod allt. Och inga ord var behövda oss emellan. Du ler uppmuntrande mot mig, men säger fortfarande ingenting. En lång stund sitter du och tittar på mig, samtidigt som du håller mina händer. Efter en stund känns sorgen mer hanterbar och gråten ebbar ut.
Innan vi skiljs åt kysser du min panna och sticker till mig ett meddelande. Jag får inte läsa det förräns jag kommer hem. Det sista jag ser innan jag går är ett ögonkast från dig. Det är så mycket känslor i det som jag inte kan tolka.
När jag kommer hem, går jag in på sovrummet, tänder en lampa och sätter mig i sängen. Med darrande händer vecklar jag upp papperslappen och läser:
- - - - Jag skulle älska dig. Om jag kunde. - - - -
fredag, juni 30, 2006
tisdag, juni 27, 2006
Vackert i luften
Ännu en ny sida som kommer fram Vet inte vart alla dessa inre bilder kommer ifrån. Har de alltid funnits inuti mig?
You shake me. Ja kanske. Skakad som en dry martini. Skakad, inte rörd.... skakad av impulser, känslostormar...... hela havet inom mig stormar och jag vet inte vilken sida jag ska dra mig mot...
k o m p l i c e r a d dragen mot erotik men kärleken får ta överhanden.....k ä r l e k e n spelar stor roll.... och teatern är en roll jag spelar.......... är rollen din eller min? Vi leker, l e k e r som dårar. Dårar som faller för D j ä v u l e n . .
D j ä v u l e n flinar. Han har fått mig på kroken. Syndernas förlåtelse, jag söker. Men kommer aldrig få det. I hjärtat syndig en gång, alltid syndig.
Otäckt att bara låta sig styras som en docka på tråd.
Ö n s k a d e h a n d l i n g a r får egna ord som klingar vackert i luften. Som poesi. Som k ä r l e k. Som liv.
Dina ord ger mig liv.
Dina ord jag söker. Dina ord tunga på mina axlar. Tunga ord jag söker, inte lätta. De försvinner i sommarvinden, b e t y d e r ingenting.
Skepnaden b a k o m mina axlar lättar sitt mörker. Vem g ö m m e r sig där i gardinerna?
Snart går jag om jag inte får reda .
Reda på vad ?
Mig själv?
R e d a på dig?
Falla djupt ner utan botten. Att se världen utan b o t t e n .
När ska allt det här sluta? När tar det slut?
Nu
Säg A l l t
A l l t d u n å g o n s i n v e l a t s ä g a
You shake me. Ja kanske. Skakad som en dry martini. Skakad, inte rörd.... skakad av impulser, känslostormar...... hela havet inom mig stormar och jag vet inte vilken sida jag ska dra mig mot...
k o m p l i c e r a d dragen mot erotik men kärleken får ta överhanden.....k ä r l e k e n spelar stor roll.... och teatern är en roll jag spelar.......... är rollen din eller min? Vi leker, l e k e r som dårar. Dårar som faller för D j ä v u l e n . .
D j ä v u l e n flinar. Han har fått mig på kroken. Syndernas förlåtelse, jag söker. Men kommer aldrig få det. I hjärtat syndig en gång, alltid syndig.
Otäckt att bara låta sig styras som en docka på tråd.
Ö n s k a d e h a n d l i n g a r får egna ord som klingar vackert i luften. Som poesi. Som k ä r l e k. Som liv.
Dina ord ger mig liv.
Dina ord jag söker. Dina ord tunga på mina axlar. Tunga ord jag söker, inte lätta. De försvinner i sommarvinden, b e t y d e r ingenting.
Skepnaden b a k o m mina axlar lättar sitt mörker. Vem g ö m m e r sig där i gardinerna?
Snart går jag om jag inte får reda .
Reda på vad ?
Mig själv?
R e d a på dig?
Falla djupt ner utan botten. Att se världen utan b o t t e n .
När ska allt det här sluta? När tar det slut?
Nu
Säg A l l t
A l l t d u n å g o n s i n v e l a t s ä g a
torsdag, juni 22, 2006
vad väntar du på?
http://blogg.aftonbladet.se/track.php?art=37297
Angående Motala. Det är något speciellt med den staden. Folk jag känner i Motala har någon slags hat-kärlek till den. Den är fin på sommaren, men ett helvete på vintern. Man vill därifrån. Man har sett samma människor gå runt på pubarna och man har raggat på dem flera gånger. Alla känner alla och man kan inte göra något utan att det blir snack.
Om man inte kommer därifrån efter gymnasiet stannar man och börjar jobba på Elux eller Dometic. Man träffar en söt tjej/kille, stannar där och funderar egentligen aldrig på att försöka vidga vyerna.
Men om man kommer därifrån längtar man tillbaks dit. Man blir nostalgisk och upplever sin barndom om igen. Man blir förbannad om något som alltid funnits där plötsligt har försvunnit. Den gamla bensinmacken. Kiosken där man kunde köpa cigg för två kronor/st.
Man tänker: nu när jag har allt, då kan jag flytta tillbaks. Men saker ändras. Städer ändras.
Du är inte samma person som du en gång var. Dina ideal ändras.
Längtan efter kärlek har vi alla. Frågan är bara: längtar vi efter en dröm? Kan drömmen bli sann? Eller är det bara en bild av något som aldrig kan bli verkligt? Finns det en prinsessa där ute som väntar på dig?
Angående Motala. Det är något speciellt med den staden. Folk jag känner i Motala har någon slags hat-kärlek till den. Den är fin på sommaren, men ett helvete på vintern. Man vill därifrån. Man har sett samma människor gå runt på pubarna och man har raggat på dem flera gånger. Alla känner alla och man kan inte göra något utan att det blir snack.
Om man inte kommer därifrån efter gymnasiet stannar man och börjar jobba på Elux eller Dometic. Man träffar en söt tjej/kille, stannar där och funderar egentligen aldrig på att försöka vidga vyerna.
Men om man kommer därifrån längtar man tillbaks dit. Man blir nostalgisk och upplever sin barndom om igen. Man blir förbannad om något som alltid funnits där plötsligt har försvunnit. Den gamla bensinmacken. Kiosken där man kunde köpa cigg för två kronor/st.
Man tänker: nu när jag har allt, då kan jag flytta tillbaks. Men saker ändras. Städer ändras.
Du är inte samma person som du en gång var. Dina ideal ändras.
Längtan efter kärlek har vi alla. Frågan är bara: längtar vi efter en dröm? Kan drömmen bli sann? Eller är det bara en bild av något som aldrig kan bli verkligt? Finns det en prinsessa där ute som väntar på dig?
onsdag, juni 21, 2006
Stackars,stackars Denise Lopez
http://www.deniselopezpoker.com/Poker/Blog/6-juni-2006.aspx?ContentId=38F1E234-42E2-45E2-A5A6-4C5DEB8DCFA9
Det är verkligen jättsynd om henne. *not*
Det är verkligen jättsynd om henne. *not*
tisdag, juni 20, 2006
Maybe I need you
drömde i natt om ett rum, stängt för alla andra utom vissa forskare.
jag var alltså i skolan igen. hade föreläsning, men vi var få i klassen som lyssnade. skolan kändes ödslig och tom när jag gick igenom den, skulle träffa en lärare och gick till hans arbetsrum.
Han tog på sig sin vita arbetsrock (??? förstår inte varför han skulle ha vit rock,han är ingen titta i mikroskop forskare. han forskar i etik!)
Han skulle visa mig ett privat forskarrum där han brukade vara, och så var vi tillbaks i rummet där jag började.
Rummet var rätt så litet, såg ut som ett typiskt forskningslabb med mikroskop och andra instrument. det var vit färg precis överallt, ljust. Han visade mig runt och jag fick en konstig känsla. Han hade bjudit dit mig av en anledning. Vi hade någon form av relation, vad den var fick jag aldrig riktigt klart för mig. Ibland bytte han ansikte och blev en annan person, också etik professor. Mycket märkligt. Båda hade en ”intim” relation med mig. Jag tänkte: usch åt den ena personen och yayyy till den andra.
Iaf, han visade mig vidare och jag fick sen den privata delen av forskningsrummen. Den var mer intim, en säng, ett runt vardagsrumsbord, fyllt med papper och kläder slängda på golvet, en trolley (???) och en massa annat som jag inte kommer ihåg just nu.
Han började prata om sin fru och hur många gånger hon kommit dit och och hur bra han och jag skulle få det där. Så började vi hångla, och tog av oss kläderna, men efter det vaknade jag. Försökte hålla mig kvar i drömmen för att kolla vad som hände sen, men näe. Det kom inget. *too bad*
jag var alltså i skolan igen. hade föreläsning, men vi var få i klassen som lyssnade. skolan kändes ödslig och tom när jag gick igenom den, skulle träffa en lärare och gick till hans arbetsrum.
Han tog på sig sin vita arbetsrock (??? förstår inte varför han skulle ha vit rock,han är ingen titta i mikroskop forskare. han forskar i etik!)
Han skulle visa mig ett privat forskarrum där han brukade vara, och så var vi tillbaks i rummet där jag började.
Rummet var rätt så litet, såg ut som ett typiskt forskningslabb med mikroskop och andra instrument. det var vit färg precis överallt, ljust. Han visade mig runt och jag fick en konstig känsla. Han hade bjudit dit mig av en anledning. Vi hade någon form av relation, vad den var fick jag aldrig riktigt klart för mig. Ibland bytte han ansikte och blev en annan person, också etik professor. Mycket märkligt. Båda hade en ”intim” relation med mig. Jag tänkte: usch åt den ena personen och yayyy till den andra.
Iaf, han visade mig vidare och jag fick sen den privata delen av forskningsrummen. Den var mer intim, en säng, ett runt vardagsrumsbord, fyllt med papper och kläder slängda på golvet, en trolley (???) och en massa annat som jag inte kommer ihåg just nu.
Han började prata om sin fru och hur många gånger hon kommit dit och och hur bra han och jag skulle få det där. Så började vi hångla, och tog av oss kläderna, men efter det vaknade jag. Försökte hålla mig kvar i drömmen för att kolla vad som hände sen, men näe. Det kom inget. *too bad*
måndag, juni 19, 2006
http://www.bang.a.se/sjuk/knapra_text.html
Intressant artikel om jämställdhet vad gäller att knapra p-piller, något som kanske kan bli verklighet för män om ett par år, och vad det kan göra för deras mansroll. Kanske måste den omdefinieras då?
Jag älskar att diskutera genus frågor, speciellt med män. De flesta kvinnor jag träffar har en åsikt och det är : tryck ner männen i skoskaften, bränn bh:n, och dansa på deras gravar. Kanske inte så konstruktivt som det låter... *skratt*.
Fast.. har man starka åsikter om hur man vill ha det är man en bitch. Säger man ingenting och låter det vara så är man undfallande och accepterar rollerna utan att ifrågasätta. Hur ska man vara egentligen? Den där starka karriärskvinnan som sätter alla män på plats (och samtidigt beundras av dem i hemlighet), eller den där ensamma mamman som hela tiden får slåss mot samhället för att hon drabbas av det patriarkala förtrycket, som exempelvis paragraf männen på försäkringskassan, socialkontoret, arbetsförmedlingen och så vidare..? *suckar*.
Män har det jävligt förspänt, och det förstår de inte. Lite höhö, klapp på axeln och snack om fotboll och sen är allt kirrat. Män kan komma undan med så mycket och vi så lite. Nu kanske jag verkar väldigt orättvis, men det är så jag har upplevt det hela mitt liv. Alltid har någon sparkat undan benen för mig. När man kommer ut på arbetsplatser blir man kallad "lilla gumman". Jag avskyr det ordet. Jag är ingen liten gumma man kan klappa på huvudet och behandla nedervärderande.
Kan dra ett exempel från sommaren -04 när jag skulle bli uttvingad på en meningslös praktik som jag inte skulle tjäna ett dugg på, snarare tvärtom. Jag totalvägrade, bråkade och skrek rakt ut. Mina argument var väldigt noggrant igenomtänkta. Jag hade en liten valp som jag inte kunde lämna ensam mer än ett visst antal timmar varje dag. Det var ett konstaterat faktum. Det vägrade gubben (ja, jag säger gubben, för han var verkligen en gubbe i mina ögon. Han satt på en position som han inte ens hade utbildning för. Hans idé om demokrati var att skrämma ungdomar ut på praktik med f.d narkomaner. )att acceptera. Han försökte skrämma mig men jag vägrade acceptera hans argumentation. Jag försökte vända mig till någon annan, men fick svaret det inte fanns.
Hans maktposition var otäck. Tänk då de andra i min ålder, eller yngre som inte kan säga emot sådana här människor. De bara accepterar detta trots att de går till praktikplatsen med en knut i magen. Är detta verkligen rättvisa? Är det så de vill att vi ska ha det, vi ungdomar som valt att utbilda oss istället för att jobba? Nej, det kan man inte kalla jämställdhet. Jämställdhet, det är ett fint ord som egentligen bara existerar på pappret.
Jag skulle önska att alla män var som du och kunde tala om kvinnor på ett icke nedervärderande sätt. Att de höjde upp kvinnan istället för att se henne som ett objekt man bara kan göra hur man vill med. Man slutar se på personen som finns där inne och ser då bara ett hål, ett par bröst och något man kan knåda på för att nå egen tillfredställelse.
Intressant artikel om jämställdhet vad gäller att knapra p-piller, något som kanske kan bli verklighet för män om ett par år, och vad det kan göra för deras mansroll. Kanske måste den omdefinieras då?
Jag älskar att diskutera genus frågor, speciellt med män. De flesta kvinnor jag träffar har en åsikt och det är : tryck ner männen i skoskaften, bränn bh:n, och dansa på deras gravar. Kanske inte så konstruktivt som det låter... *skratt*.
Fast.. har man starka åsikter om hur man vill ha det är man en bitch. Säger man ingenting och låter det vara så är man undfallande och accepterar rollerna utan att ifrågasätta. Hur ska man vara egentligen? Den där starka karriärskvinnan som sätter alla män på plats (och samtidigt beundras av dem i hemlighet), eller den där ensamma mamman som hela tiden får slåss mot samhället för att hon drabbas av det patriarkala förtrycket, som exempelvis paragraf männen på försäkringskassan, socialkontoret, arbetsförmedlingen och så vidare..? *suckar*.
Män har det jävligt förspänt, och det förstår de inte. Lite höhö, klapp på axeln och snack om fotboll och sen är allt kirrat. Män kan komma undan med så mycket och vi så lite. Nu kanske jag verkar väldigt orättvis, men det är så jag har upplevt det hela mitt liv. Alltid har någon sparkat undan benen för mig. När man kommer ut på arbetsplatser blir man kallad "lilla gumman". Jag avskyr det ordet. Jag är ingen liten gumma man kan klappa på huvudet och behandla nedervärderande.
Kan dra ett exempel från sommaren -04 när jag skulle bli uttvingad på en meningslös praktik som jag inte skulle tjäna ett dugg på, snarare tvärtom. Jag totalvägrade, bråkade och skrek rakt ut. Mina argument var väldigt noggrant igenomtänkta. Jag hade en liten valp som jag inte kunde lämna ensam mer än ett visst antal timmar varje dag. Det var ett konstaterat faktum. Det vägrade gubben (ja, jag säger gubben, för han var verkligen en gubbe i mina ögon. Han satt på en position som han inte ens hade utbildning för. Hans idé om demokrati var att skrämma ungdomar ut på praktik med f.d narkomaner. )att acceptera. Han försökte skrämma mig men jag vägrade acceptera hans argumentation. Jag försökte vända mig till någon annan, men fick svaret det inte fanns.
Hans maktposition var otäck. Tänk då de andra i min ålder, eller yngre som inte kan säga emot sådana här människor. De bara accepterar detta trots att de går till praktikplatsen med en knut i magen. Är detta verkligen rättvisa? Är det så de vill att vi ska ha det, vi ungdomar som valt att utbilda oss istället för att jobba? Nej, det kan man inte kalla jämställdhet. Jämställdhet, det är ett fint ord som egentligen bara existerar på pappret.
Jag skulle önska att alla män var som du och kunde tala om kvinnor på ett icke nedervärderande sätt. Att de höjde upp kvinnan istället för att se henne som ett objekt man bara kan göra hur man vill med. Man slutar se på personen som finns där inne och ser då bara ett hål, ett par bröst och något man kan knåda på för att nå egen tillfredställelse.
söndag, juni 18, 2006
Tvätt och annat
Idag är det den stora städdagen på året. Dags att göra sig redo för exekutionen, kallad M-L. *usch*.
Nåja, jag får något gott utav det med. Hoppas jag.
Nåja, jag får något gott utav det med. Hoppas jag.
fredag, juni 16, 2006
onsdag, juni 14, 2006
Kanske kan det se ut så här.
Snygga riff i musikvärldens historia:
Piano/Bas/Gitarrgången i Maybe I'm amazed med Paul McCartney
Trummorna i slutet på "In the air tonight" med Phil Collins
Sången i "Devil got my woman" av Skip James - svajjande, inte harmoniskt perfekt men ändå så underbar. Vem är den här kvinnan som Skip James talar om?
Bästa övergången: Queen - Bohemian Rhapsody (behöver jag säga mer?)
Bästa blip blopp låten (just nu) - Madonna - Liquid Love
Kanske inte det bästa samplet att platsa i en låt
Jennifer Lopez - Get Right (saxofonerna) Snyggt första gången, sedan väldigt monotomt.
Piano/Bas/Gitarrgången i Maybe I'm amazed med Paul McCartney
Trummorna i slutet på "In the air tonight" med Phil Collins
Sången i "Devil got my woman" av Skip James - svajjande, inte harmoniskt perfekt men ändå så underbar. Vem är den här kvinnan som Skip James talar om?
Bästa övergången: Queen - Bohemian Rhapsody (behöver jag säga mer?)
Bästa blip blopp låten (just nu) - Madonna - Liquid Love
Kanske inte det bästa samplet att platsa i en låt
Jennifer Lopez - Get Right (saxofonerna) Snyggt första gången, sedan väldigt monotomt.
söndag, juni 11, 2006
Hemtenta för Edgar
Sitter här och försöker skriva på hemtenta till Edgar som ska lämnas in imorgon. Det går inget vidare... :)
Idag har jag varit och hjälpt Love med teatermuseet. I morgon (läs idag) ska jag åka in till skolan och lyssna på ett seminarium. Ska bli skojj att träffa Nisse igen. Men sen är det sommarlov!!!!
Idag har jag varit och hjälpt Love med teatermuseet. I morgon (läs idag) ska jag åka in till skolan och lyssna på ett seminarium. Ska bli skojj att träffa Nisse igen. Men sen är det sommarlov!!!!
lördag, juni 10, 2006
*Stolt*
YEEEEEEEES!!!!!!!!
Jag skrev färdigt inledningen till Wicca. Finally! Tack Klas (Uppsala) för all hjälp. Det behövdes.
Yess. Nu väntar jag spänt på vad Nisse kommer säga om inledningen. Om den är godkänd eller om jag måste ändra på den. Tror jag kommer få veta det på måndag.
*hoppas, undrar, tänker, längtar*
Jag skrev färdigt inledningen till Wicca. Finally! Tack Klas (Uppsala) för all hjälp. Det behövdes.
Yess. Nu väntar jag spänt på vad Nisse kommer säga om inledningen. Om den är godkänd eller om jag måste ändra på den. Tror jag kommer få veta det på måndag.
*hoppas, undrar, tänker, längtar*
fredag, juni 09, 2006
Ni som läser
Ni som läser det här: lämna gärna en kommentar eller skriv något fint till mig ! Det är lite trist att skriva och inte ha någon som kommenterar.
onsdag, juni 07, 2006
Den du har sex med....
Tänk på en sak. Den du har sex med, har säkert haft sex med andra. Så när du har sex med honom / henne har du också sex med de personerna de har haft sex med. Därför kan alla länkas till varandra, på ett sätt eller ett annat.
Mysko.
Så när jag har sex med T, eller exempelvis P, då har jag sex med deras f.d partners också samtidigt. Vi delar med oss av varandras erfarenheter av andra. Om jag då skulle ha sex med M, skulle det vara som att ha sex med alla de som han har haft sex med förut.
Mysko.
Exempel.
JAG
--------- T -------> 74 tjejer -------> de personerna tjejerna haft sex med----> de killarna / tjejerna som haft sex med dessa har haft sex med andra --->>> och så vidare. ->>> nånstans där länkas det tillbaks till mig.
Mysko. Skrämmande.
Jag har sett för mycket på Lword idag, så ursäkta mig. Men tanken är fascinerande.
Jag funderar på andra saker också, men de är alldeles för weirda för att jag ska kunna skriva upp dem här.
Vill du veta, kan du alltid fråga mig IRL....
Mysko.
Så när jag har sex med T, eller exempelvis P, då har jag sex med deras f.d partners också samtidigt. Vi delar med oss av varandras erfarenheter av andra. Om jag då skulle ha sex med M, skulle det vara som att ha sex med alla de som han har haft sex med förut.
Mysko.
Exempel.
JAG
--------- T -------> 74 tjejer -------> de personerna tjejerna haft sex med----> de killarna / tjejerna som haft sex med dessa har haft sex med andra --->>> och så vidare. ->>> nånstans där länkas det tillbaks till mig.
Mysko. Skrämmande.
Jag har sett för mycket på Lword idag, så ursäkta mig. Men tanken är fascinerande.
Jag funderar på andra saker också, men de är alldeles för weirda för att jag ska kunna skriva upp dem här.
Vill du veta, kan du alltid fråga mig IRL....
Sen natt med Royksopp
Idag var jag ute och gick en lång promenad. Det var jätteskönt. Stannade vid ängen och la mig ner i gräset och lyssnade på min favoritmusik. Var varken ledsen eller glad. Bara fundersam. Samtidigt som det var skönt att vara där själv, önskade jag att någon var med mig. Att jag kunde dela allt det här fina med någon.
Det blev inte så mycket läst av Människa och Gud som jag hade tänkt, men istället fick jag sinnesstillnad,och en känsla av lugn. Kan vara bra att använda sig av... ;)
Senare på kvällen fick jag äntligen tag på Pimse. Vi ska träffas på söndag och jobba med sommarlajvet. Undrar om det blir av. Det känns inte lika viktigt som allt det andra jag håller på med nu. Skolan är prio ett, politiken prio två och sommarlajvet prio tre. Sommaren kryper närmre och närmre med stormsteg och jag har panik över alla räkningar jag måste betala och all tid jag inte har till att göra alla de sakerna jag vill göra.
Jag har blivit erbjuden att delta i ett än så länge rätt så hemligt projekt. Det verkar jättespännande, och jag ser fram emot när vi börjar jobba med det på riktigt. Det lär gå åt rätt mycket tid åt det i sommar.
Tankarna gnager på Claes just nu. Jag oroar mig för honom. Vet inte varför. Kanske för att han verkade så kall när han pratade om sitt barn. Kanske det var för att han hela tiden vill verka så oberörd, och hård. När jag vet,vet, att han egentligen inte är det.
Måndag är ödesdagen. Dagen med sort D. Den finns ständigt i mina tankar och stör min koncentrationsförmåga. Jag är både i upprorstillstånd och lugn över den dan. Sista dan.
Lämnar er med Royksopps ord.
It was me on that road
But you couldn`t see me
I don't know what more to ask for
I was given just one wish
What have I and what I ache for
Roads are getting nearer
We cover distance but not together
There is no room where I can go and
You`ve got secrets too
Det blev inte så mycket läst av Människa och Gud som jag hade tänkt, men istället fick jag sinnesstillnad,och en känsla av lugn. Kan vara bra att använda sig av... ;)
Senare på kvällen fick jag äntligen tag på Pimse. Vi ska träffas på söndag och jobba med sommarlajvet. Undrar om det blir av. Det känns inte lika viktigt som allt det andra jag håller på med nu. Skolan är prio ett, politiken prio två och sommarlajvet prio tre. Sommaren kryper närmre och närmre med stormsteg och jag har panik över alla räkningar jag måste betala och all tid jag inte har till att göra alla de sakerna jag vill göra.
Jag har blivit erbjuden att delta i ett än så länge rätt så hemligt projekt. Det verkar jättespännande, och jag ser fram emot när vi börjar jobba med det på riktigt. Det lär gå åt rätt mycket tid åt det i sommar.
Tankarna gnager på Claes just nu. Jag oroar mig för honom. Vet inte varför. Kanske för att han verkade så kall när han pratade om sitt barn. Kanske det var för att han hela tiden vill verka så oberörd, och hård. När jag vet,vet, att han egentligen inte är det.
Måndag är ödesdagen. Dagen med sort D. Den finns ständigt i mina tankar och stör min koncentrationsförmåga. Jag är både i upprorstillstånd och lugn över den dan. Sista dan.
Lämnar er med Royksopps ord.
It was me on that road
But you couldn`t see me
I don't know what more to ask for
I was given just one wish
What have I and what I ache for
Roads are getting nearer
We cover distance but not together
There is no room where I can go and
You`ve got secrets too
tisdag, juni 06, 2006
Dags att börja om på nytt?
Bara en liten fundering innan jag går till sängen och läser Människa och Gud för fulla muggar...
När saker o ting är oklara besöker jag en tarotsida för att få rätsida på livet. Man ställer en viss fråga man vill ha svar på, och sen får man tre kort gratis. Det funkar alltid bra när jag är förvirrad. Men den här gången... *rynkar pannan*. Väldigt förvånande. Hur vet korten exakt vad jag känner? Handlar det bara om psykologi alltihop, eller kan de verkligen se sanningen?
Korten pekade ut både jobbiga situationer och roliga saker. Saker jag måste ta itu med. Jag ska inte avslöja vad korten sa, för då förlorar de sin verkan, men kan nämna några få saker som "arketypisk kärlekstriangel", göra det man älskar....
Jag förstår dock inte, ska jag verkligen säga det jag tycker? Det jag VERKLIGEN tycker? Jag har ju massor att förlora på det. Dessutom känns det som om det redan är ute i det öppna. Vad finns kvar att dölja? Jag har i princip skrivit det på näsan på... eh, ja. Det där är för mig att veta, och för dig att ta reda på....
Fokuseringen ligger just nu på nästa vecka. På måndag. Om jag verkligen klarar av det, vill säga. Om jag inte fegar ut i sista minuten, som jag alltid gör. Eller om jag blir distraherad. Nej, den här gången ska jag inte bli det. Jag ska klara av det! Måste bara veta vad jag ska göra. Och hur jag ska göra det.
Men det där kortet. Det har inte dykt upp på.... fyra år. Då måste det betyda något, eller hur? Kan inte bara vara slumpen.
Won't runaway this time.
Won't try to hide.
Won't look back.
Will stay focused and have a clear path to go on.
När saker o ting är oklara besöker jag en tarotsida för att få rätsida på livet. Man ställer en viss fråga man vill ha svar på, och sen får man tre kort gratis. Det funkar alltid bra när jag är förvirrad. Men den här gången... *rynkar pannan*. Väldigt förvånande. Hur vet korten exakt vad jag känner? Handlar det bara om psykologi alltihop, eller kan de verkligen se sanningen?
Korten pekade ut både jobbiga situationer och roliga saker. Saker jag måste ta itu med. Jag ska inte avslöja vad korten sa, för då förlorar de sin verkan, men kan nämna några få saker som "arketypisk kärlekstriangel", göra det man älskar....
Jag förstår dock inte, ska jag verkligen säga det jag tycker? Det jag VERKLIGEN tycker? Jag har ju massor att förlora på det. Dessutom känns det som om det redan är ute i det öppna. Vad finns kvar att dölja? Jag har i princip skrivit det på näsan på... eh, ja. Det där är för mig att veta, och för dig att ta reda på....
Fokuseringen ligger just nu på nästa vecka. På måndag. Om jag verkligen klarar av det, vill säga. Om jag inte fegar ut i sista minuten, som jag alltid gör. Eller om jag blir distraherad. Nej, den här gången ska jag inte bli det. Jag ska klara av det! Måste bara veta vad jag ska göra. Och hur jag ska göra det.
Men det där kortet. Det har inte dykt upp på.... fyra år. Då måste det betyda något, eller hur? Kan inte bara vara slumpen.
Won't runaway this time.
Won't try to hide.
Won't look back.
Will stay focused and have a clear path to go on.
söndag, juni 04, 2006
Turen Motala - LinCon - Tranås
Claes hämtade mig vid tretiden. Vi åkte direkt till Lincon. I bilen satt Jonte och Amo. Amo har jag träffat ett par gånger men aldrig riktigt pratat med. Amo skulle försöka ge väganvisningar till Claes, men lyckades inget vidare.. :) "Du är nog blond under allt det där svarta håret", säger Jonte med ett flin. Amo svarar med ett "asch"! och vi släpper av henne i Ryd. Parkerar vid universitetet och går in mot området. Jag går runt där lite lätt och känner mig hemma. Claes och Jonte klagar över att det är stort och för en gång skull känner jag att jag kan ha något för mig själv som ingen annan i den bekantskapen skulle få för sig att göra.
Vi går in, tittar och jag ler igenkännande. Många nördar. Många söta (sic!) killar. För den gemene mannen/kvinnan skulle det här verka som gymnasiet all over again med 99% naturvetare / samhällare. *ler*. Men den enda skillnaden här är att man inte går runt med en miniräknare,eller en översättningsbok, utan snarare tärningar i alla dess former. De få tjejer som finns där klär sig antingen överextravagant med korsett o allt eller i billiga jeans och en ful enkel bamse tshirt färgat med någon för länge sen urtvättad färg i håret. Också glasögon förstås. Icke att förglömma! :)
Så letar du efter ögongodis kan du glömma Lincon. Men för mig var det rena rama paradiset. Så många söta killar på samma plats! :)
Vi går igenom de få shoppar som finns, Claes och Jonte häpnas över hur mycket nya grejer de hittar och börjar genast ringa runt till polare medan de drägglar över de nya utgåvorna av EON kampanjer. *skratt*. När vi är klara med shoppingen går vi runt och kollar på när folk spelar olika rollspel. Mest sånt som inte kräver tystnad, alltså Warhammer, WOW, tvspel och annat. Jag ser gång på gång hur Claes gnyr över det faktum att han inte kan sova över där och börjar le för mig själv.
Vi stannar till vid en workshop där de gör smycken av ringbrynjeringar. Killen, som har "DreamDesign" snackar massor om ringbrynjor med Claes och Claes ler lyckligt hela tiden. Jonte verkar mest ointresserad, men är snäll och lyssnar. Jag ber killen göra ett smycke till mig. Vi har ju råkats på förut säger jag och ler. helgon, lajvlily heter jag där säger jag och han aha, men jag kände inte igen dig för du har ju annan hårfärg nu! :)
Så snackar vi livligt en stund och han säger, okej jag gör smycket, men det tar en stund så ni kan väl gå runt lite till. Men vi bestämmer oss för att ta en matpaus och köper den världsberömda LinCon burgaren. *mmmm*.
Sen köper jag smycket och vi drar hemåt Motala. Det är tänkt att vi ska festa där.
jag blir hembjuden till Katja, men jag är inte så intresserad av att snacka med henne, vill mest gosa med hunden bebis (en pitbull som heter bebis??!!).
Så åker vi taxibuss ner till stan och jag och Claes blir bjudna på inträdet till Bryggeriet av en av Claes gamla kompisar. Ett hårdrockscoverband spelar och de är väl okej.... vi sitter där en stund men bestämmer oss för att gå upp till ett annat ställe där de har karaokekväll. Efter halva kvällen har gått bestämmer jag mig för att sjunga like a virgin med Claes. Men Claes vill inte sjunga...:) hehe. Men det skulle han inte göra heller, utan en liten show blev det istället. Erhmm. *ler*. Nästan stripshow. (om jag hade vågat alltså). Claes hängde på så gott han kunde. Har aldrig känts så befriande att uppträda utan press på sig att låta bra, utan bara köra. Så här skulle det vara att sjunga jämt, tänker jag efteråt.
Han satt på en stol på mitten av scenen och agerade objekt som jag sjöng till. Skiitskoj. Fick bra betyg efteråt av alla som tittade på mig. Femma direkt! *ler*
Nån tjej sa att jag var "söt".
Jag blev kallad Claes flickvän under kvällen,men han svarade näääe vi är bara vänner och inget annat... Den största anledningen till att jag ville ut och festa i Motala var att jag ville träffa Fredrik Virtanen. Men han gick säkert till de ställena jag inte gick - det vill säga Harrys.... *suck* Nåja, I guess it wasn't meant to be...
Stöp nästan direkt i säng efter vi hade hämtat mat från Pekkas och fått skjuts hem av Jontes syrra. Trött!
Vi går in, tittar och jag ler igenkännande. Många nördar. Många söta (sic!) killar. För den gemene mannen/kvinnan skulle det här verka som gymnasiet all over again med 99% naturvetare / samhällare. *ler*. Men den enda skillnaden här är att man inte går runt med en miniräknare,eller en översättningsbok, utan snarare tärningar i alla dess former. De få tjejer som finns där klär sig antingen överextravagant med korsett o allt eller i billiga jeans och en ful enkel bamse tshirt färgat med någon för länge sen urtvättad färg i håret. Också glasögon förstås. Icke att förglömma! :)
Så letar du efter ögongodis kan du glömma Lincon. Men för mig var det rena rama paradiset. Så många söta killar på samma plats! :)
Vi går igenom de få shoppar som finns, Claes och Jonte häpnas över hur mycket nya grejer de hittar och börjar genast ringa runt till polare medan de drägglar över de nya utgåvorna av EON kampanjer. *skratt*. När vi är klara med shoppingen går vi runt och kollar på när folk spelar olika rollspel. Mest sånt som inte kräver tystnad, alltså Warhammer, WOW, tvspel och annat. Jag ser gång på gång hur Claes gnyr över det faktum att han inte kan sova över där och börjar le för mig själv.
Vi stannar till vid en workshop där de gör smycken av ringbrynjeringar. Killen, som har "DreamDesign" snackar massor om ringbrynjor med Claes och Claes ler lyckligt hela tiden. Jonte verkar mest ointresserad, men är snäll och lyssnar. Jag ber killen göra ett smycke till mig. Vi har ju råkats på förut säger jag och ler. helgon, lajvlily heter jag där säger jag och han aha, men jag kände inte igen dig för du har ju annan hårfärg nu! :)
Så snackar vi livligt en stund och han säger, okej jag gör smycket, men det tar en stund så ni kan väl gå runt lite till. Men vi bestämmer oss för att ta en matpaus och köper den världsberömda LinCon burgaren. *mmmm*.
Sen köper jag smycket och vi drar hemåt Motala. Det är tänkt att vi ska festa där.
jag blir hembjuden till Katja, men jag är inte så intresserad av att snacka med henne, vill mest gosa med hunden bebis (en pitbull som heter bebis??!!).
Så åker vi taxibuss ner till stan och jag och Claes blir bjudna på inträdet till Bryggeriet av en av Claes gamla kompisar. Ett hårdrockscoverband spelar och de är väl okej.... vi sitter där en stund men bestämmer oss för att gå upp till ett annat ställe där de har karaokekväll. Efter halva kvällen har gått bestämmer jag mig för att sjunga like a virgin med Claes. Men Claes vill inte sjunga...:) hehe. Men det skulle han inte göra heller, utan en liten show blev det istället. Erhmm. *ler*. Nästan stripshow. (om jag hade vågat alltså). Claes hängde på så gott han kunde. Har aldrig känts så befriande att uppträda utan press på sig att låta bra, utan bara köra. Så här skulle det vara att sjunga jämt, tänker jag efteråt.
Han satt på en stol på mitten av scenen och agerade objekt som jag sjöng till. Skiitskoj. Fick bra betyg efteråt av alla som tittade på mig. Femma direkt! *ler*
Nån tjej sa att jag var "söt".
Jag blev kallad Claes flickvän under kvällen,men han svarade näääe vi är bara vänner och inget annat... Den största anledningen till att jag ville ut och festa i Motala var att jag ville träffa Fredrik Virtanen. Men han gick säkert till de ställena jag inte gick - det vill säga Harrys.... *suck* Nåja, I guess it wasn't meant to be...
Stöp nästan direkt i säng efter vi hade hämtat mat från Pekkas och fått skjuts hem av Jontes syrra. Trött!
En dröm om någon någonstans....
vi åkte bil, han och jag. han skjutsade mig, jag spelade en låt i hans bil. vi pratade om allt mellan himmel och jord. i början, hade jag byxor på mig. bil sekvensen upprepades fyra fem gånger och de två sista gångerna hade jag tagit av mig dem.byxorna, alltså.. jag tänkte, han måste bli trött på att höra samma låt om igen. men inte. han sa ingenting. var bara snäll och söt som vanligt.
i bilen spelades ” in the air tonight ” med phil collins. vi snackade som sagt en stund, sen släppte han av mig på ett ställe. det hände aldrig något, men stämningen var väldigt intim...
han hade skaffat ett nick på helgon också, och vi snackade väldigt mycket över nätet där. namnet var något med t..... *hmm*.
i bilen spelades ” in the air tonight ” med phil collins. vi snackade som sagt en stund, sen släppte han av mig på ett ställe. det hände aldrig något, men stämningen var väldigt intim...
han hade skaffat ett nick på helgon också, och vi snackade väldigt mycket över nätet där. namnet var något med t..... *hmm*.
lördag, juni 03, 2006
Utdrag ur Egyptian Dreams
”Om du älskar mig, varför lämnade du mig då?”, frågar jag.
”För att jag var rädd.”
”Rädd?!”, utbrister jag. ”Rädd?!” ” Sånt där säger män bara som undanflykter. Det finns inget som heter rädd. Bara feg. Du kunde inte säga sanningen, därför stack du din väg. Nä, vet du vad Sandor. Jag är trött på lögner. Jag trodde du stod över allt sådant. Trodde att inte du var som alla andra män. ” Sandor står handfallen, säger ingenting.
Jag börjar gå mot tågstationen, vänder ryggen bort från honom. ”Han kan gott få lida”, tänker jag.
”Nej, Rebecca”, ropar han förtvivlat. ”Gå inte din väg, jag ska förklara allt….!”
Men jag lyssnar inte, utan fortsätter gå. Det är inte långt nu, bara ett par meter till så har jag gått på tåget. Den sista anhalten på resan…
När jag är på väg att gå på, springer Sandor in på perrongen. ”Vänta!” ”Vänta Rebecca!” ”Jag ska förklara allt!”
Jag blir osäker. ”Vad vill han egentligen? Jag trodde det var klart vad jag ville… varför envisas han…”
Medan jag tänker tar min fot ett steg ner på trappan. Utan att jag märker det. Som en omedveten handling. Sandor kramar om mig, lyfter ner mig från trappan och kysser mig. Allt händer så fort, det känns som om jag blivit tagen av en storm.
Lyckan rycker tag i mig, det bubblar inuti. ”Han älskar mig!”, tänker jag glatt. ”Annars skulle han inte brytt sig, och bara gått sin väg.” ”Han älskar mig verkligen! ”
Det är kallt ute. Jag kan se stjärnorna. De försöker få mig att känna mig mindre ensam i universum. Vi har åkt ut till pyramiderna i öknen för att få prata ut enstört. Men inte ett ord har yttrats mellan oss. Jag är osäker på vad han vill höra från mig. Tror han känner samma sak, även om hans ansikte inte speglar känslor. Vi går, sida vid sida tysta och njuter av mörkret. Jag stannar upp och tittar mot himlen. Stjärnorna blinkar till då och då, som i uppmuntran. ”Säg något till honom!”
Jag stannar, fastnar för en inskription på väggen. Den är inte hel, men jag kan läsa ut en del av orden…”… den vita kvinnan som kommer från ljuset….” ”Sandor”, viskar jag mjukt. ”Titta här!” ”Vad kan det betyda?”
”För att jag var rädd.”
”Rädd?!”, utbrister jag. ”Rädd?!” ” Sånt där säger män bara som undanflykter. Det finns inget som heter rädd. Bara feg. Du kunde inte säga sanningen, därför stack du din väg. Nä, vet du vad Sandor. Jag är trött på lögner. Jag trodde du stod över allt sådant. Trodde att inte du var som alla andra män. ” Sandor står handfallen, säger ingenting.
Jag börjar gå mot tågstationen, vänder ryggen bort från honom. ”Han kan gott få lida”, tänker jag.
”Nej, Rebecca”, ropar han förtvivlat. ”Gå inte din väg, jag ska förklara allt….!”
Men jag lyssnar inte, utan fortsätter gå. Det är inte långt nu, bara ett par meter till så har jag gått på tåget. Den sista anhalten på resan…
När jag är på väg att gå på, springer Sandor in på perrongen. ”Vänta!” ”Vänta Rebecca!” ”Jag ska förklara allt!”
Jag blir osäker. ”Vad vill han egentligen? Jag trodde det var klart vad jag ville… varför envisas han…”
Medan jag tänker tar min fot ett steg ner på trappan. Utan att jag märker det. Som en omedveten handling. Sandor kramar om mig, lyfter ner mig från trappan och kysser mig. Allt händer så fort, det känns som om jag blivit tagen av en storm.
Lyckan rycker tag i mig, det bubblar inuti. ”Han älskar mig!”, tänker jag glatt. ”Annars skulle han inte brytt sig, och bara gått sin väg.” ”Han älskar mig verkligen! ”
Det är kallt ute. Jag kan se stjärnorna. De försöker få mig att känna mig mindre ensam i universum. Vi har åkt ut till pyramiderna i öknen för att få prata ut enstört. Men inte ett ord har yttrats mellan oss. Jag är osäker på vad han vill höra från mig. Tror han känner samma sak, även om hans ansikte inte speglar känslor. Vi går, sida vid sida tysta och njuter av mörkret. Jag stannar upp och tittar mot himlen. Stjärnorna blinkar till då och då, som i uppmuntran. ”Säg något till honom!”
Jag stannar, fastnar för en inskription på väggen. Den är inte hel, men jag kan läsa ut en del av orden…”… den vita kvinnan som kommer från ljuset….” ”Sandor”, viskar jag mjukt. ”Titta här!” ”Vad kan det betyda?”
Den färglösa rösten
För varje stöt blev din makt bara större över mig
För varje stöt vart jag svag
För varje stöt dog jag lite mer och mer
Men du bara ler
Tror inte att du ser
Hur jag ber
Du är den enda jag vill ha sa du
När du lämnade mig
Ensam och naken på golvet på golvet
När dörren stängdes bakom din rygg
Fick jag en större kris
Frös mitt inre till is
Vad hade jag egentligen gjort?
På krogen gick ju allt som smort
Men nu kände jag mig bara som en lort
Varför gav mig till ett svin som dig?
Borde bara sagt nej
Borde bara sagt nej
Du ringer nästa dag
Säger, jag kommer över klockan fem
Vågar inte säga nej
Vågar inte säga nej
Tänker du älskar ju ändå mig
Så rädd för dig och vad du kan göra
Vi passar så bra ihop du och jag, säger du
Men din blick är hård
Din hand når min kind
Tänk att jag var så blind
Och inte såg vad som kom
Ser den bottenlösa brunnen framför mig
Och vet inte hur jag ska ta mig ur den
Din kärlek bli kvävande
Den som i början var så svävande
Det är så här helvetet ser ut
Jag ser inget slut
För varje stöt vart jag svag
För varje stöt dog jag lite mer och mer
Men du bara ler
Tror inte att du ser
Hur jag ber
Du är den enda jag vill ha sa du
När du lämnade mig
Ensam och naken på golvet på golvet
När dörren stängdes bakom din rygg
Fick jag en större kris
Frös mitt inre till is
Vad hade jag egentligen gjort?
På krogen gick ju allt som smort
Men nu kände jag mig bara som en lort
Varför gav mig till ett svin som dig?
Borde bara sagt nej
Borde bara sagt nej
Du ringer nästa dag
Säger, jag kommer över klockan fem
Vågar inte säga nej
Vågar inte säga nej
Tänker du älskar ju ändå mig
Så rädd för dig och vad du kan göra
Vi passar så bra ihop du och jag, säger du
Men din blick är hård
Din hand når min kind
Tänk att jag var så blind
Och inte såg vad som kom
Ser den bottenlösa brunnen framför mig
Och vet inte hur jag ska ta mig ur den
Din kärlek bli kvävande
Den som i början var så svävande
Det är så här helvetet ser ut
Jag ser inget slut
Roliga Latinska citat att strö sig runt med....
Excusa me, vir optime, cogitio inquis tibi nomen "fatuus" es? — Ursäkta min herre, sade du att ditt namn var "Idiot"?
Ancilla, face mea laganum! — Slavkvinna, gör pannkakor!!
Mater tua criceta fuit, et pater tuo redoluit bacarum sambucus. — Din mor är en hamster och din fader luktar fläderbär.
Machina improba! Vel mihi ede potum vel mihi redde nummos meos! — Din idiotiska maskin! Ge mig min läsk eller ge tillbaks mina pengar!
Cogito ergo doleo. — Jag tänker, därför är jag deprimerad.
Catapultam habeo. Nisi pecuniam omnem mihi dabis, ad caput tuum saxum immane mittam. — Jag har en katapult. Ge mig alla dina pengar, eller så slungar jag en gigantisk sten mot ditt huvud.
Cave ne ante ullas catapultas ambules. — Om jag var du så skulle jag inte gå framför några katapulter.
Fac ut gaudeam. — Make my day.
Visne saltare? viam Latam Fungosam scio. — Vill du dansa? Jag kan fågeldansen.
Re vera, potas bene. — Påstående: Du dricker verkligen för mycket.
Utinam barbari spatium proprium tuum invadant! — Må barbarer göra intrång på din personliga yta!
Utinam coniurati te in foro interficiant! — Må konspiratörer förtala dig i köpcentrat!
Mellita, domi adsum. — Älskling, jag är hemma.
Te audire no possum. Musa sapientum fixa est in aure. — Jag hör inte vad du säger. Jag har en banan i mitt öra.
Ancilla, face mea laganum! — Slavkvinna, gör pannkakor!!
Mater tua criceta fuit, et pater tuo redoluit bacarum sambucus. — Din mor är en hamster och din fader luktar fläderbär.
Machina improba! Vel mihi ede potum vel mihi redde nummos meos! — Din idiotiska maskin! Ge mig min läsk eller ge tillbaks mina pengar!
Cogito ergo doleo. — Jag tänker, därför är jag deprimerad.
Catapultam habeo. Nisi pecuniam omnem mihi dabis, ad caput tuum saxum immane mittam. — Jag har en katapult. Ge mig alla dina pengar, eller så slungar jag en gigantisk sten mot ditt huvud.
Cave ne ante ullas catapultas ambules. — Om jag var du så skulle jag inte gå framför några katapulter.
Fac ut gaudeam. — Make my day.
Visne saltare? viam Latam Fungosam scio. — Vill du dansa? Jag kan fågeldansen.
Re vera, potas bene. — Påstående: Du dricker verkligen för mycket.
Utinam barbari spatium proprium tuum invadant! — Må barbarer göra intrång på din personliga yta!
Utinam coniurati te in foro interficiant! — Må konspiratörer förtala dig i köpcentrat!
Mellita, domi adsum. — Älskling, jag är hemma.
Te audire no possum. Musa sapientum fixa est in aure. — Jag hör inte vad du säger. Jag har en banan i mitt öra.
It's in the air tonight....
Var i skolan idag för en gångs skull. På väg in dit var jag förväntansfull och nyfiken. Vad skulle hända idag? Samma sak som tidigare? Att jag skulle gå därifrån
fylld med frågor och en knut i magen av rädsla och ledsnad?
När jag gick på bussen blev jag besviken. Så besviken och ledsen. När jag gick av bussen, in till universitetet grät jag inombords. Allt kändes så hopplöst. Och mörkt. Det var, som om någon dragit tag i mig och störtat mig ner i marken. Att fortsätta gå in till keyhuset kändes med ens väldigt tungt och jag funderade ett tag på att bara gå tillbaks till bussen och åka hem igen. Skylla på plötsligt migrän, eller vad som helst. Bara jag slapp se det där ansiktet skrattandes rakt i ansiktet på mig. Jag ville bara gråta, visa hur ledsen jag var. Men det gick inte, av någon anledning. Jag satte mig för att läsa, och försökte koncentrera mig. Men tankarna gick runt runt runt och jag hade svårt att koncentrera mig. Samtidigt som jag var ledsen var jag arg! Arg för vad? Ja, du om jag det visste.
Seminariet började. Med ens gick det lättare. Folk runt omkring mig var positiva, därför blev jag positiv. Jag försökte härda ut i värmen, och inte titta åt ett visst håll. En gång möttes våra blickar. Jag antar att jag såg arg ut för han tittade frågande/ misstänktsamt på mig. När seminariet äntligen var slut (och jag höll på att gå upp i limningen för att det var så varmt), så skulle vi prata.
Gick mot arbetsrummet och pratade om diverse saker. Piller en utav dem. Satte oss ner, pratade om det viktiga och gick sen över till andra saker. Som vanligt... ;)
Jag fick till slut det jag ville ha. Men jag fick göra det själv, naturligtvis. Gud förbjude för egna initiativ.
Nej, när jag gick därifrån var jag nöjd och glad. Jag hade blivit sedd! Någon hade pratat med mig som en människa, inte som ett ting. Någon hade frågat hur jag mådde. Tiden räckte inte till för alla frågor jag ville ställa.
Men jag fick ut det som jag ville. Det var det som var huvudpoängen. Alla känslor är så svåra att sätta ord på. Jag ville säga så mycket men som vanligt blev jag distraherad och bortvillad. Så att alla andra farliga ord blev glömda. Vet inte om jag kan kalla det tur eller otur. När man är där inne är det så svårt att hålla känslorna i schack, att inte bara göra något drastiskt, som, en smekning över kinden, en extra djup blick i ögonen, ett hastigt handtryck......... är verkligen en kram för mycket att begära?
Ta mig inte på djupaste allvar nu, det är sent på kvällen, jag är trött efter att ha somnat i soffan tittandes på Aristocrats. Men jag är galen av alla dessa känslor som inte får utlopp. Jag vill ha någon att slösa dem på.
Tack vare dessa jäkla piller har min lust att göra saker minskat från att vara nyfoman till att bli världens torra frigida människa. Usch, säger jag bara. Känslorna har inte försvunnit, de har jag fortfarande, men lusten är borta. Jag kräks på allt vad som är erotik. Det enda jag vill ha är en kropp som ligger bredvid mig, som snusar och håller om mig och ger mig den trygghet jag så desperat behöver.
Jag önskar att jag visste vad jag ville ! Jag har frågat mig själv det här så länge, men inte fått något bra svar. Jag önskar att du inte var så avståndstagande mot mig. Krama mig, slå mig, hata mig, älska mig. Bara TYCK något om mig. Snälla säg vad du tycker om mig. Jag vill så gärna veta. Jag vill veta!
And I can feel it coming in the air tonight, Oh Lord
I've been waiting for this moment for all my life, Oh Lord
Well I remember, I remember don't worry
How could I ever forget, it's the first time, the last time we ever met
But I know the reason why you keep your silence up, no you don't fool me
The hurt doesn't show; but the pain still grows
It's no stranger to you or me
fylld med frågor och en knut i magen av rädsla och ledsnad?
När jag gick på bussen blev jag besviken. Så besviken och ledsen. När jag gick av bussen, in till universitetet grät jag inombords. Allt kändes så hopplöst. Och mörkt. Det var, som om någon dragit tag i mig och störtat mig ner i marken. Att fortsätta gå in till keyhuset kändes med ens väldigt tungt och jag funderade ett tag på att bara gå tillbaks till bussen och åka hem igen. Skylla på plötsligt migrän, eller vad som helst. Bara jag slapp se det där ansiktet skrattandes rakt i ansiktet på mig. Jag ville bara gråta, visa hur ledsen jag var. Men det gick inte, av någon anledning. Jag satte mig för att läsa, och försökte koncentrera mig. Men tankarna gick runt runt runt och jag hade svårt att koncentrera mig. Samtidigt som jag var ledsen var jag arg! Arg för vad? Ja, du om jag det visste.
Seminariet började. Med ens gick det lättare. Folk runt omkring mig var positiva, därför blev jag positiv. Jag försökte härda ut i värmen, och inte titta åt ett visst håll. En gång möttes våra blickar. Jag antar att jag såg arg ut för han tittade frågande/ misstänktsamt på mig. När seminariet äntligen var slut (och jag höll på att gå upp i limningen för att det var så varmt), så skulle vi prata.
Gick mot arbetsrummet och pratade om diverse saker. Piller en utav dem. Satte oss ner, pratade om det viktiga och gick sen över till andra saker. Som vanligt... ;)
Jag fick till slut det jag ville ha. Men jag fick göra det själv, naturligtvis. Gud förbjude för egna initiativ.
Nej, när jag gick därifrån var jag nöjd och glad. Jag hade blivit sedd! Någon hade pratat med mig som en människa, inte som ett ting. Någon hade frågat hur jag mådde. Tiden räckte inte till för alla frågor jag ville ställa.
Men jag fick ut det som jag ville. Det var det som var huvudpoängen. Alla känslor är så svåra att sätta ord på. Jag ville säga så mycket men som vanligt blev jag distraherad och bortvillad. Så att alla andra farliga ord blev glömda. Vet inte om jag kan kalla det tur eller otur. När man är där inne är det så svårt att hålla känslorna i schack, att inte bara göra något drastiskt, som, en smekning över kinden, en extra djup blick i ögonen, ett hastigt handtryck......... är verkligen en kram för mycket att begära?
Ta mig inte på djupaste allvar nu, det är sent på kvällen, jag är trött efter att ha somnat i soffan tittandes på Aristocrats. Men jag är galen av alla dessa känslor som inte får utlopp. Jag vill ha någon att slösa dem på.
Tack vare dessa jäkla piller har min lust att göra saker minskat från att vara nyfoman till att bli världens torra frigida människa. Usch, säger jag bara. Känslorna har inte försvunnit, de har jag fortfarande, men lusten är borta. Jag kräks på allt vad som är erotik. Det enda jag vill ha är en kropp som ligger bredvid mig, som snusar och håller om mig och ger mig den trygghet jag så desperat behöver.
Jag önskar att jag visste vad jag ville ! Jag har frågat mig själv det här så länge, men inte fått något bra svar. Jag önskar att du inte var så avståndstagande mot mig. Krama mig, slå mig, hata mig, älska mig. Bara TYCK något om mig. Snälla säg vad du tycker om mig. Jag vill så gärna veta. Jag vill veta!
And I can feel it coming in the air tonight, Oh Lord
I've been waiting for this moment for all my life, Oh Lord
Well I remember, I remember don't worry
How could I ever forget, it's the first time, the last time we ever met
But I know the reason why you keep your silence up, no you don't fool me
The hurt doesn't show; but the pain still grows
It's no stranger to you or me
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)