Idag var jag ute och gick en lång promenad. Det var jätteskönt. Stannade vid ängen och la mig ner i gräset och lyssnade på min favoritmusik. Var varken ledsen eller glad. Bara fundersam. Samtidigt som det var skönt att vara där själv, önskade jag att någon var med mig. Att jag kunde dela allt det här fina med någon.
Det blev inte så mycket läst av Människa och Gud som jag hade tänkt, men istället fick jag sinnesstillnad,och en känsla av lugn. Kan vara bra att använda sig av... ;)
Senare på kvällen fick jag äntligen tag på Pimse. Vi ska träffas på söndag och jobba med sommarlajvet. Undrar om det blir av. Det känns inte lika viktigt som allt det andra jag håller på med nu. Skolan är prio ett, politiken prio två och sommarlajvet prio tre. Sommaren kryper närmre och närmre med stormsteg och jag har panik över alla räkningar jag måste betala och all tid jag inte har till att göra alla de sakerna jag vill göra.
Jag har blivit erbjuden att delta i ett än så länge rätt så hemligt projekt. Det verkar jättespännande, och jag ser fram emot när vi börjar jobba med det på riktigt. Det lär gå åt rätt mycket tid åt det i sommar.
Tankarna gnager på Claes just nu. Jag oroar mig för honom. Vet inte varför. Kanske för att han verkade så kall när han pratade om sitt barn. Kanske det var för att han hela tiden vill verka så oberörd, och hård. När jag vet,vet, att han egentligen inte är det.
Måndag är ödesdagen. Dagen med sort D. Den finns ständigt i mina tankar och stör min koncentrationsförmåga. Jag är både i upprorstillstånd och lugn över den dan. Sista dan.
Lämnar er med Royksopps ord.
It was me on that road
But you couldn`t see me
I don't know what more to ask for
I was given just one wish
What have I and what I ache for
Roads are getting nearer
We cover distance but not together
There is no room where I can go and
You`ve got secrets too
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar