Gemensamt Utnyttjande

På det hårda golvet
I den kalla sängen
Låg du och jag en lördagnatt
Kroppar gneds mot varandra
I en tyst symbios
Ett gemensamt utnyttjande
Ingen eftertanke
Bara lust
Kom närmare, du är så kall
Viskade du
Ju närmare jag kröp
Desto kallare blev du
Ju mer jag gav
Desto tystare blev du
I mörkret såg jag inte dina ögon
Hur de blänkte av förakt
För mig och min kropp
I eftertankens kallsvettiga samvete
Dog min kärlek för dig
Och istället väckts mitt hat
För din patetiska figur
Åh John John, kom och älska mig
Så skulle det aldrig bli mellan oss


Dagen efter
Sa vi inte ett ljud till varandra
Såg vi inte in i våra ögon
Rörde inte vid varandra
Du tittade någonstans långt borta
Och försökte glömma att jag någonsin varit där
Att jag rört vid din själ
En kort stund
Din blick blänkte till
Och jag förstod vad du tänkte

Dansa!

Lyssnar på Björn Skifs låt och tänker på diskotek. Vilket sammanträffande! :P

Jag vill ut och dansa! Jag vill lära mig att dansa som den här tjejen. Varför kan inte småstäder ha lite roliga kurser? Bara onyttiga ruma lektioner....:)

Irritationshumör mega

Idag har jag varit arg på allt och alla. Inget har gått rätt till verkar det som.

Jag är bara så trött på att behöva förklara vem jag är, vad jag vill, vad som gör mig arg och ledsen. Ofta blir jag missförstådd för något annat när jag bara är snäll och trevlig. Det har varit så här sen jag var tonåring. Då gnällde mina killkompisar på mig att killar oftast förväxlar vänlighet med något annat. Så oftast fick jag inleda en konversation med: Nej, jag vill inte knulla med dig bara för att jag är snäll och trevlig, jag tycker bara du är intressant som person, inget mera.

När jag var intresserad av någon märktes det oftast i och med att jag ansträngde mig extra mycket för att få personen. Fast när jag ansträngde mig fick jag oftast honom/henne inte. Eller så var jag kär i hemlighet och försökte visa det subtilt, men nej nej.

Nej, det lyckats bäst med är de personerna jag sagt till att jag tyckte om dem väldigt mycket. Och tro mig, om jag tycker om någon, då märks det. Ingen kan undkomma det.

Just nu tycker jag om en väldigt speciell vän. Jag behöver inte fundera på den här personen eller gå och våndas, utan den personen bara finns där för mig. Synd bara att personen bor 40 mil från mig. Att vi lever så skilda liv. Annars hade det varit roligt om vi kunnat bo i samma stad, för vi tycker väldigt lika om det mesta.

Dålig fantasi, lista.

PERSONLIGT

Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig: jag skulle hetat emil om jag varit en pojke...
Vilken årgång är du: 1979
Hur lång är du: 1,66.
Ögonfärg: Blågrå
Film: The Breakfast Club. Vad som helst med 80talets Molly Ringwald är gud. Filmen G är rätt bra också.
Mat och dryck: Pannkakor.
Djur: Hund.
Färg: Svart svart och svart.

KLÄDER
Vad använder du just nu för jacka: ingen, det är sommar.
Vad använder du just nu för skor: Rosa tunika och mörkblå jeans.
Favoritfärg på kläder: Svart
Hur mycket köper du kläder för i månaden: 2-300
Vad har du för jeansstorlek: 33
Vad har du för skostorlek: 39
Vad har du för tröjstorlek: allt runt 40.

SENASTE PERSON SOM
Sov i din säng: Tjonke / Emilia.
Du pratade med: Tvn.
Du delade en drink med: Jenny
Du gick på bio med: Tjonke
Du gick på stan med: Love
Skällde på dig: Min hund. Who else?
Skickade ett e-mail till dig: Diane, en snäll amerikanska.

HAR DU NÅGONSIN
Sagt ”jag älskar dig” och menat det: Ja, många gånger.
Bråkat med ditt husdjur: Ja, jag har hund. Ibland måste man bråka med henne.
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Ja, många gånger, fast mest småsaker.

VARIT I
Norge: Nej
Finland: Nej
USA: Nej
Canada: Nej
Kina: Nej
Tyskland: Nej


STUFF
Är du ensam nu: Nej, dottern sover i rummet bredvid.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: "Jag känner en Bot, hon heter Anna, Anna heter hon".. men skit. nu hände det igen.
Vill du gifta dig: Om jag får chansen, så visst.
Vill du ha barn: JA, gärna två till.

EXTRA STUFF
Tar du droger: Nej, droger är för idioter.
Dricker du: När andan faller på, det är dock inte särskilt ofta.
Vem är din bästa vän: Har ingen bästa vän. Tror inte på sånt.
Vad är du mest rädd för: Spindlar.
Vilka kläder sover du i: Inga, jag sover helst naken.
Vart vill du gifta dig: I en vacker trädgård med någon jag älskar.
Vem hatar du verkligen: Hata är ett sånt starkt ord.
Motto: ”Vulgarity is the new obscenity"
Varit kär: Många gånger. Kanske för många gånger.
Kör du bil: Nej, jag har inte körkort.
Har du ett jobb: Tänk den som hade det. Då hade jag varit lycklig...
Gillar du att ha folk omkring dig: Nej, jag tycker bäst om att vara ensam.
Är du ett hälsofreak: Gosh, nej jag är väldigt onyttig.
Har du någon tatuering: Nej, men vill ha en Ankh och en enhörning/ stjärnor.

DE SENASTE 48 TIMMARNA, HAR DU
Gråtit: Nej, jag gråter inte så ofta.
Köpt någonting: Jepp
Varit sjuk: Om man räknar med det här förbannade kliandet i ögat, så ja då har jag väl varit sjuk.
Sjungit: Ja
Sagt ”jag älskar dig”: Ja
Velat säga till några att du älskar dem: Ja, sa det till min dotter.
Träffat någon ny: Ja, Mr Fisk kan man väl kalla en ny bekantskap?
Kramat någon: Min dotter.
Kysst någon: Jadå, många...

VILKEN
Tidning läser du: Nemi, Larson, Brittiska Elle och Amerikanska Vouge när jag känner att jag har snuskigt mycket pengar eller när Pressbyrån sänker priserna på tidningarna.

Buss åker du oftast: Stadsbussen, eller Östgötapendlens bussar.
Frisyr har du: etapper på utväxt.
Dag fyller du år: 30:e oktober

SENASTE
Låt du hörde: Maud Lindström - Tro inte att jag kommer att bli kär.
Film du såg: en tredjedel av Alone in the dark.
Sak du stal: En extragrej ur en tidning jag verkligen verkligen ville ha.
Mat du åt: Macaroner och köttfärssås.
Gången du åt en 7-eleven korv: 1997, i Stockholm.

Dagens vånda

Use your time right now to think about what you don't want, don't need, don't have time for and don't want in your life any longer. Later on you can start visualizing what it is you actually want and how to get it

Try to use today to get a clearer idea of where you are in your life and how well you have fulfilled your spiritual and material needs. In various ways your ideals will be appealed to today

Idag har det varit en lång dag, mycket partijob och funderingar på vad jag egentligen vill ha utav livet just nu. Har kommit fram till att jag inte orkar krångla med det där som kallas kärlek. Det är helt enkelt för mycket jobb, för mycket känslor, för mycket tid på tankar som måste läggas ner. Tänk om det vore så enkelt att koppla bort det. Men det cirkulerar ständigt i mina tankar och det vore lätt att säga att tankarna inte är så komplicerade, men det skulle nog vara att ljuga för mig själv.

Så nej tack till kärlek för de närmsta veckorna. Ge mig något annat att fundera på istället. Var är jag i livet egentligen? Vad vill jag ha ut av det? Vad är det jag inte har tid med i livet just nu? Vad är det jag inte vill ha?

En sak vet jag att jag inte vill ha just nu. Mera krångel. Jag vet, det är en motsägelse när det gäller mig att inte krångla, men just nu önskar jag lugn och ro och att få vara ifred och verkligen tänka efter.
Mera pengar är alltid trevligt, så man kan betala sina räkningar. För att få räkningarna betalda måste jag fixa CSN och mina poäng. Och dagarna kryper allt närmre till deadline och jag har lite ångest över det. Men det fixar sig säkert i slutändan, det gör det alltid. Vad är det mer jag inte vill ha då?

* efterhängsna människor

* fler räkningar att betala

* relationer till människor som inte är utredda vad det är för slags relationer.

* undergivna människor - - ge mig istället någon som kan total dominera mig!

* bevikelser

* drömmar som inte leder någon vart, som bara stannar på drömstadiet. - visst det är tryggt att inte leva i verkligheten, men ibland kan det bara bli för mycket.

* ett krossat hjärta

* relationer i stort. ensam ensam ensam är bäst.

Maud Lindström har några fina ord att säga om detta:

Jag har aldrig haft det lätt med varken kvinnor eller män
Jag har både en och annan smådefekt
Är du ute kärleksinvesteringar min vän
Så backa ur, jag är ett fett högriskprojekt
Försök och konfronteras med den bittra sanningen
Ställer du krav drar jag till skogs och det direkt
Men vill du älska utan ansvar passar det mig helt perfekt
Jag kan låtsas att jag tror på kärleken

Jag blir sällan skakig matt eller generad
Du ska inte tro att jag är intresserad
Jag blir aldrig engagerad involverad i sånt här
Så tro inte att jag kommer att bli kär

en såndäringa dag

Nu kommer det bli en sån där tråkig "vad gjorde du idag blogg", men vad fan, jag kan skylla på att jag är extremt trött... :)

Kom iväg till Norrköping där Mr Fisk hämtade mig på stationen. Vi gick til närmsta fik och pratade lääänge med varandra. Min mage fick i sig något att äta till slut, även om jag nu så här i efterhand kanske skulle valt något mer mättande. Att dricka kaffe och äta snickerstårta räckte liksom inte.

Vi gick ner mot hamnen, där det fanns en second-hand liknande affär där jag genast började leta efter skivor att köpa. Jag hittade massor! *ler* Men det är lite jobbigt att bära på 15 LPskivor så jag tog bara fem. Vi gick långt, runt hamnen och lite i industriområdet. Mot "Sylten", vill jag minnas. Vi gick upp på ett berg där man kunde se över hela Norrköping och mot Kolmården, det var fint faktiskt. Hade jag haft med mig kameran hade jag tagit kort, men klantig som jag är så glömde jag den hemma.
Precis som vanligt så var det 50 grader i solen kändes det som. Jag hade nog haft det svalare om jag tagit på mig kjol istället (då hade nog Mr Fisk blivit ännu gladare! *skratt*).

Vi gick runt och pratade länge om allt mellan himmel och jord. Mest musik förstås, eftersom det är vår gemensamma grund. Men politik, kärlek, sex framtiden ja, som sagt allt.
Efter den väldigt långa promenaden gick vi och tog en fika till. Jag drack cola för att inte brinna upp i värmen. överallt i stan var det folk, det höll visst på någon festival där.... men jag var mest uppe i Mr Fisks trevliga sällskap så jag tänkte inte så mycket på det.

Äntligen kom vi då till kondomeriet. Hade jag inte känt mig så generad hade jag nog stannat där inne längre, det fanns fina piskor och korsetter jag kunde ååat mig över länge... också glömde jag att köpa en såndär salva som Marie köpt. Den skulle visst göra "underverk" med orgasmen. Jaja, en annan tid, en annan plats så köper jag den.

Så postade jag lite vykort som gick iväg. De blev jättefina. Och personerna kommer bli såå överraskade! :)

Vid tåget skildes jag och Mr Fisk åt. Han kramas skönt!

På tåget hem höll jag på och somna, men skulle hålla mig vaken. Satt och jobbade med uppsatsen, hå håjajja vad det håller på att gå åt helvete med den.

10 bokfrågor
Fick 10 knepiga bokfrågor från En annan sida...

1) En bok som förändrade ditt liv?
Ja, Hans Eric Hellbergs böcker förändrade min barndom. Han lärde mig att se öppet på sexualitet.


2) En bok du läst mer än en gång?
Elise Johansson - Mormors mysteriet. Älskat den boken sen jag var liten, och åå vad den är underbar! Jag hittar alltid något nytt att läsa i den.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Någon tjock klassiker jag inte läst än. Dantes inferno exempelvis.


4) En bok som fick dig att skratta?
Bridget Jones dagbok. Underbar bok av en underbar författare.

5) En bok som fick dig att gråta?
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig. En tvilling som lämnas kvar ensam för den andra tvillingen dör. Jag grät så tårarna sprutade.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Den som Jenny håller på med I Lword verkar intressant.

7) En bok som inte borde skrivits?
Henning Mankells böcker. Da Vinci Koden.

8) En bok du just nu läser?
Devil Wears Prada

9) En bok du tänkt läsa?
Carina Rydbergs senaste och Jonas Gardells senaste.

10) Skicka vidare till fem andra bloggare:
Klas,DevilBytheDeed,Mr Fisk,TheBeardedKnight & vem som helst som vågar! ;)

Då var det dags..

...åker till Norrköping om en och en halv timma. Ska bli skönt att få komma bort lite, se lite nya saker. Har inte varit i Norrköping sen ja, 2004 nån gång. Jag har blivit lovad lite sightseeing och massor av annat trevligt.

Men ta och kom igen nu då!

Idag har jag spenderat tiden med att vika valsedlar. Det var ett jobb kan jag säga som tog sina timmar. Fuji och blev färdiga vid sex-tiden, och började vid tre. Som tur var räckte inte valsedlarna särskilt långt, så jag ringde Love och tjatade på att han skulle komma hem till mig och lämna lite mer material och vika. Vilket han lovade att göra, snäll som han är.

Att det ska behöva ta sån tid att svara på 7 sidor uppsats, som inte ens är särskilt faktaladdad, är väl vad jag gått och irriterat mig på idag. *sigh* Lärare och deras prioriteringar....
Jaja jag kan inte göra så mycket mer än vänta. Men vänta är allt jag får göra nuförtiden, och jag är inte känd för mitt enorma tålamod.. det ska hända nu, nu, nu och inte sen.

På onsdag ska jag fika med en kompis i Norrköping. Det ser jag fram emot!

Kukar. Runda. Underbara.

Nu tänker jag bli grov här. Så alla som inte tål sådant, sluta läs med en gång.

Det här är min odé till alla kukar jag någonsin stött på.

Jag måste tyvärr hålla med Samantha i Sex and the City. Små kukar är inte mycket att stoppa i julgranen. De känns ingenting! I alla fall inte efter man har fött barn. Och tro mig, jag har prövat dem i alla former, stora, små, långa, korta, smala och tjocka.

Den första gången minns jag inte så mycket av, mycket mer än att det gjorde ont i alla fall.
Den andra var en kille som hade både det ena och det andra uppe i rockärmen av tricks och jag föll som en fura både för honom och hans underbara långa, lagom tjocka kuk.
Han var den första jag sög av, och ojjj vad jag älskade det. Han lärde mig uppskatta att ge oralsex. Och det har jag mycket att tacka för!

För V gjorde inget i den vägen att försöka få mig att älska det. Jag skulle bara göra det, det var inte frågan om något annat. Han kunde ofta (när jag inte hade lust att ha sex för femtielfte gången)sätta sig på mina axlar så jag bara kunde suga och inte röra armarna eller något. Ofta kände jag mig förnedrad men sa inget eftersom jag älskade honom. Ja usch. Vad man stått ut med att göra för man älskar någon.

F lärde mig att älska sex igen. Det var han som fick mig att komma samtidigt som honom. Det var hans som ville ge mig njutning, och det var han som fick till orgasm efter orgasm. Det var också nummer fyra som blev känd för kaskadsprutningen. *skratt*. Hans snopp var däremot inget vidare. Men såklart, stor.

Vi... var en ömsint älskare i början. Och lagom stor, varken mer eller mindre. Inte mycket att hänga i julgranen där heller. Hans idé om sex var att driva mig till vansinne eftersom han hela tiden bara brydde sig om sig själv.

P... *host host*. Pinsamt dålig. Men till hans försvar så var han oskuld. Jag lärde upp honom, kanske inte så bra som jag hade gjort idag. Också ordinär. Varken mer eller mindre.

D... som i alla långa förhållanden blir sex och sugning trist efter ett tag. Men också ordinär. Men den andra oskulden jag bräckte! *ler*

M. Smakade konstig sperma. Men lång och bred och härlig snopp- - hade dock en konstig ovana att stöna alldeles för högt.

L - åhh om jag fick smaka igen. Undebart.

M - - nej nej nej nej nej. Kändes inget alls. Alldeles för liten för mig. Det är som jag säger, killar med små snoppar är inget för mig.


J - - uuunderbar! Perfekt! Till och med lite för stor ibland. lagom lång och bred.


Behöver jag säga mer än att jag älskar att suga av killar? Slicka, smaka, suga, lapa, åhh det är underbart! Om man kunde slipa det där med att käkmusklerna blir förlamade efter ett tag skulle jag kunna hålla på länge. Jag suger mer än gärna på testiklarna också. Men jag har ett krav. Att man ska vara ren innan. Det värsta jag vet är att suga av killar som inte är rena. Det smakar peck rent ut sagt.

Djupsinnigt

"Det var väl bara en av de saker vi sa, som vi sa för att det lät så bra...."

(Ulf Lundell - Rom i regnet)

"Ånger stoppar man ner i den lilla börsen av svarta känslor och sen sparar man på de små slantarna tills börsen svämmar över"

(Sagt till Claes under en MSN session)

"Män är från Mars, och kvinnor är från helvetet"

(Dicks berömda citat under en fyllesession)

"Att skriva brev till sin älskade är som att titta på i en kokbok när man är hungrig"

(vem?)

Funderingar en tidig söndags morgon

You want me
Come find me
Make up your mind

Idag, idag idag ska jag iväg och få snacka ur mig hos Åsa. Ska bli så himla skönt att få prata med någon om hur jag ska göra egentligen. Augusti verkar vara månaden för mig att dö och börja om på nytt.

Fortfarande har personen jag egentligen skulle behöva prata med inte hört av sig så jag får väl lägga ner allt det där och försöka gå vidare. Hur man nu gör det när man har oavslutade saker. Det är inte så lätt för mig att kunna gå vidare när saker ligger och gnager och skaver bort delar av mig. Jag vill inte vara den som jagar, jag vill bli jagad för en gångs skull.

Fredag kväll och lördag eftermiddag....

I morgon kommer Johanna hem. Då blir det inga fler rövarstråt för mig inte! Jag längtar. Det ska bli så himla skönt att äntligen få kramas och pussas med henne och leka med henne och göra saker med henne. Jag ska städa hennes rum idag och sätta in de nya fina möblerna jag köpt till henne. Nu fattas det bara en bokhylla och lite tavlor med så är hennes rum fixat.


Igår kväll var jag ute och festade med ett par artonåringar. Det var väl okej, men inte mycket mera. Vi strök runt på diverse olika ställen och letade folk. Naturligtvis kom alla efter elva nån gång, då hade vi redan varit ute i två timmar. Jag blev rätt trött av att bara sitta och vänta på dem medan de sprang runt och hälsade på folk så jag drog bort till ett par lajvare som satt och LANade WoW istället. Av någon konstig anledning var det roligare än att vara ute och festa.
Det måste vara något fel på mig.....;)... eller så börjar jag bli för gammal för att vara ute och hänga på krogar.

Jag bjöd hem ett par av lajvarna till att sitta och titta på SuperSize Me och käka macka med mjölk. De gick väl härifrån vid fyra nån gång. *Gäsp*. Så nu är jag lite trött. Även fast jag sovit en massa timmar så fick jag inte vila särskilt mycket i sömnen eftersom jag återigen drömde saker, saker som jag inte kan tolka vad de betyder.

Jag skulle behöva ha det där samtalet med den där personen om det där viktiga, men vi bor i olika städer så då är det svårt att försöka träffas öga mot öga när man har olika agendan att följa, det vill säga vi är båda för upptagna människor för att försöka ta oss tid och träffas och reda ut problemen... om det nu är några problem egentligen. Om det bara är skit som samlats uppe i mitt huvud som vanligt.

Sheesh!

Jag är lite för bakis just nu för att kunna tänka ordentligt, och lite frustrerad över att det ska vara så svårt att skriva sanningar. Nåja, that's between me and them...

En Comic av Tiny Sepuku tillägnad mig.

För ett tag sen skrev jag in en fråga Tiny Sepuku. Det här är hans svar till mig.

Ouija

Tänk om alla svar på mina frågor kunde besvaras av Ouija bordet. Vad lätt det skulle vara att leva då! Istället måste jag vänta på att andra ska besvara mina frågor och inte gå upp i limningen tills dess. Det kommer vara svårt, men jag får väl ta det. Långsamt är bra, snabba beslut dåligt.

Pratade en stund med Alexander idag, och han sa vissa visa ord som jag sparade för eftervärlden.

"Det är fascinerande hur känslor kan skapas av att man investerar dem."

"Det är ju när man så att säga har öppnat sig och vädjat till någon om kärlek och acceptans som det plötsligt blir viktigt att få det av den personen. Då har vederbörande fått makt som den inte hade förut och man själv hamnar i en offersituation."

Det är äckligt vad det stämmer. Hur många gånger har jag inte satt mig själv i den där offersituationen och gjort saker jag skäms för idag men som då verkade helt naturliga på grund av hur situationen såg ut. Hur många gånger jag inte ringt, gråtit, och verkat desperat.

Sett hur någons känslor för mig bleknat bort i likgiltighet då jag kanske sagt, eller gjort något i en offersituation. Hur det var intressant att jaga mig, men sen när de väl fått mig så, ja då var det inte intressant längre. På något sätt har jag inte levt upp till deras förväntningar. Jag var inte den personen de trodde jag skulle vara.

Jag ska väl inte lägga allt på mig, jag avskyr att vara offret. Oftast har de killar jag varit tillsammans med varit känslomässigt otillgängliga. Det vill säga, att när de måste ta itu med min intensitet har de flytt åt andra hållet. Det finns en person som har orkat med allt, men honom har jag varit så elak mot istället.

Så är det när man alltid söker efter det som är grönare på andra sidan och aldrig kan vara nöjd..

Ja, många tårar har jag fällt över dessa killar. Många gånger har jag stångat mitt huvud i väggen, och många gånger har de lämnat sår som inte velat läka på en lång tid. Kommunkationsproblem är väl det största felet.
Och i slutändan har de visat att de inte klarar av mig. Antingen är jag för svår att leva med, eller så har de inte varit tillräckligt kära.

Kanske är det för att jag kräver ett annat liv, jag har barn, och barn kräver ansvar som inte alla orkar med. Att jag dessutom har hund avskräcker väl en hel del. Att jag redan är ganska rotad här med mitt liv och har svårt att flytta på mig. Att jag inom en snar framtid vill ha barn igen och inte vill vänta för länge är väl också ett big no no för de flesta...

Ju äldre man blir desto högre blir kravlistorna och desto mindre personer som passar in på dessa listor. Det är så mycket som ska passa, livsstil, musiksmak, politik, intressen, framtid, pengar och så vidare. Nu tillhör inte pengar en av mina kriterier, visst vore det trevligt att träffa en rik kile men det är inte absolut nödvändigt.

Jag oroar mig mest för : jaha, nu är vi här. Men vad händer sen? Vad händer om det blir totalkatastrof? Jag orkar inte gå igenom en heart-break igen, det var verkligen för jobbigt senast det hände.
Har vi nån framtid ihop överhuvudtaget?
Kan vi diskutera saker på en nivå som gör att jag inte behöver sänka mig?
Är han intresserad av det jag håller på med?
Förstår han överhuvudtaget vad det är jag håller på med?
Har han samma intressen som jag?
Kan han skratta åt samma saker?
Har vi samma livserfarenhet (jag gillar män som oftast har lite mer livserfarenhet än vad jag har)?
Kommer vi från samma uppväxtförhållanden?
Kan vi relatera till saker som hänt i vårt förflutna?

Ja jag ska inte räkna upp allt, för då verkar jag kanske lite nojjig (som om jag inte gör det nu liksom!!! *skratt*)

Jag är en rätt neurotisk människa, är du verkligen säker på att du klarar av det, brukar jag säga, och de flesta brukar skratta och säga ja, men efter ett tag har skrattet fastnat i halsen. Och så försvinner de långt bort och man undrar återigen vad det var som hände.

Och spiralen går ner, ner , ner , ner , ner...

How can you see into my eyes

Like open doors

Leading you down into my core

Where I've become so numb

Spiralen går fort neråt. Skrämmer jag dig? Det är meningen också. Du ska bli rädd för mig, då fruktar du mig. Lär er läxan små barn, låt bli mig, jag är inte bra för er....

Konstigt att man kan vara så glad i två dagar och sen bara sjunka ner så fort igen. Nej det är inget synd om mig, bara det vanliga gnället.. Tror du ja!

Tillbakablickarna är korta, men intensiva. Ett handtryck här, ett leende där, tårar som blandas med badvatten, en mörk sommarnatt, en kram, desperationen, de sena timmarna med prat till tidig morgon, känslan av att allt kan vara försent, en kall vinternatt med vit andedräkt, massage på axlarna, ett ord som värmer, en smekning över kinden, förlägenhet, rodnad, väntan, en puss på kinden i bil som går i för hastig fart, en hand som smeker mjukt med samtidigt hårt, händer som rör sig under täcket, händer som smeker min kropp.....och min kropp som svarar på händernas rörelser...

suck.

Bara det att jag måste sitta och vänta, vänta gör mig frustrerad. Jag kan inte vänta, jag vill veta nu, nu, nu, nu!!!!!!!!!

Jag behöver verkligen komma bort från allt och tänka vad ut vad fan det är jag vill. Jag kan inte hålla på så här. Inte en gång till. Inte igen...Det får inte bli uppfuckat en gång till.

..........

*gråt*

Ta en paus

Jag tänker ta en paus från allt vad heter göra saker och göra mig otillgänglig för ett tag framöver. Måste jobba färdigt med skolarbetet så jag faktiskt har en skola att gå tillbaks till i höst. Det kanske är lite sent att börja nu, men vad fan jag ska klara av det och inte sjunka ner i depression igen bara för att jag är så värdelös på att hålla mig motiverad.

Allt det där andra jobbiga med känslor och skit får vänta. Jag orkar fan inte ta itu med det nu. Jag vill kunna sätta mig över allt det där, men det vette fan om jag lyckas, jag känner redan nu hur tårarna börjar samla sig och ta över.

Fan!

Jag skulle ju inte få en massa känslor.

Jag skulle ju klara av det här, gå med huvudet högt och bara ta vad jag vill ha och inget annat.

Jag vill inte, vill inte, vill inte få en massa känslor igen... det är som att störta sig med huvudet före i väggen. Skit skit skit skit.

Jag borde lärt mig att säga stopp vid det här laget. Jag är en fullblodsidiot. Neeej jag ska inte upprepa mig, jag ska ha lärt mig vid det här laget, det blir inte bättre, det blir sämre för varje gång som det händer och jag mår bara skiiiit av det för jag gör en massa dumma saker.....



Varför skulle du göra så här mot mig?




Varför måste jag hela tiden plåga mig själv?


Uffe vet inte hur rätt han har det.

Du gav mig allt, du gav mig inget
Du tog tillbaks allt som du gav
Allt som jag har nu det är inget
Av det du gav

Jag borde sitta på nån klippa
Och tänka över allt det här
Framför allt så vill jag slippa
Allt bli kär igen

Jag borde inte dricka mera
Det gör mig svag och sensuell
Inte en gång till i fällan
Inte ikväll!

(Ulf Lundell - Håll mig...åh ingenting)

Så bara låt mig vara en stund. Snälla sluta prata med mig. Sluta umgås med mig. Hata mig istället, det går så mycket enklare då. Fan. fan. fan. fan. fan vad jag avskyr det här. Varför!!!!!!!!!

*gråt*

Sommarchansen

Resan dit var lång och besvärlig
Många hinder på vägen, men ändå så härlig
Äntligen skulle vi träffas du och jag
Pratat oss igenom nätterna
Stött och blött varje ämne som finns
Ja, tro mig, jag minns
Du fanns där när alla andra hade försvunnit
När natten kröp in på småtimmarna

Jag står på perrongen med hjärtat i halsgropen
Djupt inom mig undrar jag vad du kommer tycka om mig
Men när jag ser dig försvinner all nervositet
Med lätta hjärtan talar vi om allt
Och mitt hjärta känns inte längre så kallt

Efter mycket snack och lite prat
Pumpade hjärtat utanför kroppen, kanske är han besviken
Plötsligt blev det besvärligt
Och inte längre så härligt
Hur ska jag kunna säga något om det här
Att jag redan kan vara kär
Bara vara tyst och hoppas på att du säger något

Vill ta din hand i den mörka sommarnatten
Men allt känns så svårt
Vill inte falla för hårt
Jag lutar mig mot din axel
Allt känns varmt och tryggt
Men det är fortfarande spänt
mellan oss
Vi njuter av tystnaden och varandras sällskap
Känslan inom mig växer sig allt starkare

Musiken spelar, men det är inte därför jag är här
Egentligen vill jag rymma någonstans
och bara vara ensam med dig

Om jag inte gör något snart så spricker hela jag
Darrar av förväntan,
Känslan håller på att spränga mig
kan inte förklara vad
det är jag känner för dig

Ha sex som en man?

I första avsnittet av ’Sex and the City’ ska Carrie prova på hur det är att ha sex som en man.

Tänk dig scenen:

Mannen säger ”hej då baby, vi kanske ses nån gång” och lägger bena på ryggen så fort han fått sin utlösning.

Tänk dig nu att det är en kvinna som gör samma sak. Av någon anledning är det inte lika PK. Vi kvinnor, vi ska tänka på mannen också när vi har sex, men mannen, tja, han behöver inte tänka på kvinnan.

Varför skriver jag om det här då? Jo, för att jag fick rådet för ett tag sen att ha sex som en man och se om det gav mig något. Oh yeah. På nåt sätt blir det befriande. Man behöver inte bry sig på samma sätt, man kan ta det man vill ha och sticka sen. Sex utan känslor. Jag förstår varför killar gör det.

Ja, det finns en del positiva sidor med att ha sex som en man. Men vad som ofta glöms i de här beräkningarna är att man måste ha sex utan känslor.Och det är i det närmaste omöjligt för mig. Jag måste ha någon form av känsla för personen jag möter, för annars blir det bara tomt och meningslöst.

Jag har inte sex för att mätta ett behov. Jag har sex för att jag på något plan tycker om personen. Hur jag tycker om personen eller varför jag tycker om den eller varför jag valt att ha sex med honom/ henne, ja det väljer jag att oftast behålla för mig själv....

I stundens hetta

-Det här känns inte bra, sa hon.
-Nej, jag vill inte.Sluta! Låt mig vara!

Men någonstans inom henne var det ändå något som sa ja. Som ändå ville veta. Efteråt kände hon sig som en lus. Genom att ta reda på sanningen trodde hon att allt skulle bli bättre. Nu vet hon alltså, men mår hon bättre för det? Var det som hon trodde det skulle bli?

Kanske är det som han sa, att hon hellre fantiserar om det än att ta reda på hur det känns i verkligheten. För i fantasin är det inte fult, där är det vackert. Överallt kan hon känna hans doft hon luktar som honom, hon känner smaken av hans mun i henne. Ska hon aldrig bli kvitt den där känslan i magen, som molar på låg volym hela tiden. Som sticker till när hon minst anar det. Den gör sig påmind när hon minst anar det, i soffan, i sängen, framför datorn, på lektion i skolan. Är det ångesten som tar överhanden? Men hon undrar varför hon inte kan känna ångest över svåra saker. Varför det är så lätt att bara borsta bort allting, trycka ner det tills det inte finns längre och sen glömma bort att det finns? Det är bara magens molande som gör henne påmind.....

- Jag vill ha dig, viskar han i hennes öra. Det blir alldeles varmt av andedräkten, hon puttar bort honom, men han är där igen, viskar, frågar, leker, rör vid henne. Han vet exakt vilka knappar han ska trycka på för att hon ska gå ner på knän.

- Snälla, rör vid mig, ta mig. Jag står inte ut längre, säger hon desperat.
Hans hand rör sig över hennes kropp, smeker, långsamt. Det är varmt, hon sparkar av sig täcket, sätter sig på honom, kan inte hålla sig längre, måste få ut allt ur kroppen....

Efteråt sjunker hon ner på golvet, gråter över sin svaghet. Varför måste jag ha honom?, tänker hon. Han ser henne, hon ligger på golvet och skakar av gråt. Han gör sig inget besvär att gå fram, utan betraktar henne bara. Hon reser sig upp, torkar tårarna och dras med en gång till honom. Han är som en magnet, hon kan inte låta bli honom. Hon måste kyssa honom........

Grön?

Svartsjukan, ja. Den river och sliter i mig. Varför ska jag känna såhär, egentligen? Jag ska inte vara så ägande. Jag har ingen rätt till det, egentligen. Äsch, det känns så meningslöst. jag ska inte spendera en massa tid på att känna så här, för det är bara destruktivt och tyder på dålig självkänsla.

Men vad ska jag göra ? Så långt borta från att kunna göra något, visa något. Jag kan förstå det intellektuellt, men känslomässigt? Den säger till mig att skära av halsen på den ”andra”. Nu kanske ni förstår rubriken ”Grön”.... men jag har mig själv att skylla. Jag uppmuntrar ju personen att umgås med ”den andra”. Man kan inte heller ändra någon annans känslor. Man kan bara stå bredvid och se den försvinna.

Det här går väl bort i morgon antar jag. Bara ett sting, ett bisting just ikväll. Bara känslan av att jag inte kan göra något, att det ligger ut ur mina händer, gör mig så frusterad. Lite ledsen också kanske. Ska väl ta och hugga bort den känslan så jag slipper ta itu med den. För då måste jag ta itu med så mycket annat också som jag inte orkar nu. Jag vill inte, vill inte.....

Känslomässigt har det hänt rätt mycket i sommar, och påverkat mig väldigt. Påverkat mig på ett sätt som jag inte velat. Jag har försökt se nyktert på allt, och verkligen tänka efter vad det är jag håller på med egentligen. Samtidigt som det har känts svårt har det också på ett sätt varit rätt. Förut har jag varit så impulsiv, bara handlat enligt mina känslor och aldrig tänkt efter vad det får för konsekvenser. Vilket har gjort att jag gjort en hel del dumma saker. Inte för att jag ångrar dem, nej, men med lite erfarenhet idag, så skulle jag inte gjort dem.

De senaste åren har jag försökt lägga ner det här med svartsjukan, för den leder ingen vart förutom att jag blir ledsen. Och hur kul är det att bli ledsen? Men ja, som sagt. En kniv vore inte helt fel nu. ;)

Barn och Kärlek

Finns det något bättre än en bebis och sniffa och på och prata med, gulla med och bita i tårna för att de är så söta? En bekant jag pratade med ikväll förstod inte riktigt vad det var som var så underbart med barn som han uttryckte det ”bajsar, spyr och skriker”. Men de gör ju inte detta 24/7. De ler, de leker, de pratar, de gör allt det där mysiga som jag saknar så mycket ibland. En bebis.... vore så roligt att ha igen. Inte bara för att dom är mysiga att gosa med, utan för att jag faktiskt längtar efter ett barn till.

Men med den turen jag har så lär det dröja länge innan jag får en bebis. Men jag drömmer om det på nätterna och när jag träffar andras barn så kan jag bli jätteledsen efteråt eftersom jag vill ha barn igen. Jag är liksom REDO för det. Jag har lekt färdigt nu, och Johanna är så stor så det går att ta hand om båda samtidigt utan problem.

Mina vänner lär tycka att jag är galen, men det skiter jag faktiskt i. Det är mitt liv och ingen annans.

Mens

varför skulle den komma idag? av alla gånger? jag avskyr det här. vill inte ha mens. och värk. och skit. jävlaranamma vad killar har det lätt för sig egentligen. och dom fattar det inte!

jag fungerar inte som en normal människa under den här tiden. måste tänka på vad jag ska ha för kläder, får inte sitta för tight, måste andas. kan inte gå naken.

Jag har haft det här sen jag var 12. Innan var det något jag ville ha, kan du tänka dig det. Sen när jag fick det skämdes jag mest. Jag minns de första bindorna mamma köpte till mig. Idag skulle man bara skratta åt dem, för de skyddade verkligen ingenting. Det var ett grönt paket, vill jag minnas.

Sen efter oskulden bröts blev det enklare, äntligen kunde jag använda tampong och slippa den där äckliga lukten. Det var en pina varenda månad. Det är det fortfarande. Då ännu mer eftersom man övertygad att det man kände själv kände också andra. Lukten alltså.

Jag har haft flera pinsamma ögonblick då killar upptäckt att jag är helt röd i baken, jag blir då illröd i ansiktet och skyndar mig hem eller in på mitt rum och byter kläder.

Denna mensvärk! Jag hade sådan stark värk att jag svimmade vid flera tillfällen. Fick tabletter, men inte fan hjälpte dom. Kunde ligga vaken til klockan fyra på morgonen och skrika för att det gjorde så ont. Mamma fick komma och lägga sig bredvid mig en gång för att jag grät så ont gjorde det. En gång fick jag en sådan attack att jag bara låg i soffan och skakade. Usch!

Dessa jäkla läkare som säger att det ska bli bättre efter man fött barn. I helvete heller! Nej, efter jag fött Johanna lindrades verkligen inte mensvärken. Så satte gyn in en hormonspiral och jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv. Ingen mens, ingen mensvärk. Underbart!

Förr förra sommaren tog jag ut den, eftersom den gick ut. Var lite harig av mig och vågade inte sätta in en ny. Så sen 2004 har jag gått utan. Om jag har ångrat mig. Skulle satt in en ny på en gång. Tänk så skönt att slippa oroa sig för skydd varje gång man ska ha sex. Och detta eviga krånglande med kondomer.

Men så försvann mensen igen, med tabletter den här gången. Men usch. nej. Jag mådde skit av tabletterna så då tog jag bort dem. Men faktiskt, efter graviditeten minskade antal dagar som jag hade mens och hur mycket. Jag kunde blöda i SJU dagar (och mer, om det ville sig illa). Nu är det kanske två, tre dar på sin höjd. Ibland en dag. Men då använder jag min psykiska vilja, och ”tvingar” bort den..låter konstigt. Men det fungerar!

Men. Mens är en av de kvinnliga funktionerna jag önskade att jag kunde slippa.

sexighet.längtan.förvirring.

Okej, nu ska jag berätta något som jag gått och dragits med hela jävla helgen (och inte bara i helgen, utan under en period nu).

Ända sen jag slutade med minipillrerna har jag känt ett enormt sug. Inte bara efter ömhet, utan också efter närhet, sex, ja, råsex, rent av till och med. Det kvittar hur mycket jag onanerar eller duschar kalla duschar, ganska snart igen så känns könet som ett enda pulserande kroppsdel. Den bultar och gör sig påmind så fort jag tänker på en upphetsande scen, någon tar mig bakifrån i köket, i ett tält, någon piskar mig och ger mig röda strimmor över kroppen, en okänd man eller kvinna ger mig en skön stund med tungan, någon hånglar upp mig mot en vägg, någons kläder ligger på golvet, och han / hon smeker mig med heta händer över min kropp i ett mörkt rum, en och så vidare.
Jag kan berätta hur många scener som helst, men de slutar alltid med samma sak. Så fort orgasmen har lugnat ner sig fortsätter fantasin och jag kan inte sluta, utan bara vill ha mer och mer.

Jag fantiserar om hur det skulle kännas att bara kyssas med någon i flera timmar, med tunga, utan tunga, på halsen, nyckelbenen, brösten, bröstkorgen, magen......jag drar naglarna ut med armarna och de lämnar märken, men jag känner inte av smärtan. Jag går utan bh, och känner hur bröstvårtorna smeks av tyget, och hur tunga de känns när jag går. Som om hela jag bara bestod av bröst och ingenting annat. Jag smeks sakta av den varma luften som virvlar runt min kropp...

Ja, själv förstår jag inte varför alla dessa tankar dyker upp nu. Och inte går de att hejda heller, utan kan dyka upp närsomhelst, hursomhelst. Igår höll jag på att förgås av den tjocka stämningen, tankarna virvlade i huvudet och jag kunde inte hindra dem, de bara snurrade runt och jag ville skrika åt dem att sluta, men nej, de bara fortsatte så fort jag blundade. Luften darrade av passion, men det fanns ingen som kunde ta hand om mina kval utan jag fick lösa det själv, som en tillfällig lösning...

Med enkla ord, jag vill bara bli påsatt av någon, man , eller kvinna, det spelar ingen roll. Bara du kan förverkliga mina fantasier.. och leva ut dem för fullt. Inte bara tala om att göra det, utan verkligen göra det också. Klarar du av det?

Söndag

transportsträckan
är nästan slut
tiden är ute
borde jag, eller inte?
tänker jag i mitt stilla sinne
parfymen gör mig andnöd
o huvudet snurrar
de där cidrena igår spelade egentligen ingen roll
allt är som det alltid har varit
skulle kanske inte varit så tillbakadragen
skulle. tagit för mig mer

trött
mina tankar spelar mig ett spratt
tryckt tyst stämning
händer överallt
djupa suckar
hjärtat bultar i 180
konstig känsla i magen
blir irriterad, tränger bort den
försöker att återigen inte tänka
inte tänka nu, tänker jag
men jag gör inget annat än tänker

åter hemma igen
jag dåsar till
men känslan
kommer tillbaks
röda kinder
otåliga rörelser
en darrning i luften
nånting ska hända
minsta lilla rörelse
och mystiken kan vara över
för evigt
måste röra mig, måste bort
kan inte falla ner igen
var still mitt hjärta
förråd mig inte
väntar
söker
försöker
går på en tunn tråd
som närsomhelst kan brista
men
vågar inte
drar tillbaka
och transportsträckan
tar slut.

Lördag

mörker
människor överallt
jag fryser i en sovsäck
väntar

vad väntar jag på?
utanför min kropp
blickar ner på mig själv
tänker efter före
men i sorgens tid
erkänner nederlag
huvudet snurrar av tankar
vill bara stänga av
du måste sluta tänka
tänker jag
saknar något
tysta andetag
jag betraktar i gryningen
förstår inte

varför det alltid ska sluta så här

Bada!!

Idag har jag varit och badat! :) Med oss följde Johanna, Sofia, Harald och Robin.

Robin lyckades övertala Harald om att följa med. Det var ju bra tyckte jag, så de kom ut ur den där trånga lägenheten och kunde ha roligt med oss också.

Svalt och skönt var det. Vi badade nog ganska länge, riktigt soakade oss. Tjonke och Harald simmade över halva sjön och snackade tillsammans om allt möjligt. Själv fick jag passa Johanna och Sofia och Smilla så att hon inte stack iväg......

Men åå. Måste bada igen. Måste få med mig lajvgänget då.

Tyckte lite synd om Harald som tvingas iväg på en låång Ölandsresa som han inte vill åka på......

Sommarlajv. Redogörelse

Sommarlajvet. Redogörelse.
Daterat: Idag kl 22:23 Läst: 0 gånger



(För er som är intresserade kan jag berätta att G.P stannade kvar ända till 21.20 ikväll för han orkade inte vänta på bussen i en timma i Vadstena.... )

Meen, nååja.


Kom till Sobel, la ifrån mig grejjerna. Jag, Pimse och Jesper gick till Willys tillsammans. Jesper blev lite sur när jag förväxlade honom och Kenny. *garv*. Meen! En tonårsröst som en annan. Jag hör ingen skillnad!

Iaf. Vi la på massor av grejjer, sallad, smör, och så vidare. Jag och Jesper fipplade med cidern tillsammans och han tyckte jag var galen när jag började lasta på ciderflaska efter ciderflaska. 17 st, och det tyckte han : det där kommer vi aldrig dricka upp! Nååå Jesper, jag antar att du har hatten någonstans i närheten? Eller ska vi kanske tvinga på dig Emilias kjol igen? *asgarv*.
Vi lastade på grejj efter grejj och tänkte väl inte riktigt på hur mycket det kostade. Så vagnen blev rätt full. Vid kassan stötte vi på en bekant, som de andra hälsade på. Och Sonny satt i kassan och såg söt ut.

Kenny och Harald stod och väntade utanför, och oh my gawd vad snygga de var. Jag var tvungen att ta Pimse åt sidan en stund, för vi blev båda så förblindade. Han ska jag liksom vara otrogen med sa jag till Pimse, och vi fnissade ihop till detta faktum. Jag blev mest förstummad, för jag har aldrig sett Harald klädd sån här förut.

Maten betalades och vi åkte snabbt tillbaka med den till Sobel. Ja, jag säger åkte, för vi ”lånade” en kundvagn, som Jesper var snäll nog att ställa tillbaks sen. Sedan fixade jag med utsmyckningen medan Pimse köpte tårtan och hämtade lite extra saker. Det blev jättefint! Tyvärr har vi inget foto på det.... :(

Folket kom en efter en och hjälpte oss att sätta upp saker och annat. Jag sprang omkring med både det ena och det andra och visste inte riktigt vad jag skulle börja, hade så mycket i händerna hela tiden så jag fick stress klä på mig och stress sminka mig på slutet.

Jonas och Karlberg satte på grillen, och det tog väl en två timmar innan maten var färdig. Karlar och grillar, vad är det med dem egentligen??? Men maten blev färdig i alla fall, och det ska Jonas ha en stor eloge för.

Så fort maten var färdig började vi lajva och det var riktigt stelt i början. Vi åt och åt och åt och snackade och snackade. Det gick rätt bra att lajva ändå, trots att vi inte var riktigt förberedda. Pimse och jag gav varandra sticknål hela tiden och jag kunde inte låta bli att garva inombords flera gånger för vi hade det såå mysigt ihop. Jag gick och väntade mest på att min hemlighet skulle avslöjas, men om det tar vi senare.

Första hemligheten avslöjades, nämligen spelkvittona. Det spelade Pimse ut asbra, och jag blev lite förvirrad över vilken riktning jag skulle ta det. Men det löste sig. Och alla spelade bra på reaktionerna med.
Vi åt, skrattade och myste ihop. Tror inte vi hade någon död stund (eller jo det hade vi, men inga långa stunder så som det kan bli i lajven ibland). Tjonke blev jag och Pimse lite sura på, han spelade aldrig ut sin gay hemlighet som han hade fått i uppdrag att göra. Men det gjorde inte så mycket. Efter pausen staplades hemligheterna på varandra, men det gick bra det med. Jonas var otrogen med hushållerskan, osv..

När sen Pimse började spela full, då började alla andra också med det. Jesper spelar full asbra! :) Men jag märkte att det var svårt att koppla bort den där ”fyllegrejen”. Det var väldigt kul att spela full också. Hon började tjata om Inger, och att Tjonkes karaktär borde träffa Inger, den permanentade ”pudeln”. Det blev det stående skämtet och kommer säkert komma igen i höst när man vill retas lite med Pimse... *hehe*.

Okej. Efter tårtan blev det dags för oss att spela upp själva otrohetsaffären. Vi hade, tidigare under kvällen sagt att vi skulle hämta en flaska exklusivt vin i källaren jag och ”Greger” (Harald). Så Harald och jag går neråt trappan mot toaletterna. Jesper gör ansatser till att följa med oss, men Pimse hindrar honom och håller fast honom medan jag och Harald går in på toaletten för att hitta ”vinflaskan”. Jag sköljer den med kallt vatten, och mina händer skakar, jag är jättenervös. Det är han med märker jag, så jag försöker prata med honom och samtidigt lugna ner både honom och mig.
Vi går ut, ställer av flaskan i trappan. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, om jag verkligen ska göra något, eller bara låtsas göra något. Så jag gör något som ser lite halvt skumt ut, närmar mig honom, håller om honom. Jesper kommer nerför trappan och undrar vad vi håller på med. Jag kommer ihåg att jag ska spela full , så jag vinglar till och säger leendes : vi hånglar, varför undrar du det??

Varpå han skriker usch erika (min karaktär) och springer upp för trappan. Pimse stannar kvar och ler mot mig och säger att det inte är någon fara. Jag och Harald går upp.
Harald går in, men går snabbt ut igen. Jag orkar inte se deras blickar (in i karaktärs mode nu... *ler*) så jag följer efter Harald ut och han skakar, ser väldigt ledsen ut och spelar ut hela registret: jag är din halvbror, vi har samma pappa. Men jag ääälskar dig.. !! gosh vad bra spelat det var av Harald. Tror aldrig jag sett honom i en sådan roll förut.
Nåja, han pratar med Karlberg (som spelar pappan i familjen), och Karlberg kommer ut och spelar förkrossad.

Du har legat med din bror! Skriker jesper över hela salen och incest ordet yttras en hel del... Det enda sammanbrottet på det andra följer, och det hela slutar med jag går in i rummet där jag ska mördas. Där stannar jag tills lajvet är över. En efter en kommer de in i rummet och försöker få mig att gå ut igen. Jag blir rörd av deras omtänksamhet för min karaktär....

Nåja, Haralds Greger kommer in som en av de sista och talar om hur ”mycket han älskar mig” och hur ”svårt det här är för honom”. Han var så övertygande i sin roll att jag blev lite störtförälskad på stället i honom. *ler*.

Så efter en stund ska alla gå och lägga sig och jag skriker på slutet och ... ”dör”.

Vi var alla nöjda efter ett långt lajv och trötta så alla skyndade sig rätt fort hem. Dagen därpå var vi alla trötta och väldigt väldigt ”bakfulla”.

Så mycket lajvande blev det inte, men vi hade skojj ändå. Efter lajvet delade jag o Pimse ut poängen och då fick G.P tredje plats, Karlberg andra plats och Harald *taraam taraaam* första plats för sin ”plågade italienare”....

Sen plockade vi ihop, och satt ute och pratade en stund. De snackade mest om rollspel och jag kände mig inte på humör för sådan så jag funderade mest på annat........

G.p och jag satte på ”stolthet och fördom” när vi kom hem sen. passande film på något sätt.... *hehe*.

Förbjudna känslor

Jag sitter utanför ditt rum och väntar. Snart är det min tur. Jag våndas, försöker att inte tänka så mycket vad som ska hända inom den närmsta framtiden. Mp3spelaren och den sköna vilostolen blir min tröst för tillfället. Jag höjer volymen, försöker drömma mig bort och koncentrera mig på musiken istället för mina allt mer förvirrade tankar. Min fot vippar upp och ner till takten i musiken.

Jag är långt borta i tankarnas värld. En skugga dras över mitt ansikte, så jag öppnar ögonen. Du ler, och dina läppar rör sig, du försöker säga något, men jag hör inte för musiken överröstar allt. Så jag tar ut hörlurarna, ler och frågar dig vad du nyss sa. Du ställer om frågan, men allt jag koncenterar mig på är dina läpprörelser. Så fascinerande..

Sakta reser jag mig från stolen och vi vandrar tillsammans in i ditt rum. När jag går bakom dig känner jag doften av din parfym, manlig och viril. Jag motstår mitt behov av att röra dig.

I ditt rum sitter jag på en pinnstol, lagom obekväm för att man inte ska dröja allt för länge. Jag sätter mig längst ut på stolen, som om jag när som helst skulle behöva springa någonstans. Det är varmt här inne, jag svettas och våndas. När som helst skulle jag kunna avlida av värmen, av spänningen och nervositeten.
Du tycks inte märka något av mina inre kval.

Idag är det alltså dags. Idag ska allt komma ut, allt som jag någonsin velat säga. Munnen är torr, känns som ett papper river mig i halsen när jag pratar. Händerna vevar ivrigt i luften, benen sitter tvångsskruvade runt stolsbenen. Mitt inre darrrar, jag försöker att inte verka nervös och uppstirrad, men är säker på att allt syns, att jag går och läsa som en öppen bok. Du sitter bakåtlutad i stolen, med den ena benet över det andra, händerna bakom huvudet. Jag tittar ut genom fönstret, tystnar plötsligt. Ser mig runt omkring i rummet, det känns som om väggarna sluter sig om mig. Jag nyper mig i fingrarna för att komma till liv igen.

Du tittar på mig med bekymrad min, men jag låtsas inte om den. Så fort jag möter din blick slår jag ner min och börjar pilla nervöst med fingrarna. Kläderna klibbar fast på kroppen, jag öppnar munnen för att kunna andas bättre. Rummet känns som en bastu, kan han inte öppna fönstret?, tänker jag desperat. Paniskt försöker jag komma på något att säga, tystnaden är alldeles för kompakt. Försöken till att verka intellektuell och spirituell faller mest platt till marken.
Hela mitt väsen längtar efter att få röra vid dig, att få smeka den mörka solbrända hyn. Ditt okammade långa mörkbruna hår tvinnas mellan dina fingrar, som om du tänker på något. Dina muskler spelar i den alldeles för korta svarta t-shirten, medan din högerhands fingrar trummar otåligt på bordet. När du blir osäker putsar du dina svarta glasögon hårt med nederdelen av t-shirten.

Det blir uppenbart för mig att jag inte kommer våga säga något den här gången heller. Orden känns med ens så platta. Hur ska jag kunna förklara med enkla ord att jag älskar dig? Jag låter tystnaden tala istället.
Din mörka röst ekar i rummet, jag tittar på dig och sväljer hårt. Kanske vet han redan, tänker jag oroligt. Jag försöker lyssna på vad du säger, men det är svårt, jag är mest upptagen med mina egna känslor. Jag ser att du försöker nå fram till mig.

Känslan av allt med en gång kan vara över, att det här är allt jag får, gör att tårarna rinner nerför ansiktet. Jag hindrar dem inte, utan låter dem komma.
Genast rullar du fram stolen, frågar hur det är fatt, men jag är ur stånd till att svara, utan snyftar till och gömmer ansiktet i händerna. Du tar tag i mina händer, håller dem i ett fast grepp som känns tryggt. Tårarna droppar ner på dina skinnbyxor, letar sin väg neråt golvet. Ur ena byxfickan tar du fram ett snytpapper som du torkar mina tårar med. Du ber mig inte förklara något. Som om du förstod allt. Och inga ord var behövda oss emellan. Du ler uppmuntrande mot mig, men säger fortfarande ingenting. En lång stund sitter du och tittar på mig, samtidigt som du håller mina händer. Efter en stund känns sorgen mer hanterbar och gråten ebbar ut.

Innan vi skiljs åt kysser du min panna och sticker till mig ett meddelande. Jag får inte läsa det förräns jag kommer hem. Det sista jag ser innan jag går är ett ögonkast från dig. Det är så mycket känslor i det som jag inte kan tolka.

När jag kommer hem, går jag in på sovrummet, tänder en lampa och sätter mig i sängen. Med darrande händer vecklar jag upp papperslappen och läser:

- - - - Jag skulle älska dig. Om jag kunde. - - - -

Vackert i luften

Ännu en ny sida som kommer fram Vet inte vart alla dessa inre bilder kommer ifrån. Har de alltid funnits inuti mig?

You shake me. Ja kanske. Skakad som en dry martini. Skakad, inte rörd.... skakad av impulser, känslostormar...... hela havet inom mig stormar och jag vet inte vilken sida jag ska dra mig mot...

k o m p l i c e r a d dragen mot erotik men kärleken får ta överhanden.....k ä r l e k e n spelar stor roll.... och teatern är en roll jag spelar.......... är rollen din eller min? Vi leker, l e k e r som dårar. Dårar som faller för D j ä v u l e n . .

D j ä v u l e n flinar. Han har fått mig på kroken. Syndernas förlåtelse, jag söker. Men kommer aldrig få det. I hjärtat syndig en gång, alltid syndig.

Otäckt att bara låta sig styras som en docka på tråd.

Ö n s k a d e h a n d l i n g a r får egna ord som klingar vackert i luften. Som poesi. Som k ä r l e k. Som liv.

Dina ord ger mig liv.

Dina ord jag söker. Dina ord tunga på mina axlar. Tunga ord jag söker, inte lätta. De försvinner i sommarvinden, b e t y d e r ingenting.

Skepnaden b a k o m mina axlar lättar sitt mörker. Vem g ö m m e r sig där i gardinerna?

Snart går jag om jag inte får reda .

Reda på vad ?

Mig själv?

R e d a på dig?

Falla djupt ner utan botten. Att se världen utan b o t t e n .

När ska allt det här sluta? När tar det slut?

Nu

Säg A l l t

A l l t d u n å g o n s i n v e l a t s ä g a

vad väntar du på?

http://blogg.aftonbladet.se/track.php?art=37297


Angående Motala. Det är något speciellt med den staden. Folk jag känner i Motala har någon slags hat-kärlek till den. Den är fin på sommaren, men ett helvete på vintern. Man vill därifrån. Man har sett samma människor gå runt på pubarna och man har raggat på dem flera gånger. Alla känner alla och man kan inte göra något utan att det blir snack.
Om man inte kommer därifrån efter gymnasiet stannar man och börjar jobba på Elux eller Dometic. Man träffar en söt tjej/kille, stannar där och funderar egentligen aldrig på att försöka vidga vyerna.

Men om man kommer därifrån längtar man tillbaks dit. Man blir nostalgisk och upplever sin barndom om igen. Man blir förbannad om något som alltid funnits där plötsligt har försvunnit. Den gamla bensinmacken. Kiosken där man kunde köpa cigg för två kronor/st.
Man tänker: nu när jag har allt, då kan jag flytta tillbaks. Men saker ändras. Städer ändras.
Du är inte samma person som du en gång var. Dina ideal ändras.

Längtan efter kärlek har vi alla. Frågan är bara: längtar vi efter en dröm? Kan drömmen bli sann? Eller är det bara en bild av något som aldrig kan bli verkligt? Finns det en prinsessa där ute som väntar på dig?

Stackars,stackars Denise Lopez

http://www.deniselopezpoker.com/Poker/Blog/6-juni-2006.aspx?ContentId=38F1E234-42E2-45E2-A5A6-4C5DEB8DCFA9


Det är verkligen jättsynd om henne. *not*

Maybe I need you

drömde i natt om ett rum, stängt för alla andra utom vissa forskare.
jag var alltså i skolan igen. hade föreläsning, men vi var få i klassen som lyssnade. skolan kändes ödslig och tom när jag gick igenom den, skulle träffa en lärare och gick till hans arbetsrum.

Han tog på sig sin vita arbetsrock (??? förstår inte varför han skulle ha vit rock,han är ingen titta i mikroskop forskare. han forskar i etik!)
Han skulle visa mig ett privat forskarrum där han brukade vara, och så var vi tillbaks i rummet där jag började.

Rummet var rätt så litet, såg ut som ett typiskt forskningslabb med mikroskop och andra instrument. det var vit färg precis överallt, ljust. Han visade mig runt och jag fick en konstig känsla. Han hade bjudit dit mig av en anledning. Vi hade någon form av relation, vad den var fick jag aldrig riktigt klart för mig. Ibland bytte han ansikte och blev en annan person, också etik professor. Mycket märkligt. Båda hade en ”intim” relation med mig. Jag tänkte: usch åt den ena personen och yayyy till den andra.

Iaf, han visade mig vidare och jag fick sen den privata delen av forskningsrummen. Den var mer intim, en säng, ett runt vardagsrumsbord, fyllt med papper och kläder slängda på golvet, en trolley (???) och en massa annat som jag inte kommer ihåg just nu.

Han började prata om sin fru och hur många gånger hon kommit dit och och hur bra han och jag skulle få det där. Så började vi hångla, och tog av oss kläderna, men efter det vaknade jag. Försökte hålla mig kvar i drömmen för att kolla vad som hände sen, men näe. Det kom inget. *too bad*

http://www.bang.a.se/sjuk/knapra_text.html

Intressant artikel om jämställdhet vad gäller att knapra p-piller, något som kanske kan bli verklighet för män om ett par år, och vad det kan göra för deras mansroll. Kanske måste den omdefinieras då?

Jag älskar att diskutera genus frågor, speciellt med män. De flesta kvinnor jag träffar har en åsikt och det är : tryck ner männen i skoskaften, bränn bh:n, och dansa på deras gravar. Kanske inte så konstruktivt som det låter... *skratt*.

Fast.. har man starka åsikter om hur man vill ha det är man en bitch. Säger man ingenting och låter det vara så är man undfallande och accepterar rollerna utan att ifrågasätta. Hur ska man vara egentligen? Den där starka karriärskvinnan som sätter alla män på plats (och samtidigt beundras av dem i hemlighet), eller den där ensamma mamman som hela tiden får slåss mot samhället för att hon drabbas av det patriarkala förtrycket, som exempelvis paragraf männen på försäkringskassan, socialkontoret, arbetsförmedlingen och så vidare..? *suckar*.

Män har det jävligt förspänt, och det förstår de inte. Lite höhö, klapp på axeln och snack om fotboll och sen är allt kirrat. Män kan komma undan med så mycket och vi så lite. Nu kanske jag verkar väldigt orättvis, men det är så jag har upplevt det hela mitt liv. Alltid har någon sparkat undan benen för mig. När man kommer ut på arbetsplatser blir man kallad "lilla gumman". Jag avskyr det ordet. Jag är ingen liten gumma man kan klappa på huvudet och behandla nedervärderande.

Kan dra ett exempel från sommaren -04 när jag skulle bli uttvingad på en meningslös praktik som jag inte skulle tjäna ett dugg på, snarare tvärtom. Jag totalvägrade, bråkade och skrek rakt ut. Mina argument var väldigt noggrant igenomtänkta. Jag hade en liten valp som jag inte kunde lämna ensam mer än ett visst antal timmar varje dag. Det var ett konstaterat faktum. Det vägrade gubben (ja, jag säger gubben, för han var verkligen en gubbe i mina ögon. Han satt på en position som han inte ens hade utbildning för. Hans idé om demokrati var att skrämma ungdomar ut på praktik med f.d narkomaner. )att acceptera. Han försökte skrämma mig men jag vägrade acceptera hans argumentation. Jag försökte vända mig till någon annan, men fick svaret det inte fanns.

Hans maktposition var otäck. Tänk då de andra i min ålder, eller yngre som inte kan säga emot sådana här människor. De bara accepterar detta trots att de går till praktikplatsen med en knut i magen. Är detta verkligen rättvisa? Är det så de vill att vi ska ha det, vi ungdomar som valt att utbilda oss istället för att jobba? Nej, det kan man inte kalla jämställdhet. Jämställdhet, det är ett fint ord som egentligen bara existerar på pappret.

Jag skulle önska att alla män var som du och kunde tala om kvinnor på ett icke nedervärderande sätt. Att de höjde upp kvinnan istället för att se henne som ett objekt man bara kan göra hur man vill med. Man slutar se på personen som finns där inne och ser då bara ett hål, ett par bröst och något man kan knåda på för att nå egen tillfredställelse.

Tvätt och annat

Idag är det den stora städdagen på året. Dags att göra sig redo för exekutionen, kallad M-L. *usch*.


Nåja, jag får något gott utav det med. Hoppas jag.

just nu.

män.

avskyr dem.

världen är bättre utan dem.

You take your love
And throw it all around
Like it’s nothing special
Just a sound

Kanske kan det se ut så här.

Snygga riff i musikvärldens historia:

Piano/Bas/Gitarrgången i Maybe I'm amazed med Paul McCartney

Trummorna i slutet på "In the air tonight" med Phil Collins

Sången i "Devil got my woman" av Skip James - svajjande, inte harmoniskt perfekt men ändå så underbar. Vem är den här kvinnan som Skip James talar om?

Bästa övergången: Queen - Bohemian Rhapsody (behöver jag säga mer?)

Bästa blip blopp låten (just nu) - Madonna - Liquid Love


Kanske inte det bästa samplet att platsa i en låt

Jennifer Lopez - Get Right (saxofonerna) Snyggt första gången, sedan väldigt monotomt.

Hemtenta för Edgar

Sitter här och försöker skriva på hemtenta till Edgar som ska lämnas in imorgon. Det går inget vidare... :)

Idag har jag varit och hjälpt Love med teatermuseet. I morgon (läs idag) ska jag åka in till skolan och lyssna på ett seminarium. Ska bli skojj att träffa Nisse igen. Men sen är det sommarlov!!!!

*Stolt*

YEEEEEEEES!!!!!!!!


Jag skrev färdigt inledningen till Wicca. Finally! Tack Klas (Uppsala) för all hjälp. Det behövdes.

Yess. Nu väntar jag spänt på vad Nisse kommer säga om inledningen. Om den är godkänd eller om jag måste ändra på den. Tror jag kommer få veta det på måndag.

*hoppas, undrar, tänker, längtar*

Ni som läser

Ni som läser det här: lämna gärna en kommentar eller skriv något fint till mig ! Det är lite trist att skriva och inte ha någon som kommenterar.

Den du har sex med....

Tänk på en sak. Den du har sex med, har säkert haft sex med andra. Så när du har sex med honom / henne har du också sex med de personerna de har haft sex med. Därför kan alla länkas till varandra, på ett sätt eller ett annat.

Mysko.


Så när jag har sex med T, eller exempelvis P, då har jag sex med deras f.d partners också samtidigt. Vi delar med oss av varandras erfarenheter av andra. Om jag då skulle ha sex med M, skulle det vara som att ha sex med alla de som han har haft sex med förut.

Mysko.


Exempel.

JAG
--------- T -------> 74 tjejer -------> de personerna tjejerna haft sex med----> de killarna / tjejerna som haft sex med dessa har haft sex med andra --->>> och så vidare. ->>> nånstans där länkas det tillbaks till mig.


Mysko. Skrämmande.

Jag har sett för mycket på Lword idag, så ursäkta mig. Men tanken är fascinerande.

Jag funderar på andra saker också, men de är alldeles för weirda för att jag ska kunna skriva upp dem här.

Vill du veta, kan du alltid fråga mig IRL....

Sen natt med Royksopp

Idag var jag ute och gick en lång promenad. Det var jätteskönt. Stannade vid ängen och la mig ner i gräset och lyssnade på min favoritmusik. Var varken ledsen eller glad. Bara fundersam. Samtidigt som det var skönt att vara där själv, önskade jag att någon var med mig. Att jag kunde dela allt det här fina med någon.

Det blev inte så mycket läst av Människa och Gud som jag hade tänkt, men istället fick jag sinnesstillnad,och en känsla av lugn. Kan vara bra att använda sig av... ;)

Senare på kvällen fick jag äntligen tag på Pimse. Vi ska träffas på söndag och jobba med sommarlajvet. Undrar om det blir av. Det känns inte lika viktigt som allt det andra jag håller på med nu. Skolan är prio ett, politiken prio två och sommarlajvet prio tre. Sommaren kryper närmre och närmre med stormsteg och jag har panik över alla räkningar jag måste betala och all tid jag inte har till att göra alla de sakerna jag vill göra.

Jag har blivit erbjuden att delta i ett än så länge rätt så hemligt projekt. Det verkar jättespännande, och jag ser fram emot när vi börjar jobba med det på riktigt. Det lär gå åt rätt mycket tid åt det i sommar.

Tankarna gnager på Claes just nu. Jag oroar mig för honom. Vet inte varför. Kanske för att han verkade så kall när han pratade om sitt barn. Kanske det var för att han hela tiden vill verka så oberörd, och hård. När jag vet,vet, att han egentligen inte är det.

Måndag är ödesdagen. Dagen med sort D. Den finns ständigt i mina tankar och stör min koncentrationsförmåga. Jag är både i upprorstillstånd och lugn över den dan. Sista dan.

Lämnar er med Royksopps ord.



It was me on that road
But you couldn`t see me

I don't know what more to ask for
I was given just one wish

What have I and what I ache for

Roads are getting nearer
We cover distance but not together

There is no room where I can go and
You`ve got secrets too

Dags att börja om på nytt?

Bara en liten fundering innan jag går till sängen och läser Människa och Gud för fulla muggar...

När saker o ting är oklara besöker jag en tarotsida för att få rätsida på livet. Man ställer en viss fråga man vill ha svar på, och sen får man tre kort gratis. Det funkar alltid bra när jag är förvirrad. Men den här gången... *rynkar pannan*. Väldigt förvånande. Hur vet korten exakt vad jag känner? Handlar det bara om psykologi alltihop, eller kan de verkligen se sanningen?

Korten pekade ut både jobbiga situationer och roliga saker. Saker jag måste ta itu med. Jag ska inte avslöja vad korten sa, för då förlorar de sin verkan, men kan nämna några få saker som "arketypisk kärlekstriangel", göra det man älskar....

Jag förstår dock inte, ska jag verkligen säga det jag tycker? Det jag VERKLIGEN tycker? Jag har ju massor att förlora på det. Dessutom känns det som om det redan är ute i det öppna. Vad finns kvar att dölja? Jag har i princip skrivit det på näsan på... eh, ja. Det där är för mig att veta, och för dig att ta reda på....

Fokuseringen ligger just nu på nästa vecka. På måndag. Om jag verkligen klarar av det, vill säga. Om jag inte fegar ut i sista minuten, som jag alltid gör. Eller om jag blir distraherad. Nej, den här gången ska jag inte bli det. Jag ska klara av det! Måste bara veta vad jag ska göra. Och hur jag ska göra det.

Men det där kortet. Det har inte dykt upp på.... fyra år. Då måste det betyda något, eller hur? Kan inte bara vara slumpen.


Won't runaway this time.

Won't try to hide.

Won't look back.

Will stay focused and have a clear path to go on.

Turen Motala - LinCon - Tranås

Claes hämtade mig vid tretiden. Vi åkte direkt till Lincon. I bilen satt Jonte och Amo. Amo har jag träffat ett par gånger men aldrig riktigt pratat med. Amo skulle försöka ge väganvisningar till Claes, men lyckades inget vidare.. :) "Du är nog blond under allt det där svarta håret", säger Jonte med ett flin. Amo svarar med ett "asch"! och vi släpper av henne i Ryd. Parkerar vid universitetet och går in mot området. Jag går runt där lite lätt och känner mig hemma. Claes och Jonte klagar över att det är stort och för en gång skull känner jag att jag kan ha något för mig själv som ingen annan i den bekantskapen skulle få för sig att göra.

Vi går in, tittar och jag ler igenkännande. Många nördar. Många söta (sic!) killar. För den gemene mannen/kvinnan skulle det här verka som gymnasiet all over again med 99% naturvetare / samhällare. *ler*. Men den enda skillnaden här är att man inte går runt med en miniräknare,eller en översättningsbok, utan snarare tärningar i alla dess former. De få tjejer som finns där klär sig antingen överextravagant med korsett o allt eller i billiga jeans och en ful enkel bamse tshirt färgat med någon för länge sen urtvättad färg i håret. Också glasögon förstås. Icke att förglömma! :)

Så letar du efter ögongodis kan du glömma Lincon. Men för mig var det rena rama paradiset. Så många söta killar på samma plats! :)

Vi går igenom de få shoppar som finns, Claes och Jonte häpnas över hur mycket nya grejer de hittar och börjar genast ringa runt till polare medan de drägglar över de nya utgåvorna av EON kampanjer. *skratt*. När vi är klara med shoppingen går vi runt och kollar på när folk spelar olika rollspel. Mest sånt som inte kräver tystnad, alltså Warhammer, WOW, tvspel och annat. Jag ser gång på gång hur Claes gnyr över det faktum att han inte kan sova över där och börjar le för mig själv.
Vi stannar till vid en workshop där de gör smycken av ringbrynjeringar. Killen, som har "DreamDesign" snackar massor om ringbrynjor med Claes och Claes ler lyckligt hela tiden. Jonte verkar mest ointresserad, men är snäll och lyssnar. Jag ber killen göra ett smycke till mig. Vi har ju råkats på förut säger jag och ler. helgon, lajvlily heter jag där säger jag och han aha, men jag kände inte igen dig för du har ju annan hårfärg nu! :)
Så snackar vi livligt en stund och han säger, okej jag gör smycket, men det tar en stund så ni kan väl gå runt lite till. Men vi bestämmer oss för att ta en matpaus och köper den världsberömda LinCon burgaren. *mmmm*.

Sen köper jag smycket och vi drar hemåt Motala. Det är tänkt att vi ska festa där.
jag blir hembjuden till Katja, men jag är inte så intresserad av att snacka med henne, vill mest gosa med hunden bebis (en pitbull som heter bebis??!!).

Så åker vi taxibuss ner till stan och jag och Claes blir bjudna på inträdet till Bryggeriet av en av Claes gamla kompisar. Ett hårdrockscoverband spelar och de är väl okej.... vi sitter där en stund men bestämmer oss för att gå upp till ett annat ställe där de har karaokekväll. Efter halva kvällen har gått bestämmer jag mig för att sjunga like a virgin med Claes. Men Claes vill inte sjunga...:) hehe. Men det skulle han inte göra heller, utan en liten show blev det istället. Erhmm. *ler*. Nästan stripshow. (om jag hade vågat alltså). Claes hängde på så gott han kunde. Har aldrig känts så befriande att uppträda utan press på sig att låta bra, utan bara köra. Så här skulle det vara att sjunga jämt, tänker jag efteråt.
Han satt på en stol på mitten av scenen och agerade objekt som jag sjöng till. Skiitskoj. Fick bra betyg efteråt av alla som tittade på mig. Femma direkt! *ler*
Nån tjej sa att jag var "söt".

Jag blev kallad Claes flickvän under kvällen,men han svarade näääe vi är bara vänner och inget annat... Den största anledningen till att jag ville ut och festa i Motala var att jag ville träffa Fredrik Virtanen. Men han gick säkert till de ställena jag inte gick - det vill säga Harrys.... *suck* Nåja, I guess it wasn't meant to be...

Stöp nästan direkt i säng efter vi hade hämtat mat från Pekkas och fått skjuts hem av Jontes syrra. Trött!

En dröm om någon någonstans....

vi åkte bil, han och jag. han skjutsade mig, jag spelade en låt i hans bil. vi pratade om allt mellan himmel och jord. i början, hade jag byxor på mig. bil sekvensen upprepades fyra fem gånger och de två sista gångerna hade jag tagit av mig dem.byxorna, alltså.. jag tänkte, han måste bli trött på att höra samma låt om igen. men inte. han sa ingenting. var bara snäll och söt som vanligt.
i bilen spelades ” in the air tonight ” med phil collins. vi snackade som sagt en stund, sen släppte han av mig på ett ställe. det hände aldrig något, men stämningen var väldigt intim...

han hade skaffat ett nick på helgon också, och vi snackade väldigt mycket över nätet där. namnet var något med t..... *hmm*.

Utdrag ur Egyptian Dreams

”Om du älskar mig, varför lämnade du mig då?”, frågar jag.
”För att jag var rädd.”
”Rädd?!”, utbrister jag. ”Rädd?!” ” Sånt där säger män bara som undanflykter. Det finns inget som heter rädd. Bara feg. Du kunde inte säga sanningen, därför stack du din väg. Nä, vet du vad Sandor. Jag är trött på lögner. Jag trodde du stod över allt sådant. Trodde att inte du var som alla andra män. ” Sandor står handfallen, säger ingenting.
Jag börjar gå mot tågstationen, vänder ryggen bort från honom. ”Han kan gott få lida”, tänker jag.
”Nej, Rebecca”, ropar han förtvivlat. ”Gå inte din väg, jag ska förklara allt….!”
Men jag lyssnar inte, utan fortsätter gå. Det är inte långt nu, bara ett par meter till så har jag gått på tåget. Den sista anhalten på resan…
När jag är på väg att gå på, springer Sandor in på perrongen. ”Vänta!” ”Vänta Rebecca!” ”Jag ska förklara allt!”
Jag blir osäker. ”Vad vill han egentligen? Jag trodde det var klart vad jag ville… varför envisas han…”
Medan jag tänker tar min fot ett steg ner på trappan. Utan att jag märker det. Som en omedveten handling. Sandor kramar om mig, lyfter ner mig från trappan och kysser mig. Allt händer så fort, det känns som om jag blivit tagen av en storm.
Lyckan rycker tag i mig, det bubblar inuti. ”Han älskar mig!”, tänker jag glatt. ”Annars skulle han inte brytt sig, och bara gått sin väg.” ”Han älskar mig verkligen! ”

Det är kallt ute. Jag kan se stjärnorna. De försöker få mig att känna mig mindre ensam i universum. Vi har åkt ut till pyramiderna i öknen för att få prata ut enstört. Men inte ett ord har yttrats mellan oss. Jag är osäker på vad han vill höra från mig. Tror han känner samma sak, även om hans ansikte inte speglar känslor. Vi går, sida vid sida tysta och njuter av mörkret. Jag stannar upp och tittar mot himlen. Stjärnorna blinkar till då och då, som i uppmuntran. ”Säg något till honom!”
Jag stannar, fastnar för en inskription på väggen. Den är inte hel, men jag kan läsa ut en del av orden…”… den vita kvinnan som kommer från ljuset….” ”Sandor”, viskar jag mjukt. ”Titta här!” ”Vad kan det betyda?”

Den färglösa rösten

För varje stöt blev din makt bara större över mig
För varje stöt vart jag svag
För varje stöt dog jag lite mer och mer
Men du bara ler
Tror inte att du ser
Hur jag ber

Du är den enda jag vill ha sa du
När du lämnade mig
Ensam och naken på golvet på golvet
När dörren stängdes bakom din rygg
Fick jag en större kris
Frös mitt inre till is

Vad hade jag egentligen gjort?
På krogen gick ju allt som smort
Men nu kände jag mig bara som en lort
Varför gav mig till ett svin som dig?
Borde bara sagt nej
Borde bara sagt nej

Du ringer nästa dag
Säger, jag kommer över klockan fem
Vågar inte säga nej
Vågar inte säga nej
Tänker du älskar ju ändå mig
Så rädd för dig och vad du kan göra

Vi passar så bra ihop du och jag, säger du
Men din blick är hård
Din hand når min kind
Tänk att jag var så blind
Och inte såg vad som kom

Ser den bottenlösa brunnen framför mig
Och vet inte hur jag ska ta mig ur den
Din kärlek bli kvävande
Den som i början var så svävande
Det är så här helvetet ser ut
Jag ser inget slut

Roliga Latinska citat att strö sig runt med....

Excusa me, vir optime, cogitio inquis tibi nomen "fatuus" es? — Ursäkta min herre, sade du att ditt namn var "Idiot"?

Ancilla, face mea laganum! — Slavkvinna, gör pannkakor!!

Mater tua criceta fuit, et pater tuo redoluit bacarum sambucus. — Din mor är en hamster och din fader luktar fläderbär.

Machina improba! Vel mihi ede potum vel mihi redde nummos meos! — Din idiotiska maskin! Ge mig min läsk eller ge tillbaks mina pengar!

Cogito ergo doleo. — Jag tänker, därför är jag deprimerad.

Catapultam habeo. Nisi pecuniam omnem mihi dabis, ad caput tuum saxum immane mittam. — Jag har en katapult. Ge mig alla dina pengar, eller så slungar jag en gigantisk sten mot ditt huvud.

Cave ne ante ullas catapultas ambules. — Om jag var du så skulle jag inte gå framför några katapulter.

Fac ut gaudeam. — Make my day.

Visne saltare? viam Latam Fungosam scio. — Vill du dansa? Jag kan fågeldansen.

Re vera, potas bene. — Påstående: Du dricker verkligen för mycket.

Utinam barbari spatium proprium tuum invadant! — Må barbarer göra intrång på din personliga yta!

Utinam coniurati te in foro interficiant! — Må konspiratörer förtala dig i köpcentrat!

Mellita, domi adsum. — Älskling, jag är hemma.

Te audire no possum. Musa sapientum fixa est in aure. — Jag hör inte vad du säger. Jag har en banan i mitt öra.

It's in the air tonight....

Var i skolan idag för en gångs skull. På väg in dit var jag förväntansfull och nyfiken. Vad skulle hända idag? Samma sak som tidigare? Att jag skulle gå därifrån
fylld med frågor och en knut i magen av rädsla och ledsnad?

När jag gick på bussen blev jag besviken. Så besviken och ledsen. När jag gick av bussen, in till universitetet grät jag inombords. Allt kändes så hopplöst. Och mörkt. Det var, som om någon dragit tag i mig och störtat mig ner i marken. Att fortsätta gå in till keyhuset kändes med ens väldigt tungt och jag funderade ett tag på att bara gå tillbaks till bussen och åka hem igen. Skylla på plötsligt migrän, eller vad som helst. Bara jag slapp se det där ansiktet skrattandes rakt i ansiktet på mig. Jag ville bara gråta, visa hur ledsen jag var. Men det gick inte, av någon anledning. Jag satte mig för att läsa, och försökte koncentrera mig. Men tankarna gick runt runt runt och jag hade svårt att koncentrera mig. Samtidigt som jag var ledsen var jag arg! Arg för vad? Ja, du om jag det visste.

Seminariet började. Med ens gick det lättare. Folk runt omkring mig var positiva, därför blev jag positiv. Jag försökte härda ut i värmen, och inte titta åt ett visst håll. En gång möttes våra blickar. Jag antar att jag såg arg ut för han tittade frågande/ misstänktsamt på mig. När seminariet äntligen var slut (och jag höll på att gå upp i limningen för att det var så varmt), så skulle vi prata.

Gick mot arbetsrummet och pratade om diverse saker. Piller en utav dem. Satte oss ner, pratade om det viktiga och gick sen över till andra saker. Som vanligt... ;)
Jag fick till slut det jag ville ha. Men jag fick göra det själv, naturligtvis. Gud förbjude för egna initiativ.

Nej, när jag gick därifrån var jag nöjd och glad. Jag hade blivit sedd! Någon hade pratat med mig som en människa, inte som ett ting. Någon hade frågat hur jag mådde. Tiden räckte inte till för alla frågor jag ville ställa.
Men jag fick ut det som jag ville. Det var det som var huvudpoängen. Alla känslor är så svåra att sätta ord på. Jag ville säga så mycket men som vanligt blev jag distraherad och bortvillad. Så att alla andra farliga ord blev glömda. Vet inte om jag kan kalla det tur eller otur. När man är där inne är det så svårt att hålla känslorna i schack, att inte bara göra något drastiskt, som, en smekning över kinden, en extra djup blick i ögonen, ett hastigt handtryck......... är verkligen en kram för mycket att begära?

Ta mig inte på djupaste allvar nu, det är sent på kvällen, jag är trött efter att ha somnat i soffan tittandes på Aristocrats. Men jag är galen av alla dessa känslor som inte får utlopp. Jag vill ha någon att slösa dem på.

Tack vare dessa jäkla piller har min lust att göra saker minskat från att vara nyfoman till att bli världens torra frigida människa. Usch, säger jag bara. Känslorna har inte försvunnit, de har jag fortfarande, men lusten är borta. Jag kräks på allt vad som är erotik. Det enda jag vill ha är en kropp som ligger bredvid mig, som snusar och håller om mig och ger mig den trygghet jag så desperat behöver.

Jag önskar att jag visste vad jag ville ! Jag har frågat mig själv det här så länge, men inte fått något bra svar. Jag önskar att du inte var så avståndstagande mot mig. Krama mig, slå mig, hata mig, älska mig. Bara TYCK något om mig. Snälla säg vad du tycker om mig. Jag vill så gärna veta. Jag vill veta!


And I can feel it coming in the air tonight, Oh Lord
I've been waiting for this moment for all my life, Oh Lord

Well I remember, I remember don't worry
How could I ever forget, it's the first time, the last time we ever met
But I know the reason why you keep your silence up, no you don't fool me
The hurt doesn't show; but the pain still grows
It's no stranger to you or me

Sån här är jag (och har varit ). Hurdan är du?

'Cos teacher
There are things that I don't want to learn
And the last one I had
Made me cry
Because it ain't no joy
For an uptown boy
Whose teacher has told him good-bye, good-bye, good-bye

When you were just a stranger
And I was at your feet
I didn't feel the danger
Now I feel the heat
That look in your eyes
Telling me no
I wrote the song,
I know it's wrong

And teacher
There are things
That I don't want to learn
Oh the last one I had
Made me cry
Because it ain't no joy
For an uptown boy
Whose teacher has told him good-bye, good-bye, good-bye

And teacher
There are things
That I still have to learn
But the one thing I have is my pride

One more try - George Michael


George Michael vet inte hur rätt han har. Du har, på ditt sätt, redan sagt adjö till mig. Kanske är det jag inte vill acceptera... Att livet går vidare. Jag vill ha ett bra avslut med dig. Det har gått så snett förut. Om jag kunde få ett avslut med dig kunde jag gå vidare och sluta fundera. Snälla, ge mig det. Det är det minsta du kan göra för mig. Jag har väntat så länge på att du ska säga något. Vet inte hur många nätter jag vridit och vänt mig i sömnen för att jag tänkt ihop scenarion där alla sanningar läggs fram. Där inget kan gömmas eller undantryckas. Snälla... jag orkar inte gråta mer. Jag orkar inte gå med det här konstanta trycket i bröstet. Jag vill bara få fram sanningen. Vad du än säger kommer jag acceptera det.

Jag har kanske överdrivit din betydelse under året som gått. Du har alltid varit snäll och pratat med mig. Hjälpt mig, på ditt eget sätt. Jag borde inte ens säga de här sakerna. Du tycker redan att jag är galen nog. Jag har kanske överskridit en del gränser för vad som kallas normalt av andra. Men jag är lite knäpp, på mitt eget sätt, och när jag är i närheten av dig har jag det lite svårare att dölja det än vad jag brukar kunna. Du kanske refererar mig som "den där konstiga människan" när du pratar med andra om mig. Vad vet jag? Du kanske är jävligt trött på mig och bara vill be mig dra åt helvete. Vad vet jag?

Jag är högljudd, (erhm erhm), intensiv, sarkastisk, cynisk och gillar att ordskämta med folk. En del uppfattar det som elakt kanske, men det är en viss jargong jag lagt mig till de senaste åren.... bitchig skulle andra säga kanske... *ler* men jag orkar inte spela den där lilla söta kattungen. Det är inte jag. Jag ska inte behöva be om ursäkt för den jag är. Å andra sidan är jag snäll, omtänksam, och väldigt generös mot människor jag tycker om. Jag lever lite i skuggorna av samhället. Jag ser och upplever så mycket konstiga saker varje dag. Jag har en tendens till att älta gamla saker och gärna gnata och överanalysera ord och handlingar. På grund av mobbingen på högstadiet hade jag inte så många vänner, och var lite av en enstöring. När man inte umgås med andra lär man sig inte det sociala spelet.
Kan häva ur mig ganska många grodor utan att jag tänker efter (jag brukar säga först och tänka sen). Blir arg väldigt lätt men det går över fort. Har man sårat mig en gång, glömmer jag det aldrig. Jag är väldigt lat och bekväm av mig. Och saker måste hända nu,nu,nu annars blir jag galen. Försvinner lätt in mig själv när jag tycker något är tråkigt. Obehagliga saker sopas lätt under mattan. När jag var yngre kunde jag ta itu med sådant men inte längre. Jag avskyr att ringa till myndigheter. Får panikattacker och skjuter upp det så långt det går. Hatar att betala räkningar. Hatar orättvisor. Står vid kamplinjen när jag ser någon bli orättvist behandlad.

Tror alltid att jag kan dölja mina känslor bra men andra säger att de kan läsa mig som en öppen bok. Vilket stör mig. Jag vill vara lite hemlig av mig. Människor med udda hobbies tilltalar mig. Älskar att sjunga, och dansa, och uppträda. Men är rätt så blyg av mig. I rätt sällskap kan jag prata om vadsomhelst (som du kanske märkt... *skratt*).

I ditt sällskap blir jag alltid distraherad och blockerad. Jag har massor att fråga och prata om, men glömmer alltid vad jag ska fråga när jag träffar dig. Lämnar alltid ditt rum med en viss "men vad faen, nu fick jag inte det och det sagt, eller det och det gjort". Kommer alltid på det efteråt. Vissa gånger har jag velat visa hur ledsen jag är (som exempelvis veckan när farfar dog) men tillfället har inte känts rätt eller så har du varit och otillgänglig rent psykiskt.

För mig är skolan och inlärning av saker väldigt associerade med känslor. Om något är tråkigt, känns det bara motigt och jobigt att plugga eller anstränga sig i skolan. Jag tappar motivationen då och blir deppad för att jag inte anstränger mig mer än vad jag borde och får dåligt samvete. Det blir en ond cirkel... Tänker hela tiden: jag borde..... men så är det något bra på teve, eller jag måste hjälpa johanna med läxan eller så är diskhögen alldeles för stor eller så är det någon lajvare som ringer och är deppad över något som jag måste prata med eller hjälpa på något sätt.
Jag hjälper andra mycket och det resulterar ofta med att jag glömmer bort mig själv. Sen tar jag på mig dåligt samvete för hela världen och gör ofta en höna av en fjäder. Kanske är typisk kvinnlig sak att göra?

Vad vill jag säga med det här egentligen? Bara att jag vill att du accepterar mig för den jag är. Det här är hur JAG är.

Hurdan är du? Om du skulle beskriva dig själv?

Svekfull vän?

Så här ligger landet:

För en vecka sen skrev jag till Andreas, tänkte att det skulle vara skojjigt om vi kunde träffas och snacka lite. Det hade ju varit ett tag sen vi träffas och jag ville catch up med honom och höra vad han hade gjort den senaste tiden.

Anledningen till att jag inte hade träffat honom på länge var att jag ville ge han och hans flickvän tid med varandra. De är ju trots allt rätt så nyförälskade och behöver tid ihop. Vänner som "försvunnit" när de blivit ihop med någon är ingen direkt ny företeelse. Så jag tänkte att om jag ger honom tid så kanske han ger mig tid tillbaks sen. Dessutom hade vi umgåtts rätt så intensivt på hösten, och jag kände att vi behövde tid för oss själva.

Under den här vårterminen har jag varit rätt så nere, men försökt att lösa det själv eftersom jag har kunnat det förut. Men det har inte fungerat så bra. Motivation till att göra saker har stensjunkit eftersom andra saker varit mer intressanta.

Att vara vän med Andreas, så som jag har nu tänkt efter; har hela tiden varit på hans villkor. Det är alltid han som inte orkar gå ut bland folk. Det är alltid han som bestämmer hur var och när vi ska träffas. Det är alltid han som bestämmer om han har "tid" att träffas. Till råga på allt så påstår han sig ha kommit "högre" i utvecklingen än oss andra eftersom han hela tiden jobbar med sig själv. Han pratar om sig själv som om han står på ett högre utvecklingsplan än oss andra. Vart finns ödmjukheten? Är det verkligen så att en vän genom att hela tiden säga "jag är högre än dig" är en riktig vän? Är det inte snarare ett sätt att trycka ner den andra människan och få henne att känna sig otillräcklig?

Jag har alltid trott, att vänner, det är sådana som har tid för någon, oavsett vilken tid på dygnet det är. Som alltid ger goda råd och stöttning. Någon som man har roligt med. Någon som man kan prata om allt med. Någon som inte försöker trycka ner och få mig att känna mig mindre värd.

Andreas är en jättegod vän när han inte beter sig som om jag vore en främling. För det var det jag var i hans senaste email till mig. Jag var en främling. Hur ska jag annars förklara hans kommentarer till mig och om mig? Det var som om de där 5 åren inte existerade. Jag var endast en klient, någon som man inte har en emotionell bindning till. Varför ville han annars ta betalt för att vi ska träffas och "snacka"?
Jag ser inte honom som ett medel för mig att klättra i utvecklingsstegen. Jag ser honom som en vän, någon man delar allt med. Jag vill ju veta allt om hans liv och vad han tycker och tänker och vad han har problem med. Det ska inte bara handla om mig, det ska handla om hans tankar och känslor också.

Men problemet ligger väl då i att jag inte är hans vän. Varför skulle han annars skriva sådär? Mitt liv är väl då för honom ungefär lika intressant som en flugsmuts på väggen.

Det sårar mig rätt så rejält. För om jag hade vetat det från början, hade jag inte anförtrott mig till honom. Han skulle inte ha blivit min vän.

Jesus

Something in the way she moves
Makes me think of all the things I've missed
And something in the way she looks at me
Makes me wanna lie down open my mouth and get kissed

Yeah yeah
Yeah yeah

And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked


Something in the way that she walks
makes me wanna change the way I think
and something in the way she talks to me
makes me order up another drink
so she can get in my thing

yeah yeah
yeah yeah

And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked

Touch me touch me touch me touch me touch me
like no other
Hold me hold me hold me hold me hold me
like no other
love me love me love me love me love
like no other
like no other

Something in the way she just is
Makes me wonder who the hell I've been
And something in the way we are
Makes me wanna dive down into a brand new sin

yeah yeah
yeah yeah


And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked

So Sick.... Ne-Yo my man...

Well, så här är det...

Tittade på Lword idag. Hade ett enormt gräl med T som vanligt... Är bara trött hela tiden. Vet inte vad det beror på. Sen gråter jag, men jag tränger ut det. Vill inte. orkar inte. Så trött.

Wzup fråga / Vad skulle du rösta...

Lunar hade en Wzup fråga i går som gick ut att man skulle svara på vilket parti man skulle rösta på om det var val idag.. 19 jävla procent av min åldersgrupp skulle rösta på moderaterna. Visserligen var fler osäkra, men vad fan, 19 procent!


Folk har verkligen inte förstått vad moderaterna vill egentligen. De vill urholka allt som våra föräldrar har byggt upp under 70talet. Allt vad socialförsäkringar och välfärdsstat heter vill de ta bort och satsa på "privata alternativ..." Och partiledaren för moderaterna kör sitt lilla mysrace och tror att han ska vinna valet på att tala mjukt och försiktigt. Det är snarare skrämmande. Jag blir rädd varje gång jag hör honom prata, vare sig det är i tv eller i radio. Nej, usch och usch. jag har något emot att politiker kör sitt lilla myssnack. De gör det bara för att dölja andra saker...

Så kul! Höll på att skratta ihjäl mig när jag läste detta på en amerikansk blogg:

Lindsay Lohan won an award for "Favorite Actress" in Herpes: Fully Loaded at the Nickelodeon Kids' Choice Awards on Saturday. When she ran up to accept her award she had yet another "wardrobe malfunction," or as I like to call it, "she's either really stupid, or she does this crap on purpose, or both." All of the 8 year olds standing beneath her will likely nominate her for "Favorite Freckled Ass Crack" for next year's awards show. I didn't watch the show, but I assume her acceptance speech went something like, "Thanks, you little bitches! I'd throw my underwear at you, but I'm not wearing any!! LOL at me! Peace out!"

(Text taken from http://www.idontlikeyouinthatway.com/2006/04/lindsay-lohan-classes-up-kids-choice.html)

Lazy....

har fått internet hemma sen jag skrev sist. men inte har det blivit mycket skrivet här inte... :) har inte direkt tid... måste skriva en massa ... men inte dagböcker.

asch dags att signa off och läsa böcker jag egentligen inte vill läsa... :(


see yall.

Tro inte att jag kommer att bli kär

Tro inte att jag kommer att bli kär
-------------------------------------------


Jag har aldrig haft det lätt med varken kvinnor eller män
Jag har både en och annan smådefekt
Är du ute kärleksinvesteringar min vän
Så backa ur, jag är ett fett högriskprojekt
Försök och konfronteras med den bittra sanningen
Ställer du krav drar jag till skogs och det direkt
Men vill du älska utan ansvar passar det mig helt perfekt
Jag kan låtsas att jag tror på kärleken

Jag blir sällan skakig matt eller generad
Du ska inte tro att jag är intresserad
Jag blir aldrig engagerad involverad i sånt här
Så tro inte att jag kommer att bli kär

Så en ödeskväll på krogen var jag full och du var snygg
Djupt inom mig väckte du ett hett begär
Och jag tänkte genast: honom blir det lätt att få på rygg
Min teknik för ändamålet var sådär
Du följde ändå med mig fast du verkade rätt skygg
Jag är ju både framgångsrik och populär
Jag borde fattat att mitt högmod skulle dra mig i misär
För under ytan var du rå och ond och stygg

Jag blir sällan skakig matt eller generad
Du ska inte tro att jag är intresserad
Jag blir aldrig engagerad involverad i sånt här
Så tro inte att jag kommer att bli kär

Det började helt anspråkslöst
Som en trevlig engångs grej
Det var liksom aldrig ute efter mer
Du var en hygglig kille
Jag en helt sympatisk tjej
Och våra kravlösa samlag blev fler och fler
Men min frihet blev en boja
Nåt har hänt inuti mig
Nu ligger jag på knä och ber och ber
Och jag vet, jag är patetisk
Men jag orkar inte mer
Jag har gått och kärat ner mig helt i dig

Åhh, du gör mig skakig darrig matt och lätt generad
Måste dölja att jag är för intresserad
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är kär

Åh, jag är ingen förespråkare av sexual moral
Men jag hade nog haft nytta av det nu
Jag är beredd att offra varje kärlekskritiskt ideal
För det enda som betyder nåt är du
Befria mig från ovisshet och åtråns alla kval
Innan hjärtat,kroppen själen går itu
Så dumpa mig för helvete
Eller ta mig till din fru
Så vi får slut någon gång på detta pekoral

Åhh, du gör mig skakig darrig matt och lätt generad
Måste dölja att jag är för intresserad
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är kär

Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är
Låtsas att jag inte alls är
Helvete jag tror att jag är kär!


Maud Lindström kan verkligen skriva allt jag känner. Hon är underbar! :)