How can you see into my eyes
Like open doors
Leading you down into my core
Where I've become so numb
Spiralen går fort neråt. Skrämmer jag dig? Det är meningen också. Du ska bli rädd för mig, då fruktar du mig. Lär er läxan små barn, låt bli mig, jag är inte bra för er....
Konstigt att man kan vara så glad i två dagar och sen bara sjunka ner så fort igen. Nej det är inget synd om mig, bara det vanliga gnället.. Tror du ja!
Tillbakablickarna är korta, men intensiva. Ett handtryck här, ett leende där, tårar som blandas med badvatten, en mörk sommarnatt, en kram, desperationen, de sena timmarna med prat till tidig morgon, känslan av att allt kan vara försent, en kall vinternatt med vit andedräkt, massage på axlarna, ett ord som värmer, en smekning över kinden, förlägenhet, rodnad, väntan, en puss på kinden i bil som går i för hastig fart, en hand som smeker mjukt med samtidigt hårt, händer som rör sig under täcket, händer som smeker min kropp.....och min kropp som svarar på händernas rörelser...
suck.
Bara det att jag måste sitta och vänta, vänta gör mig frustrerad. Jag kan inte vänta, jag vill veta nu, nu, nu, nu!!!!!!!!!
Jag behöver verkligen komma bort från allt och tänka vad ut vad fan det är jag vill. Jag kan inte hålla på så här. Inte en gång till. Inte igen...Det får inte bli uppfuckat en gång till.
..........
*gråt*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar