dagens video

The Postal Service - Such great Heights

Vit choklad mousse (från Ica tidningen)

För 4-6 pers:

100 g vit choklad
2 dl vispgrädde
1 ägg
1 msk vit rom

Gör så här:
1. Bryt chokladen i bitar. Smält försiktigt över vattenbad. Rör om
2. Lättvispa grädden. Dela ägget. Vispa äggvitan till hårt skum. Vispa äggulan med rommen.
3. Rör ner hälften av chokladen i äggulan. Vänd ner resten. Vänd ner äggvitan och grädden och blanda väl. Häll moussen i små glas eller portionsformar och ställ in i kylskåpet 4 timmar.

tips: Det går mycket bra att använda sig av Lidls vita choklad. Billigare om man vill göra dubbel sats!

Loppmarknad! :)

Nu på lördag är det loppmarknad där jag bor. Därför kommer mor in till stan. Därmed måste jag städa lägenheten. Nu när det är så fint väder ute? Usch... men jaja, ett måste är ett måste. See ya later, queens! :)

Senaste inköpen

Senaste godingarna köpta på tradera. *mmm*. Here she comes! :)

Längtan

Varje år vid den här tiden kommer den. Min eviga längtan ut, efter nya fräscha saker. Jag vet inte vad det är jag saknar, men något är det. Kärlek har jag nog av i mitt liv. Nya upplevelser kanske, nya människor...Så tänker jag tillbaks hur jag upplevt tidigare vårar och förra året var ett av de bästa. Året innan dess mådde jag bara dåligt. Men nu... är det dags för en ny vår med nya tankar och nya perspektiv. På bara ett par korta månader har jag hunnit med mycket.

Vissa människor saknar jag. Vissa människor orkar jag inte träffa mer, och vissa människor har jag sagt upp bekantskapen med. Så går ett år och kommer aldrig åter igen.

Citrontårta. *mmm*

Citrontårta

Till degen:

3 dl vetemjöl

150 gr smör eller margarin

1 msk socker

2 msk vatten

Till fyllningen:

3 citroner

3 ägg

1½ dl strösocker

1 dl vispgrädde

1. Hacka och blanda ihop mördegen snabbt. Låt den ev. Vila svalt en halvtimme.
2. Kavla ut mellan plast och tryck ut degen med mjölade tummar i en, gärna vid pajform, ca 25-30 diameter.
3. Låt degformen vila i kyl i en kvart. Värm under tiden ugnen till 200-225 grader och gör fyllningen.
4. Skrubba citronerna i varmt vatten, torka och riv av skalet. Pressa citronerna.
5. Grädda pajskalet 10-15 minuter.
6. Vispa ihop ägg och socker. Tillsätt citronsaft och skal samt grädde.
7. Häll fyllningen i pajskalet och grädda tills fyllningen stannat och fått gyllenbrun färg ca 15 minuter.
8. Låt tårtan svalna och servera den med vispgrädde. Garnera ev med citronskivor.

Trakasseri

För ett tag sen började jag få konstiga sms sent på kvällarna. Jag tog bort dem, och tänkte inte mer på det. Men de slutade inte, och fortsatte trots att jag sa till att jag inte var intresserad av leken de höll på med. Ett tag funderade jag allvarligt på att skicka in en anmälan till polisen för jag kände mig olustig och obehaglig. Men kom fram till att det inte var någon större idé att anmäla eftersom det inte skulle leda någon vart. Så jag blockerade personen/erna från alla kontaktsiter som vi hade gemensamt. Jag försökte kontakta mitt telefonbolag och be dem blockera numret, men de kunde inte göra det, vilket jag tyckte var väldigt konstigt. Måste jag polisanmäla för att det ska hända något? Men blockeringen tycktes göra susen, för jag har inte hört något sen.

Det som jag tycker är olustigt är att jag förmodligen måste träffa denna människa på events som vi har gemensamt. Jag har ingen lust att berätta för allt och alla vad personen höll på med. Det får stå för personen själv. Vad jag tycker är underligt är att man måste tydligen slå in budskap i någons skalle för att den ska fatta. Hur svårt ska det vara att förstå; håll käften och lämna mig i fred?

om ni bara visste

Vardagen börjar ordna upp sig igen, äntligen kan jag andas ut över alla räkningar som bara gått i papperskorgen de senaste månaderna. Nu kan jag plocka upp dem och få bort dem ur min värld. Jag är hela tiden medveten om allvaret i det faktum att jag måste presetera en d-uppsats på kortare tid än vad jag kan vända mig, men vad fan, det löser sig säkert.

Jag har bestämt mig för att gå ut ur mina vanliga cirklar och röra mig bland nytt folk. Därför har jag gått med i RFSL och blivit erbjuden att jobba som bartender på några events som de har, mest för att få komma bort från hemmet och träffa folk jag vanligtvis inte träffar, flator som är precis som jag och som förstår den här sidan av mig jag ännu inte utforskat ordentligt. Jag måste veta, är det bara en slump att jag blivit kär i kvinnor eller är det så att jag verkligen är bisexuell på riktigt? Jag vet, det känns löjligt att prata om det på det här viset, vet man så vet man ju. Den känslomässiga biten att bli kär i en kvinna, det vet jag att jag kan. Men sexet, att ta på en kvinna på samma sätt som jag tar på en man. Den delen är fortfarande dold i mysterium för mig.
Det enda sättet att få reda på det på riktigt är att ha sex med någon erfaren. Tro mig, erbjudanden har inte saknats. Men jag känner att jag vill inte bara göra det med någon för att få det gjort, jag måste känna något för personen också. En viss attraktion, en känsla. Kan inte riktigt förklara.

Fantasier för hur det ska gå till saknas verkligen inte. Drömde ihop ett scenario senast igår kväll när jag var uttråkad. Men för att bloggen inte ska bli en porrnovell så nöjer jag mig med att säga att det mesta utspelade sig i ett omklädningsrum.

Två av världens vackraste låtar...

Tiger Lou och The Smiths har skrivit två av världens vackraste låtar. Melodierna jagar mig i sömnen, går runt med mig hela dagarna. Jag har blivit besatt. Jag måste lära mig texterna och kunna spela dem utantill för att föra magin vidare. Det är svårt att förklara vad låtarna ger för känslor. Jag ryser ut med ryggen när jag hör gitarrkompet som ekar i mina högtalare. Känner mig melankolisk, sorgsen och underbart glad på samma gång. Båda texterna handlar om att hitta kärleken i vardagen, att de små sakerna som att åka med i samma bil, att läsa tidningen i sängen tillsammans, men ändå så någonstans i mörkret lurar döden, och det oundvikliga. När Morrisey sjunger "Take me anywhere I don't care I don't care" vill mitt hjärta brista. I Sam, as in Samantha är det enklare komp, lugnare med samtidigt ändå ödesmättat. Jag vill vara den där Sam som sångaren i Tiger Lou sjunger om, den som han vill ligga i sängen med och kramas för att slippa alla krav från den betungande vardagen.

http://www.youtube.com/watch?v=4Nps8w2HkMU -Tiger Lou - Sam as in Samantha

http://www.youtube.com/watch?v=INgXzChwipY - The Smiths - There is a light that never goes out

Minnesvärda citat från låtarna:

"To die by your side
Is such a heavenly way to die"

"So come inside my room tonight
I'll let you win, I won't even put up a fight"

The red Bike

Ohhh! Jag älskar internet! Har aldrig tänkt på att söka efter The red bike story på youtube. Men nu gjorde jag det och hittade massor med klipp, och någon har varit så snäll att lägga upp hela filmen. så nu ska det njutas!

De bästa svenska bidragen

De bästa svenska bidraget till melodifestivalen.

Charlotte Perelli - Hero

Några av de finska bidragen

Några av de finska bidragen i deras melodifestivalen. Vilken är bäst?

Modemiss

Vill ha, väldigt söt! http://shop.hm.com/se/?action=viewshoppingwindow&dept=DAM_OVR_KLA&ct=1

























Den här snygga klänningen finns på http://www.asos.com/Sienna-Miller/Asos/T-Shirt-Dress/Prod/pgeproduct.aspx?iid=203290&cid=4168&clr=Red&sh=0
Lite dyr, men åhh vad snygg.

partitillhörighet

Vilken överraskning...:)

testa själv på : http://tv.axess.se/web/main.nsf/partikompass

väntandets stund

Väntandets stund
har guld i sin mund
väntan gör livet spännande
väntan är mig inte främmande

hela livet har jag fått vänta på det jag vill ha
i vissa stunder har det känts bra
de flesta gånger mest frustrerande
när man inget vet får man anta
och när man frågar får man inga svar
det är som om man inte blir tagen på allvar

väntandets stund
känns som en evighet
varje ord blir som en raket
man undrar varför väntar jag här
vad är det för svar jag begär

till sist blir det uppenbart du har inga svar att ge
för dig är allt redan klart
jag var bara en avfart på den väg du gick

jag ser allt på din blick
att det enda du tänker är stick
din väg
och låt mig vara
på dina frågor tänker jag inte svara
du får allt vänta här tills vägen tar slut
för jag kan inte ta några beslut

Obestämbar

Jag borde känna mig lycklig. Jag har allt som livet kan önska(Ja, förutom pengar då förstås, men det är inte viktigt). Varför känner jag då den där tomheten ibland, som suger till och gör mig ledsen. Jag ser på kärleksfilmer och längtar efter samma känsla som jag får av dem. Trots att jag har hur mycket kärlek som helst i mitt liv. Varför längtar jag hela tiden efter mer?

När jag ser på honom så tänker jag på hur vi skulle kunna ha det. Visst är allt en skön dröm bara, något som med all säkerhet aldrig kommer hända. Frågan är om drömmen är mer intressant än själva verkligheten. Jag tror att vi skulle bråka ihjäl oss med all säkerhet. Vissa människor kan man drömma ett helt liv om; och ändå aldrig komma närmare sanningen. Jag är så rädd bara att mina känslor är för ytliga, att mina handlingar avslöjar mig. Han ser på mig på det där konstiga sättet igen och jag försöker komma på något intelligent att säga när vi står tillsammans men det blir mest bara bladder av det hela. Jag försöker skämta med det låter bara onaturligt. Jag fattar inte hur jag ska bli avslappnad i hans närhet. Jag vill ju vara sådär cool och naturlig som alla andra kan vara.
Det var som om han såg på mig med avsmak när jag var upp-piffad. Han var mycket mjukare i sättet när jag träffade honom på morgonen, han stannade en stund och pratade med mig till och med, och för en gång skull så var inte hans ögon nere i min urringning.

Jag är så ... virrig. Jag vet inte hur jag ska göra längre för att få honom att se mig ordentligt, att se mig bakom allt den där ytliga skiten. Jag vill inte att det ska bli en massa n-skit av det igen för då bränner jag verkligen alla broar. Jag lägger så mycket band på mig att jag ibland går i skogen och bara skriker för att få ur mig alla känslor. Det känns som om jag närsomhelst kommer bara panga ur i hans närhet, häva ur mig något totalt irrationellt...

Jag skulle vilja prata lite med dig, sa hon och stirrade honom rakt in i ögonen. Han kände sig obekväm, för det fanns ingenstans att gömma sig undan från den blicken. Vad vill du prata om med mig; frågade han. Kan vi gå in på ditt kontor, svarade hon. Jag vill inte ta det här ute. De nyfikna blickarna från hans kollegor avgör det. Okej, visst kan vi gå in till mitt kontor, säger han. Han låser upp dörren, och hon följer efter. Han sätter sig i skinnfåtöljen, snurrar lite grann på den, knapprar in lösenordet till datorn, vill vinna lite tid. Hon harklar sig högt. Åh förlåt, vad var det du ville?, säger han förvirrat och ler. Det är en sak jag vill be dig om. Min åsikt är den, att jag varit på det här stället i över ett år nu. Ändå så känns det inte som om jag får samma respekt som de andra. Hur menar du?, undrar han. Jo jag menar det att du fortfarande inte känner mig. Du ger dig heller inte tid till att lära känna mig. Du antar att jag är på ett sätt. Du ser hur jag klär mig och vad jag säger och bildar din uppfattning om mig på det. Men du har egentligen inte den blekaste aning om vem jag är eller vad jag står för. Det känns faktiskt lite frustrerande. Jag känner mig nedvärderad av dina härskartekniker för att få mig ur balans. Det är inte schysst. Jag hade en ganska bra uppfattning om dig innan; men den har ändrats nu. Jaså... det är alltså så här du tycker, svarar han. Ja, vad ska jag säga. Jag ville bara vara ärlig, säger hon. Det är inte min mening att vara elak. Men du måste förstå att jag kan inte gulla med dig hursomehelst, jag måste ju driva mina frågor på mitt sätt. Jag är ledsen om du tar det som om jag trampar på dig. Det är inte alls min mening. Då måste jag fråga dig, vad vet du egentligen om mig? Bortsett från vad andra har sagt till dig? Jag vill veta. Och var helt ärlig. Jag vet att du gillar att klä dig i svarta kläder. Att du är bohem. Att du har vissa radikala åsikter. Att du bor uppe i ”ghettot”......

Årets....

Årets konsert: Marilyn Manson på Hovet, och Thorsten Flinck i Dalarö.

Årets Dag: 26e oktober, av anledningar jag inte kan uppge här.

Årets revansch: När jag fick ryggdunkar för min interpellation.

Årets Skam: Att jag blev anonymt anmäld.

Årets Mest Underskattade: Anouks skiva

Årets Mest Överskattade: Britney Spears

Årets Mat: Avokado

Årets Upptäckt: Tom Waits

Årets Fuck You: Det måste nog vara när Björn och jag slutade umgås.

Årets Tar Det Här Aldrig Slut: Den endlösa exponeringen av Britneys rumpa i media.

Årets Nära Huden: Marcus Birros möte med Tranströmer, Emma.

Årets Blogg: Marcus Birros.

Årets Rysning: När jag gjorde en bra spelning på Elsas.

Årets Brott: När mina favoritskor gick sönder.

Årets jubel: Att Manson skulle spela i Sverige

Årets You Tube: Izabella Brave. Underbar röst och gullig personlighet.

Årets Teve: Upp till kamp av Peter Birro. Japp, det har varit ett Birro år för mig..

Årets Förhoppning Inför 2008: Bra uppmärksamhet i samband med politiken, fler uppdrag, en godkänd d-uppsats och en trevlig tjej att dela säng med.

Årets teveserie: Chuck, The L word

Årets bästa låt: (eller; mest spelad kanske jag ska tillägga). I’m on fire med Bruce Springsteen

Årets bästa film: The Simpsons filmen

Årets debatt: Väskdebatten. Så totalt meningslös.

Årets modegrej: tunikor med leggins i alla färger och former. *underbara!*

Årets färg: Svart, svart och lite lite rött

Årets brev: Inbjudan till kommunfesten

Årets fest: Kommunfesten

Årets hångel: Emma

Årets kram: Wille.

Internetkärlekar

Pratade med en vän nyss, han är helfrälst över en tjej som han träffat över nätet för tio år sen. Min egen erfarenhet av internetförälskelser är många. För tio år sen var det ett ganska okänt begrepp, då internet var en relativt exklusiv grej. Vi tillhörde samma emailgrupp, som prenumererade på ett tata young nyhetsbrev. Han hittade min email adress där och vi började emaila varandra först lite sporadiskt, men sen blev det varje dag. När det var som värst så kunde vi skicka en 3-4 email per dag. Jag pratar då inte om email som r bara var ett par rader, utan email som är lika långa som vanliga brev. Ni fattar ju själva att förr eller senare får man slut på saker att säga. Vi pratade om vardagen mycket och vad vi gjorde tillsammans med andra. Han var extremt svartsjuk och osäker. Men han kunde inte göra mycket åt det eftersom han bodde i Thailand, jag i Sverige. Nån gång då och då chattade vi via Passagens privatchat, och då gled det för det mesta in på sex. Men sex var gärna ett ämne som vi undvek. Det var uppenbart att jag hade mer erfarenhet än honom.
På sommaren bestämde vi att han skulle åka över till Sverige och träffa mig. Han fixade visum och lånade pengar av sina föräldrar för att komma hit. Det var då vi började ringa till varandra, fast det var mest han som ringde till mig eftersom jag inte hade råd. Så en gång i veckan fick jag samtal av honom som oftast varade i en halvtimma- timma.

Fast jag kan fortfarande idag säga att jag inte kände honom.

Jag var väl inte riktigt ärlig mot honom heller, jag dejtade en annan kille när vi började emaila varandra. Men så fort jag började få känslor för honom så gjorde jag slut med den andra. Så kom han hit och allt gick bra. Det tog väl fyra dagar innan vi hade sex; jag vågade inte riktigt. Sen hade vi sex dagligen, men det funkade inte riktigt mellan oss. Jag tror han fick prestationsångest. Han hade väldigt tråkigt dessutom, orkade inte gå på lektionerna som han sagt att han skulle göra med mig från början. Men jag förstod honom, han kunde ju inte ett ord svenska. När jag var i skolan så var han hemma, ensam och tittade på teve. Vi åkte runt en del i Småland, och vi åkte till Göteborg på sightseeing så han skulle se något annat än bara fyra väggar i Vetlanda, som jag bodde i då. Månaden gick, och den var bra, vi hade kul tillsammans. Sen åkte han hem och det var han som grät mest tror jag. Jag grät lite också men inte i samma utsträckning. Efter den månaden bråkade vi mest. Vi missförstod varandra ofta. Vi grälade internet och över telefonen. Jag blev medlem i skolans datorklubb och började hänga med killarna där mer och mer. Någon fick för sig att vi skulle åka till Danmark som grupp på ett LANParty. Jag frågade om jag fick hänga med, men det fick jag inte för honom. Återigen blev vi jätteosams. Jag kunde knappt koncentrera mig på skolan under den här perioden, för all min energi gick åt till att vara orolig. Hur jobbigt som helst.

Efter skolan var det tänkt att jag skulle åka till honom och bo hos hans familj, vi skulle gifta oss så jag kunde stanna kvar i landet. Men.. saker blir inte alltid som man tänkt sig. Jag började bli mer och mer kär i en killkompis i skolan och det gjorde att jag bröt med Payo, som han hette. Payo trodde ju att vi skulle vara ihop för evigt så han blev jätteledsen. Men jag sa att det inte fungerade längre. Vi bodde för långt ifrån varandra och hade för olika liv. Så här i efterhand är jag glad att jag gjorde slut. Vi var alldeles för unga för att binda fast oss vid varandra så. Det hade nog inte slutat så bra. Jag har haft sporadisk kontakt med honom efteråt, han blev tillsammans med en annan tjej efter mig och den tjejen är han gift med nu. Han har fortfarande inga barn, trots att han är två år äldre än jag.

Internetförälskelse nummer två hette Mikael. Vi började prata med varandra över Skunk, det communityt som många använde 98-00. Vi möttes i ett Linuxforum där han lovade skicka en skiva med operativsystemet till mig. Vi började prata om allt möjligt mellan himmel och jord och sen emigrerade vi båda till Lunarstorm där vi fortsatte prata. En stor anledning till att jag gjorde slut med mitt ex var han. Kanske inte så bra; när man ser på det så här i efterhand. Han var yngre än jag, och vi var inte alls kompatibla. Vi hade många gemensamma intressen men hans gick ut på att supa och jag var inte så intresserad av det då. Sen var jag fruktansvärt osäker efter separationen från mitt ex så jag orkade inte med folk och var svartsjuk. Han var fortfarande sur över sitt ex (som han pratade om konstant). Vi var två ensamma människor som sökte efter något men inte varandra. Så vi gjorde slut och jag åkte hem.

Nästa internetförälskelse hette också Mikael av någon konstig anledning. Det höll inte länge det heller, vi träffades ett par gånger men kom överrens om att vi inte skulle bli ett par. Jag var mest desperat och ville ha någon att ligga nära/ med.

Något som jag lärt mig av dessa saker är att internet funkar inte. Man kan prata inledningsvis på nätet men sen måste man träffas och inte bara en gång utan många gånger. Verkligheten slår alltid internet i min bok. Det är så lätt att man ger varandra egenskaper som inte överrensstämmer ett dugg med verkligheten. Man blir så blåögd, man lever uppe i himlen (åh, den här personen förstår mig precis, vi kan prata om allt!!). Men vardagen kommer också med internetkärlekar. Med internet finns också den risken att man lätt utger sig för att vara någon som man inte är. Hur många bilder har man av sig själv på internet som visar situationer där man är allt annat än snygg?

Med det här vill jag inte dissa internetkärlekar. Jag vill bara få dig att tänka till lite innan du lägger ner hela ditt liv på något som förmodligen inte kommer fungera om du inte är villig att lägga ner tid och energi på att träffas och vara ärlig. Det finns alltid risker att prata med folk som du inte känner så väl.

Marcus Birros möte

Såg på Marcus Birros möte med Tomas Tranströmer igår på teve... och det berörde mig så mycket att jag skrev en dikt om det.

Du sitter där
——————-

du sitter där
som en liten pojke
som väntar på sina presenter
när du får reda på vad som ska ske
ler du blygt,
du är glad
men vet inte hur du ska uttrycka dig
orden känns så futtiga
att känslor rinner ut ur händerna
ditt leende sträcker sig
från öra till öra

långsamt vandrar du
den smala mörka poeten
armarna svänger utmed sidan
längs med gatorna
insuper förväntan
trots att insidan
håller på att sprängas
av lycka

schubert spelar i bakgrunden
och det är som om han sätter
ord på saker
jag inte visste fanns

när du möter idolen
myllrar tacksamheten ut
genom den blanka teveskärmen
det rinner en tår
nerför mina kinder
jag vill klappa dig på handen
och höra allt vad du kände
insupa dina känslor
och känna ditt lugn
äntligen