Internetkärlekar

Pratade med en vän nyss, han är helfrälst över en tjej som han träffat över nätet för tio år sen. Min egen erfarenhet av internetförälskelser är många. För tio år sen var det ett ganska okänt begrepp, då internet var en relativt exklusiv grej. Vi tillhörde samma emailgrupp, som prenumererade på ett tata young nyhetsbrev. Han hittade min email adress där och vi började emaila varandra först lite sporadiskt, men sen blev det varje dag. När det var som värst så kunde vi skicka en 3-4 email per dag. Jag pratar då inte om email som r bara var ett par rader, utan email som är lika långa som vanliga brev. Ni fattar ju själva att förr eller senare får man slut på saker att säga. Vi pratade om vardagen mycket och vad vi gjorde tillsammans med andra. Han var extremt svartsjuk och osäker. Men han kunde inte göra mycket åt det eftersom han bodde i Thailand, jag i Sverige. Nån gång då och då chattade vi via Passagens privatchat, och då gled det för det mesta in på sex. Men sex var gärna ett ämne som vi undvek. Det var uppenbart att jag hade mer erfarenhet än honom.
På sommaren bestämde vi att han skulle åka över till Sverige och träffa mig. Han fixade visum och lånade pengar av sina föräldrar för att komma hit. Det var då vi började ringa till varandra, fast det var mest han som ringde till mig eftersom jag inte hade råd. Så en gång i veckan fick jag samtal av honom som oftast varade i en halvtimma- timma.

Fast jag kan fortfarande idag säga att jag inte kände honom.

Jag var väl inte riktigt ärlig mot honom heller, jag dejtade en annan kille när vi började emaila varandra. Men så fort jag började få känslor för honom så gjorde jag slut med den andra. Så kom han hit och allt gick bra. Det tog väl fyra dagar innan vi hade sex; jag vågade inte riktigt. Sen hade vi sex dagligen, men det funkade inte riktigt mellan oss. Jag tror han fick prestationsångest. Han hade väldigt tråkigt dessutom, orkade inte gå på lektionerna som han sagt att han skulle göra med mig från början. Men jag förstod honom, han kunde ju inte ett ord svenska. När jag var i skolan så var han hemma, ensam och tittade på teve. Vi åkte runt en del i Småland, och vi åkte till Göteborg på sightseeing så han skulle se något annat än bara fyra väggar i Vetlanda, som jag bodde i då. Månaden gick, och den var bra, vi hade kul tillsammans. Sen åkte han hem och det var han som grät mest tror jag. Jag grät lite också men inte i samma utsträckning. Efter den månaden bråkade vi mest. Vi missförstod varandra ofta. Vi grälade internet och över telefonen. Jag blev medlem i skolans datorklubb och började hänga med killarna där mer och mer. Någon fick för sig att vi skulle åka till Danmark som grupp på ett LANParty. Jag frågade om jag fick hänga med, men det fick jag inte för honom. Återigen blev vi jätteosams. Jag kunde knappt koncentrera mig på skolan under den här perioden, för all min energi gick åt till att vara orolig. Hur jobbigt som helst.

Efter skolan var det tänkt att jag skulle åka till honom och bo hos hans familj, vi skulle gifta oss så jag kunde stanna kvar i landet. Men.. saker blir inte alltid som man tänkt sig. Jag började bli mer och mer kär i en killkompis i skolan och det gjorde att jag bröt med Payo, som han hette. Payo trodde ju att vi skulle vara ihop för evigt så han blev jätteledsen. Men jag sa att det inte fungerade längre. Vi bodde för långt ifrån varandra och hade för olika liv. Så här i efterhand är jag glad att jag gjorde slut. Vi var alldeles för unga för att binda fast oss vid varandra så. Det hade nog inte slutat så bra. Jag har haft sporadisk kontakt med honom efteråt, han blev tillsammans med en annan tjej efter mig och den tjejen är han gift med nu. Han har fortfarande inga barn, trots att han är två år äldre än jag.

Internetförälskelse nummer två hette Mikael. Vi började prata med varandra över Skunk, det communityt som många använde 98-00. Vi möttes i ett Linuxforum där han lovade skicka en skiva med operativsystemet till mig. Vi började prata om allt möjligt mellan himmel och jord och sen emigrerade vi båda till Lunarstorm där vi fortsatte prata. En stor anledning till att jag gjorde slut med mitt ex var han. Kanske inte så bra; när man ser på det så här i efterhand. Han var yngre än jag, och vi var inte alls kompatibla. Vi hade många gemensamma intressen men hans gick ut på att supa och jag var inte så intresserad av det då. Sen var jag fruktansvärt osäker efter separationen från mitt ex så jag orkade inte med folk och var svartsjuk. Han var fortfarande sur över sitt ex (som han pratade om konstant). Vi var två ensamma människor som sökte efter något men inte varandra. Så vi gjorde slut och jag åkte hem.

Nästa internetförälskelse hette också Mikael av någon konstig anledning. Det höll inte länge det heller, vi träffades ett par gånger men kom överrens om att vi inte skulle bli ett par. Jag var mest desperat och ville ha någon att ligga nära/ med.

Något som jag lärt mig av dessa saker är att internet funkar inte. Man kan prata inledningsvis på nätet men sen måste man träffas och inte bara en gång utan många gånger. Verkligheten slår alltid internet i min bok. Det är så lätt att man ger varandra egenskaper som inte överrensstämmer ett dugg med verkligheten. Man blir så blåögd, man lever uppe i himlen (åh, den här personen förstår mig precis, vi kan prata om allt!!). Men vardagen kommer också med internetkärlekar. Med internet finns också den risken att man lätt utger sig för att vara någon som man inte är. Hur många bilder har man av sig själv på internet som visar situationer där man är allt annat än snygg?

Med det här vill jag inte dissa internetkärlekar. Jag vill bara få dig att tänka till lite innan du lägger ner hela ditt liv på något som förmodligen inte kommer fungera om du inte är villig att lägga ner tid och energi på att träffas och vara ärlig. Det finns alltid risker att prata med folk som du inte känner så väl.