Nu har Fredrik Virtanen gett sig in i leken av "jag är en mediapersonlighet som ger ut min blogg som bok". Det verkar vara den nya trenden, att ge ut sin blogg som bok.
Blir det ett bra eller dåligt resultat?
Ett ojämnt resultat är mitt första intryck. Det man ska tänka på är att i första hand är det Fredriks spontana tankar som bloggen bygger på. Därför växlar tempot väldigt mycket i boken, och man kan bli en smula förvirrad på det. Hänger man däremot med i svängarna är det en annan sak. Det som jag har svårt för är att sätta mig in i hans världsbild. Den skiljer sig så mycket från min, jag menar, jag bor inte på Söder och hänger på Stureplan varenda helg.
Fredrik hänger på krogarna på Stureplan och Söder, åker runt på festivaler och letar efter något, som han inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Livsglädje? Kärlek? Lycka?
Han identifierar sig med diverse manliga artister, och genom små citat kan vi gissa oss till vad han egentligen känner djupt därinne. Annars är boken en rätt ytlig historia. Det glimtar till när Fredrik visar mer av sig själv, hur han tänker, tycker och känner. Ofta får jag frågan i mitt huvud om han egentligen tycker om det här livet han lever i Stockholm, om sitt liv som musikjournalist. På något sätt verkar han mer tillfreds med sig själv och sitt liv när han tar en paus i Motala, sin barndomsstad.
Jag har själv läst blogginläggen som han baserar sin bok på, och när jag läser dessa går jag tillbaks i huvudet till vad jag gjorde under den här tidsperioden. Reflekterar över hur lång tid ett år egentligen är, och hur mycket man ändras. Om jag då har ändrats under det här året, hur mycket har då Fredrik ändrats? Vad har han lärt sig? I slutet av boken får vi svaret, och då blir jag glad. Det är ett lyckligt slut, om än ett öppet slut.
torsdag, augusti 31, 2006
Debattering
Så här inför valet tänker jag lägga av med Internetdebattering, för det leder ingen vart. Det är som att pissa i havet....
Senare ikväll kommer en recension av fredrik virtanens bloggbok. Japp, det tog mig ett par månader, men nu har jag läst den. See ya! :)
Senare ikväll kommer en recension av fredrik virtanens bloggbok. Japp, det tog mig ett par månader, men nu har jag läst den. See ya! :)
onsdag, augusti 30, 2006
söndag, augusti 27, 2006
Madonna konsert
While I'm writing this, I have the Madonna concert (the first one) in my headphones. I'm trying to go through all the memories in my head, but it's so much....
I remember standing in line since 10.00. We weren't that many hardcore fans who queued early, about 250. There was a rumour going around that if you were there around or before 10.00, you would get into the golden circle and get in 5 minutes before. There you could move around more freely, get drinks and food and go to the bathroom more easily - and most of all - get more space to move, and see madonna up close..
Anyhow, we stood there for about 3-4 hours when the guards decided to let the others in. For the guards to see that we got the "VIP-treatment" we got an orange armband. We were locked in like cows....
After a few more hours of waiting, I talked to mostly ICON members from Australia and Russia. The russian guy was so exicited about seeing madonna. The Australian guy had seen madonna in NY, Boston and was going to see her in Horsens and in Paris as well.
[img]http://lh3.google.com/bentzen/RO9GqOpjABI/AAAAAAAAAs4/Xzy24WobPB4/P8250175.JPG?imgmax=912[/img] (the guy in the middle)
Around 14-15 there coming sounds from the concert arena so people tried to climb on the fences to see if it was Madonna. They saw someone in black, waving at them. Of course it wasn't madonna. She hadn't left the hotel in Århus by then...
During the rehearsal, around 4-5 , she arrived. They played an instrumental of Jump that I soo want to get my hands on.
When she started rehearsing, you could tell that it was her live. She gets a totally different voice, more dark.
She practiced Jump, I love New York and Like it or not.
Anyhow, around 5 they told us with orange armbands to get ready, cause now they were going to let us in. so everyone started rushing in, getting ready. and then we had to wait 30more minutes cause Madonna hadn't finished soundchecking. I don't think she wanted to repeat what happened in Germany....
Finally they let us in, scanned our tickets and I started running like hell, well, everyone did. When I'm running, I pass by the beertents. People working there are standing and watching us run by, cheering us on, and applauding.
And I was let into the golden circle. And I finally realised: I'm going to see Madonna up close!
I was so scared of losing my place, I didn't move from it. My feet was already aching from the tireless waiting so I sat down. And waited some more...
And yes, there seem to have been some problem with the discoball. The people working there was very concerned, worked with it for almost 2 hours. They had a folder that they kept looking in. At first there were only two guys working with the discoball, and then at the end it was four.
One of Madonnas assistans came out (at least I think it was one of her assistants - she had blond curly hair and a blue-red jacket) during these problems and she didn't look very happy when she had to go back and tell the bad news. Madonna was probably not in a happy mood....
Guy Oseary and the dancers came out and took some pictures and some video footage (for their own pleasure I presume). Angela and Stuart came out as well, with their children and posed and looked very happy. Angelas husband (???) made the little girl wave to the crowd. That was very cute...
The finally solved the problem with the discoball (some problem with the engine), and Paul Oakenfold came to warm up the crowd. I was happy that something finally happened.
Oakenfold looks a lot like Stephen King, I might add..
He played remixes of Brittney Murphy, Satisfaction (benny benassi), Sweet dreams (are made of this), Seven nation army and it's a beautiful day.
He wasn't much of a crowd teaser though. Just clapped his hands a few times and pointed at the crowd. It was nice getting some dance music so you could move a little more. My feet and back hurt like hell cause of all the standing, and not moving around.
When she got out and started singing, I was... mesmerized. I was.. in an extatic mood. I didn't know wheter to cry or wheter to dance happy, so I just screamed. That emotion, I will remember it for the rest of my life. Just thinking about it now, makes me cry.
My first impression of her was: she's so tiny! And so muscular! Even more than in the pictures. If I didn't know her age, I would have guessed she was around... 35. Cause she hasn't changed much in her face since then.
what I also noticed, is that she has a very small face. It makes her look almost like a doll. A very cute doll. In real life, she has this aura that I don't know if I want to cry to her or hug her, cause she radiates vulnerability. She's also a lot more beautiful in real life. There's something ethereal about her.
The concert went very fast. She almost seemed robotic at some points. But her singing was great, some times even better than the record. And certainly, better than the opening show. During the concert I got thinking about the costumes. I wonder if she wears any underwear under the tight costumes? I tried to see a line, but no. I think she goes commando. Am I right?
The songs I liked : Future Lovers - I feel love, Live to tell- opening and the song, I love New York, Isaac and Paradise (not for me).
Dislikes - Jump. La isla bonita, didn't like the setting - rearranging of the song.
The things she mades us scream - Fuck George Bush - We want peace ...
She didn't smile much of the show. During the performance of Hung Up, after they had released the balloons, she tripped on them, and went boom crash right on the catwalk. She smiled in an akward way (like oops) and picked her self up like nothing happened.
Overall, it was a good concert even though I'm a bit dissapointed with the setlist. But it was a very good show, and if you haven't seen it, I recommend you seeing it.
I remember standing in line since 10.00. We weren't that many hardcore fans who queued early, about 250. There was a rumour going around that if you were there around or before 10.00, you would get into the golden circle and get in 5 minutes before. There you could move around more freely, get drinks and food and go to the bathroom more easily - and most of all - get more space to move, and see madonna up close..
Anyhow, we stood there for about 3-4 hours when the guards decided to let the others in. For the guards to see that we got the "VIP-treatment" we got an orange armband. We were locked in like cows....
After a few more hours of waiting, I talked to mostly ICON members from Australia and Russia. The russian guy was so exicited about seeing madonna. The Australian guy had seen madonna in NY, Boston and was going to see her in Horsens and in Paris as well.
[img]http://lh3.google.com/bentzen/RO9GqOpjABI/AAAAAAAAAs4/Xzy24WobPB4/P8250175.JPG?imgmax=912[/img] (the guy in the middle)
Around 14-15 there coming sounds from the concert arena so people tried to climb on the fences to see if it was Madonna. They saw someone in black, waving at them. Of course it wasn't madonna. She hadn't left the hotel in Århus by then...
During the rehearsal, around 4-5 , she arrived. They played an instrumental of Jump that I soo want to get my hands on.
When she started rehearsing, you could tell that it was her live. She gets a totally different voice, more dark.
She practiced Jump, I love New York and Like it or not.
Anyhow, around 5 they told us with orange armbands to get ready, cause now they were going to let us in. so everyone started rushing in, getting ready. and then we had to wait 30more minutes cause Madonna hadn't finished soundchecking. I don't think she wanted to repeat what happened in Germany....
Finally they let us in, scanned our tickets and I started running like hell, well, everyone did. When I'm running, I pass by the beertents. People working there are standing and watching us run by, cheering us on, and applauding.
And I was let into the golden circle. And I finally realised: I'm going to see Madonna up close!
I was so scared of losing my place, I didn't move from it. My feet was already aching from the tireless waiting so I sat down. And waited some more...
And yes, there seem to have been some problem with the discoball. The people working there was very concerned, worked with it for almost 2 hours. They had a folder that they kept looking in. At first there were only two guys working with the discoball, and then at the end it was four.
One of Madonnas assistans came out (at least I think it was one of her assistants - she had blond curly hair and a blue-red jacket) during these problems and she didn't look very happy when she had to go back and tell the bad news. Madonna was probably not in a happy mood....
Guy Oseary and the dancers came out and took some pictures and some video footage (for their own pleasure I presume). Angela and Stuart came out as well, with their children and posed and looked very happy. Angelas husband (???) made the little girl wave to the crowd. That was very cute...
The finally solved the problem with the discoball (some problem with the engine), and Paul Oakenfold came to warm up the crowd. I was happy that something finally happened.
Oakenfold looks a lot like Stephen King, I might add..
He played remixes of Brittney Murphy, Satisfaction (benny benassi), Sweet dreams (are made of this), Seven nation army and it's a beautiful day.
He wasn't much of a crowd teaser though. Just clapped his hands a few times and pointed at the crowd. It was nice getting some dance music so you could move a little more. My feet and back hurt like hell cause of all the standing, and not moving around.
When she got out and started singing, I was... mesmerized. I was.. in an extatic mood. I didn't know wheter to cry or wheter to dance happy, so I just screamed. That emotion, I will remember it for the rest of my life. Just thinking about it now, makes me cry.
My first impression of her was: she's so tiny! And so muscular! Even more than in the pictures. If I didn't know her age, I would have guessed she was around... 35. Cause she hasn't changed much in her face since then.
what I also noticed, is that she has a very small face. It makes her look almost like a doll. A very cute doll. In real life, she has this aura that I don't know if I want to cry to her or hug her, cause she radiates vulnerability. She's also a lot more beautiful in real life. There's something ethereal about her.
The concert went very fast. She almost seemed robotic at some points. But her singing was great, some times even better than the record. And certainly, better than the opening show. During the concert I got thinking about the costumes. I wonder if she wears any underwear under the tight costumes? I tried to see a line, but no. I think she goes commando. Am I right?
The songs I liked : Future Lovers - I feel love, Live to tell- opening and the song, I love New York, Isaac and Paradise (not for me).
Dislikes - Jump. La isla bonita, didn't like the setting - rearranging of the song.
The things she mades us scream - Fuck George Bush - We want peace ...
She didn't smile much of the show. During the performance of Hung Up, after they had released the balloons, she tripped on them, and went boom crash right on the catwalk. She smiled in an akward way (like oops) and picked her self up like nothing happened.
Overall, it was a good concert even though I'm a bit dissapointed with the setlist. But it was a very good show, and if you haven't seen it, I recommend you seeing it.
onsdag, augusti 23, 2006
Reser bort
Jag reser bort ett par dagar, kommer hem på fredag. Vill du något viktigt? -- Ring mobilen...
måndag, augusti 21, 2006
den där kvällen
Den där kvällen, när vi satt, i varsitt hörn. Vi tittade på varandra i smyg, under småpauserna i filmen. Stämningen var spänd, något var på gång. Mina tankar var långt borta, någonstans i tidigare händelser, där det från början var så klart vad våra kroppars vibrationer ville. Jag försökte koncentrera mig på vad de sa i filmen men hade redan efter fem minuter tappat bort allt, både repliker och handling.
Under vissa scener ville jag försvinna bort, dölja skammen under den gråa filten du hade gett mig och virat in mig i. Din omtänksamhet fick mig att le, aldrig har jag sett ett så nervöst ansiktsutrryck när våra ögon möttes.
Kvällen går och min nervositet släpper mer och mer. Omärkligt flyttar jag mig närmre dig. Jag ser på dig, och försöker tolka dina kroppsrörelser. Du svarar med att lägga armen bakom mig, som om ingenting hänt och pekar mot filmen, säger; "Ska du inte titta?"
Jag harklar till, och vänder min koncentration mot filmen. Din hand börjar långsamt leka med mitt hår, snurrar en hårslinga runt ditt finger. Fingertopparna smeker lätt min nacke och jag ryser. Det ilar i hela kroppen, hypofysen skickar signaler neråt, till det varma och pirrande.
"Om han inte slutar snart exploderar jag", tänker jag och darrar i kroppen av njutning. Med allt jag har försöker jag motstå impulsen att kasta mig över dig. Den enda bra ursäkten jag kan komma på är att gå på toaletten. Väl inne möter jag mitt ansikte i spegeln, det är precis som vanligt, men hjärtat bultar alldeles för fort. Jag inser att en kalldusch är det som behövs, och skvätter iskallt vatten i ansiktet och slår till det ett par gånger för att inte drunkna i min egen åtrå.
"Allt bra", frågar du när jag kommer tillbaks. Jag torkar bort handsvetten på byxorna , och ler mot dig.
“Ja då”, svarar jag kort och sätter mig i soffan igen.
Du frågar om du får tända en cigarett, och jag svarar att det är okej. Under röken betraktar du mig fundersamt och jag vänder bort blicken så fort våra ögon möts.
Handen återvänder till min nacke, men den här gången stålsätter jag mig för att inte visa hur skönt det egentligen är. Godiset i skålen är snart slut, så jag går till köket för att fylla på nytt. Nervositeten gör att jag måste ha något att äta på, och godiset är min enda tröst.
Eftersom det nu blivit varmt och rökigt i lägenheten sätter jag på mig myskläder. Din blick är uppskattande när jag kommer tillbaks och du frågar mig om du också kanske ska byta om. “Gör som du vill”, säger jag.
Vi kryper ihop under filten tillsammans och du lägger din hand på mitt lår. Det spelar egentligen ingen roll vad det är för film på teve, vi är mest koncenterade på varandas sällskap. Vi pratar och skrattar. Din hand smeker min kind. “Du är fin”, säger du och ler generat. Jag vet inte vad jag ska svara utan bara nickar och ler och smeker din kind tillbaks. Du drar mig intill dig och jag hinner inte reagera; du kysser mig. Natten fortsätter tills vi hamnar i säng tillsammans.
Tidigt på morgonen vaknar jag. Det som hände i går är idag bara ett suddigt minne. Bit för bit rekonstruerar jag vad som hände.
Jag minns att vi kysser varandra intensivt i soffan. Filmen går i bakgrunden på låg volym. Mitt bhband har åkt ner och du kysser min bara axel. Jag sitter i ditt knä och smeker din rygg långsamt. Du knuffar ner mig på soffan, drar upp mitt linne och drar dina läppar över min mage. Du tecknar åt mig att lyfta upp rumpan, du vill ta av mig byxorna. Jag viskar “nej, inte nu… sen”, och sätter mig upp.
Jag stänger av teven, tar din hand och drar med dig in i sovrummet. Där klär jag av dig, långsamt tills du nästan är naken. Vi lägger oss i sängen. Nattlampan är tänd och lyser upp rummet med ett milt ljus. Fönstret är öppet, det hörs svaga ljud från trafiken utanför. Din andedräkt är het mot min hals och jag måste behärska mig hårt för att inte trycka ner tungan i halsen på dig.
Dina händer rör sig långsamt och tveksamt ut med min kropp, du stannar upp flera gånger, som om du inte riktigt trodde det var sant, sant att du fick röra vid mig, känna en varm kropp bredvid dig. Men tröttheten tar över, kåteheten var inte så stor som du trodde. Bara det att ha en varm kropp bredvid dig gör att du somnar tryggt. Jag o andra sidan, skruvar på mig länge. Det är för varmt, jag pustar och känner hur svetten bildas i armhålorna och på ryggen. Samvetet sitter som en skruv i ryggen, jag måste, jag kan inte hålla mig längre. Jag har ju lovat. “Lovat till vaddå”, stannar jag upp och tänker. “Nej, det spelar ingen roll, jag måste”.
Du sover, men jag bryr mig inte, jag har ju lovat. Med lätta rörelser tar jag av dig det sista som skiljer oss åt. Min mun sluter sig runt det som är himmelriket för många kvinnor. För att du inte ska vakna är jag långsam, försiktig och metodisk. Du skruvar på dig i sängen, men du vaknar inte.
Det sista minnet sätter sig på plats i tankarna, och jag rör mig sakta ur sängen. Snabbt hittar jag mina kläder, tar på mig dom och går ut genom rummet. Ser tillbaks på dig i sängen och försöker le, men det är alltför smärtsamt. Jag kan inte älska dig, hur mycket jag än försöker. Din och min tid kommer aldrig att komma, mer än i små doser med underbara möten. Du vaknar när jag tittar på dig, och insiterar på att jag ska stanna över morgonkaffet.
I köket sitter vi med varsin kaffekopp och tittar tyst ut genom fönstret. Jag kramar kaffekoppen hårt och vill bara försvinna därifrån. “Men något snällt måste jag säga” ,tänker jag. Jag försöker med något banalt i stil med
“Jag har haft trevligt och vi ses nog snart igen”, men du tystar mig med ordet “nej”.
“Säg inte sådär, vi hade jättekul igår men jag vet att du inte vill mer. Att du inte kan älska mig. “ “Jag tycker du är världens finaste tjej och skulle ge vadsomhelst för att få dig men du vill inte… “ “Och jag kan inte göra ett skit för att ändra på det.. “ så säg inte “du har haft trevligt”. “För det är bara tomma ord som inte betyder något i slutändan.”
Jag dricker upp mitt kaffe och lämnar den smutsiga koppen på köksbänken. Utan att ord går jag från dig, stänger dörren, säger inte ens hej då.
Så fort jag gått, går du fram till köksbänken. Du tar upp min kaffekopp och kysser den. Utanför strilar regnet och du suckar vemodigt. Efter en kort stund av tystnad, sätter du dig återigen vid köksbordet. Sneglar ut mot gatan och ser mig gå därifrån. Tårar rinner sakta nerför dina kinder, du torkar ilsket bort dem. När känslorna lugnat ner sig, tar du fram anteckningsblocket och börjar skriva. Allt är precis som vanligt, tänker du och suckar vemodigt.
Under vissa scener ville jag försvinna bort, dölja skammen under den gråa filten du hade gett mig och virat in mig i. Din omtänksamhet fick mig att le, aldrig har jag sett ett så nervöst ansiktsutrryck när våra ögon möttes.
Kvällen går och min nervositet släpper mer och mer. Omärkligt flyttar jag mig närmre dig. Jag ser på dig, och försöker tolka dina kroppsrörelser. Du svarar med att lägga armen bakom mig, som om ingenting hänt och pekar mot filmen, säger; "Ska du inte titta?"
Jag harklar till, och vänder min koncentration mot filmen. Din hand börjar långsamt leka med mitt hår, snurrar en hårslinga runt ditt finger. Fingertopparna smeker lätt min nacke och jag ryser. Det ilar i hela kroppen, hypofysen skickar signaler neråt, till det varma och pirrande.
"Om han inte slutar snart exploderar jag", tänker jag och darrar i kroppen av njutning. Med allt jag har försöker jag motstå impulsen att kasta mig över dig. Den enda bra ursäkten jag kan komma på är att gå på toaletten. Väl inne möter jag mitt ansikte i spegeln, det är precis som vanligt, men hjärtat bultar alldeles för fort. Jag inser att en kalldusch är det som behövs, och skvätter iskallt vatten i ansiktet och slår till det ett par gånger för att inte drunkna i min egen åtrå.
"Allt bra", frågar du när jag kommer tillbaks. Jag torkar bort handsvetten på byxorna , och ler mot dig.
“Ja då”, svarar jag kort och sätter mig i soffan igen.
Du frågar om du får tända en cigarett, och jag svarar att det är okej. Under röken betraktar du mig fundersamt och jag vänder bort blicken så fort våra ögon möts.
Handen återvänder till min nacke, men den här gången stålsätter jag mig för att inte visa hur skönt det egentligen är. Godiset i skålen är snart slut, så jag går till köket för att fylla på nytt. Nervositeten gör att jag måste ha något att äta på, och godiset är min enda tröst.
Eftersom det nu blivit varmt och rökigt i lägenheten sätter jag på mig myskläder. Din blick är uppskattande när jag kommer tillbaks och du frågar mig om du också kanske ska byta om. “Gör som du vill”, säger jag.
Vi kryper ihop under filten tillsammans och du lägger din hand på mitt lår. Det spelar egentligen ingen roll vad det är för film på teve, vi är mest koncenterade på varandas sällskap. Vi pratar och skrattar. Din hand smeker min kind. “Du är fin”, säger du och ler generat. Jag vet inte vad jag ska svara utan bara nickar och ler och smeker din kind tillbaks. Du drar mig intill dig och jag hinner inte reagera; du kysser mig. Natten fortsätter tills vi hamnar i säng tillsammans.
Tidigt på morgonen vaknar jag. Det som hände i går är idag bara ett suddigt minne. Bit för bit rekonstruerar jag vad som hände.
Jag minns att vi kysser varandra intensivt i soffan. Filmen går i bakgrunden på låg volym. Mitt bhband har åkt ner och du kysser min bara axel. Jag sitter i ditt knä och smeker din rygg långsamt. Du knuffar ner mig på soffan, drar upp mitt linne och drar dina läppar över min mage. Du tecknar åt mig att lyfta upp rumpan, du vill ta av mig byxorna. Jag viskar “nej, inte nu… sen”, och sätter mig upp.
Jag stänger av teven, tar din hand och drar med dig in i sovrummet. Där klär jag av dig, långsamt tills du nästan är naken. Vi lägger oss i sängen. Nattlampan är tänd och lyser upp rummet med ett milt ljus. Fönstret är öppet, det hörs svaga ljud från trafiken utanför. Din andedräkt är het mot min hals och jag måste behärska mig hårt för att inte trycka ner tungan i halsen på dig.
Dina händer rör sig långsamt och tveksamt ut med min kropp, du stannar upp flera gånger, som om du inte riktigt trodde det var sant, sant att du fick röra vid mig, känna en varm kropp bredvid dig. Men tröttheten tar över, kåteheten var inte så stor som du trodde. Bara det att ha en varm kropp bredvid dig gör att du somnar tryggt. Jag o andra sidan, skruvar på mig länge. Det är för varmt, jag pustar och känner hur svetten bildas i armhålorna och på ryggen. Samvetet sitter som en skruv i ryggen, jag måste, jag kan inte hålla mig längre. Jag har ju lovat. “Lovat till vaddå”, stannar jag upp och tänker. “Nej, det spelar ingen roll, jag måste”.
Du sover, men jag bryr mig inte, jag har ju lovat. Med lätta rörelser tar jag av dig det sista som skiljer oss åt. Min mun sluter sig runt det som är himmelriket för många kvinnor. För att du inte ska vakna är jag långsam, försiktig och metodisk. Du skruvar på dig i sängen, men du vaknar inte.
Det sista minnet sätter sig på plats i tankarna, och jag rör mig sakta ur sängen. Snabbt hittar jag mina kläder, tar på mig dom och går ut genom rummet. Ser tillbaks på dig i sängen och försöker le, men det är alltför smärtsamt. Jag kan inte älska dig, hur mycket jag än försöker. Din och min tid kommer aldrig att komma, mer än i små doser med underbara möten. Du vaknar när jag tittar på dig, och insiterar på att jag ska stanna över morgonkaffet.
I köket sitter vi med varsin kaffekopp och tittar tyst ut genom fönstret. Jag kramar kaffekoppen hårt och vill bara försvinna därifrån. “Men något snällt måste jag säga” ,tänker jag. Jag försöker med något banalt i stil med
“Jag har haft trevligt och vi ses nog snart igen”, men du tystar mig med ordet “nej”.
“Säg inte sådär, vi hade jättekul igår men jag vet att du inte vill mer. Att du inte kan älska mig. “ “Jag tycker du är världens finaste tjej och skulle ge vadsomhelst för att få dig men du vill inte… “ “Och jag kan inte göra ett skit för att ändra på det.. “ så säg inte “du har haft trevligt”. “För det är bara tomma ord som inte betyder något i slutändan.”
Jag dricker upp mitt kaffe och lämnar den smutsiga koppen på köksbänken. Utan att ord går jag från dig, stänger dörren, säger inte ens hej då.
Så fort jag gått, går du fram till köksbänken. Du tar upp min kaffekopp och kysser den. Utanför strilar regnet och du suckar vemodigt. Efter en kort stund av tystnad, sätter du dig återigen vid köksbordet. Sneglar ut mot gatan och ser mig gå därifrån. Tårar rinner sakta nerför dina kinder, du torkar ilsket bort dem. När känslorna lugnat ner sig, tar du fram anteckningsblocket och börjar skriva. Allt är precis som vanligt, tänker du och suckar vemodigt.
söndag, augusti 20, 2006
Filmkväll?
Filmer som jag vill se. De går under temat 80tals kväll.
Vi börjar med klassikern G som i Gemenskap:
Handlar om tre unga killar som precis slutat skolan. De tre unga killarna som alla har olika problem som de tampas med under filmens gång. Kim är kär i Mia, men han har inte vågat ligga med henne. Han tror att hon är mycket mer erfaren än han. Dessutom känner han sig dragen till Kristoffer, som äger klubben G. Robban har hamnat snett i livet. Hans mamma vet ingenting om drogerna, men de har ständiga gräl om Robbans sena nattvanor och underliga polare. En dag hinner polisen ikapp Robban. Alexander är sångare i källarbandet Barn i Bredäng. En manager lyckas övertala honom att överge sina kompisar och börja sjunga med Nürnberg 47 (som gestaltas av Reeperbahn), ett band med dekadent nyfascistisk stil.
Ingen kan älska som vi:
Annelie (Izabella Scorupco) är 17 år och bor med sin mamma i Stockholm. En dag får hon ett brev från sin pappa, som hon inte har träffat på 10 år. Han vill att Annelie ska komma upp till Jämtland så att dom kan träffas. Hon åker upp, och väl där uppe träffar hon Johnny (Håkan Lindberg). För Annelie händer det mer uppe i Jämtland på någa dagar än vad det gjort i hela hennes liv i Stockholm
The Breakfast Club :
Brian Johnson: Dear Mr. Vernon, we accept the fact that we had to sacrifice a whole Saturday in detention for whatever it was we did wrong. But we think you're crazy to make us write an essay telling you who we think we are. You see us as you want to see us... In the simplest terms, in the most convenient definitions. But what we found out is that each one of us is a brain...
Andrew Clark: ...and an athlete...
Allison Reynolds: ...and a basket case...
Claire Standish: ...a princess...
John Bender: ...and a criminal...
Brian Johnson: Does that answer your question?... Sincerely yours, the Breakfast Club.
:)
Pretty in Pink :
Handlar om en tjej som blir kär i en av skolans rikaste killar. De stöter naturligtvis på problem eftersom de är från två olika sociala skift men allt löser sig till slut (som det gör i alla lyckliga filmer).
Sixteen Candles
Samanthas liv går fort utför, hon är förälskad i skolans populäraste kille, skolans knäppaste kille är förälskad i henne, hennes syster ska gifta sig och resten av familjen glömmer hennes födelsedag. Lägg till ett par pinsamma morföräldrar och en utländsk utbytesstudent och vi får en lustig resa mot ung kvinnlighet.
Girls just wanna have fun
Janey (Sarah Jessica Parker) is an army brat who is thrilled to be transferred to the home of her favorite dance show Dance TV. She and new friend Lynne (Helen Hunt) are thrilled when the show auditions new talent. Defying her dad, Janey auditions and gets into the finals. She finds herself paired up with dreamboat Jeff (Lee Montgomery) who unfortunately catches the eye of rich girl, Natalie (Holly Gagnier). Despite her father's objections, and Natalie's manipulations, Janey is determined to win the spot.
Tjenare Kungen:
Det är 1984. 19-åriga Abra bor i lilla Billingsfors och är den ende punkaren. När synthbandet Happy Gigolos sticker därifrån efter en misslyckad spelning hänger hon med till Göteborg och bestämmer sig för att starta ett punkband, Tjenare kungen, tillsammans med Millan. Drömmen är att få ge ut en singel till jul.
En trevlig filmkväll med popcorn och cola och en filt skulle inte vara helt fel...
Vi börjar med klassikern G som i Gemenskap:
Handlar om tre unga killar som precis slutat skolan. De tre unga killarna som alla har olika problem som de tampas med under filmens gång. Kim är kär i Mia, men han har inte vågat ligga med henne. Han tror att hon är mycket mer erfaren än han. Dessutom känner han sig dragen till Kristoffer, som äger klubben G. Robban har hamnat snett i livet. Hans mamma vet ingenting om drogerna, men de har ständiga gräl om Robbans sena nattvanor och underliga polare. En dag hinner polisen ikapp Robban. Alexander är sångare i källarbandet Barn i Bredäng. En manager lyckas övertala honom att överge sina kompisar och börja sjunga med Nürnberg 47 (som gestaltas av Reeperbahn), ett band med dekadent nyfascistisk stil.
Ingen kan älska som vi:
Annelie (Izabella Scorupco) är 17 år och bor med sin mamma i Stockholm. En dag får hon ett brev från sin pappa, som hon inte har träffat på 10 år. Han vill att Annelie ska komma upp till Jämtland så att dom kan träffas. Hon åker upp, och väl där uppe träffar hon Johnny (Håkan Lindberg). För Annelie händer det mer uppe i Jämtland på någa dagar än vad det gjort i hela hennes liv i Stockholm
The Breakfast Club :
Brian Johnson: Dear Mr. Vernon, we accept the fact that we had to sacrifice a whole Saturday in detention for whatever it was we did wrong. But we think you're crazy to make us write an essay telling you who we think we are. You see us as you want to see us... In the simplest terms, in the most convenient definitions. But what we found out is that each one of us is a brain...
Andrew Clark: ...and an athlete...
Allison Reynolds: ...and a basket case...
Claire Standish: ...a princess...
John Bender: ...and a criminal...
Brian Johnson: Does that answer your question?... Sincerely yours, the Breakfast Club.
:)
Pretty in Pink :
Handlar om en tjej som blir kär i en av skolans rikaste killar. De stöter naturligtvis på problem eftersom de är från två olika sociala skift men allt löser sig till slut (som det gör i alla lyckliga filmer).
Sixteen Candles
Samanthas liv går fort utför, hon är förälskad i skolans populäraste kille, skolans knäppaste kille är förälskad i henne, hennes syster ska gifta sig och resten av familjen glömmer hennes födelsedag. Lägg till ett par pinsamma morföräldrar och en utländsk utbytesstudent och vi får en lustig resa mot ung kvinnlighet.
Girls just wanna have fun
Janey (Sarah Jessica Parker) is an army brat who is thrilled to be transferred to the home of her favorite dance show Dance TV. She and new friend Lynne (Helen Hunt) are thrilled when the show auditions new talent. Defying her dad, Janey auditions and gets into the finals. She finds herself paired up with dreamboat Jeff (Lee Montgomery) who unfortunately catches the eye of rich girl, Natalie (Holly Gagnier). Despite her father's objections, and Natalie's manipulations, Janey is determined to win the spot.
Tjenare Kungen:
Det är 1984. 19-åriga Abra bor i lilla Billingsfors och är den ende punkaren. När synthbandet Happy Gigolos sticker därifrån efter en misslyckad spelning hänger hon med till Göteborg och bestämmer sig för att starta ett punkband, Tjenare kungen, tillsammans med Millan. Drömmen är att få ge ut en singel till jul.
En trevlig filmkväll med popcorn och cola och en filt skulle inte vara helt fel...
lördag, augusti 19, 2006
Träligt
Jag får be så hemskt mycket om ursäkt över att det blivit väldigt mycket politik i bloggen på sistone. Men här kommer ett till... :)
Idag kom valturnén på gång på riktigt. Det kändes riktigt skönt att stå där och se alla människor titta på mig och känna det tunga ansvaret som vilar på mina axlar. Det är jag som ska se till att vi kommer in i kommunfullmäktige. Jag som ska lobba, besöka och göra reklam. Självklart även mina partikamrater.
Äntligen har jag något att jobba för som jag vet kommer ge resultat, inte bara något som försvinner i perferin. Det känns underbart att för en gångs skull vara behövd och saknad, inte bara satt på undantag.
Vi gör små små framsteg. Vi får se hur det blir söndagen om 4 veckor, om jag står där med pottan över huvudet eller om jag kommer att skrika av glädje.
Idag kom valturnén på gång på riktigt. Det kändes riktigt skönt att stå där och se alla människor titta på mig och känna det tunga ansvaret som vilar på mina axlar. Det är jag som ska se till att vi kommer in i kommunfullmäktige. Jag som ska lobba, besöka och göra reklam. Självklart även mina partikamrater.
Äntligen har jag något att jobba för som jag vet kommer ge resultat, inte bara något som försvinner i perferin. Det känns underbart att för en gångs skull vara behövd och saknad, inte bara satt på undantag.
Vi gör små små framsteg. Vi får se hur det blir söndagen om 4 veckor, om jag står där med pottan över huvudet eller om jag kommer att skrika av glädje.
fredag, augusti 18, 2006
onsdag, augusti 16, 2006
Funderingen om Lars Ohly
Idag fick jag träffa Lars Ohly. Jag och L åkte till Jönköping och hade roligt ihop på vägen dit, lyssnade på Maud och Uffe och pratade om allt möjligt.
L parkerade bilen och vi gick fort mot Hoppets torg där Lasse skulle hålla tal. Så hörde jag hans röst och stannade till för att först titta på vilket folk som kom. Suzanne och Viveka och Alice var där. Underbara människor!
Lasse höll sitt brandtal och inkluderade de de olika valpunkterna Vp kommer med nu i valet. Han höll ett ganska lagom långt tal som varken var för segt eller innehöll en massa siffror. Tyvärr kunde han inte hålla ifrån sig att kritisera de andra partierna, och det gillade jag inte riktigt, för jag tycker att man ska framhäva sina egna fördelar istället för att prata illa om andras nackdelar.
Sen att jag inte håller med om allt han säger, men så är det ju inom ett parti. Alla kan inte tycka lika. Prostituionen verkar vara en glödhet fråga som jag gärna skulle diskuterat med honom om det inte var för den anledningen att jag har så lite fakta på fötterna.
Men så slutade han tala, och jag väntade otåligt på att han skulle komma fram till oss och börja snacka. Jag ställde mig och log mot honom, och då märkte han mig. Först hälsade han på Love, och sen på mig. Han tittade mig i ögonen och log och verkade väldigt glad. jag berättade att jag står först på listan till Tranås, då sa han åhå, vad roligt, det är roligt att ni är med! Vet inte om han menade det eller om det bara var en floskel han hävde ur sig, men han verkade mena det.
Tyvärr slet journalisterna bort honom från oss, jag såg att han gärna hade velat prata med oss mer, men ja, som sagt, så han bara sa "lycka till i tranås" och sen skildes vi åt. Det tog väl allt som allt tre fyra minuter.. efteråt fikade jag och L och sen skjutsade han hem mig.
Jag gillar Lars Ohly. Engagemang är som sagt väldigt sexigt. Och han är sexig. *ler menande*. jag menar, vem skulle inte falla för den här snyggingen?
L parkerade bilen och vi gick fort mot Hoppets torg där Lasse skulle hålla tal. Så hörde jag hans röst och stannade till för att först titta på vilket folk som kom. Suzanne och Viveka och Alice var där. Underbara människor!
Lasse höll sitt brandtal och inkluderade de de olika valpunkterna Vp kommer med nu i valet. Han höll ett ganska lagom långt tal som varken var för segt eller innehöll en massa siffror. Tyvärr kunde han inte hålla ifrån sig att kritisera de andra partierna, och det gillade jag inte riktigt, för jag tycker att man ska framhäva sina egna fördelar istället för att prata illa om andras nackdelar.
Sen att jag inte håller med om allt han säger, men så är det ju inom ett parti. Alla kan inte tycka lika. Prostituionen verkar vara en glödhet fråga som jag gärna skulle diskuterat med honom om det inte var för den anledningen att jag har så lite fakta på fötterna.
Men så slutade han tala, och jag väntade otåligt på att han skulle komma fram till oss och börja snacka. Jag ställde mig och log mot honom, och då märkte han mig. Först hälsade han på Love, och sen på mig. Han tittade mig i ögonen och log och verkade väldigt glad. jag berättade att jag står först på listan till Tranås, då sa han åhå, vad roligt, det är roligt att ni är med! Vet inte om han menade det eller om det bara var en floskel han hävde ur sig, men han verkade mena det.
Tyvärr slet journalisterna bort honom från oss, jag såg att han gärna hade velat prata med oss mer, men ja, som sagt, så han bara sa "lycka till i tranås" och sen skildes vi åt. Det tog väl allt som allt tre fyra minuter.. efteråt fikade jag och L och sen skjutsade han hem mig.
Jag gillar Lars Ohly. Engagemang är som sagt väldigt sexigt. Och han är sexig. *ler menande*. jag menar, vem skulle inte falla för den här snyggingen?
tisdag, augusti 15, 2006
Tjuvlyssnat
Sverigedemokrat: Här, ta lite information!
Kille 20+: Nej, jag vill inte ha!
Sverigedemokrat: Men kom igen, ta lite info, lita inte på vad media skriver.
Kille 20+ (trött): Nej men ärligt... jag vill inte ha, jag gillar verkligen inte er!
Sverigedemokrat: Men sluta vara så fördomsfull!
Måste bara tipsa om :
http://www.tjuvlyssnat.se
Världens underbaraste sida. Folk säger verkligen korkade saker här i Sverige...
Kille 20+: Nej, jag vill inte ha!
Sverigedemokrat: Men kom igen, ta lite info, lita inte på vad media skriver.
Kille 20+ (trött): Nej men ärligt... jag vill inte ha, jag gillar verkligen inte er!
Sverigedemokrat: Men sluta vara så fördomsfull!
Måste bara tipsa om :
http://www.tjuvlyssnat.se
Världens underbaraste sida. Folk säger verkligen korkade saker här i Sverige...
Jädrar i hålet
I morgon ska jag få träffa Lars Ohly igen och bete mig som värsta groupien. I lööv him! Kanske märks på min bloggsida? *skratt*
Och sen blir det väl uppsats för 100% resten av dagen. *suckar*.
Här skulle följa något fint om vänsterpartiet och varför man ska rösta på dem, men det tar vi i morgon när jag fluktat färdigt på Lars Ohly... :P
Och sen blir det väl uppsats för 100% resten av dagen. *suckar*.
Här skulle följa något fint om vänsterpartiet och varför man ska rösta på dem, men det tar vi i morgon när jag fluktat färdigt på Lars Ohly... :P
måndag, augusti 14, 2006
Funderingen om Uppsatsen
Jahaja, så sitter man här igen en sen natt och ångestjobbar med uppsatsen. Jag tycks inte komma någon vart verkar det som. 15 sidor och den ska vara inlämnad senast tisdag natt. Jag får dricka mycket te i morgon och äta massor av koffeintabletter. Kan vara en idé att ringa mig, för jag kommer vara så speedad så vi kommer att ha mycket trevliga samtal.. *skratt*
Imorgon /idag blir det ny vecka och speedfart med skolarbete. Hoppas verkligen att jag hinner klart till den 23e annars blir det hej hej socialen för mig i höst och söka meningslösa jobb som inte leder någon vart. Något positivt ska väl komma ut av att jag eventuellt blir arbetslös också, då kan jag ju ägna mig åt politiken på full tid och skriva debatter och åka runt på skolor och prata med folk i partiföreningen och gå på fackmöten.
Så hemskt illa är det nog inte att vara arbetslös heller men sen är det ju det där fina i kråksången om att man måste ha pengar för att överleva och för att kunna köpa saker man vill ha. Just nu vill jag göra om vardagsrummet. Det ser för jävligt ut helt enkelt. Jag vill köpa nya möbler. Jag vill möblera om och kasta ut gamla saker som bara skräpar istället för att göra någon nytta. Svårstädat är det också för den delen.
Sen trycker de gamla kärleksproblemen på som vanligt och det här har varit en sån där dag då jag bara känt mig som något man kastar bort på en soptipp och lämnar kvar för att ruttna. Ingen kärlek, inget sex och bara en massa drömmar som det säkert inte blir något med.
Jag vill jag vill jag vill skriva en sångtext om allt jag upplevt men det blir bara fånigt så det funkar inte bra. Det här med att skriva blogg tar bort en del av inspirationen när det inte går att uttrycka sig i en sångtext som inne håller så få ord. Hur ska jag kunna beskriva en känsla med så få ord? Det funkar bara inte.
Imorgon /idag blir det ny vecka och speedfart med skolarbete. Hoppas verkligen att jag hinner klart till den 23e annars blir det hej hej socialen för mig i höst och söka meningslösa jobb som inte leder någon vart. Något positivt ska väl komma ut av att jag eventuellt blir arbetslös också, då kan jag ju ägna mig åt politiken på full tid och skriva debatter och åka runt på skolor och prata med folk i partiföreningen och gå på fackmöten.
Så hemskt illa är det nog inte att vara arbetslös heller men sen är det ju det där fina i kråksången om att man måste ha pengar för att överleva och för att kunna köpa saker man vill ha. Just nu vill jag göra om vardagsrummet. Det ser för jävligt ut helt enkelt. Jag vill köpa nya möbler. Jag vill möblera om och kasta ut gamla saker som bara skräpar istället för att göra någon nytta. Svårstädat är det också för den delen.
Sen trycker de gamla kärleksproblemen på som vanligt och det här har varit en sån där dag då jag bara känt mig som något man kastar bort på en soptipp och lämnar kvar för att ruttna. Ingen kärlek, inget sex och bara en massa drömmar som det säkert inte blir något med.
Jag vill jag vill jag vill skriva en sångtext om allt jag upplevt men det blir bara fånigt så det funkar inte bra. Det här med att skriva blogg tar bort en del av inspirationen när det inte går att uttrycka sig i en sångtext som inne håller så få ord. Hur ska jag kunna beskriva en känsla med så få ord? Det funkar bara inte.
söndag, augusti 13, 2006
Funderingen om att ständigt vara kåt och tacksam
Den där kliande känslan har kommit tillbaks. Den försvann aldrig riktigt, utan bara dämpades lite. Det är som om jag upptäckt en ny kropp, som jag kan vara bekväm i. Den här nya kroppen kan utföra massor av saker som den gamla inte kunde.
Eller så beror det väl på att jag upptäckt en massa nya saker i sommar. Det är en massa flashbacks, små små minnesfragment som spelas om och om igen och gör att jag måste, om och om och om och om igen... men någon gång måste det här ta slut tänker jag. Det gör det inte. Jag tycker, att egentligen är det inget problem, snarare tvärtom.
Problemet är väl snarare att jag måste njuta av det här ensam, och inte med någon som förstår mig och förstår vad det är jag går igenom. När jag pratar om det här tror folk att det bara handlar om att vara het, och när den här hettan gått bort så försvinner den. Att uppmuntra den gör det snarare värre, jag vill och vill om och om igen. Så jag försöker tränga bort det, att inte tänka på det.
Men de där minnesfragmenten tränger sig på..... handen över min kropp, som smeker min nacke långsamt och får mig att rysa av välbehag, kyssarna på halsen, handen mjuk men ändå så hård över bröstvårtan, pekfingret som cirkulerar runt naveln, fingertopparna som smeker min rygg upp och ner, någon som tittar mig i ögonen och pressar sitt huvud mot mitt, den våldsamma kyssen i köket som bär spår av förbjuden frukt, ögon, alltid ögon, och där, under den varma täcket exploderar känslor som inte går att förklara, känslor, alltid känslor, bli nedtryckt i sängen, med armarna nedhållna, känslan av att inte kunna röra sig, bara vänta på en varm tunga som driver mig till vansinne, känslan av att försöka skaka sig loss, känslan av undergivenhet, att inte kunna göra något, bara vänta.
Jag är trött på dessa valpar som man med ett ord kan krossa. Jag kan trycka ner dem i golvet med mina stilettklackar och hästpiskan. Sluta be om ursäkt för att du finns, att du genast ska försvinna om det inte passar sig. Sånt orkar jag inte med. Jag ska ständigt vara tacksam för dessa valpar, ständigt vara snäll när jag bara vill skrika. Jag behöver någon som inte säger tack utan bara tar för sig, utan att fråga om jag vill eller inte.
Jag behöver någon som trycker upp mig mot väggen och hånglar upp mig tills jag blir galen. Någon jag inte kan trycka ner med ett enkelt knäpp med fingrarna. Någon som verkligen förstår vad det är jag behöver och ger mig det utan att jag behöver fråga eller spela en massa spel.
Eller så beror det väl på att jag upptäckt en massa nya saker i sommar. Det är en massa flashbacks, små små minnesfragment som spelas om och om igen och gör att jag måste, om och om och om och om igen... men någon gång måste det här ta slut tänker jag. Det gör det inte. Jag tycker, att egentligen är det inget problem, snarare tvärtom.
Problemet är väl snarare att jag måste njuta av det här ensam, och inte med någon som förstår mig och förstår vad det är jag går igenom. När jag pratar om det här tror folk att det bara handlar om att vara het, och när den här hettan gått bort så försvinner den. Att uppmuntra den gör det snarare värre, jag vill och vill om och om igen. Så jag försöker tränga bort det, att inte tänka på det.
Men de där minnesfragmenten tränger sig på..... handen över min kropp, som smeker min nacke långsamt och får mig att rysa av välbehag, kyssarna på halsen, handen mjuk men ändå så hård över bröstvårtan, pekfingret som cirkulerar runt naveln, fingertopparna som smeker min rygg upp och ner, någon som tittar mig i ögonen och pressar sitt huvud mot mitt, den våldsamma kyssen i köket som bär spår av förbjuden frukt, ögon, alltid ögon, och där, under den varma täcket exploderar känslor som inte går att förklara, känslor, alltid känslor, bli nedtryckt i sängen, med armarna nedhållna, känslan av att inte kunna röra sig, bara vänta på en varm tunga som driver mig till vansinne, känslan av att försöka skaka sig loss, känslan av undergivenhet, att inte kunna göra något, bara vänta.
Jag är trött på dessa valpar som man med ett ord kan krossa. Jag kan trycka ner dem i golvet med mina stilettklackar och hästpiskan. Sluta be om ursäkt för att du finns, att du genast ska försvinna om det inte passar sig. Sånt orkar jag inte med. Jag ska ständigt vara tacksam för dessa valpar, ständigt vara snäll när jag bara vill skrika. Jag behöver någon som inte säger tack utan bara tar för sig, utan att fråga om jag vill eller inte.
Jag behöver någon som trycker upp mig mot väggen och hånglar upp mig tills jag blir galen. Någon jag inte kan trycka ner med ett enkelt knäpp med fingrarna. Någon som verkligen förstår vad det är jag behöver och ger mig det utan att jag behöver fråga eller spela en massa spel.
Gemensamt Utnyttjande
På det hårda golvet
I den kalla sängen
Låg du och jag en lördagnatt
Kroppar gneds mot varandra
I en tyst symbios
Ett gemensamt utnyttjande
Ingen eftertanke
Bara lust
Kom närmare, du är så kall
Viskade du
Ju närmare jag kröp
Desto kallare blev du
Ju mer jag gav
Desto tystare blev du
I mörkret såg jag inte dina ögon
Hur de blänkte av förakt
För mig och min kropp
I eftertankens kallsvettiga samvete
Dog min kärlek för dig
Och istället väckts mitt hat
För din patetiska figur
Åh John John, kom och älska mig
Så skulle det aldrig bli mellan oss
Dagen efter
Sa vi inte ett ljud till varandra
Såg vi inte in i våra ögon
Rörde inte vid varandra
Du tittade någonstans långt borta
Och försökte glömma att jag någonsin varit där
Att jag rört vid din själ
En kort stund
Din blick blänkte till
Och jag förstod vad du tänkte
I den kalla sängen
Låg du och jag en lördagnatt
Kroppar gneds mot varandra
I en tyst symbios
Ett gemensamt utnyttjande
Ingen eftertanke
Bara lust
Kom närmare, du är så kall
Viskade du
Ju närmare jag kröp
Desto kallare blev du
Ju mer jag gav
Desto tystare blev du
I mörkret såg jag inte dina ögon
Hur de blänkte av förakt
För mig och min kropp
I eftertankens kallsvettiga samvete
Dog min kärlek för dig
Och istället väckts mitt hat
För din patetiska figur
Åh John John, kom och älska mig
Så skulle det aldrig bli mellan oss
Dagen efter
Sa vi inte ett ljud till varandra
Såg vi inte in i våra ögon
Rörde inte vid varandra
Du tittade någonstans långt borta
Och försökte glömma att jag någonsin varit där
Att jag rört vid din själ
En kort stund
Din blick blänkte till
Och jag förstod vad du tänkte
lördag, augusti 12, 2006
Dansa!
Lyssnar på Björn Skifs låt och tänker på diskotek. Vilket sammanträffande! :P
Jag vill ut och dansa! Jag vill lära mig att dansa som den här tjejen. Varför kan inte småstäder ha lite roliga kurser? Bara onyttiga ruma lektioner....:)
Jag vill ut och dansa! Jag vill lära mig att dansa som den här tjejen. Varför kan inte småstäder ha lite roliga kurser? Bara onyttiga ruma lektioner....:)
Irritationshumör mega
Idag har jag varit arg på allt och alla. Inget har gått rätt till verkar det som.
Jag är bara så trött på att behöva förklara vem jag är, vad jag vill, vad som gör mig arg och ledsen. Ofta blir jag missförstådd för något annat när jag bara är snäll och trevlig. Det har varit så här sen jag var tonåring. Då gnällde mina killkompisar på mig att killar oftast förväxlar vänlighet med något annat. Så oftast fick jag inleda en konversation med: Nej, jag vill inte knulla med dig bara för att jag är snäll och trevlig, jag tycker bara du är intressant som person, inget mera.
När jag var intresserad av någon märktes det oftast i och med att jag ansträngde mig extra mycket för att få personen. Fast när jag ansträngde mig fick jag oftast honom/henne inte. Eller så var jag kär i hemlighet och försökte visa det subtilt, men nej nej.
Nej, det lyckats bäst med är de personerna jag sagt till att jag tyckte om dem väldigt mycket. Och tro mig, om jag tycker om någon, då märks det. Ingen kan undkomma det.
Just nu tycker jag om en väldigt speciell vän. Jag behöver inte fundera på den här personen eller gå och våndas, utan den personen bara finns där för mig. Synd bara att personen bor 40 mil från mig. Att vi lever så skilda liv. Annars hade det varit roligt om vi kunnat bo i samma stad, för vi tycker väldigt lika om det mesta.
Jag är bara så trött på att behöva förklara vem jag är, vad jag vill, vad som gör mig arg och ledsen. Ofta blir jag missförstådd för något annat när jag bara är snäll och trevlig. Det har varit så här sen jag var tonåring. Då gnällde mina killkompisar på mig att killar oftast förväxlar vänlighet med något annat. Så oftast fick jag inleda en konversation med: Nej, jag vill inte knulla med dig bara för att jag är snäll och trevlig, jag tycker bara du är intressant som person, inget mera.
När jag var intresserad av någon märktes det oftast i och med att jag ansträngde mig extra mycket för att få personen. Fast när jag ansträngde mig fick jag oftast honom/henne inte. Eller så var jag kär i hemlighet och försökte visa det subtilt, men nej nej.
Nej, det lyckats bäst med är de personerna jag sagt till att jag tyckte om dem väldigt mycket. Och tro mig, om jag tycker om någon, då märks det. Ingen kan undkomma det.
Just nu tycker jag om en väldigt speciell vän. Jag behöver inte fundera på den här personen eller gå och våndas, utan den personen bara finns där för mig. Synd bara att personen bor 40 mil från mig. Att vi lever så skilda liv. Annars hade det varit roligt om vi kunnat bo i samma stad, för vi tycker väldigt lika om det mesta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)