Det här skrev jag när jag var 25. Jag skulle säga att det fortfarande gäller, i viss mån....
”Unlike the others I’ll do anything, I’m not the same; I have no shame… ”
(Burning Up – Madonna )
- - Den där devisen lever jag efter. Jag kan göra vadsomhelst, och jag skäms inte för något. Jag tycker om saker som ger människor skrämselhicka, har en morbid humor, fascineras av vampyrer, lajvar och spelar rollspel. Fantasin är ett bra sätt att slippa verkligheten , att få spela någon helt annan än dig själv, ett ställe där man bara kan släppa på alla hämningar och göra alla dina innersta önskningar till verklighet. Vad sägs om att spela en galen sadomasochistisk vampyr med piskan som favoritleksak? Eller en gudalik alv magiker?
Kanske är det mediabilden som lurar mig att jag måste ha en mening med livet för att må bra. För varje dag prånglas bilder ut på människor som lever ett s.k. ”lyckligt” liv. Och med lyckligt menar media, då måste man ha pengar för att köpa en massa prylar. Materiella saker, som ändå inte betyder något i slutändan. Blir man verkligen lyckligare av att äga den senaste mobilen? Eller den senaste plattumsteven? Jag börjar tro att konsumtion har blivit våran nya gud. Tv-Shops försäljare är prästerna som lovar att allt i ditt liv blir bra bara man köper den där värdelösa träningsgrejen som egentligen inte fungerar. Och vi går på det, gång på gång.
Det som jag ofta går bet på är vad jag egentligen vill ha ut av livet. Vill jag gifta mig ? Vill jag fastna någonstans eller vill jag vara fri hela livet och kunna leva mitt eget liv som jag vill? Visst, kärleken kan vara underbar. Men varför gör den mest ont? Och om nu då kärlek är meningen med livet, varför finns det då människor lever ensamma hela livet och som trivs med det?Varför är det så svårt att träffa en person som inte bara vill ha lite sängvärme för en natt och sedan flyr sin väg så fort det börjar handla om att ställa krav och visa ansvar. Eller så kanske det bara är så att jag är en dålig människokännare. Men borde man inte lära sig av sina misstag? Jag tyckte att man sa något sådant till mig i mina tidiga tonår…
Jag vill ju inte sluta som en bitter gammal kvinna med alltför många dåliga erfarenheter i ryggen. Sen kanske jag bara har otur… eller så har jag för höga krav. För det är ju också det där, att ju äldre man blir, desto svårare blir det att kompromissa. Har man en invand rutin som man följer är det rätt så svårt att bryta mot den då en ny människa kommer in i ens liv. När jag var yngre kunde jag släppa allt när jag blev förälskad. Jag varken åt, sov eller fungerade normalt. Så fort jag vaknade satte jag på musik (min favvis var att sätta på nåt riktigt sliskigt, typ Take My Breath Away med Berlin) och satt och stirrade in i spegeln och drömde mig bort. Ville träffa någon som kunde vara min jämlike, tvillingsjäl ; någon som var som jag och som hade samma mål med framtiden.
Men ju äldre man blir inser man att man oftast har fantasibilder på hur en människa se ut och ha för personlighet, en slags ”Den rätte” som ska komma på sin vita springare och ”rädda” mig från allt ont och sen ska vi leva lyckliga resten av livet… det funkar ju inte så… och det är ju egentligen rätt dumt att tänka så. Men man slutar ju aldrig hoppas…
Tänk om jag någon gång kunde få som jag ville? Om oddsen någon gång var på min sida och jag för en gång skull skulle vinna? Och sluta vara olycklig …
För det mesta blir jag bara snurrig när jag tänker på sånt här. Hur, vad, varför, vem, när, var…. Världen snurrar för fort och snart kommer jag trilla av den om jag inte hänger med i farten. Tänk om allt bara är ett enda stort soundtrack där man ska välja ut de bästa låtarna till livets film?
Vad jag inte gillar är alla dessa måsten som man omgiver sig med. Man måste vara kåt och lycklig, får inte vara deprimerad och frigid. Så fort någon frågar hur man mår så ljuger man och säger, tack det är bra trots att det kanske egentligen inte är så…
”..Nej, för fan, livet är åt helvete just nu, frugan har lämnat mig med alla räkningar, barnen och bara stuckit sin väg med barnflickan, själv har jag fått gonorré av min älskare…”
Varför måste man visa upp den där falska lyckan för andra till varje pris?
måndag, februari 27, 2012
söndag, februari 26, 2012
det här handlar inte om..
Det här är inte en bloggpost om hur man lyckas i ett förhållande. Jag har inga smart fixa lösningar. Jag är inte en allvetande gud som du ska lyssna på. Det mesta jag säger, har du säkert hört från smarta psykologer förut.
De enda råd jag själv har lytt under åren som jag tycker funkar bra (du kanske tycker annorlunda, men för mig har detta funkat).
1. Bli inte tillsammans igen med ditt ex.
Ärligt talat. Vad skulle kunna förändras? Jag tror inte på att människor kan ändra sig. Innerst inne är de samla gamla människor med samma gamla hangups sen förut. Varför skulle det bli bättre andra gången? Det fanns ju anledningar till att det en gång tog slut. Jag tror, att det bästa man kan göra är att knycka ihop pappret, slänga det över axeln och aldrig nånsin se tillbaka.
2. Låt en relation få växa och ta tid
Man vet en hel del om hur personen man tycker funkar efter ett tag. Men man vet knappast allt. Och relationer har sina upp och sina nertider. Det bästa jag vet är att man slipas efter varandras olika kantigheter och lär sig passa in i varandra. Okej du hatar Depeche Mode, jag älskar Depeche Mode och vill gärna lyssna på dem. Lösning : hörlurar, och musik hög volym när personen inte är hemma. Du gillar Moderaterna, jag är Vänsterpartist. Lösning: Vi kan gärna diskutera politik men vi behöver ju inte gräla om skattesatser varje dag. Och man älskar väl varandra för att man trivs ihop, inte för att man nödvändigtvis måste ha samma ideologi?
Jag är inte världens lättaste människa att leva ihop med. Det är jag fullt medveten om. Det tar tid att lära känna mig och förstå hur jag funkar. Ge den du gillar tid; tid nog att lära känna dig och tid nog att lära känna varandra. Tror att skillnader/olikheter kan berika och att man inte ska se dem som oöverstigliga hinder.
Men tro inte heller att en relation ska vara för evigt. Det kanske funkade innan industrialismen kom, men ärligt talat, giftermål och tvåsamhet hör till bondesamhället, inte till det postmoderna samhälle vi nu lever i. Vi är alldeles för rastlösa och har för mycket valfrihet. De flesta relationerna i dagens samhälle håller som högst 10-15 år.
3. Det måste få vara tråkigt
Det måste få vara tråkiga stunder i en relation. Man kan inte leva på förälskelsen i all evighet, man kan inte jämt ha kul, då uppskattar man inte de lugna stunderna. Man måste palla med vardagen. För vardag blir det, förr eller senare.
4. Man ska kunna bråka och vara osams
Man måste få vara osams; man måste få kunna ventilera och bli arg om det är något man inte gillar. Att leva i en relation i tyst krig är något av det värsta jag vet. Hellre högljudda bråk om disken än att man går om varandra i tystnad och lider. Man måste få tycka olika om saker och man måste vara beredd på att kantigheterna i en relation ibland kan braka i varandra.
5. HUMOR
Det handlar inte bara om att skratta åt saker, utan att skratta med varandra. Att provocera fram skratt, att skojbråka, det ska inte vara så jävla seriöst hela tiden. Man måste få vara lite barnslig och envis, kunna göra bort sig, skratta åt sig själv och ta saker lite med en klackspark.
6. Ett gemensamt mål
Man måste inte gifta sig, man måste inte skaffa barn, man måste inte ens bo ihop. Men man måste ändå ha något gemensamt mål - det här ser jag att vi gör om tio år, om fem år, när vi fyller 65. Och det kan handla om vadsomhelst. Att man har en vilja att växa ihop, och inte isär.
7. Ha egentid
Skulle säga att det här är nog en av de viktigaste prioriteringarna man måste göra. Annars tappar man bort sig själv och blir "relationen" och inget annat. Egentid kan egentligen betyda vadsomhelst. En promenad själv med en ljudbok i skogen, ett föreningsintresse, en suparkväll med kompisarna. Huvudsaken är att du gör något själv som bara är för din egen skull.
8. Släpp sexkravet
Sex är inte den viktigaste saken i hela världen. Sluta ta sex på sånt allvar. Har du hittat nån du trivs med som du inte hatar alltför mycket och som du kan tänka dig leva ihop med resten av ditt liv, vad spelar sexet för roll? Är du inte nöjd, släpp alla dessa krav på att det måste vara en monogam relation - men var öppen med det i såna fall. Våga pröva nya grejer. Men man måste inte ha sex 2,5 gånger i veckan för att en relation ska funka -
SÅ LÄNGE NI PRATAR OM VAD NI VILL HA OCH HUR NI VILL HA DET!
kommunikation alltså :)
1. Jag är inte nöjd
2. Varför är du inte nöjd?
3. Hur kan vi ändra så det blir bättre?
- Jag är väldigt lösningsorienterad. Jag tror att alla problem går att lösa, bara man vill det. Om man bara pratar om hur man ska lösa det så blir inte så mycket tjafs.
9. Ha gemensamma regler
När det gäller trohet; eller om du är relationsanarkist (polyamorös); hur du än väljer att leva i en relation; så är grundregeln: ha gemensamma regler för vad som gäller, både när det gäller sex; kärlek, frihet och så vidare. Så blir det aldrig några tveksamheter. Ha en öppen diskussion om det. Förälskelsen kommer inte dö bara för att du vet vad som gäller.
och jag säger det återigen..
kommunikation, kommunikation och åter kommunikation...
snacka om hur ni tänker er gemensamma framtid, om ni kan kompromissa, vill ni samma saker, och vad vill ni, egentligen?
Som avslutning. Jag är inte den som tror att den rätta personen dyker upp bakom hörnet närsom. Du måste själv våga leta, gå på nitar, våga hoppa ut i vattnet. En relation kan funka om man snackar; kompromissar, ger varandra frihet och inte lägger så satans stor vikt vid sexet.
De enda råd jag själv har lytt under åren som jag tycker funkar bra (du kanske tycker annorlunda, men för mig har detta funkat).
1. Bli inte tillsammans igen med ditt ex.
Ärligt talat. Vad skulle kunna förändras? Jag tror inte på att människor kan ändra sig. Innerst inne är de samla gamla människor med samma gamla hangups sen förut. Varför skulle det bli bättre andra gången? Det fanns ju anledningar till att det en gång tog slut. Jag tror, att det bästa man kan göra är att knycka ihop pappret, slänga det över axeln och aldrig nånsin se tillbaka.
2. Låt en relation få växa och ta tid
Man vet en hel del om hur personen man tycker funkar efter ett tag. Men man vet knappast allt. Och relationer har sina upp och sina nertider. Det bästa jag vet är att man slipas efter varandras olika kantigheter och lär sig passa in i varandra. Okej du hatar Depeche Mode, jag älskar Depeche Mode och vill gärna lyssna på dem. Lösning : hörlurar, och musik hög volym när personen inte är hemma. Du gillar Moderaterna, jag är Vänsterpartist. Lösning: Vi kan gärna diskutera politik men vi behöver ju inte gräla om skattesatser varje dag. Och man älskar väl varandra för att man trivs ihop, inte för att man nödvändigtvis måste ha samma ideologi?
Jag är inte världens lättaste människa att leva ihop med. Det är jag fullt medveten om. Det tar tid att lära känna mig och förstå hur jag funkar. Ge den du gillar tid; tid nog att lära känna dig och tid nog att lära känna varandra. Tror att skillnader/olikheter kan berika och att man inte ska se dem som oöverstigliga hinder.
Men tro inte heller att en relation ska vara för evigt. Det kanske funkade innan industrialismen kom, men ärligt talat, giftermål och tvåsamhet hör till bondesamhället, inte till det postmoderna samhälle vi nu lever i. Vi är alldeles för rastlösa och har för mycket valfrihet. De flesta relationerna i dagens samhälle håller som högst 10-15 år.
3. Det måste få vara tråkigt
Det måste få vara tråkiga stunder i en relation. Man kan inte leva på förälskelsen i all evighet, man kan inte jämt ha kul, då uppskattar man inte de lugna stunderna. Man måste palla med vardagen. För vardag blir det, förr eller senare.
4. Man ska kunna bråka och vara osams
Man måste få vara osams; man måste få kunna ventilera och bli arg om det är något man inte gillar. Att leva i en relation i tyst krig är något av det värsta jag vet. Hellre högljudda bråk om disken än att man går om varandra i tystnad och lider. Man måste få tycka olika om saker och man måste vara beredd på att kantigheterna i en relation ibland kan braka i varandra.
5. HUMOR
Det handlar inte bara om att skratta åt saker, utan att skratta med varandra. Att provocera fram skratt, att skojbråka, det ska inte vara så jävla seriöst hela tiden. Man måste få vara lite barnslig och envis, kunna göra bort sig, skratta åt sig själv och ta saker lite med en klackspark.
6. Ett gemensamt mål
Man måste inte gifta sig, man måste inte skaffa barn, man måste inte ens bo ihop. Men man måste ändå ha något gemensamt mål - det här ser jag att vi gör om tio år, om fem år, när vi fyller 65. Och det kan handla om vadsomhelst. Att man har en vilja att växa ihop, och inte isär.
7. Ha egentid
Skulle säga att det här är nog en av de viktigaste prioriteringarna man måste göra. Annars tappar man bort sig själv och blir "relationen" och inget annat. Egentid kan egentligen betyda vadsomhelst. En promenad själv med en ljudbok i skogen, ett föreningsintresse, en suparkväll med kompisarna. Huvudsaken är att du gör något själv som bara är för din egen skull.
8. Släpp sexkravet
Sex är inte den viktigaste saken i hela världen. Sluta ta sex på sånt allvar. Har du hittat nån du trivs med som du inte hatar alltför mycket och som du kan tänka dig leva ihop med resten av ditt liv, vad spelar sexet för roll? Är du inte nöjd, släpp alla dessa krav på att det måste vara en monogam relation - men var öppen med det i såna fall. Våga pröva nya grejer. Men man måste inte ha sex 2,5 gånger i veckan för att en relation ska funka -
SÅ LÄNGE NI PRATAR OM VAD NI VILL HA OCH HUR NI VILL HA DET!
kommunikation alltså :)
1. Jag är inte nöjd
2. Varför är du inte nöjd?
3. Hur kan vi ändra så det blir bättre?
- Jag är väldigt lösningsorienterad. Jag tror att alla problem går att lösa, bara man vill det. Om man bara pratar om hur man ska lösa det så blir inte så mycket tjafs.
9. Ha gemensamma regler
När det gäller trohet; eller om du är relationsanarkist (polyamorös); hur du än väljer att leva i en relation; så är grundregeln: ha gemensamma regler för vad som gäller, både när det gäller sex; kärlek, frihet och så vidare. Så blir det aldrig några tveksamheter. Ha en öppen diskussion om det. Förälskelsen kommer inte dö bara för att du vet vad som gäller.
och jag säger det återigen..
kommunikation, kommunikation och åter kommunikation...
snacka om hur ni tänker er gemensamma framtid, om ni kan kompromissa, vill ni samma saker, och vad vill ni, egentligen?
Som avslutning. Jag är inte den som tror att den rätta personen dyker upp bakom hörnet närsom. Du måste själv våga leta, gå på nitar, våga hoppa ut i vattnet. En relation kan funka om man snackar; kompromissar, ger varandra frihet och inte lägger så satans stor vikt vid sexet.
fredag, januari 20, 2012
God, godare, godast?
På Willys igår blev jag tipsad om den här såsen. Tänkte att jag skulle pröva, och oh boy, jag blev glatt överraskad.
Mitt recept; Keldas hemsida har fler:
1 paket kycklingfileér
1 ½ paket Kelda Red Curry
1 paket wokgrönsaker
Stek kycklingen och wokgrönsakerna, häll i Kelda Red Curry och låt det puttra till såsen blir tjock.
Låt smaka!
Dit vingarna bär oss
Det finns ingen tid att önska ogjort
Vi är här och nu.
Det är dags att ändra saker
Vad vi säger, gör bestämmer, pekar..
förändrar liv
Inte bara vårt eget, utan allas
Kan vi leva med detta ansvar?
Är all den tid vi lägger ner
värt det?
Jag vill inte på gamla dar
Säga att jag ångrar
att jag aldrig gjorde något
utan veta
att jag alltid handlade rätt
oavsett konsekvenserna
Magkänslan har alltid varit den rätta
Hur det än har känts
Med detta vill jag säga
Det finns inga rätt eller fel
Bara olika sätt att se på saker
Ta min hand
Följ med mig på den väg vi båda stakat ut
Vi vet inte vart den slutar
bara att den börjar
NU
Vi är här och nu.
Det är dags att ändra saker
Vad vi säger, gör bestämmer, pekar..
förändrar liv
Inte bara vårt eget, utan allas
Kan vi leva med detta ansvar?
Är all den tid vi lägger ner
värt det?
Jag vill inte på gamla dar
Säga att jag ångrar
att jag aldrig gjorde något
utan veta
att jag alltid handlade rätt
oavsett konsekvenserna
Magkänslan har alltid varit den rätta
Hur det än har känts
Med detta vill jag säga
Det finns inga rätt eller fel
Bara olika sätt att se på saker
Ta min hand
Följ med mig på den väg vi båda stakat ut
Vi vet inte vart den slutar
bara att den börjar
NU
fredag, januari 13, 2012
Avskaffa tvångssteriliseringen av transsexuella!
Den som idag vill korrigera sitt kön måste, enligt lag genomgå en sterilisering. Detta är en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Den som väljer att korrigera sitt kön gör detta inte lättvindigt utan det är ett beslut och en utredning som tar många år att gå igenom. Man genomgår ett antal tester både fysiskt och psykiskt som ibland kan upplevas som kränkande.
Att korrigera sitt kön är något man gör för att man känner att det biologiska könet inte överrensstämmer med det mentala. Det handlar om en människas identitet, något av det mest grundläggande man kan ha.
I torsdags (den 12e januari) kom ett nytt utspel: det avskaffas att man inte längre behöver vara svensk medborgare eller ogift för att genomgå en könskorrigering, men man behåller tvångssteriliseringarna, alltså att man måste genomgå en sterilisering för att få könskorrigera sig.
2012 finns alltså tvångssteriliseringar kvar. Vad säger detta om Sverige? Lever vi inte i ett modernt samhälle ? Vad finns det för nytta med att ha tvångssteriliseringar kvar? Att ha en könsöverskridande identitet och vilja föda barn ses som ”problematiskt” av den svenska lagstiftningen. Jag förstår inte vad som är så problematiskt. Även transsexuella har rätt till att få barn om så önskas! Låt vuxna människor själva bestämma om de vill ha barn eller inte.
Men se det tycker inte regeringen är en prioriterad fråga. Istället väljer man att fortsätta utredningen och ”skynda långsamt” i frågan och säger att den behöver utredas mer. Detta är obegripligt. Det finns ett färdigt lagförslag från Socialstyrelsens utredning, vi behöver knappast utreda frågan mer! Lagen är från 1972. Är det inte dags att vi ändrar den och slutar bryta mot svensk grundlag och Europakonventionen?
För mig är frågan enkel. Det handlar om människosyn, och regeringen väljer att blunda för transexuellas rätt till sin egen kropp och bilda familj. Ingen ska tvingas till att behöva tvångssteriliseras bara för att man vill korrigera sitt kön.
läs mer här:
http://lukas-romson.blogspot.com/2012/01/regeringen-bryter-mot-manskliga.html
http://debatt.svt.se/2012/01/13/19-alliansroster-racker-for-att-ta-bort-steriliseringarna/
http://unionenopinion.se/2012/01/tvangssterilisering-2/
http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/13/regeringen-har-kohandlat-bort-mitt-m-nniskov-rde
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/oklar-linje-om-tvangssteriliseringar_6764915.svd
tisdag, december 27, 2011
Mitt år 2011, del 2
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Blev samordnare för Colour Of Love - ett säkrare sex projekt som RSFU / RFSL / RFSL Ungdom håller i.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Näe... :)
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nära vänner, nej. Gamla bekanta från skoltiden, ja.
4. Dog någon som stod dig nära?
Ja, min farbror dog i april, efter en lunginflammation. Han var inte gammal...
5. Vilka länder besökte du?
Jag var en kort stund, eller rättare sagt, en timma, i Finland ^^ :)
6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Ordnad ekonomi, jobb och roliga evenmang att jobba på!
7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Datum, kan inte särskilja något men Kärleksparaden, Pride, och alla Colour of Love arrangemang... och då förstås, Djurtube kvällen i Tranås med synthartister var superb!
8. Vad var din största framgång 2011?
Största framgång var nog jobbet jag fick, men en del små personliga också.
9. Största misstaget?
Största misstaget var att jag engagerar mig i saker och sen förväntar att folk känner samma engagemang som jag. Det misstaget kommer jag inte göra igen.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Har haft den vanliga förkylningen och urinvägsinfektionen, men har inte skadat mig på något annat sätt, som tur är.
11. Bästa köpet?
Bästa köpet 2011, var en telefon, som jag fick :)
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, och böcker.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Colour of Love och att köra föreläsningar för RFSL piggar alltid upp mig! :)
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Lilla Sällskapet - Genova
Maskinen - Krossa alla fönster
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag var nog på samma nivå 2011 som 2010, dvs mycket gladare än tidigare år.
18. Vad önskar du att du gjort mer?
Planerat bättre över mitt liv. Men önskar man inte alltid det?
19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ehm. Jag jobbar alldeles för mycket, men det är roligt att jobba, konstigt nog.
20. Hur tillbringade du julen?
Hos kära mor i Göteborg.
22. Blev du kär i år?
Beror på vad du menar med kär - förtjust i någon kan väl bli?
23. Hur många one night stands?
Räknas det som one-night-stand om man har ett fast förhållande? :)
24. Favoritprogram på TV?
Något som jag inte missade i år var Homeland. Helt underbar serie!
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Näe, jag lyckades faktiskt undvika att hata människor i år, men det är svååårt....
26. Bästa boken du läste i år?
Bästa boken måste nog vara... The Passage av Justin Cronin.
27. Största musikaliska upptäckten?
Musikaliska upptäckt, det var nog Lilla Sällskapet, Emmon, Henric De la Cour.
28. Något du önskade dig och fick?
Jag önskade mig böcker och det fick jag.
29. Något du önskade dig men inte fick?
Nja, det jag har önskat mig mest har jag inte fått än.
30. Årets bästa film?
Contagion.
31. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Firade den med finaste RFSL vänner som sjöng för mig. Jag blev så rörd att jag nästan började gråta. Sen väntade mig ett paket när jag kom hem. Jag har så underbart fina vänner!
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nej, mitt år var fyllt med underbara händelser.
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Slafsigt casual / truckflata. Svart, svart och åter svart :)
34. Vad fick dig att må bra?
Allt pushande som vissa människor gjort. De har pushat mig till att prestera mer än vad jag borde orkat.
35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Hmm... Robert Pattinson tror jag... :P
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Lagen om könstillhörighet !
37. Vem saknade du?
Jag saknade många människor, men vilka varierade över tid.
38. De bästa nya människorna du träffade?
Oh, det måste vara Inna, Rickard, och Isabelle, finaste Isabelle! <3
39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Gör saker i tid.
40. Citera en sångtext som summerar ditt år:
Glöm mig inte i Genova.
Jag är med dig snart, jag är uppe om nätterna.
Drömmer mig sen bort.
Och sen sover jag på dagarna för att göra väntan kort.
Vänta på mig i Genova.
Där tar allting sin start.
Lilla Sällskapet - Genova
Blev samordnare för Colour Of Love - ett säkrare sex projekt som RSFU / RFSL / RFSL Ungdom håller i.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Näe... :)
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nära vänner, nej. Gamla bekanta från skoltiden, ja.
4. Dog någon som stod dig nära?
Ja, min farbror dog i april, efter en lunginflammation. Han var inte gammal...
5. Vilka länder besökte du?
Jag var en kort stund, eller rättare sagt, en timma, i Finland ^^ :)
6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Ordnad ekonomi, jobb och roliga evenmang att jobba på!
7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Datum, kan inte särskilja något men Kärleksparaden, Pride, och alla Colour of Love arrangemang... och då förstås, Djurtube kvällen i Tranås med synthartister var superb!
8. Vad var din största framgång 2011?
Största framgång var nog jobbet jag fick, men en del små personliga också.
9. Största misstaget?
Största misstaget var att jag engagerar mig i saker och sen förväntar att folk känner samma engagemang som jag. Det misstaget kommer jag inte göra igen.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Har haft den vanliga förkylningen och urinvägsinfektionen, men har inte skadat mig på något annat sätt, som tur är.
11. Bästa köpet?
Bästa köpet 2011, var en telefon, som jag fick :)
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, och böcker.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Colour of Love och att köra föreläsningar för RFSL piggar alltid upp mig! :)
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Lilla Sällskapet - Genova
Maskinen - Krossa alla fönster
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag var nog på samma nivå 2011 som 2010, dvs mycket gladare än tidigare år.
18. Vad önskar du att du gjort mer?
Planerat bättre över mitt liv. Men önskar man inte alltid det?
19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ehm. Jag jobbar alldeles för mycket, men det är roligt att jobba, konstigt nog.
20. Hur tillbringade du julen?
Hos kära mor i Göteborg.
22. Blev du kär i år?
Beror på vad du menar med kär - förtjust i någon kan väl bli?
23. Hur många one night stands?
Räknas det som one-night-stand om man har ett fast förhållande? :)
24. Favoritprogram på TV?
Något som jag inte missade i år var Homeland. Helt underbar serie!
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Näe, jag lyckades faktiskt undvika att hata människor i år, men det är svååårt....
26. Bästa boken du läste i år?
Bästa boken måste nog vara... The Passage av Justin Cronin.
27. Största musikaliska upptäckten?
Musikaliska upptäckt, det var nog Lilla Sällskapet, Emmon, Henric De la Cour.
28. Något du önskade dig och fick?
Jag önskade mig böcker och det fick jag.
29. Något du önskade dig men inte fick?
Nja, det jag har önskat mig mest har jag inte fått än.
30. Årets bästa film?
Contagion.
31. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Firade den med finaste RFSL vänner som sjöng för mig. Jag blev så rörd att jag nästan började gråta. Sen väntade mig ett paket när jag kom hem. Jag har så underbart fina vänner!
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nej, mitt år var fyllt med underbara händelser.
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Slafsigt casual / truckflata. Svart, svart och åter svart :)
34. Vad fick dig att må bra?
Allt pushande som vissa människor gjort. De har pushat mig till att prestera mer än vad jag borde orkat.
35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Hmm... Robert Pattinson tror jag... :P
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Lagen om könstillhörighet !
37. Vem saknade du?
Jag saknade många människor, men vilka varierade över tid.
38. De bästa nya människorna du träffade?
Oh, det måste vara Inna, Rickard, och Isabelle, finaste Isabelle! <3
39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Gör saker i tid.
40. Citera en sångtext som summerar ditt år:
Glöm mig inte i Genova.
Jag är med dig snart, jag är uppe om nätterna.
Drömmer mig sen bort.
Och sen sover jag på dagarna för att göra väntan kort.
Vänta på mig i Genova.
Där tar allting sin start.
Lilla Sällskapet - Genova
Mitt år 2011, del 1
Årets Upptäckt:
Återupptäckte Depeche mode och deras underbara låtar.
Årets Fuck You:
Socialdemokraternas interna bråk...
Årets Tar Det Här Aldrig Slut:
Det ändlösa kriget mellan S och M - i repris från 2010.
Årets Nära Huden: En breakdown på en Tranås kyrkogård nära dig, i kylan...
Årets Blogg: www.weirdscience.se - > Mycket bra teveskribenter!
Årets Rysning: Jag rös när Håkan Hellström spelade "Nu kan du få mig så lätt" på Siestafestivalen.
Årets jubel:
Buck Angels föreläsning under Pride.
Årets You Tube:
http://www.youtube.com/watch?v=TdkNn3Ei-Lg
Årets Teve:
Homeland på SVT, och Boss på eztv.it. Politik och homeland security, vad kan gå fel?
Årets Förhoppning Inför 2012:
Ett fast jobb med lite bättre betalt vore inte helt fel.
Årets teveserie: Svårt mycket svårt, men det får nog bli... Boss.
Årets bästa låt: Mitt hjärta blöder - Veronica Maggio
Årets bästa film: Contagion
Årets debatt: Transsexualism och lagen om könstillhörighet, Fas3.
Årets modegrej: följer knappt mode längre...
Årets färg: Svart, svart och lite lite rött
Årets fest: Det måste vara Djurtubes fest på Babar, med Henric De La Cour, Emmon, Kite och den underbara Strage! <3
Årets hångel: Jag hånglade extremt lite.
Årets kram: Alexander är bra på att kramas! :)
Återupptäckte Depeche mode och deras underbara låtar.
Årets Fuck You:
Socialdemokraternas interna bråk...
Årets Tar Det Här Aldrig Slut:
Det ändlösa kriget mellan S och M - i repris från 2010.
Årets Nära Huden: En breakdown på en Tranås kyrkogård nära dig, i kylan...
Årets Blogg: www.weirdscience.se - > Mycket bra teveskribenter!
Årets Rysning: Jag rös när Håkan Hellström spelade "Nu kan du få mig så lätt" på Siestafestivalen.
Årets jubel:
Buck Angels föreläsning under Pride.
Årets You Tube:
http://www.youtube.com/watch?v=TdkNn3Ei-Lg
Årets Teve:
Homeland på SVT, och Boss på eztv.it. Politik och homeland security, vad kan gå fel?
Årets Förhoppning Inför 2012:
Ett fast jobb med lite bättre betalt vore inte helt fel.
Årets teveserie: Svårt mycket svårt, men det får nog bli... Boss.
Årets bästa låt: Mitt hjärta blöder - Veronica Maggio
Årets bästa film: Contagion
Årets debatt: Transsexualism och lagen om könstillhörighet, Fas3.
Årets modegrej: följer knappt mode längre...
Årets färg: Svart, svart och lite lite rött
Årets fest: Det måste vara Djurtubes fest på Babar, med Henric De La Cour, Emmon, Kite och den underbara Strage! <3
Årets hångel: Jag hånglade extremt lite.
Årets kram: Alexander är bra på att kramas! :)
onsdag, november 30, 2011
Mitt politiska engagemang...
Mitt politiska engagemang har nog alltid funnits där, legat slumrande. Under min uppväxt klagade alltid min mormor på de som ledde Sverige. Oavsett politisk färg. Jag minns dock speciellt hur hon klagade på Ann Wibble ""alla svenskar borde ha en årslön på banken".
Jag tror dock att det mest handlade om att Ann Wibble var kvinna. Min mormor hade en djup misstro på kvinnor i ledande positioner av någon anledning (hon var inte heller förtjust i kvinnliga präster, detta minns jag mycket tydligt efter vi varit i kyrkan).
Jag kommer från Vetlanda från början, bodde där i 21 år. Vetlanda är en liten stad på ca 30.000 invånare med det högsta antalet kyrkor per invånare i Sverige. Vi har en mycket hög andel av befolkningen som regelbundet går i kyrkan. De flesta är frireligiösa, inte Svenska Kyrkan troende. Var man intresserad av andra saker än kyrkan och sport i Vetlanda fanns det ett väldigt skralt utbud av aktiviteter. Den enda ungdomsgården som fanns var för de yngre och där var jag ingen regelbunden gäst.
Det är svårt att beskriva Vetlanda för någon som inte är uppväxt där. Inskränkt syn på människor som var någorlunda annorlunda, och inte levde upp till heteronormen var en sak. Mobbing en annan. Jag har väl alltid haft svårt att hålla käft inför orättvisor, och blev utsatt både för våld och trakasserier av klasskamrater och andra personer som av någon anledning i Vetlanda störde sig på mig.
Under högstadiet var mitt intresse för politik noll. Jag hade mest fullt upp med att försöka överleva. På gymnasiet däremot diskuterade jag gärna med andra om både religiös tro, som var huvudtemat i vår estetiska klass då vi hade många som var troende. Vi icke-troende hamnade i ständig konflikt med de troende. En av klasskamraterna vägrade sjunga REMs låt "Losing my religion" och där blev det en stor diskussion i klassen som nästan höll på att ta kål på oss. Vår stackars teaterlärare försökte under en lektion medla men det blev mest pannkaka av det hela tror jag. Men efter den där lektionen så kom vi ändå fram till någon slags konsensus som gjorde att vi åtminstone kunde samarbeta utan gnissel.
I trean blev jag tillsammans med mitt ex och vi diskuterade ofta, ganska häftigt, politik. Vi var inte så oense dock, och hans föräldrar var väldigt aktiva i Socialistiska Partiet i Jönköping. 1998 var det val, och då hjälpte jag till att dela information om Socialistiska Partiet i Vetlanda.
Jag träffade en väldigt engagerad partiordförande genom dem (som numera inte håller på med politik). Han berättade om en vän till honom som på 70talet varit väldigt engagerad i Vänstern, men som i takt med att inkomsterna ökade blivit Moderat istället. Varför svika sitt gamla engagemang frågade jag? Ja du.... i början när man inte har några pengar vill man att alla ska dela med sig. När man väl fått pengar vill man inte längre dela med sig. Jag tyckte det lät som om man vände kappan efter vinden så fort man fått det man velat ha och kanske egentligen inte var så engagerad som man vill påskina...
Det var mitt första val, och jag skulle rösta. Och det året var jag också med på Hultsfredsfestivalen för första gången. Då träffade jag Gudrun Schyman för första gången. Hon är alltid väldigt skärpt och vi hade en lång diskussion om skolor och jag tror nog att jag i min hetta råkade göra bort mig för henne.... :)
Jag röstade det valåret på Socialistiska partiet lokalt, Miljöpartiet i landstinget och Vänsterpartiet i riksdagen. För naturligtvis skulle Gudrun bli vår nästa statsmininster, resonerade jag lite naivt... :)
Så gick det några år. Jag flyttade till Tranås och genom en massa händelser som jag tidigare beskrivit i bloggen så fick jag nog. Jag ville inte stå på sidan och se på när saker bestämdes. Jag vill gå med i något parti och engagera mig på riktigt. Lowe Aspviken ville att jag skulle gå med i Vänsterpartiet, och så blev det. Första partimötet jag var på så bestämde vi oss för att åter ställa upp i valet, och på den vägen är det att jag kom med. Under valåret 2006 var jag engagerad och pratade med mycket folk, ställde upp på intervjuer och gjorde allt för att vi skulle bli valda. Vi kom in med buller och bång. Tyvärr gjorde Sverigedemokraterna det med.
2006-2010 var väldigt roliga år som jag kan berätta om i ett annat blogginlägg...
lördag, november 19, 2011
CKS dagen, om regionfrågan
Tanken om regioner, har nog inte slagit mig så mycket som när jag flyttade från Vetlanda till Tranås. Från att ha levt på landsbygden (det kändes ungefär så), till att komma till en stad som på alla sätt och vis var väldigt annorlunda och öppnare men än ändå mer "stängd" förändrade mitt synsätt. I och med att jag knappt hann lära känna Tranås innan det var dags att pendla dagligen till Linköping så fick jag känslan av att Tranås ingick mer i en region med Linköping och Östergötland än resten av Jönköpings län.
Jag har alltid känt att Tranås på något vis hamnar i utkanten av Jönköpings län, som om vi inte riktigt hör till eftersom våra gränser mellan Småland och Östergötland är ganska så luddiga. Någonstans efter Sommen upphör Smålandsgränsen, men det är inte många som kan säga exakt vart gränsen ligger. Däremot om man pendlar har man lite bättre koll.
Men om vi nu ska diskutera regionfrågan ska man inte bara diskutera de geografiska gränserna. Politiker (dvs SD) i länet har pratat om den "Jönköping-länska andan". Vilken anda menar de då? Den inskränkta, där allt gammalt ska bevaras "så här har det alltid varit och så ska det bestå" andan? Finns många saker i länet som jag inte tycker vi kan vara så särskilt stolta över. Så om det är något att "bevara", det vette tusan.
Jag kände ganska tidigt att Tranås egentligen borde tillhöra Östergötland. Jag har aldrig riktigt förstått varför vi tillhör Småland om jag ska vara ärlig. Men försök att driva frågan, och folk blir förbannade och ifrågasätter. Den småländska identiteten är väldigt viktig.
Här i länet har regionfrågan stötts och blötts i ett antal år nu. Jag har läst ansvarskommitténs utredning. Jag har pratat med både östgötar och Jönköpings läns bor om frågan. För politiker är frågan högst levande och väldigt aktuell. För medborgare som inte dagligen sysslar med politik... så känns den inte särskilt kittlande eller intressant, så en fråga om folkomröstning som kommit upp - det skulle ta alldeles för mycket tid och resurser även om det skulle naturligtvis vara det bästa.
I Tranås har frågan behandlats och där har man kommit fram till att det allra bästa vore om vi bildade region med Östergötland och eventuellt Kalmar län. Jag instämmer med detta till fullo. Vi har entrepenörsskapet, Östergötland har massor med hungriga utbildade människor som inte vill annat än att börja jobba och skapa ideér/visioner och uppfinningar för framtiden. Att begränsa sig till ett län och bara vara inom det känns väldigt begränsande.
Något som har skapat en liten schism mellan oss som kommun och resten av länet. För socialdemokrater och moderater i Jönköping vill antingen dra sig till Västra Götaland eller skapa ett Jönköpings län. Och i landstinget har man stängt gränserna totalt. Där ser man inget annat än Jönköpings län som ett alternativ. I elfte timman öppnade man händerna och sa att man "kanske" kunde tänka sig en region med Östergötland. Jag kan förstå hur politikerna i Östergötland reagerade på det här. Det var verkligen i elfte timman man föreslog det. Kunde man inte kommit på det LITE TIDIGARE? För nu vände sig Östergötland till de andra länen i närområdet och frågade vad de ville. Örebro sa nej ganska snabbt.
Igår sen då, eller snarare i förrgår nu, så hade CKS en dag om regionfrågan. SKLs vd hade ett inledningsanförande. Vi var 137 politiker och tjänstemän som samlades från Östergötland och Jönköpings län. Nu tänkte jag, nu kanske det skulle komma något vettigt ur det här, något konkret förslag, kanske skulle någon av länen ge en öppning eller kanske att det kunde bli en bra diskussion? Och vad händer. Vårt kommunalråd börjar som vanligt med att berätta om hur bra Tranås är för alla samlade.
Efter SKLs VD hade hållt sitt föredrag om regionfrågan (som tydligen nu återigen hade blivit ett hett samtalsämne kring de politiska borden) hålls det ett panelsamtal med politiker och tjänstemän från området. Jag satt mest och blev irriterad och ville skrika "ner med kapitalet!". Jag blir alltid så frustrerad vid dessa samlingar. Här slarvar man bort världens chans på en öppning, att någon kanske kan yttra sig kring regionfrågan på ett konkret och handfast sätt. Näee då, inte här inte. Man babblar i över en timma om absolut ingenting och till slut slutade jag lyssna och pratade skit med Alexander istället. Sen yttrar sig en moderat från Jönköping och då blev jag förbannad, jag nästan kokade. Kom igen, säg något nu då, var inte en sån försiktig general och sluta låtsas som om folk inte vet vad ni vill, det har ni ju sagt!!! Herregud.
I pauserna pratade jag med Norrköpings och Linköpings politiker och frågade vad de tyckte. Rent allvarligt så om om inte regionfrågan får en lösning så kanske det kan bli så att vissa av städerna "lämnar" länet. Vill vi verkligen splittra länet för en sån här fråga?
Det jag trodde med det här dagen är att det kanske skulle komma en öppning, en diskussion. Men nej, nej. Det blev ett visserligen väldigt trevligt mingel med politiker av olika slag, och kanske skapades det allianser och idébyten över gränserna, men allvarligt talat, i den frågan som alla vill ha svar på, där vart det inte så många svar utan istället ännu mer frågor.
Om det är något som jag inte gillar så är det politiska plattityder. Det hör jag nog av när man slår på teven och regeringen har sin dagliga bulletin av okritisk analys på Rapport eller Aktuellt.
Mindre snack, mer verkstad!
Jag har alltid känt att Tranås på något vis hamnar i utkanten av Jönköpings län, som om vi inte riktigt hör till eftersom våra gränser mellan Småland och Östergötland är ganska så luddiga. Någonstans efter Sommen upphör Smålandsgränsen, men det är inte många som kan säga exakt vart gränsen ligger. Däremot om man pendlar har man lite bättre koll.
Men om vi nu ska diskutera regionfrågan ska man inte bara diskutera de geografiska gränserna. Politiker (dvs SD) i länet har pratat om den "Jönköping-länska andan". Vilken anda menar de då? Den inskränkta, där allt gammalt ska bevaras "så här har det alltid varit och så ska det bestå" andan? Finns många saker i länet som jag inte tycker vi kan vara så särskilt stolta över. Så om det är något att "bevara", det vette tusan.
Jag kände ganska tidigt att Tranås egentligen borde tillhöra Östergötland. Jag har aldrig riktigt förstått varför vi tillhör Småland om jag ska vara ärlig. Men försök att driva frågan, och folk blir förbannade och ifrågasätter. Den småländska identiteten är väldigt viktig.
Här i länet har regionfrågan stötts och blötts i ett antal år nu. Jag har läst ansvarskommitténs utredning. Jag har pratat med både östgötar och Jönköpings läns bor om frågan. För politiker är frågan högst levande och väldigt aktuell. För medborgare som inte dagligen sysslar med politik... så känns den inte särskilt kittlande eller intressant, så en fråga om folkomröstning som kommit upp - det skulle ta alldeles för mycket tid och resurser även om det skulle naturligtvis vara det bästa.
I Tranås har frågan behandlats och där har man kommit fram till att det allra bästa vore om vi bildade region med Östergötland och eventuellt Kalmar län. Jag instämmer med detta till fullo. Vi har entrepenörsskapet, Östergötland har massor med hungriga utbildade människor som inte vill annat än att börja jobba och skapa ideér/visioner och uppfinningar för framtiden. Att begränsa sig till ett län och bara vara inom det känns väldigt begränsande.
Något som har skapat en liten schism mellan oss som kommun och resten av länet. För socialdemokrater och moderater i Jönköping vill antingen dra sig till Västra Götaland eller skapa ett Jönköpings län. Och i landstinget har man stängt gränserna totalt. Där ser man inget annat än Jönköpings län som ett alternativ. I elfte timman öppnade man händerna och sa att man "kanske" kunde tänka sig en region med Östergötland. Jag kan förstå hur politikerna i Östergötland reagerade på det här. Det var verkligen i elfte timman man föreslog det. Kunde man inte kommit på det LITE TIDIGARE? För nu vände sig Östergötland till de andra länen i närområdet och frågade vad de ville. Örebro sa nej ganska snabbt.
Igår sen då, eller snarare i förrgår nu, så hade CKS en dag om regionfrågan. SKLs vd hade ett inledningsanförande. Vi var 137 politiker och tjänstemän som samlades från Östergötland och Jönköpings län. Nu tänkte jag, nu kanske det skulle komma något vettigt ur det här, något konkret förslag, kanske skulle någon av länen ge en öppning eller kanske att det kunde bli en bra diskussion? Och vad händer. Vårt kommunalråd börjar som vanligt med att berätta om hur bra Tranås är för alla samlade.
Efter SKLs VD hade hållt sitt föredrag om regionfrågan (som tydligen nu återigen hade blivit ett hett samtalsämne kring de politiska borden) hålls det ett panelsamtal med politiker och tjänstemän från området. Jag satt mest och blev irriterad och ville skrika "ner med kapitalet!". Jag blir alltid så frustrerad vid dessa samlingar. Här slarvar man bort världens chans på en öppning, att någon kanske kan yttra sig kring regionfrågan på ett konkret och handfast sätt. Näee då, inte här inte. Man babblar i över en timma om absolut ingenting och till slut slutade jag lyssna och pratade skit med Alexander istället. Sen yttrar sig en moderat från Jönköping och då blev jag förbannad, jag nästan kokade. Kom igen, säg något nu då, var inte en sån försiktig general och sluta låtsas som om folk inte vet vad ni vill, det har ni ju sagt!!! Herregud.
I pauserna pratade jag med Norrköpings och Linköpings politiker och frågade vad de tyckte. Rent allvarligt så om om inte regionfrågan får en lösning så kanske det kan bli så att vissa av städerna "lämnar" länet. Vill vi verkligen splittra länet för en sån här fråga?
Det jag trodde med det här dagen är att det kanske skulle komma en öppning, en diskussion. Men nej, nej. Det blev ett visserligen väldigt trevligt mingel med politiker av olika slag, och kanske skapades det allianser och idébyten över gränserna, men allvarligt talat, i den frågan som alla vill ha svar på, där vart det inte så många svar utan istället ännu mer frågor.
Om det är något som jag inte gillar så är det politiska plattityder. Det hör jag nog av när man slår på teven och regeringen har sin dagliga bulletin av okritisk analys på Rapport eller Aktuellt.
Mindre snack, mer verkstad!
måndag, september 05, 2011
Någonstans går gränsen
Oh, jag blir så trött. Trött på både det ena och det andra men främst på människors tendenser till att huggas i ryggen. Någonstans går gränsen, även för mig.
För ett par år sen blev jag invald i fullmäktige som första reserv. Jag började ganska omgående med att försöka lära känna personerna som satt i fullmäktige och kommunstyrelsen. Jag fick ganska god kontakt, tyckte jag med flera.
Men för något år eller två sen var det något som hände. Jag fick höra en massa sexistiska skämt. Allt det jag anförtrodde mig åt en viss person, det läckte med en gång till alla, och inget var tydligen hemligt längre. Det gjorde mig ganska upprörd. För det här var en person som jag såg upp till. Som jag tyckte mycket om och som jag litade på.
Varför ska jag få en massa skit? Ja, jag litade på fel person. Det förstår jag nu. Inom politiken gäller det att lita på så få så möjligt. Inom kommunalpolitiken tycker jag att den gränsen är hårfin. Vissa av ledamöterna umgås jag gärna med på fritiden. Och visst. Det snackas oerhört mycket skit inom politiken. Om vem som gör vad med vem och vem som sagt vad till vem. Vilka saker som ligger bakom vissa politiska beslut.
Men när man baktalar en person så mycket så hen inte känner att det finns något annat alternativ än att sluta, ja, då är det något som gått fel. När man inte kan acceptera det finns något som heter "varannan damernas" och att man bara är ute efter makt, då tar tålamodet slut för mig. Ingen menar att bråka. Man vill bara berätta sin sida av historien. Det fick jag höra ikväll, att det alltid finns två sidor av en historia. Det förstår jag. Det är aldrig fel ens fel att två träter. Men att gå tillväga på det här sättet, det är så ruttet, så det finns inte.
Som en vän till mig sa tidigare ikväll. "Jag anser mig vara feminist. Lika villkor för båda könen. Inte bråka och framstå som en manshatande rabiat. Men när män tränger bort unga kvinnor från poster, bara för maktens skull, då är det något i mig som brister. Då börjar jag förstå de manshatande rabiaterna på sätt och vis. " Jag förstår hen. Jag känner precis likadant. Varför tränga undan de unga kvinnorna och satsa på män i hög medelålder? Jag trodde att politik handlade om generationsskifte för att man skulle få in nya ideér och nya tankesätt. Inte för att försvara gamla poster och maktpositioner och för att "behålla pengar".
Jag vet också att när man själv är inne i en sån här process så är det svårt att se vart man själv står, och man ser inte strukturerna för att man är så inne i det. Då är det viktigt att ta på sig andra glasögon, och försöka se ur andra perspektiv. Ju äldre man blir desto svårare blir det, men i politiken är det viktigt att inte vara för ensidig utan att alltid hitta nya infallsvinklar.
När vänner plötsligt blir tysta, när jag ser på folk att de är skrämda och inte vågar säga vad de egentligen tycker, när möten fylls med hat och bråk istället för kärlek, då är det något som gått fel. Man måste inte alltid vara överens. Det är det som är politik. Men hellre en diskussion än bråk och att man snackar skit. Det löser aldrig något.
Jag var så arg så jag kokade ikväll. Jag fick sitta på händerna för att inte gå upp och säga en massa saker. Jag cyklade hem i vredesmod. Jag fattar inte att man kan göra så här mot människor som trott att de varit vänner länge. Nu mer än någonsin känner jag att det är dags för förändring.
Någonstans går gränsen för vad man kan säga och göra. Och ikväll, gick den gränsen för mig.
För ett par år sen blev jag invald i fullmäktige som första reserv. Jag började ganska omgående med att försöka lära känna personerna som satt i fullmäktige och kommunstyrelsen. Jag fick ganska god kontakt, tyckte jag med flera.
Men för något år eller två sen var det något som hände. Jag fick höra en massa sexistiska skämt. Allt det jag anförtrodde mig åt en viss person, det läckte med en gång till alla, och inget var tydligen hemligt längre. Det gjorde mig ganska upprörd. För det här var en person som jag såg upp till. Som jag tyckte mycket om och som jag litade på.
Varför ska jag få en massa skit? Ja, jag litade på fel person. Det förstår jag nu. Inom politiken gäller det att lita på så få så möjligt. Inom kommunalpolitiken tycker jag att den gränsen är hårfin. Vissa av ledamöterna umgås jag gärna med på fritiden. Och visst. Det snackas oerhört mycket skit inom politiken. Om vem som gör vad med vem och vem som sagt vad till vem. Vilka saker som ligger bakom vissa politiska beslut.
Men när man baktalar en person så mycket så hen inte känner att det finns något annat alternativ än att sluta, ja, då är det något som gått fel. När man inte kan acceptera det finns något som heter "varannan damernas" och att man bara är ute efter makt, då tar tålamodet slut för mig. Ingen menar att bråka. Man vill bara berätta sin sida av historien. Det fick jag höra ikväll, att det alltid finns två sidor av en historia. Det förstår jag. Det är aldrig fel ens fel att två träter. Men att gå tillväga på det här sättet, det är så ruttet, så det finns inte.
Som en vän till mig sa tidigare ikväll. "Jag anser mig vara feminist. Lika villkor för båda könen. Inte bråka och framstå som en manshatande rabiat. Men när män tränger bort unga kvinnor från poster, bara för maktens skull, då är det något i mig som brister. Då börjar jag förstå de manshatande rabiaterna på sätt och vis. " Jag förstår hen. Jag känner precis likadant. Varför tränga undan de unga kvinnorna och satsa på män i hög medelålder? Jag trodde att politik handlade om generationsskifte för att man skulle få in nya ideér och nya tankesätt. Inte för att försvara gamla poster och maktpositioner och för att "behålla pengar".
Jag vet också att när man själv är inne i en sån här process så är det svårt att se vart man själv står, och man ser inte strukturerna för att man är så inne i det. Då är det viktigt att ta på sig andra glasögon, och försöka se ur andra perspektiv. Ju äldre man blir desto svårare blir det, men i politiken är det viktigt att inte vara för ensidig utan att alltid hitta nya infallsvinklar.
När vänner plötsligt blir tysta, när jag ser på folk att de är skrämda och inte vågar säga vad de egentligen tycker, när möten fylls med hat och bråk istället för kärlek, då är det något som gått fel. Man måste inte alltid vara överens. Det är det som är politik. Men hellre en diskussion än bråk och att man snackar skit. Det löser aldrig något.
Jag var så arg så jag kokade ikväll. Jag fick sitta på händerna för att inte gå upp och säga en massa saker. Jag cyklade hem i vredesmod. Jag fattar inte att man kan göra så här mot människor som trott att de varit vänner länge. Nu mer än någonsin känner jag att det är dags för förändring.
Någonstans går gränsen för vad man kan säga och göra. Och ikväll, gick den gränsen för mig.
tisdag, augusti 16, 2011
Säg inte något snällt
Säg inte något snällt, var elak
Säg inte något snällt, fortsätt krossa mig
Säg inte något snällt, låt mig inte hoppas
Säg inte något snällt, låt mig inte bli kär
Säg inte något snällt, dra ner mig i skiten
Säg inte något snällt, ge mig inte någon chans
Säg inte något snällt, uppmuntra mig inte
Säg inte något snällt, för helvete, säg inget snällt
för då faller jag
och då är allt förlorat.
Säg inte något snällt, fortsätt krossa mig
Säg inte något snällt, låt mig inte hoppas
Säg inte något snällt, låt mig inte bli kär
Säg inte något snällt, dra ner mig i skiten
Säg inte något snällt, ge mig inte någon chans
Säg inte något snällt, uppmuntra mig inte
Säg inte något snällt, för helvete, säg inget snällt
för då faller jag
och då är allt förlorat.
söndag, juli 24, 2011
Alla mina låtar
Försökte skriva vad jag tänker, men Veronica Maggio skriver så jävla bra, så jag postar videon här istället:
Ser oss i smyg hålla hand i en taxibil
Ser varje bild utan att jag vill
Och allt jag skriver blir samma skit
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Fastän jag börjar från början
Så vill du aldrig släppa taget om mig
Och fast jag bara vill glömma
Så handlar alla mina låtar om dig
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Det handlar om dig, det handlar om mig
Det handlar om dig
Jag tänker på dig
Jag skriver om dig
Jag tänker på dig
Det handlar om dig
Det handlar om dig
Och fast jag börjar från början
Jag skriver om dig, alla mina låtar om dig
Det handlar om dig
Ser oss i smyg hålla hand i en taxibil
Ser varje bild utan att jag vill
Och allt jag skriver blir samma skit
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Fastän jag börjar från början
Så vill du aldrig släppa taget om mig
Och fast jag bara vill glömma
Så handlar alla mina låtar om dig
Det handlar om dig
Det handlar om mig
Det handlar om dig, det handlar om mig
Det handlar om dig
Jag tänker på dig
Jag skriver om dig
Jag tänker på dig
Det handlar om dig
Det handlar om dig
Och fast jag börjar från början
Jag skriver om dig, alla mina låtar om dig
Det handlar om dig
lördag, juli 23, 2011
Det handlar om dig....
Vad är det för spel vi spelar som jag inte fattar eller kan
Vad är det vi håller på med egentligen
Nu när vi äntligen lovat sanningen till varandra
Och inget jävla spel, inget fusk
När jag visar vad jag tycker
Blir du rädd och sticker
När jag drar mig undan och visar distans
Försvinner din sans
Plötsligt blir allt okej
När jag egentligen bara borde säga, nej nej
Snälla ta hand om mig
Snälla ta hand om mig
Vill inte hålla på och dra mig undan
för att väcka en reaktion
Kanske är det bara en lektion
i kärlek vi båda behöver
Jag undrar vart tilltron finns
När jag bara vill hålla din hand
Höra din röst och dansa i skogen med dig
Känna vinden mot min kind
Se ditt leende som säger allt
Snälla ta hand om mig
Snälla ta hand om mig
Vad är det vi håller på med egentligen
Nu när vi äntligen lovat sanningen till varandra
Och inget jävla spel, inget fusk
När jag visar vad jag tycker
Blir du rädd och sticker
När jag drar mig undan och visar distans
Försvinner din sans
Plötsligt blir allt okej
När jag egentligen bara borde säga, nej nej
Snälla ta hand om mig
Snälla ta hand om mig
Vill inte hålla på och dra mig undan
för att väcka en reaktion
Kanske är det bara en lektion
i kärlek vi båda behöver
Jag undrar vart tilltron finns
När jag bara vill hålla din hand
Höra din röst och dansa i skogen med dig
Känna vinden mot min kind
Se ditt leende som säger allt
Snälla ta hand om mig
Snälla ta hand om mig
fredag, juni 17, 2011
Dag 16 – Min första kyss
Min första kyss. Oj.
När jag började nian kom det bosnier till Sverige från kriget. De bosatte sig på Kantarellen där jag och mamma hade en lägenhet, och började gå på samma högstadie som jag. En kille i det bosniska gänget var väldigt söt. Elvedin hette han. Han var blond, lång och kunde knappt prata svenska. Vi blev ihop en kall lördagseftermiddag i oktober. För att lära känna varandra åkte vi till en lekplats nånstans i Bäckseda. Där kysste han mig för första gången. Jag minns att jag bad om ursäkt för att jag inte kunde kyssas så bra och han sa att det inte gjorde något, han var inte så erfaren själv misstänker jag. Jag minns hur fantastisk kyssen kändes. Jag hade läst noga i både Vecko Revyn och Frida om hur man skulle göra. Närma sig tungspetsen, inte köra runt tungan som en helikopter utan långsamt låta den gå runt den andres tunga, känna lite på tänderna, koncentrera sig helt på den andre personen. Det var som att cykla. När man en gång lärt sig det, går det inte att lära bort. Vi kysstes och kysstes och det kändes som om flera timmar hade gått när vi slutade. Jag var helt röd runt munnen och den värkte av ansträngning.
Det höll kanske en vecka mellan oss, och jag hann att bli av med oskulden på den veckan också...
När jag började nian kom det bosnier till Sverige från kriget. De bosatte sig på Kantarellen där jag och mamma hade en lägenhet, och började gå på samma högstadie som jag. En kille i det bosniska gänget var väldigt söt. Elvedin hette han. Han var blond, lång och kunde knappt prata svenska. Vi blev ihop en kall lördagseftermiddag i oktober. För att lära känna varandra åkte vi till en lekplats nånstans i Bäckseda. Där kysste han mig för första gången. Jag minns att jag bad om ursäkt för att jag inte kunde kyssas så bra och han sa att det inte gjorde något, han var inte så erfaren själv misstänker jag. Jag minns hur fantastisk kyssen kändes. Jag hade läst noga i både Vecko Revyn och Frida om hur man skulle göra. Närma sig tungspetsen, inte köra runt tungan som en helikopter utan långsamt låta den gå runt den andres tunga, känna lite på tänderna, koncentrera sig helt på den andre personen. Det var som att cykla. När man en gång lärt sig det, går det inte att lära bort. Vi kysstes och kysstes och det kändes som om flera timmar hade gått när vi slutade. Jag var helt röd runt munnen och den värkte av ansträngning.
Det höll kanske en vecka mellan oss, och jag hann att bli av med oskulden på den veckan också...
lördag, maj 21, 2011
Konsten att känna sig som ett kön
Idag är det crossover-party på Fisken. En tid nu har det också varit artiklar på DN om personer som könskorrigerar sig eller som inte vill sorteras under benämningen "man" eller "kvinna".
Det har fått mig att fundera en hel del kring mitt eget kön och hur man känna sig.
Jag har aldrig känt mig särskilt feminin. Jag skrattar för högt, är för ärlig och burdus och har aldrig trivts med de begränsningar man har som född kvinna med kvinnliga könsorgan. Jag har aldrig riktigt trott på den här benhårda inställningen att man antingen är man eller kvinna. Kan man inte känna sig som båda? Eller måste man egentligen definiera sig?
Så när blir man kvinna då? Är det när man har bröst,en fitta och kan få barn? Men ...
En kille som könskorrigerar sig till kvinna kan ju inte få barn. Då är man väl inte kvinna? Eller?
En tjej som könskorrigerar sig till man kan ju fortfarande få barn om man korrigerar könsdelarna. Kan hen räknas som man då? Eller måste reproduktion räknas som något biologiskt?
Vart går gränsen mellan man och kvinna och vem bestämmer vad som är "rätt" och vad som är "fel"?
Man har forskat kring kön och kommit fram till att det finns ungefär sju olika typer av kön. Varför finns det då kvar den här benhårda inställningen till att man måste vara man eller kvinna. Vem bestämmer vilket kön du tillhör? Samhället? Du själv?
Själv har jag kommit fram till efter mycket funderande att jag nån gång för en dag faktiskt skulle vilja prova på hur det skulle vara att vara kille, dvs en biologisk kille med snopp. Men att gå därifrån till att könskorrigera sig till kille skulle jag inte göra. Även om jag inte är särskilt feminin så känner jag mig fortfarande som en kvinna, eller som någon uttryckte det: "I don’t feel feminine, I feel FEMALE".
fredag, maj 20, 2011
Talk to me
I can see we're thinkin' bout the same things
And I can see your expression when the phone rings
We both know there's something happening here
Well, there's no sense in dancing round the subject
A wound gets worse when it's treated with neglect
Don't turn around there's nothing here to fear
You can talk to me
Talk to me
You can talk to me
You can set your secrets free, baby
Dusty words lying under carpets
Seldom heard well must you keep your secrets
Locked inside hidden safe from view
Well, is it all that hard
Is it all that tough
Well, I've shown you all my cards now isn't that enough
You can hide your hurt
But, there's something you can do
You can talk to me
Talk to me...talk to me
I can set your secrets free, baby
La, la, la, la...
Though we lay face to face and cheek to cheek
Our voices stray from the common ground where they
could meet
The walls run high, to veil a swelling tear
Oh, let the walls burn down, set your secrets free
You can break their bounds, cause you're safe with me
You can lose your doubt, cause you'll find no danger
not here
You can talk to me
Talk to me
You can talk to me
You can set your secrets free, baby
Oh, I can see you running...I can see you running
I can see you running all the way back home
I can see your expression when the phone rings
And I can see that you're thinkin' bout the same things
Is it all that hard
Is it all that tough
Well, you've taken all there is now baby
Isn't that enough
Well, I can see you runnin'...I can see you runnin'
All the way back
Skakad, inte rörd
Orörd, berörd
Skakad, inte störd
Snart på väg
men ändå långt bort ifrån
Går stadigt
men känner ändå ett dån
tomma ögon
men livfulla ord
en mun som ständigt rör sig
och som för det mesta säger nej
inte idag igen
ett möte som inte blir av
hade det på känn
det här kommer nån gång bli min grav
något onämnbart
i en ständig rörelse
som bara är att gilla
men får mig att må illa
blir lätt blasé
på denna kliché
något onämnbart
i en ständig rörelse
växer sig stor
som en tumör
skapar märkliga växlingar
i mitt humör
snart högt, nej lågt
nej högt, ej lågt
blir lätt blasé
av denna känslomässiga kliché
en väntan
en förväntan
på mer än något snabbt
varför ge mig en droppe
när jag suktar efter hela havet
inte falla för någon upptagen man
det spelar ingen roll att han är grann
jag borde fatta
bara lägga ner
för det spelar ingen roll hur jag ber
hur jag än gör
är jag slagen,
ner för räkning pang, boom krash
jag borde ta mig i kragen
han är ju upptagen
men känslor är inget man rår på
han kan slå dunster i mina blå
Skakad, inte störd
Snart på väg
men ändå långt bort ifrån
Går stadigt
men känner ändå ett dån
tomma ögon
men livfulla ord
en mun som ständigt rör sig
och som för det mesta säger nej
inte idag igen
ett möte som inte blir av
hade det på känn
det här kommer nån gång bli min grav
något onämnbart
i en ständig rörelse
som bara är att gilla
men får mig att må illa
blir lätt blasé
på denna kliché
något onämnbart
i en ständig rörelse
växer sig stor
som en tumör
skapar märkliga växlingar
i mitt humör
snart högt, nej lågt
nej högt, ej lågt
blir lätt blasé
av denna känslomässiga kliché
en väntan
en förväntan
på mer än något snabbt
varför ge mig en droppe
när jag suktar efter hela havet
inte falla för någon upptagen man
det spelar ingen roll att han är grann
jag borde fatta
bara lägga ner
för det spelar ingen roll hur jag ber
hur jag än gör
är jag slagen,
ner för räkning pang, boom krash
jag borde ta mig i kragen
han är ju upptagen
men känslor är inget man rår på
han kan slå dunster i mina blå
söndag, maj 01, 2011
it's like I'm falling
falling down a spiral
falling down without something to hold on to
falling down to something
I don't know how it's gonna end
It scares me
It makes me feel unsure of everything
I touch
It makes me doubt everything you say
Since I know so little of you anyway
One thing I know for sure
Don't want to be your friend
All these feelings with nowhere to go
All these feelings and noone to show
If I told you how I really feel
You'd run away, you never deal
It's so strange
Keep waiting for it to change
I know you don't feel the same way
You probably never will
I know, it's a fuck-up
Just wanted to give you
a heads up
I know,
you're not good with feelings
I wanted to steal you away
Just take something that would be all mine
I know,
I'm only borrowing you for a time
A piece here and there isn't really enough
And that's why this is so tough
I know,
I know you're not supposed to be frank
I'm not supposed to say what I really feel
but I can't keep these feelings
all bottled up inside of me
sooner or later I'll implode
falling down a spiral
falling down without something to hold on to
falling down to something
I don't know how it's gonna end
It scares me
It makes me feel unsure of everything
I touch
It makes me doubt everything you say
Since I know so little of you anyway
One thing I know for sure
Don't want to be your friend
All these feelings with nowhere to go
All these feelings and noone to show
If I told you how I really feel
You'd run away, you never deal
It's so strange
Keep waiting for it to change
I know you don't feel the same way
You probably never will
I know, it's a fuck-up
Just wanted to give you
a heads up
I know,
you're not good with feelings
I wanted to steal you away
Just take something that would be all mine
I know,
I'm only borrowing you for a time
A piece here and there isn't really enough
And that's why this is so tough
I know,
I know you're not supposed to be frank
I'm not supposed to say what I really feel
but I can't keep these feelings
all bottled up inside of me
sooner or later I'll implode
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)