I lördags hade Vänsterpartiet distriktsmöte i Huskvarna för Jönköpings län. Och jag var där...:)
Så jag fick träffa Lars Ohly. Jag hade velat snacka med honom mer, men ville inte störa honom för det var så många som ryckte och slet i honom så jag lät bli. När han höll sitt brandtal för oss Vänsterpartister så blev jag medryckt av hans optimism. Engagemang är sexigt. Förstår inte varför många tycker han är så tråkig, det är snarare tvärtom. Män med grått hår har något speciellt. Våra blickar möttes både en och två gånger och jag fick känslan av att han flörtade med mig. Men det kan vara helt enkelt så att han tyckte det var trevligt med unga människor i partiet.
Dessutom blev jag vald till att jobba med kvinnopolitik på länsnivå. Skojjigt, men det kommer nog bli rätt så jobbigt. Vi får se hur det blir...
tisdag, februari 28, 2006
onsdag, februari 22, 2006
jag måste vara galen
Jag har just spenderat 135 kr på en ros till Fredrik Virtanen. Hoppas att han får den!
tisdag, februari 21, 2006
Tankar kring lärdom
På sistone så jag har funderat kring de här orden jag fick i mitt dagliga astrologibrev.
”Gillar du verkligen honom, eller gillar du honom för att du vill att han ska gilla dig?`”
Kanske har de rätt. Kanske gör jag det. Då känns ju det senaste året bara rent bortkastat om det verkligen är så.. * blir deppig *. Fast det känns bättre att ha något ouppnåligt eftersom då koncentrerar jag mig på det och inget annat. Och gör inte en massa dumma saker som jag bara ångrar sen. För visst ångrar jag en hel del, nu när man ser på det så här i efterhand.. År2003 var ett sådant år exempelvis. Det året hade jag lika gärna kunna gömma mig i sanden och bara försvinna för då gjorde jag bara en massa dumheter. Men jag lärde mig en hel del också. Men ibland undrar jag om det inte bara var lärdomar som jag inte ville ha. Hösten 2004 mår jag illa bara jag tänker på nu. Usch. Tror aldrig jag varit så deppad som jag var då. Jag hade ingen aning om vad jag ville med mitt liv, det kändes som om allt jag gjorde saknade innehåll. Visste inte vart jag var på väg.
Tack vare vissa människor som jag pratade och pratade och pratade med så löste sig det förra året. Jag känner mig lite bättre, för varje dag som går. Men ibland är det något som gör mig ledsen och då halkar jag lite bakåt igen. För att haka framåt igen. Och så vidare…
”Gillar du verkligen honom, eller gillar du honom för att du vill att han ska gilla dig?`”
Kanske har de rätt. Kanske gör jag det. Då känns ju det senaste året bara rent bortkastat om det verkligen är så.. * blir deppig *. Fast det känns bättre att ha något ouppnåligt eftersom då koncentrerar jag mig på det och inget annat. Och gör inte en massa dumma saker som jag bara ångrar sen. För visst ångrar jag en hel del, nu när man ser på det så här i efterhand.. År2003 var ett sådant år exempelvis. Det året hade jag lika gärna kunna gömma mig i sanden och bara försvinna för då gjorde jag bara en massa dumheter. Men jag lärde mig en hel del också. Men ibland undrar jag om det inte bara var lärdomar som jag inte ville ha. Hösten 2004 mår jag illa bara jag tänker på nu. Usch. Tror aldrig jag varit så deppad som jag var då. Jag hade ingen aning om vad jag ville med mitt liv, det kändes som om allt jag gjorde saknade innehåll. Visste inte vart jag var på väg.
Tack vare vissa människor som jag pratade och pratade och pratade med så löste sig det förra året. Jag känner mig lite bättre, för varje dag som går. Men ibland är det något som gör mig ledsen och då halkar jag lite bakåt igen. För att haka framåt igen. Och så vidare…
måndag, februari 06, 2006
Dålig
Usch, vad dålig jag blivit på att skriva här...
men det ska bli ändring på snart. internet hemma!:)
men det ska bli ändring på snart. internet hemma!:)
torsdag, december 29, 2005
Till Claes
Somebody told me:
Boy everything she wants is everything she sees.
I guess I must have loved you
Because I said you were the perfect girl for me.
Baby
and now we're six months older
And everything you want and everything you see
Is out of reach
not good enough.
I don't know what the hell you want from me.
Somebody tell me - won't you tell me -
Why I work so hard for you?
Give you money
work to give you money.
Some people work for a living
some people work for fun
Girl
I just work for you.
They told me marriage was a give and take
Well
you've shown me you can take
you've got some giving to do.
And now you tell me that you're having my baby
I'll tell you that I'm happy if you want me to.
But one step further and my back will break
If my best isn't good enough
then how can it be good enough for two'
I can't work any harder than I do.
Oh
why do I do the tings I do?
I'd tell you if I knew.
My God
I don't even think that I love you !
Won't you tell me?
Boy everything she wants is everything she sees.
I guess I must have loved you
Because I said you were the perfect girl for me.
Baby
and now we're six months older
And everything you want and everything you see
Is out of reach
not good enough.
I don't know what the hell you want from me.
Somebody tell me - won't you tell me -
Why I work so hard for you?
Give you money
work to give you money.
Some people work for a living
some people work for fun
Girl
I just work for you.
They told me marriage was a give and take
Well
you've shown me you can take
you've got some giving to do.
And now you tell me that you're having my baby
I'll tell you that I'm happy if you want me to.
But one step further and my back will break
If my best isn't good enough
then how can it be good enough for two'
I can't work any harder than I do.
Oh
why do I do the tings I do?
I'd tell you if I knew.
My God
I don't even think that I love you !
Won't you tell me?
onsdag, december 28, 2005
2005 Årsresumé
Års resumé… eller vad man nu ska kalla det.
Mitt 25 år. Har det verkligen blivit bättre? Stämmer det att allt blir bättre när man blir äldre? Jag vet inte det. Jag kan dock svara på en sak. Man förstår saker bättre. Man ser sammanhangen och lär sig att tyda signaler. Man slutar spela spel och blir ärligare. I alla fall trodde jag det förra vintern. Förra året gjorde jag en massa misstag jag inte gjorde om i år, tack gode gud för det. Sådan ångest slipper jag gärna. Istället gick jag och väntade på att något skulle hända, något som aldrig hände. Det som hände fanns uppe i mitt huvud istället. Detta var året då jag levde i illusionernas verklighet. Jag ville så gärna att det skulle hända men det gjorde aldrig det. Inte på riktigt i alla fall. Detta var också året då jag tappade tron på mig själv. Det låter riktigt hemskt, men det var så det var. Än en gång lät jag en annan människa spela för stor roll i mitt liv, och än en gång blev jag besviken på den människan. Besviken och sårad. Men vad trodde jag egentligen? Vad inbillade jag mig i mitt svaga sinne? Att personen skulle bry sig om mig bara för att jag blev insläppt en kort sekund? Jag hann bara glimta på dörren, innan den stängdes precis framför mina ögon. Jag låter ledsen. Det är jag.
Kan inte riktigt förklara vad det är som ses framför mina ögon just nu. Är det bara en illusion, en önskan att något ska finnas där som inte gör det? Jag har aldrig önskat något så hett i mitt liv som detta, och naturligtvis ska jag inte få det bara för att jag vill ha det. Jag har försökt med allt, och inget har lyckats. Men jag tänker inte ge upp! Det finns säkert någon infallsvinkel jag inte prövat än.
Detta var också året när jag lärde mig att det inte är fel att vara ensam. Jag blev tvungen att lära om det. Det var inte så illa i alla fall. När man är ensam kan man göra vad man vill utan att bli störd av någon annan…
Det hände inte så mycket 2005. Jag väntar fortfarande på att det bästa ska hända, och hoppas på att 2006 ska ge mig det jag vill ha. Hoppas, hoppas, hoppas!!
Oh, just det ja. Idol gav mig en push framåt. Jag vet vad jag vill göra. Jag vill spela musik på fritiden och ha ett yrke som ger pengar så jag slipper oroa mig för mat för dagen. Om jag blir popstjärna blir jag glad. Men det är inte det som styr mitt liv längre.
Vissa personer vill jag tacka för att de gett mig ett bättre år. Andreas vet jag inte hur jag kan klara mig utan. Han är för bäst! Min terapeut och goda vän som klarar allt verkar det som.
Nisse är en av de människorna jag haft mest kontakt med under detta år. Vi gled ifrån varandra i höst, vilket jag tyckte var synd. Han försöker ge mig råd och vara ett stöd, men han vet hur jag är. Helt enkelt hopplös…:P utan honom hade jag inte klarat mig genom våren. Han fick mig att börja tänka på skolan igen, och att den faktiskt är rolig! Vårt väldigt långa samtal klarade upp en del mysterier för mig och nu känns inte livet som ett spindelnät, snarare en någorlunda rakare linje. PUSS!
Under året har jag varit en extramamma till alla dessa lajvare som kommer på besök, och det har varit riktigt roligt. Jag har försökt att ge råd utan att vara för mycket pekpinne. Hoppas att jag lyckats.
Sommaren vill jag helst glömma. Den var hemsk. Den gick mest ut på att längta till hösten. Varje dag som kröp sig närmre skolstarten blev en överkorsad ruta i kalendern.
Som sagt. Detta var ett år som jag överlevde, men inte mer. Hoppas nästa år blir bättre. Har lovat mig själv att jag ska ta itu med saker som jag inte gjort förut. Jag får helt enkelt inte vara så feg!
Mitt 25 år. Har det verkligen blivit bättre? Stämmer det att allt blir bättre när man blir äldre? Jag vet inte det. Jag kan dock svara på en sak. Man förstår saker bättre. Man ser sammanhangen och lär sig att tyda signaler. Man slutar spela spel och blir ärligare. I alla fall trodde jag det förra vintern. Förra året gjorde jag en massa misstag jag inte gjorde om i år, tack gode gud för det. Sådan ångest slipper jag gärna. Istället gick jag och väntade på att något skulle hända, något som aldrig hände. Det som hände fanns uppe i mitt huvud istället. Detta var året då jag levde i illusionernas verklighet. Jag ville så gärna att det skulle hända men det gjorde aldrig det. Inte på riktigt i alla fall. Detta var också året då jag tappade tron på mig själv. Det låter riktigt hemskt, men det var så det var. Än en gång lät jag en annan människa spela för stor roll i mitt liv, och än en gång blev jag besviken på den människan. Besviken och sårad. Men vad trodde jag egentligen? Vad inbillade jag mig i mitt svaga sinne? Att personen skulle bry sig om mig bara för att jag blev insläppt en kort sekund? Jag hann bara glimta på dörren, innan den stängdes precis framför mina ögon. Jag låter ledsen. Det är jag.
Kan inte riktigt förklara vad det är som ses framför mina ögon just nu. Är det bara en illusion, en önskan att något ska finnas där som inte gör det? Jag har aldrig önskat något så hett i mitt liv som detta, och naturligtvis ska jag inte få det bara för att jag vill ha det. Jag har försökt med allt, och inget har lyckats. Men jag tänker inte ge upp! Det finns säkert någon infallsvinkel jag inte prövat än.
Detta var också året när jag lärde mig att det inte är fel att vara ensam. Jag blev tvungen att lära om det. Det var inte så illa i alla fall. När man är ensam kan man göra vad man vill utan att bli störd av någon annan…
Det hände inte så mycket 2005. Jag väntar fortfarande på att det bästa ska hända, och hoppas på att 2006 ska ge mig det jag vill ha. Hoppas, hoppas, hoppas!!
Oh, just det ja. Idol gav mig en push framåt. Jag vet vad jag vill göra. Jag vill spela musik på fritiden och ha ett yrke som ger pengar så jag slipper oroa mig för mat för dagen. Om jag blir popstjärna blir jag glad. Men det är inte det som styr mitt liv längre.
Vissa personer vill jag tacka för att de gett mig ett bättre år. Andreas vet jag inte hur jag kan klara mig utan. Han är för bäst! Min terapeut och goda vän som klarar allt verkar det som.
Nisse är en av de människorna jag haft mest kontakt med under detta år. Vi gled ifrån varandra i höst, vilket jag tyckte var synd. Han försöker ge mig råd och vara ett stöd, men han vet hur jag är. Helt enkelt hopplös…:P utan honom hade jag inte klarat mig genom våren. Han fick mig att börja tänka på skolan igen, och att den faktiskt är rolig! Vårt väldigt långa samtal klarade upp en del mysterier för mig och nu känns inte livet som ett spindelnät, snarare en någorlunda rakare linje. PUSS!
Under året har jag varit en extramamma till alla dessa lajvare som kommer på besök, och det har varit riktigt roligt. Jag har försökt att ge råd utan att vara för mycket pekpinne. Hoppas att jag lyckats.
Sommaren vill jag helst glömma. Den var hemsk. Den gick mest ut på att längta till hösten. Varje dag som kröp sig närmre skolstarten blev en överkorsad ruta i kalendern.
Som sagt. Detta var ett år som jag överlevde, men inte mer. Hoppas nästa år blir bättre. Har lovat mig själv att jag ska ta itu med saker som jag inte gjort förut. Jag får helt enkelt inte vara så feg!
måndag, december 19, 2005
Dawn
- ”Shh, jag ska inte göra dig illa. Blunda nu och lita på mig”.
- ”Lovar du, sa han”.
- ”Jag lovar..”
I det mörka rummet lyser två tända stearinljus. Från stereon i hörnet hörs det dov musik från högtalarna. I mitten står en stor järnsäng med massor av röda sammetskuddar i. Dawn binder fast mannens händer med scarfen. När hon är klar drar hon en svart mask över mannens ögon. Hon känner hans rädsla, men låtsas inte om den. Dawn börjar tänka på den dagen då de möttes, i skolan för första gången. Han så sofistikerad och kunnig. Hon, en liten jänta som knappt varit borta från hemmet, men med många tricks upp i ärmen som kunde få vem som helst att falla. Det hon inte lärt sig om män, det var inte värt att veta.
Hans blick på henne första gången de möttes. Hon tyckte det var spännande och blev våt nertill bara han tittade på henne. Det sög något fruktansvärt i brösten och hon fick med all makt i världen hindra sig själv från att röra vid honom. I ett halvår spelade han ointresserad av hennes inviter. Han var ju monogam, och gift som han kallade sig. Bah, tänkte hon. Han kommer, förr eller senare. Det har de alla gjort.
Han hette Noa. Noa var runt 40 år och hade varit lärare i många år. Aldrig hade han fallit så hårt för någon som för Dawn. Det snurrade i hans huvud varje gång han såg henne.
Så en dag, blev hon inkallad till hans kontor. Kontoret var inte stort, och det blev fort varmt och svettigt där inne. Dawn kände hur svetten började lacka mellan brösten så fort hon steg in i kontoret. Brösten var det mest som stod ut mest från hennes kropp. De var fantastiska, runda och lagom stora. Hon eggade ofta män genom att suga på bröstvårtorna under akten. Just vid detta tillfället hade hon ingen behå på sig. Vid ett tillfälle råkade Noa snudda vid hennes bröst och kom av sig totalt i det han pratade om. När de senare skulle avsluta samtalet, så kramade hon honom, som en gest av vänskap. Han kände då hennes styva bröstvårtor under tyget och blev galen av åtrå, tryckte upp henne mot väggen och trängde in sin våta tunga i hennes mun. Han fibblade med bältet och försökte få av sig kläderna så fort som möjligt. Hon kände hur det dunkade i skötet och ville att han skulle ta henne. Så äntligen åkte kalsongerna av, och han trängde in i henne, vått och varmt. Dawn skrek när Noa kom i henne, men han la handen över hennes mun, lät henne suga på hans fingrar..
De fortsatte på golvet och Dawn började rida honom, fortare och fortare gick det och med ett mufflat ljud kom han också. Dawn började slicka bort hans sperma och sög på hans kuk upp och ner i stadig takt. När den stod lagom mycket upp vände hon sig om och satte sig på kuken och började rida den. Noa reste på sig lagom för att kunna göra doggiestyle, och började pumpa in och ut i Dawn. Hårdare och hårdare red han Dawn och började smiska henne på baken . Mera, mera, mera viskade hon och blev rödare och rödare på baken. Ju mer han slog, desto våtare blev Dawn. När Noa kommer för andra gången får Dawn orgasm samtidigt. Utmattade sjunker de ner på golvet, svettiga och kladdiga.
Sedan dess är Noa fast. Bara Dawn går lite sensuellt framför honom måste han ha henne. Han lever dubbelliv och börjar känna effekterna, av både psykisk och fysisk trötthet. Men han kan inte låta bli, trots att han vet att det är farligt. Om någon får veta om det förhållande han har med Dawn kommer han bli sparkad och förödmjukad över hela skolan. För att inte tala om hans fru… han kommer aldrig få träffa sina barn igen om hon får veta. Noa har så många gånger försökt att bryta med Dawn, men varje gång hon kommit och bett om nåd har han fallit till föga och tagit tillbaks henne…
- ”Lovar du, sa han”.
- ”Jag lovar..”
I det mörka rummet lyser två tända stearinljus. Från stereon i hörnet hörs det dov musik från högtalarna. I mitten står en stor järnsäng med massor av röda sammetskuddar i. Dawn binder fast mannens händer med scarfen. När hon är klar drar hon en svart mask över mannens ögon. Hon känner hans rädsla, men låtsas inte om den. Dawn börjar tänka på den dagen då de möttes, i skolan för första gången. Han så sofistikerad och kunnig. Hon, en liten jänta som knappt varit borta från hemmet, men med många tricks upp i ärmen som kunde få vem som helst att falla. Det hon inte lärt sig om män, det var inte värt att veta.
Hans blick på henne första gången de möttes. Hon tyckte det var spännande och blev våt nertill bara han tittade på henne. Det sög något fruktansvärt i brösten och hon fick med all makt i världen hindra sig själv från att röra vid honom. I ett halvår spelade han ointresserad av hennes inviter. Han var ju monogam, och gift som han kallade sig. Bah, tänkte hon. Han kommer, förr eller senare. Det har de alla gjort.
Han hette Noa. Noa var runt 40 år och hade varit lärare i många år. Aldrig hade han fallit så hårt för någon som för Dawn. Det snurrade i hans huvud varje gång han såg henne.
Så en dag, blev hon inkallad till hans kontor. Kontoret var inte stort, och det blev fort varmt och svettigt där inne. Dawn kände hur svetten började lacka mellan brösten så fort hon steg in i kontoret. Brösten var det mest som stod ut mest från hennes kropp. De var fantastiska, runda och lagom stora. Hon eggade ofta män genom att suga på bröstvårtorna under akten. Just vid detta tillfället hade hon ingen behå på sig. Vid ett tillfälle råkade Noa snudda vid hennes bröst och kom av sig totalt i det han pratade om. När de senare skulle avsluta samtalet, så kramade hon honom, som en gest av vänskap. Han kände då hennes styva bröstvårtor under tyget och blev galen av åtrå, tryckte upp henne mot väggen och trängde in sin våta tunga i hennes mun. Han fibblade med bältet och försökte få av sig kläderna så fort som möjligt. Hon kände hur det dunkade i skötet och ville att han skulle ta henne. Så äntligen åkte kalsongerna av, och han trängde in i henne, vått och varmt. Dawn skrek när Noa kom i henne, men han la handen över hennes mun, lät henne suga på hans fingrar..
De fortsatte på golvet och Dawn började rida honom, fortare och fortare gick det och med ett mufflat ljud kom han också. Dawn började slicka bort hans sperma och sög på hans kuk upp och ner i stadig takt. När den stod lagom mycket upp vände hon sig om och satte sig på kuken och började rida den. Noa reste på sig lagom för att kunna göra doggiestyle, och började pumpa in och ut i Dawn. Hårdare och hårdare red han Dawn och började smiska henne på baken . Mera, mera, mera viskade hon och blev rödare och rödare på baken. Ju mer han slog, desto våtare blev Dawn. När Noa kommer för andra gången får Dawn orgasm samtidigt. Utmattade sjunker de ner på golvet, svettiga och kladdiga.
Sedan dess är Noa fast. Bara Dawn går lite sensuellt framför honom måste han ha henne. Han lever dubbelliv och börjar känna effekterna, av både psykisk och fysisk trötthet. Men han kan inte låta bli, trots att han vet att det är farligt. Om någon får veta om det förhållande han har med Dawn kommer han bli sparkad och förödmjukad över hela skolan. För att inte tala om hans fru… han kommer aldrig få träffa sina barn igen om hon får veta. Noa har så många gånger försökt att bryta med Dawn, men varje gång hon kommit och bett om nåd har han fallit till föga och tagit tillbaks henne…
18 / 12
18/12
Det har varit en rätt så lugn vecka. Inte så mycket har hänt, i alla fall inte det som jag velat… mycket pengar har det gått åt, och jag har funderat och funderat vad jag ska göra i vår för att kunna spara mer pengar varje månad. Pengar ja…..* suckar *.
Spelade på Elsas i går, det gick inget vidare. Jag ville bara av scenen när jag väl hade kommit upp på den.
Argh. Det kommer ju nya speltillfällen i alla fall, och då ska jag kanske öva lite mer och vara lite mindre stressad, samt sjunga upp mer än vad jag gjorde i går (typ ingenting…).
Vad har hänt mer då? Tja, ingenting som skulle intressera någon annan än mig. Jag har äntligen fått se Nisse i basker. Intressant. Söt var han i den i alla fall. * garv *.
Inte har saker hänt som jag velat skulle hända heller. Suck. Snart får jag ta saken i egna händer. Om jag ändå inte var så blyg och modest…
Denna vecka har jag spelat en hel del FFVII. Och vunnit Advent Children på dvd på Ebay, för ynka priset av en dollar. Får se om jag får den eller inte. Hoppas den kommer så fort som möjligt, vill ju se filmen… i och med att filmen baserar sig på FFVII spelet så känns det som om jag vill se filmen så fort som möjligt. Storyn i FFVII är rätt så förvirrande, kanske skulle filmen bringa lite klarhet i vad ancients och cetra och the promised land egentligen är för något…
Ingemar hade skickat mp3or till mig, kan vara trevligt att höra hur jag lät den 22 november…
Until later.
Ps: Vill hångla med Emilia på nästa lajv!!
Det har varit en rätt så lugn vecka. Inte så mycket har hänt, i alla fall inte det som jag velat… mycket pengar har det gått åt, och jag har funderat och funderat vad jag ska göra i vår för att kunna spara mer pengar varje månad. Pengar ja…..* suckar *.
Spelade på Elsas i går, det gick inget vidare. Jag ville bara av scenen när jag väl hade kommit upp på den.
Argh. Det kommer ju nya speltillfällen i alla fall, och då ska jag kanske öva lite mer och vara lite mindre stressad, samt sjunga upp mer än vad jag gjorde i går (typ ingenting…).
Vad har hänt mer då? Tja, ingenting som skulle intressera någon annan än mig. Jag har äntligen fått se Nisse i basker. Intressant. Söt var han i den i alla fall. * garv *.
Inte har saker hänt som jag velat skulle hända heller. Suck. Snart får jag ta saken i egna händer. Om jag ändå inte var så blyg och modest…
Denna vecka har jag spelat en hel del FFVII. Och vunnit Advent Children på dvd på Ebay, för ynka priset av en dollar. Får se om jag får den eller inte. Hoppas den kommer så fort som möjligt, vill ju se filmen… i och med att filmen baserar sig på FFVII spelet så känns det som om jag vill se filmen så fort som möjligt. Storyn i FFVII är rätt så förvirrande, kanske skulle filmen bringa lite klarhet i vad ancients och cetra och the promised land egentligen är för något…
Ingemar hade skickat mp3or till mig, kan vara trevligt att höra hur jag lät den 22 november…
Until later.
Ps: Vill hångla med Emilia på nästa lajv!!
tisdag, december 13, 2005
onsdag, december 07, 2005
Shit, sherlock!
När jag gick inpå bloggen idag så visade det sig att över 1000 pers hade varit inne och läst bloggen. Där ser man vad en analys av Fredrik Virtanen kan göra... :)
Vad kan man säga mer än "shit sherlock" .. ?! Trodde aldrig att så många skulle gå in och faktiskt läsa vad jag skrivit. Lite skojjigt.
Så, tack tack tack Virtanen för att du la till mig i din blogg !
Hade föreläsning idag om arbetarbyn i El-Medina. Intressant. Som vanligt så squirmade han sig när man skulle prata om sexuella företeelser... Kunde inte göra något annat än garva åt hans enorma blyghet (eller skådespelartalang...).
Efteråt fick han Madonnas Confessions on a dancefloor. Ett litet modest sätt att ge en jul-klapp. Han ville först inte ta emot den, "jag kan väl bränna den" men jag insisterade på att han skulle ta emot den *ler*. Han tittade ner i papprena och sa " jag får väl ge dig något också..." "ja, det får du väl göra" sa jag då...
Inom mig så jublade jag ... tror du kan förstå varför.
Hela COAD känns som en stor kram till honom. Den berör så mycket som vi pratat om.
Until later...
Vad kan man säga mer än "shit sherlock" .. ?! Trodde aldrig att så många skulle gå in och faktiskt läsa vad jag skrivit. Lite skojjigt.
Så, tack tack tack Virtanen för att du la till mig i din blogg !
Hade föreläsning idag om arbetarbyn i El-Medina. Intressant. Som vanligt så squirmade han sig när man skulle prata om sexuella företeelser... Kunde inte göra något annat än garva åt hans enorma blyghet (eller skådespelartalang...).
Efteråt fick han Madonnas Confessions on a dancefloor. Ett litet modest sätt att ge en jul-klapp. Han ville först inte ta emot den, "jag kan väl bränna den" men jag insisterade på att han skulle ta emot den *ler*. Han tittade ner i papprena och sa " jag får väl ge dig något också..." "ja, det får du väl göra" sa jag då...
Inom mig så jublade jag ... tror du kan förstå varför.
Hela COAD känns som en stor kram till honom. Den berör så mycket som vi pratat om.
Until later...
måndag, december 05, 2005
Call your name
Nothing is what it used to be
I’m tired lonely and cold
And want you to be here with me
There was a time
When I could call your name
And you’d come
Just let go of everything
And you’d come
But I sit here
With only a photograph
And my memories
When I call your name
You don’t come anymore
Where did you go
What have you done
Time goes by so slow
Now you are gone
Just come
Just come to me
When I call your name
I whisper, softly
The night makes my window black
I whisper, softly
Your name
Tears stream down my face
I’m tired lonely and cold
And want you to be here with me
There was a time
When I could call your name
And you’d come
Just let go of everything
And you’d come
But I sit here
With only a photograph
And my memories
When I call your name
You don’t come anymore
Where did you go
What have you done
Time goes by so slow
Now you are gone
Just come
Just come to me
When I call your name
I whisper, softly
The night makes my window black
I whisper, softly
Your name
Tears stream down my face
Se mig
Vart tog du vägen
Du försvann
Och jag kan inte hitta dig
Natten omsluter allt
Snart försvinner jag
Om du inte kommer till mig
Jag ser dig på andra sidan vägen
Jag ropar ditt namn
Försöker nå dig
Sträcker ut min hand
Det är bara för dig att ta den
Men du är så långt borta
Du vänder ditt ansikte
Bort från mig
Allt jag ser
Är ditt svarta hår
Som guppar och går
Åt andra hållet
Det är precis
Som om du inte såg mig
Har du någonsin sett mig
Har du någonsin lyssnat på mig
Har du någonsin
Sett mig för den jag är?
Du försvann
Och jag kan inte hitta dig
Natten omsluter allt
Snart försvinner jag
Om du inte kommer till mig
Jag ser dig på andra sidan vägen
Jag ropar ditt namn
Försöker nå dig
Sträcker ut min hand
Det är bara för dig att ta den
Men du är så långt borta
Du vänder ditt ansikte
Bort från mig
Allt jag ser
Är ditt svarta hår
Som guppar och går
Åt andra hållet
Det är precis
Som om du inte såg mig
Har du någonsin sett mig
Har du någonsin lyssnat på mig
Har du någonsin
Sett mig för den jag är?
Släppa dig
Varje gång du sagt förlåt
För de saker du gjort
Varje gång du frågat ”hur är det fatt”?
Har jag ljugit och sagt att det varit okej
Trots att jag inuti mig har varit svart
Önskar att jag kunde släppa dig
Önskar att du inte längre fanns i mitt hjärta
Har försökt att driva ut dig
Men varje gång
Kommer du tillbaks starkare och starkare
Kan inte hålla emot längre
Vill gråta
Du gör mig bara ledsen
Men ändå
Så klarar jag mig inte utan dig
Snart måste du och jag skiljas åt
Vad ska jag göra då?
Hur ska jag orka med
Du gör saker lättare
Du gör saker bättre
Allt mitt hat försvinner
Alla tunga tankar drivs bort
När du ser på mig
Känner jag mig hel
När du pratar med mig
Går alla tvivel bort
Men jag kan inte tävla
Med den som finns i ditt hjärta
Hon har varit din så länge
Vad kan jag erbjuda dig
Som hon inte har
Världen snurrar
Jag blundar
Framför mina ögon
Finns bara du
Men bilden förvandlas
Blir svart
Trots allt du gjort mot mig
Kommer jag tillbaks för mer och mer
Kan inte få nog av att må dåligt
Kan det verka som
Men du finns gömd i mitt hjärta
Borde egentligen bara
Sluta tänka på dig
Och hitta någon annan
Som inte gör så här
Mot mig
Någon som värdesätter mig för den jag är
Inte för den bild jag projicerar ut
Jag försöker glömma
Men varje gång kommer du tillbaks
Starkare
Och starkare
Du förgör mig
Du förstör mig
Fastän du gör mig illa
Vill jag bara ha mer
Och mer
Världen snurrar
Jag blundar
Framför mina ögon
Finns bara du
Men bilden förvandlas
Blir svart
För de saker du gjort
Varje gång du frågat ”hur är det fatt”?
Har jag ljugit och sagt att det varit okej
Trots att jag inuti mig har varit svart
Önskar att jag kunde släppa dig
Önskar att du inte längre fanns i mitt hjärta
Har försökt att driva ut dig
Men varje gång
Kommer du tillbaks starkare och starkare
Kan inte hålla emot längre
Vill gråta
Du gör mig bara ledsen
Men ändå
Så klarar jag mig inte utan dig
Snart måste du och jag skiljas åt
Vad ska jag göra då?
Hur ska jag orka med
Du gör saker lättare
Du gör saker bättre
Allt mitt hat försvinner
Alla tunga tankar drivs bort
När du ser på mig
Känner jag mig hel
När du pratar med mig
Går alla tvivel bort
Men jag kan inte tävla
Med den som finns i ditt hjärta
Hon har varit din så länge
Vad kan jag erbjuda dig
Som hon inte har
Världen snurrar
Jag blundar
Framför mina ögon
Finns bara du
Men bilden förvandlas
Blir svart
Trots allt du gjort mot mig
Kommer jag tillbaks för mer och mer
Kan inte få nog av att må dåligt
Kan det verka som
Men du finns gömd i mitt hjärta
Borde egentligen bara
Sluta tänka på dig
Och hitta någon annan
Som inte gör så här
Mot mig
Någon som värdesätter mig för den jag är
Inte för den bild jag projicerar ut
Jag försöker glömma
Men varje gång kommer du tillbaks
Starkare
Och starkare
Du förgör mig
Du förstör mig
Fastän du gör mig illa
Vill jag bara ha mer
Och mer
Världen snurrar
Jag blundar
Framför mina ögon
Finns bara du
Men bilden förvandlas
Blir svart
På det hårda golvet
På det hårda golvet
I den kalla sängen
Låg du och jag en lördagnatt
Kroppar gneds mot varandra
I en tyst symbios
Ett gemensamt utnyttjande
Ingen eftertanke
Bara lust
Kom närmare, du är så kall
Viskade du
Ju närmare jag kröp
Desto kallare blev du
Ju mer jag gav
Desto tystare blev du
I mörkret såg jag inte dina ögon
Hur de blänkte av förakt
För mig och min kropp
I eftertankens kallsvettiga samvete
Dog min kärlek för dig
Och istället väcktes mitt hat
För din patetiska figur
Åh John John, kom och älska mig
Så skulle det aldrig bli mellan oss
Dagen efter
Sa vi inte ett ljud till varandra
Såg vi inte in i våra ögon
Rörde inte vid varandra
Du tittade någonstans långt borta
Och försökte glömma att jag någonsin varit där
Att jag rört vid din själ
En kort stund
Din blick sänktes
Och jag förstod vad du tänkte
Du hatade mig
Du hatade mig
för det jag fått dig känna
Du hatade mig
för att jag rört vid dig
I den kalla sängen
Låg du och jag en lördagnatt
Kroppar gneds mot varandra
I en tyst symbios
Ett gemensamt utnyttjande
Ingen eftertanke
Bara lust
Kom närmare, du är så kall
Viskade du
Ju närmare jag kröp
Desto kallare blev du
Ju mer jag gav
Desto tystare blev du
I mörkret såg jag inte dina ögon
Hur de blänkte av förakt
För mig och min kropp
I eftertankens kallsvettiga samvete
Dog min kärlek för dig
Och istället väcktes mitt hat
För din patetiska figur
Åh John John, kom och älska mig
Så skulle det aldrig bli mellan oss
Dagen efter
Sa vi inte ett ljud till varandra
Såg vi inte in i våra ögon
Rörde inte vid varandra
Du tittade någonstans långt borta
Och försökte glömma att jag någonsin varit där
Att jag rört vid din själ
En kort stund
Din blick sänktes
Och jag förstod vad du tänkte
Du hatade mig
Du hatade mig
för det jag fått dig känna
Du hatade mig
för att jag rört vid dig
Småkär i Fredrik Virtanen
Jag tror jag är lite småkär i Fredrik Virtanen. Jag läser hans blogg så fort jag kommer åt och skrattar åt hans kommentarer angående vissa kändisrykten som florerar. Han verkar väldigt vettig, och har inte influerats alltför mycket av att ha bott så länge i Stockholm, det där Stockholms syndromet som verkar drabba alla som flyttar dit av någon konstig anledning. Vissa saker han snackar om kan jag bli en smula irriterad över, men hey, våra världsbilder skiljer sig åt. Jag kan inte påstå att jag känner karln direkt, har ju bara pratat med honom över mejlen ett par gånger. Men han är alltid snäll, eller ja, alltid och alltid, det finns en gnutta ironi med också…
I Mediemagasinet frågade sig märkeskonsulten vad Fredrik (fredde, virtanen, virre eller vad han nu kallas) egentligen stod för. Han är inte lika glassig som Ebba, visst. Men han är 100 gånger bättre. För han pratar inte bara om mode, mode eller mode hela tiden. Musik är ändå ett ”way of life” för oss, vi definierar oss på hur vi klär oss genom musiken. Musiken ger ändå upphov till så många känslor. Det som jag blir lite ledsen på är att han hyllar Kent. Kent är inte så bra som alla tror att de är. För mig låter de bara som kopior av originalen, The Cure, Depeche Mode och så vidare… Jag har också försökt förstå varför han tycker Ulf Lundell är genial. Jag kan hålla med om att ”Håll mig… åh ingenting” är en bra låt med uttryck som är universella för alla de som blivit svikna i kärlek. Men mycket när det gäller Ulf Lundell är att han skriver bara en text rakt av utan att redigera den något vidare, inget stadig refräng eller vers utan bara en textmassa. Sånt är trist. Men jag kanske är för konservativ när det gäller musik… J Sen kanske det är lite svårt att relatera till hans texter i och med att jag inte är en ungkarl med dåliga erfarenheter i bagaget.
Men nej, Fredrik är inte lika glassig som Ebba. Tack gode gud för det, säger jag. Hoppas bara att han förstår det med och behåller sin särart som gör honom så populär hos oss som läser hans blogg och krönikor. Med en gnutta ironi och sarkasm kan man komma hur långt som helst. Undrar vad för slags journalist han skulle ha blivit om han hamnat på DN eller Svenskan istället…?
Det som jag är lite nyfiken på vad han egentligen tycker om det som han bevakar. Idol och Schlagerfestivalen exempelvis. Hans föregångare visade ju ganska klart vad han tyckte om det… Tycker han verkligen om att Idol konceptet? Älskar han schlager? Eller vill han spy på det om han måste skriva en artikel till?
Men vad står han för då? Tjaaa. Det är lite vagt. Det känns som om han gärna undviker att skriva om det. Vissa saker lyser igenom dock.
I höstas kom en lång passage om hur skönt det är att bo på landet och att slippa tunnelbanan och stressen. Sen fyra veckor senare, så handlade det om hur skönt det är att bo i Stockholm. Liten motsägelse kan man kanske kalla det. Eller färgning av omgivningen, jag vet inte. Svårt att tolka när man inte känner personen ifråga.
Han verkar vara en person som man kan bli kär i, bara sådär.. * rodnar*. Jag menar, han är ju söt, (fast egentligen hatar jag ordet söt, men jag hittade inget bättre ord), och har allt det där som en man ska ha… och att vara skorpion är alltid ett plus. Han påminner mig om killen i High Fidelity.
Tydligen ska han bli talkshowhost på tv8 nu, och ha shower flera gånger i veckan, och skriva krönikor och dessutom fortsätta skriva på sin blogg. Undrar hur det kommer att gå? Kommer vi snart bara få se honom i rutan och inte i tidningen längre? Hoppas inte, för det kommer inte kännas som samma tidning om han försvinner…
I Mediemagasinet frågade sig märkeskonsulten vad Fredrik (fredde, virtanen, virre eller vad han nu kallas) egentligen stod för. Han är inte lika glassig som Ebba, visst. Men han är 100 gånger bättre. För han pratar inte bara om mode, mode eller mode hela tiden. Musik är ändå ett ”way of life” för oss, vi definierar oss på hur vi klär oss genom musiken. Musiken ger ändå upphov till så många känslor. Det som jag blir lite ledsen på är att han hyllar Kent. Kent är inte så bra som alla tror att de är. För mig låter de bara som kopior av originalen, The Cure, Depeche Mode och så vidare… Jag har också försökt förstå varför han tycker Ulf Lundell är genial. Jag kan hålla med om att ”Håll mig… åh ingenting” är en bra låt med uttryck som är universella för alla de som blivit svikna i kärlek. Men mycket när det gäller Ulf Lundell är att han skriver bara en text rakt av utan att redigera den något vidare, inget stadig refräng eller vers utan bara en textmassa. Sånt är trist. Men jag kanske är för konservativ när det gäller musik… J Sen kanske det är lite svårt att relatera till hans texter i och med att jag inte är en ungkarl med dåliga erfarenheter i bagaget.
Men nej, Fredrik är inte lika glassig som Ebba. Tack gode gud för det, säger jag. Hoppas bara att han förstår det med och behåller sin särart som gör honom så populär hos oss som läser hans blogg och krönikor. Med en gnutta ironi och sarkasm kan man komma hur långt som helst. Undrar vad för slags journalist han skulle ha blivit om han hamnat på DN eller Svenskan istället…?
Det som jag är lite nyfiken på vad han egentligen tycker om det som han bevakar. Idol och Schlagerfestivalen exempelvis. Hans föregångare visade ju ganska klart vad han tyckte om det… Tycker han verkligen om att Idol konceptet? Älskar han schlager? Eller vill han spy på det om han måste skriva en artikel till?
Men vad står han för då? Tjaaa. Det är lite vagt. Det känns som om han gärna undviker att skriva om det. Vissa saker lyser igenom dock.
I höstas kom en lång passage om hur skönt det är att bo på landet och att slippa tunnelbanan och stressen. Sen fyra veckor senare, så handlade det om hur skönt det är att bo i Stockholm. Liten motsägelse kan man kanske kalla det. Eller färgning av omgivningen, jag vet inte. Svårt att tolka när man inte känner personen ifråga.
Han verkar vara en person som man kan bli kär i, bara sådär.. * rodnar*. Jag menar, han är ju söt, (fast egentligen hatar jag ordet söt, men jag hittade inget bättre ord), och har allt det där som en man ska ha… och att vara skorpion är alltid ett plus. Han påminner mig om killen i High Fidelity.
Tydligen ska han bli talkshowhost på tv8 nu, och ha shower flera gånger i veckan, och skriva krönikor och dessutom fortsätta skriva på sin blogg. Undrar hur det kommer att gå? Kommer vi snart bara få se honom i rutan och inte i tidningen längre? Hoppas inte, för det kommer inte kännas som samma tidning om han försvinner…
Lajv eftertankar...
Suck, jobbig sits igen.
Så här var det… lajv igen, som vanligt. Jag spelade Rita i typ två minuter. Sen kom ”Barbie” och räddade mig från döden. Vad hände sen? Tja, jag bytte kläder och karaktär, till min anark brujah som jag tycker om…: )
Efter ett tag kom ”me” med förslaget att vi skulle spela par. Visst tyckte jag, en rolig idé. Inte särskilt hållbar skulle den visa sig. Jag gick och var nervös hela tiden för att vi skulle spela som om vi var ihop, det vill säga göra både det ena och det andra in public. Jag vågade inte riktigt, och ”me” vågade inte heller riktigt, ”me” tänkte bara på vad en viss person skulle säga hela tiden. Jag sa att det var okej, inget att tänka på, men njaa ”me” kunde inte riktigt slappna av från det. Sen verkade ”me” inte särskilt intresserad efter en viss stund. Men så brukar det vara varje lajv, intresset hålls upp en stund sen händer något annat som är mer intressant och då faller det andra…
Hm, vad gör man… då? Tänker jag. Ingenting. Jag satt där och försökte dra med ”me” i flera diskussioner men ”me” satt bara där och hängde och såg ledsen ut. Suck. Så i slutändan spelade vi bara på det i cirka fem minuter. Men det verkar vara standard, att ”me’s ” intresse hålls upp i fem minuter, sen blir något annat mer intressant och då är det som gäller mest. Nej. Jag orkar inte med jobbiga tonåringar som växlar från det ena till det andra. Man känner sig bara utnyttjad, och jag har redan jobbiga sitsar i mitt liv som det är. Men varje gång så byggs de här känslorna av erhm, ja, kåthet och det kan vara lite besvärligt när det sen inte händer något. Men sen när det inte är lajv så brukar jag inte bry mig längre. Då finns det annat som är mer intressant.
Som nu i veckan t.ex. ska jag ha två föreläsningar på en gång och jag har fortfarande inte läst boken färdigt, som jag faktiskt borde ha gjort vid det här laget. Kan man inte imponera på en 17åring kan man åtminstone göra intryck på en 40åring med enorma kunskaper om Egypten…
Så nu får det vara nog med drama i mitt liv (no more drama mary blidge), och jag får sluta bli irriterad på dessa tonåringar. De verkar ju ändå inte förstå ett smack av vad livet går ut på. Om jag vill hitta någon att göra saker med får jag försöka åka till RFSU i Norrköping istället. Där finns det personer som inte är sexuellt förvirrade, utan som verkligen gör något åt saken istället.
För jag har gett mig banne på att jag ska ha sex med en tjej. Sådetså.
Så här var det… lajv igen, som vanligt. Jag spelade Rita i typ två minuter. Sen kom ”Barbie” och räddade mig från döden. Vad hände sen? Tja, jag bytte kläder och karaktär, till min anark brujah som jag tycker om…: )
Efter ett tag kom ”me” med förslaget att vi skulle spela par. Visst tyckte jag, en rolig idé. Inte särskilt hållbar skulle den visa sig. Jag gick och var nervös hela tiden för att vi skulle spela som om vi var ihop, det vill säga göra både det ena och det andra in public. Jag vågade inte riktigt, och ”me” vågade inte heller riktigt, ”me” tänkte bara på vad en viss person skulle säga hela tiden. Jag sa att det var okej, inget att tänka på, men njaa ”me” kunde inte riktigt slappna av från det. Sen verkade ”me” inte särskilt intresserad efter en viss stund. Men så brukar det vara varje lajv, intresset hålls upp en stund sen händer något annat som är mer intressant och då faller det andra…
Hm, vad gör man… då? Tänker jag. Ingenting. Jag satt där och försökte dra med ”me” i flera diskussioner men ”me” satt bara där och hängde och såg ledsen ut. Suck. Så i slutändan spelade vi bara på det i cirka fem minuter. Men det verkar vara standard, att ”me’s ” intresse hålls upp i fem minuter, sen blir något annat mer intressant och då är det som gäller mest. Nej. Jag orkar inte med jobbiga tonåringar som växlar från det ena till det andra. Man känner sig bara utnyttjad, och jag har redan jobbiga sitsar i mitt liv som det är. Men varje gång så byggs de här känslorna av erhm, ja, kåthet och det kan vara lite besvärligt när det sen inte händer något. Men sen när det inte är lajv så brukar jag inte bry mig längre. Då finns det annat som är mer intressant.
Som nu i veckan t.ex. ska jag ha två föreläsningar på en gång och jag har fortfarande inte läst boken färdigt, som jag faktiskt borde ha gjort vid det här laget. Kan man inte imponera på en 17åring kan man åtminstone göra intryck på en 40åring med enorma kunskaper om Egypten…
Så nu får det vara nog med drama i mitt liv (no more drama mary blidge), och jag får sluta bli irriterad på dessa tonåringar. De verkar ju ändå inte förstå ett smack av vad livet går ut på. Om jag vill hitta någon att göra saker med får jag försöka åka till RFSU i Norrköping istället. Där finns det personer som inte är sexuellt förvirrade, utan som verkligen gör något åt saken istället.
För jag har gett mig banne på att jag ska ha sex med en tjej. Sådetså.
lördag, december 03, 2005
Flickvän
Jag har alltså fått en flickvän på lajvet. Lite skojjigt... :) Vi har inte riktigt vågat kyssa varandra än. Men det kommer, det kommer. Var så säker på det.
Nisses bild vart väldigt söt. De där läderbrallorna igen.... *suck*.
C ska bli pappa. Suck. Vet inte vad jag ska säga om det.... kanske att han är dum? Njaaa. det är hans liv... och hans buisness... men ändå...
Längtar tills på måndag.
"du gav mig allt, du gav mig inget...du tog tillbaks allt som du gav...." (Håll mig åh ingenting)
onsdag, november 30, 2005
Egyptologi
Suck svårt att koncentrera mig på lektion.
Nisse, om du läser detta; sluta ha på dig läderbrallor på lektionerna. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig på lektion, jag sitter bara och kollar in dina brallor istället och hur de sitter... :)
Dick Harrison var på teve igår. Jag satt och drägglade hela tiden.... mumma han är såå snygg!
Nisse, om du läser detta; sluta ha på dig läderbrallor på lektionerna. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig på lektion, jag sitter bara och kollar in dina brallor istället och hur de sitter... :)
Dick Harrison var på teve igår. Jag satt och drägglade hela tiden.... mumma han är såå snygg!
Oookay...
Okaay, en snabb rekapitulering av den senaste tidens händelser. Jag lajvade i helgen, det var rätt så intressant med en ny karaktär att tuffa upp sig med. Katie, en lesbisk brujah anark… ohh ja, jag gillar udda karaktärer * ler *. Jag ville spela setit men det fick jag inte … * snyft snyft*
Som vanligt så tog jag inte tillräckligt med initiativ och kände mig ensam, både som karaktär och privatperson. Men jag fick åtminstone prata med folk lite längre den här gången… och jag var med på hela lajvet för en gångs skull. Yayya mig!! Tack Claes för att du skjutsade oss, du är alldeles underbar ! J
Hmm nåja, jag börjar ana vissa plotter under ytan… och visst blev personen inte så avskräckt som jag trodde? * garv *. Ah well. Det är alltid kul att ha en karaktär som gillar att slå på folk. Hoppas att jag får slåss ännu mer tills nästa lajv.
På söndagen hände absolut ingenting, jag slappade lite mer än lovligt kanske. Men det var bara så skönt att inte göra något överhuvudtaget förutom att titta på teve och läsa böcker, och gå ut med Smilla förstås. Jag badade extra länge och lät bara vattnet soaka mig, så skönt att äntligen kunna slappna av och ta det lugnt efter en stressig helg.
I går så hade vi en bra föreläsning som vanligt, även om jag kanske inte alltid lyssnade aktivt så fick jag i alla fall grunderna. Och som vanligt fick jag ett omnämnande… så konstigt att man kan haja till när någon säger ens namn.. och om jag får säga det själv, så var jag riktigt snygg.. !! J
Jag måste verkligen uppdatera mitt foto på helgon, det är ju asgammalt numera, ser inte alls ut sån där längre med min nya hårfärg… jepp, svart som synden.
Nisse hade på sig hemskt snygga läderbrallor idag, inte riktigt samma modell som Claes, men nästan… ohh gillar när killar har på sig sådana… men nog märks det att Nisse har mer rumpa än Claes… * garv *. Kanske har något med åldern och vikten att göra. Men tänk om jag kunde ha sådana och komma undan med det… men nej, inte med min gigantiska bottom.
Det som är lite jobbigt i det hela är att vi ibland kan bli lika utseendemässigt om vi en dag råkar bestämma oss för att ha på oss samma typ av kläder (svart t-shirt, svarta byxor) och nu när jag har färgat håret svart så lär det inte bli bättre… * pinsamt pinsamt *. ’
I helgen blir det Motala metal festival för hela slanten. Supa supa supa fest fest lär det alltså bli då. Yayyyyy!!!!!! Ser fram emot det, faktiskt. Även om jag måste gå upp tidigt på lördagen för att hinna in till Motala innan tolv.
Jag är nöjd med dagen, den slutade inte dåligt i alla fall. Vad mer kan man begära än ett inspelat Buffy avsnitt, E.R, lite chips och en varm soffa. * myser *.
I morgon är det inte Kommissionen! Det lär jag faktiskt sakna. Tyckte väldigt mycket om den serien, till skillnad från alla recensenter och tidningsfolk. Den gick väl över deras huvud kan jag tänka, politik och snack snack snack på hög universitetsnivå.
Förresten, på tal om teve så mös jag i söndags när Gilmore Girls var på teve. Åhh äntligen, äntligen hittade Luke och Lorelai tillbaks till varandra! Tänk om man kunde ha en kille som var sådan, som bara gick upp till ens trapp, öppna dörren och hångla upp en där utan ett ord…
Jag har haft många sådana drömmar om killar jag tyckt om men det har aldrig hänt i verkligheten… killar är väl för fega för att ta initiativ antar jag.
Som vanligt så tog jag inte tillräckligt med initiativ och kände mig ensam, både som karaktär och privatperson. Men jag fick åtminstone prata med folk lite längre den här gången… och jag var med på hela lajvet för en gångs skull. Yayya mig!! Tack Claes för att du skjutsade oss, du är alldeles underbar ! J
Hmm nåja, jag börjar ana vissa plotter under ytan… och visst blev personen inte så avskräckt som jag trodde? * garv *. Ah well. Det är alltid kul att ha en karaktär som gillar att slå på folk. Hoppas att jag får slåss ännu mer tills nästa lajv.
På söndagen hände absolut ingenting, jag slappade lite mer än lovligt kanske. Men det var bara så skönt att inte göra något överhuvudtaget förutom att titta på teve och läsa böcker, och gå ut med Smilla förstås. Jag badade extra länge och lät bara vattnet soaka mig, så skönt att äntligen kunna slappna av och ta det lugnt efter en stressig helg.
I går så hade vi en bra föreläsning som vanligt, även om jag kanske inte alltid lyssnade aktivt så fick jag i alla fall grunderna. Och som vanligt fick jag ett omnämnande… så konstigt att man kan haja till när någon säger ens namn.. och om jag får säga det själv, så var jag riktigt snygg.. !! J
Jag måste verkligen uppdatera mitt foto på helgon, det är ju asgammalt numera, ser inte alls ut sån där längre med min nya hårfärg… jepp, svart som synden.
Nisse hade på sig hemskt snygga läderbrallor idag, inte riktigt samma modell som Claes, men nästan… ohh gillar när killar har på sig sådana… men nog märks det att Nisse har mer rumpa än Claes… * garv *. Kanske har något med åldern och vikten att göra. Men tänk om jag kunde ha sådana och komma undan med det… men nej, inte med min gigantiska bottom.
Det som är lite jobbigt i det hela är att vi ibland kan bli lika utseendemässigt om vi en dag råkar bestämma oss för att ha på oss samma typ av kläder (svart t-shirt, svarta byxor) och nu när jag har färgat håret svart så lär det inte bli bättre… * pinsamt pinsamt *. ’
I helgen blir det Motala metal festival för hela slanten. Supa supa supa fest fest lär det alltså bli då. Yayyyyy!!!!!! Ser fram emot det, faktiskt. Även om jag måste gå upp tidigt på lördagen för att hinna in till Motala innan tolv.
Jag är nöjd med dagen, den slutade inte dåligt i alla fall. Vad mer kan man begära än ett inspelat Buffy avsnitt, E.R, lite chips och en varm soffa. * myser *.
I morgon är det inte Kommissionen! Det lär jag faktiskt sakna. Tyckte väldigt mycket om den serien, till skillnad från alla recensenter och tidningsfolk. Den gick väl över deras huvud kan jag tänka, politik och snack snack snack på hög universitetsnivå.
Förresten, på tal om teve så mös jag i söndags när Gilmore Girls var på teve. Åhh äntligen, äntligen hittade Luke och Lorelai tillbaks till varandra! Tänk om man kunde ha en kille som var sådan, som bara gick upp till ens trapp, öppna dörren och hångla upp en där utan ett ord…
Jag har haft många sådana drömmar om killar jag tyckt om men det har aldrig hänt i verkligheten… killar är väl för fega för att ta initiativ antar jag.
Recension av Confessions...
Here we go again, ännu ett hypat Madonna album. Nu måste Madonna gå up till bevis att hon är världens bästa popsångerska, med tanke på semi floppen “American Life”. Hon trampar både här och där i discohistorien. Hon vill få oss att shaka loss rumpan till varje låt på skivan, men enligt min mening så är det här ingen dansskiva. Det här är en fortsättning av Ray Of Light, där hon började fundera kring sitt liv. I American Life började pekpinnarna bli en del av hennes artisteri och då gick hon för långt i sin quest att frälsa världen och fansen började vända sig emot hennes eviga tjatande om kaballah. De ville inte se henne predika, de ville se henne dansa och ha kul! Nu försöker hon ge dem vad de vill ha.
Hela skivan surrar kring temat eftertanke och sorgsenhet. Hung Up är den enda “rena” danslåten på skivan. Get Togheter påminner mycket om en långsam trancelåt, och har de klassiska vändningarna som en hederlig gammal trancelåt ska ha. Det enda negativa med Get Togheter är att den borde vara snabbare, vi får se vad en remixare kan göra med låten. Soundet känns också en smula daterat, men låten är bra, så det bryr man egentligen inte så mycket om.
Sorry börjar med att Madonna citerar vad förlåt betyder på olika språk. Också en låt med en enkel baslinje och trumkomp. Inget negativt med låten, snarare känns greppet med att säga förlåt i olika språk ett ganska nytt grepp, dock väldigt ”Madonnaiskt”.
Future Lovers har en del beskrivit som en ripp-off av Donna Summers I feel love. Jag vet inte om jag håller med dem. Dock känns texten ”forget administrations loans and bills” väldigt främmande denna låten. Hade Madonna slut på inspiration när hon skrev låten? Jag får också vibbar av Kylie Minogue när jag hör denna låten.
I love New York, har en väldigt simpel text ”I don’t like citites but I like New York, other places makes me feel like a dork”, nästan imbecill. Skrev hon den med ironi, eller menar hon verkligen det hon sjunger? Man anar en viss antagonism mot nuvarande presidenten…
Let it will be är den låten som känns mest anonym på skivan. Jag får ingen relation till den.
Forbidden Love - Man skulle kunna tro att låten är en kopia av Forbidden Love från Bedtime Stories, men så är det inte alls. Den här låten ska spelas i ett mörkt rum med tända ljus. Ljudbilden scvooshar och sveper mellan högtalarna och smeker dina öron.
Jump handlar om hur viktig familjen är. Madonna går tillbaks till sin ”talande musik” som gjorde henne till något unikt i början på 90talet.
How High – robotljuden i början av låten är ascoola! Man får framtidsvibb av låten. Madonnas eftertanke om sin karriär, och om de valen hon gjort var bra eller dåliga.
Isaac är en mina favoritlåtar på skivan. Den börjar med en chant som får mina armhår att resa sig, och byggs upp långsamt. En låt till eftertanke. Den är extremt flummig, men det är bara positivt. Alla som tycker om chants och låtar som Ashanti och Cyberraga kommer älska den här låten.
Push har en väldigt bra text. Är Madonnas dedikation till Guy skulle jag tro. Också en extremt flummig låt.
En bild som också genomsyrar skivan är Gamla Testamentet. I den sista låten finns referenser till Bibeln i nästan varje textlinje.
Like it or not , tyck om mig, eller inte, jag bryr mig inte ändå är budskapet. Du kan mobba mig hur mycket du vill, jag kommer ändå resa mig ur askan och fortsätta. Ett slag i ansiktet och en uppmaning; ta ingen skit från någon! En typisk avslutningslåt i Madonnas stil så som de har varit de senaste tre skivorna, det vill säga stråkar och ett bra budskap.
Hela skivan surrar kring temat eftertanke och sorgsenhet. Hung Up är den enda “rena” danslåten på skivan. Get Togheter påminner mycket om en långsam trancelåt, och har de klassiska vändningarna som en hederlig gammal trancelåt ska ha. Det enda negativa med Get Togheter är att den borde vara snabbare, vi får se vad en remixare kan göra med låten. Soundet känns också en smula daterat, men låten är bra, så det bryr man egentligen inte så mycket om.
Sorry börjar med att Madonna citerar vad förlåt betyder på olika språk. Också en låt med en enkel baslinje och trumkomp. Inget negativt med låten, snarare känns greppet med att säga förlåt i olika språk ett ganska nytt grepp, dock väldigt ”Madonnaiskt”.
Future Lovers har en del beskrivit som en ripp-off av Donna Summers I feel love. Jag vet inte om jag håller med dem. Dock känns texten ”forget administrations loans and bills” väldigt främmande denna låten. Hade Madonna slut på inspiration när hon skrev låten? Jag får också vibbar av Kylie Minogue när jag hör denna låten.
I love New York, har en väldigt simpel text ”I don’t like citites but I like New York, other places makes me feel like a dork”, nästan imbecill. Skrev hon den med ironi, eller menar hon verkligen det hon sjunger? Man anar en viss antagonism mot nuvarande presidenten…
Let it will be är den låten som känns mest anonym på skivan. Jag får ingen relation till den.
Forbidden Love - Man skulle kunna tro att låten är en kopia av Forbidden Love från Bedtime Stories, men så är det inte alls. Den här låten ska spelas i ett mörkt rum med tända ljus. Ljudbilden scvooshar och sveper mellan högtalarna och smeker dina öron.
Jump handlar om hur viktig familjen är. Madonna går tillbaks till sin ”talande musik” som gjorde henne till något unikt i början på 90talet.
How High – robotljuden i början av låten är ascoola! Man får framtidsvibb av låten. Madonnas eftertanke om sin karriär, och om de valen hon gjort var bra eller dåliga.
Isaac är en mina favoritlåtar på skivan. Den börjar med en chant som får mina armhår att resa sig, och byggs upp långsamt. En låt till eftertanke. Den är extremt flummig, men det är bara positivt. Alla som tycker om chants och låtar som Ashanti och Cyberraga kommer älska den här låten.
Push har en väldigt bra text. Är Madonnas dedikation till Guy skulle jag tro. Också en extremt flummig låt.
En bild som också genomsyrar skivan är Gamla Testamentet. I den sista låten finns referenser till Bibeln i nästan varje textlinje.
Like it or not , tyck om mig, eller inte, jag bryr mig inte ändå är budskapet. Du kan mobba mig hur mycket du vill, jag kommer ändå resa mig ur askan och fortsätta. Ett slag i ansiktet och en uppmaning; ta ingen skit från någon! En typisk avslutningslåt i Madonnas stil så som de har varit de senaste tre skivorna, det vill säga stråkar och ett bra budskap.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)