Setlista på Joyfesten.

Spellista

Värsta Schlagern

Show me heaven

Tusen o en natt

Something evil Psy’ Aviah

Secret Land Space Pitcher

Not a sinner nor a saint – Alcazaar

Dag efter dag – chips

Peacock – Katy Perry

Picadilly circus

Temple of love

Born this way

Ole Ole

Okey Okey

Maria Magdalena

Manboy

Alla flickor

In tha club

Det gör ont

Ge mig en spanjor

Cara Mia

Fångad av en stormvind

Mickey

Jag ljuger så bra

Hold it against me

Whip my hair

Teenage crime

S&M

Baksmälla

Fuck you

Holding out for a hero

My heart is refusing me

Swingfly

Popular

I’m in love

Shirleys Angels

Believe

It’s raining men

YMCA

Girls just wanna have fun

The second you sleep

Lady gaga born this way

Dancing on my own

Från och med du

Jag kommer

Only girl

We speak no americano

Living in America

Lovekiller

Mikrofonkåt

Jenny Silver

Never let it go

Friends lyssna till ditt hjärta

Eloise

Gubben i lådan

Slag under bältet

Like a g6

On the floor

Bad romance

Vad du än trodde så trodde du fel

The worrying kind

Dansa i neon

This is my life

Nostalgi över den ungdom som flytt....

2001 flyttade jag till Tranås och började på universitetet i Linköping. Eftersom jag pendlade varje dag så hade jag inte ork att lära känna folk i Tranås. Det fanns heller ingen mening med det, eftersom alla mina vänner bodde på olika ställen i Östergötland. Genom bekanta blev jag medlem i Dark Saga, som senare blev Mjölby By Night, ett vampirelajv.

2003 försökte jag komma i kontakt med lajvare i Tranås. Jag tyckte det skulle vara en bra idé om vi startade upp ett lajv i Tranås, - mest för att få mer ställen att lajva på. Jag fick napp av ett gäng rollspelare som hade dåvarande rollspelsföreningen TIRF, som hängde i Hitz Fm's / Rövsvetts gamla lokaler. Hösten 2003 började vi lajva - vi kallade oss Tranås By Night; i dåvarande Sobel (nuvarande Kraftverket) och jag tror aldrig jag upplevde några problem när vi var där. Visst, lokalerna var inte de bästa, men vi tyckte att det var bättre ju mer slitna de var eftersom det skapade mer stämning. Åren gick och lokalerna genomgick en renovering (från början var off-rummet i fikasalen, där man satt på ett hopplock av diverse möbler), med målning och finputsning, och vi fick en ansvarig som hjälpte oss med diverse saker. Linda Antikainen var superb på allt, och alltid väldigt trevlig mot oss. Men vad hjälpte det.

2005 hotade kommunstyrelsen med att dra in bidraget till Sobel. Vi var på plats och demonstrerade när beslutet skulle tas i fullmäktige. Vi var många ungdomar som kände oss maktlösa. Det var där och då som jag bestämde mig för att bli politiskt aktiv på riktigt, för nu måste det hända saker tänkte jag. Vi gick därifrån, möra efter en lång budgetdebatt, besvikna och desillusionerade.

Några veckor senare startades Ungdomsrådet. Jag var med på uppstartsmötet som finns filmat på Studiefrämjandets Leader Sommenbygdens film om ungdomar i Köbyt området. Jag som då var 25, var väldigt besviken på hur ungdomar behandlades i Tranås. På väg till universitetet under denna tid råkade jag i bråk med en studiekamrat som tyckte Sobel var "ett häng för narkomaner och där ungdomar kunde komma i kontakt med alkohol av olika sort". När jag frågade hen om personen någonsin varit där och sett verksamheten med egna ögon så svarade personen nej. "Men man har ju hört hur det är där"... Jag blev precis mållös och skällde ut hen efter noter. Jag hörde mig för om de personer jag lajvade med hade upplevt samma sak i skolan. Ja sa de flesta, det är många som inte går dit på grund av att det är bara "en viss typ" av människor som går dit.

Under mina år på Sobel fick jag uppleva både lajv, teaterpjäser, dans och konserter av olika slag. Det var aldrig välbesökt, men det var en viss skara som alltid återkom. Jag upplevde alltid att personalen var frustrerad för att det inte fanns pengar till den typ av verksamhet de ville bedriva. Det verkade vara ett tröstlöst uppdrag att bedriva ungdomsverksamhet med väldigt lite pengar att göra något för. Men de gjorde så gott det kunde.
2007 slutade Tranås By Night. De flesta lajvarna hade slutat gymnasiet och det hade varit svårt att rekrytera nya. Därför bestämde vi gemensamt att lägga ner. Sen 2007 har mina besök på Sobel varit väldigt få. Men varje gång jag kommit dit har jag alltid blivit väl omhändertagen.

2009 så blev Kraftverket ett alternativ för oss i Tranås Musikfestival att ha möten på. Men vi kom snabbt fram till att det inte fungerade då det var stängt när vi behövde ha möten.
Däremot var huvudansvarige alltid en stor hjälp i diverse frågor.

Mina upplevelser av Kraftverket har bara varit positiva. Men. Det spelar ingen roll hur goda mina erfarenheter har varit av Kraftverket. Nu vill vissa politiker i Tranås Kommun att vi återigen ska prova om det går att ha en ungdomsgård där. Enligt min mening så är det en väldigt dålig idé. Det finns många argument emot. Jag tycker det är bra att Studiefrämjandet har sina lokaler och sin verksamhet där. Det måste finnas fler platser som ungdomar kan vara på, och göra olika saker.
Jag ser också att det är bra om kommunen utvecklar en egen verksamhet som skiljer sig lite grann - för att kunna attrahera de ungdomar som inte har en naturlig föreningsverksamhet att gå till - i Tranås är det många som exempelvis utövar någon sport eller går på kyrkornas ungdomsverksamhet).
Dessutom har man prövat att ha verksamhet i Kraftverket, och det har inte fungerat av olika anledningar. Jag är väldigt förvånad över att vissa politiker envisas med att försöka placera ungdomarna ändå i Kraftverket. Det har jobbats med detta i över tio år och dessa politiker borde väl vid det här laget vara mycket väl medvetna om att det inte har fungerat.
Jag förstår inte heller varför ledande politiker i Tranås är så okunniga i detta ärende. Borde det inte vara så att om man sitter på en ledande position i Tranås så ska man väl känna till alla verksamheter, eller åtminstone få en regelbunden uppdatering av förvaltningscheferna?

Man pratar så mycket om att det är olämpligt att ungdomsgården hamnar på Stationshuset. Javisst, det är inte ett optimalt läge. Men det viktiga är att man kommer igång med verksamheten. Risken är att man väntar för länge på den perfekta lokalen som aldrig kommer dyka upp. Det finns också röster som höjs för att man ska ha en ungdomsgård i skolan. Men betänk de som blir mobbade. Hur roligt är det för dem att hänga på samma ställe som man blir mobbad på? Eller kommer Ängarydselever gå till Junkaremålsskolan? Jag tror knappast det.

Jag förstår heller inte varför man hela tiden ska envisas med att diskutera lokalen. Det står i utredningen att man behöver en lokal i storleken 300 kvadratmeter för att tillgodose alla verksamheter som man vill driva på ungdomsgården. Vart i Tranås finns en lokal på 300 kvadratmeter med någorlunda billig hyra som går att göra om? Det viktiga är att verksamheten kommer igång så det äntligen blir något av ungdomsgården som man så gärna velat ha.

Jag ser starten i stationshuset som något väldigt positivt, och hoppas på att många kommer dit och ser hur det kommer bli med egna ögon istället för att lyssna på rykten som inte är sanna.

Policy för Facebook, att blogga politiskt?

Läser med fasa på hur man skapar policies för Facebook på arbetsplatser runt om i Sverige. Jag måste säga att jag förstår inte denna rädsla. När det gäller saker man säger på Facebook finns det alldeles utmärkta filter där man kan välja vem som får ta del av vad man säger och vad man postar. Jag förstår att man som folkvald ska välja sina ord på guldvåg och att många inte alltid uppfattar om man uttalar sig privat eller politiskt. Jag har valt att ha min Facebook som privatperson, inte som politiker - det är kanske bäst att klargöra detta på en gång.

Ibland skriver jag om politik på min blogg. Men då är det mina egna högst privata funderingar, inte i min roll som politiker utan mer en fundering kring rollen som politiker. Märk skillnaden!
Jag bloggar för att jag får funderingar, känslor och för inspirationens skull, inte för att roa andra.
Bloggklimatet i Sverige idag är hårt, och då är det bra att hålla fast vid det som gör att jag får inspiration att skriva bra texter.
Bloggen har tidigare fått utstå en hel del kritik, och det kan jag förstå. Men poängen är inte att smeka andra på ryggen, utan poängen är att få ur mig saker som jag känner att jag måste skriva om. Att det kan vara kontroversiellt; det måste jag säga, den tanken har aldrig slagit mig.
Men det är som Marcus Birro säger: så fort man skriver om sina egna tillkortakommanden, så börjar folk hata och förakta på en gång. Man får inte blotta sin själv i dagens samhälle.
Fast detta är en annan diskussion som jag inte tänker utveckla här.

Med detta hoppas jag att jag på en gång klargjort mitt syfte med att blogga och finnas på Facebook.

Dag 20 – Den här månaden

April månad var något i hästväg, i alla fall om jag tittar på min kalender. Möte på möte på möte på möte och dessutom då stress för att hitta jobb att söka. Det löste sig i alla fall med sommarjobb i slutet på månaden och det var så skööönt att äntligen få det clearat, ekonomiskt är det en stor hjälp och dessutom skapar det lite mer stabilitet i vardagen.

Annars ägnades månaden åt politiska förmöten och RFSL aktivism / dokumentation. Nu är äntligen vissa dokument klara så nu kan vi sätta in dem i en pärm och fokusera på det fortsätta arbetet att förbättra. Nu hoppas jag på mindre klagomål och mer jobblust! :)
April var också en månad där vissa personliga saker hände som fick mig att ändra riktning och sluta leka och ta saker mer på allvar. Alex, min ständiga klippa är superb på råd och har fått mig att inse vissa saker som jag kanske borde tänkt på tidigare. Han är bäst helt enkelt! *smicker smicker*.

Jag går mest och väntar nu, väntar på att det ska bli helg och att jag ska få åka till Norrköping och gå på Norrköping Prides många härliga föreläsningar och deras stora "efterfest".

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Idag var en nonchalant dag.

jeansleggings
svart tröja från gina tricot
mjukisstrumpor
trosor+bh
fleecetröja

Dag 13 – Den här veckan

Den här veckan har inte börjat än. Jag berättar mer om den på söndag....

Dag 12 – I min handväska

I min handväska finns det mycket saker. Vänder jag ut och in på den hittar jag :

smink, plånbok, hårattiraljer, mobil och diverse andra små papper man kan ha nytta av.

Dag 11 – Mina syskon

Mina syskon.. Tyvärr får jag inte träffa dem så ofta som jag skulle vilja. Jag vet inte så mycket om deras liv och vad de tycker om..

Mitt år 2010, del 2

Årets konsert
The Ark i Linköping. Fantastisk, dock lite klyschig konsert.

Årets Dag:
Åh det måste vara Prideparaden i Stockholm.


Årets Mest Underskattade:
Lykke Li tror jag.

Årets Mest Överskattade:
IDOL! alla gånger. Jag avskyr Jay och hans fejkade whiskeyröst.


Årets Mat:
Pizza

Årets Upptäckt:
Blues

Årets Fuck You:
Vissa inom kommunpolitiken blev anmälda för förtal.

Årets Tar Det Här Aldrig Slut:
Det ändlösa kriget mellan S och M

Årets Nära Huden:
klamydiabrevet.blogspot.com

Årets Blogg:
Isobel Hadley Kamptz

Årets Rysning:
Valnatten


Årets jubel:
Min första jobbintervju

Årets You Tube:
Kollade extremt lite på youtube.

Årets Teve:
True Blood,säsong tre på eztv.it och säsong två på SVT

Årets Förhoppning Inför 2011:
Bra uppmärksamhet i samband med politiken, fler uppdrag, komma på ekonomisk översida och så vidare.

Årets teveserie:
True Blood, no questions asked!

Årets bästa låt: Howl, Florence and the Machine

Årets bästa film: Eclipse!!

Årets debatt: jakten på sjuka debatten samt även vi-vägrar-låta homosexuella ge blod debatten.

Årets modegrej: trista fula 80tals kläder

Årets färg: Svart, svart och lite lite rött

Årets fest: Bögjävlarnas Traditionella Underklädesfest!

Årets hångel: Tjonke! :P

Årets kram: Anders! <3

Mitt år 2010, del 2

Mitt år 2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Blev informatörsansvarig för RFSL Linköping

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Näe, jag gjorde inga heller.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Min kusin blev mamma.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, ingen.

5. Vilka länder besökte du?
Inga andra,stannade kvar i trista Sverige.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Ordnad ekonomi, jobb och mera föreningsuppdrag! :)

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Inga särskilda men Prideveckan var underbar.

8. Vad var din största framgång 2009?
Inga särskilda stora, men många små.

9. Största misstaget?
Misstaget var att jag tog tag i saker försent.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, har inte varit sjuk alls under hösten - ganska trevligt.

11. Bästa köpet?
Bästa köpet måste varit alla Morganville Vampires böcker.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, och böcker.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla härliga människor under Prideveckan.

16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Howl med Florence & the Machines
Waka Waka med Shakira

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag var mycket gladare 2010 än 2009.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Planerat bättre över mitt liv.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat; jag jobbade alldeles för mycket.

20. Hur tillbringade du julen?
Jag var hemma med den kära pojken och firade inte julen alls.

22. Blev du kär i år?
Nej, jag är kär i den jag älskar.

23. Hur många one night stands?
Räknas det som one-night-stand om man har ett fast förhållande? :)

24. Favoritprogram på TV?
True Blood säsong tre. Heelt underbart!

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Näe, jag lyckades faktiskt undvika att hata människor i år.

26. Bästa boken du läste i år?
Hade inte tid att läsa så mycket böcker men om jag måste välja någon så var det nog Blue Bloods bok 1.

27. Största musikaliska upptäckten?
Musiken har nog legat ganska lågt i år.

28. Något du önskade dig och fick?
Japp, ett presentkort på Gina Tricot och sista boken i Twilightserien.

29. Något du önskade dig men inte fick?
Nja, det jag har önskat mig mest har jag inte fått än.

30. Årets bästa film?
Eclipse!!!!

31. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Firade hemma med gubben och dottern, och blev lite bitter över att så få kom ihåg att jag fyllde år.

32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nej, mitt år var fyllt med underbara händelser.

33. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Slafsigt casual / truckflata.

34. Vad fick dig att må bra?
Allt pushande som vissa människor gjort. De har pushat mig till att prestera mer än vad jag borde orkat.

35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Hmm... Robert Pattinson tror jag... :P

36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Jakten på sjuka människor, vargslakten, sveket i Afghanistanfrågan, FRA (som alltid)

37. Vem saknade du?
Omar! Återigen Omar....:(

38. De bästa nya människorna du träffade?
Oh, det måste vara Emil, Stich och Victor. Lovely people!

39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Gör saker i tid.


40. Citera en sångtext som summerar ditt år:

If you could only see the beast you've made of me
I held it in but now it seems you've set it running free
Screaming in the dark, I howl when we're apart
Drag my teeth across your chest to tast your beating heart

Florence and the machine - Howl

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Åhh jag hatar sånt här. Men okej då.

Blåa jeansleggins
En grön polo - liknande lång tröja
Blekfärgade trosor
Lila BH
Lila strumpor
Glasögon

Dag 09 – Min tro

Jag brukade ha en tro på gud. Ett högre väsen. Men tron försvann i mina tidiga tonår när allt var emot mig. Uppvuxen i gudfruktiga Vetlanda, där man sjöng guds lov varje morgon när jag gick på lågstadiet fanns det inget att göra än att tro på Gud.

Jag försökte verkligen tro på Gud. Jag bad till honom (ja, för mig vad det en "honom") och jag bad till honom varje dag att ta mig bort från helveteshålan där jag mådde ytterst dåligt. Jag bad till honom att min far skulle älska mig, att jag skulle få vänner, riktiga vänner och att livet inte skulle kännas så jävligt som det gjorde ibland.

I fyran började jag på MIssionskyrkans Scout Kår. Mest för att ha något att göra på fritiden och för att träffa andra utanför skolan. Det var bön och gudstjänster i det fria och det enda med det andra. På sätt och vis var det bra, för det skapade en gemenskap. Men samtidigt...
det var inte hemma för mig. Så i sexan gick jag över till Svenska Kyrkans ungdom. Där kunde jag känna mig riktigt hemma. För där behandlade man Gud på ett annat sätt och det blev ett naturligt inslag i aktiviteterna. Vi var med i svenska kyrkans gudstjänster, framförde pjäser, sjöng på Lucia och hade roligt tillsammans, fast på ett avslappnat sätt och det fanns inget tvång i att delta om man inte ville.
Men någonstans på vägen förlorade jag min tro. Jag slutade be och mådde bara dåligt. På gymnasiet vände jag mig mot buddhismen och ville bli buddhistisk nunna.
Jag har alltid varit en sökare. Men Gud och jag har ett komplicerat förhållande. Som jag har till alla män. Jag kan inte riktigt förlika mig med att hans "bok" innehåller en massa motsägelser. Och jag vill tro att vi är födda för att älska varandra och vörda jorden, inte predika för andra att vår tro är den som är bäst.

Därför är jag inte längre troende utan agnostiker. Jag vill säga att det finns något därute som vakar över oss, men vad det är, det vet jag inte. Aliens, en högre mening, en gudom - vem vet? Jag har inga svar bara frågor.

08 - Ett ögonblick.

07 min bästa vän

Min bästa vän. Jag har haft många vänner genom livet men ingen jag egentligen velat kalla min bästa vän. Vi har alltid vuxit ifrån varandra efter ett tag.
Jag har alltid haft önskebilder i huvudet om hur bästa vänner ska vara, och ingen av mina nära vänner har kunnat uppfylla det jag velat ha. En av mina gamla vänner uttryckte det lite bittert att jag citat "använder vänner till det jag vill ha dem till, sen drar jag min väg till nya äventyr".
Jag tror att det har mycket mognad att göra, och att i olika delar av livet har man olika behov.

Min första vän, vi kan kalla henne M, träffade jag under mellanstadiet. Vi umgicks jämt. Så mycket att jag till slut blev rädd för att säga nej till henne. Jag fick egentligen aldrig något stöd från henne. Men vi pratade mycket om allt mellan himmel och jord. Mest killar då förstås. Men det som var mest konstigt var att jag fick aldrig mat hemma hos henne. Min mamma bjöd alltid, oavsett vilken dag det var eller vad vi gjorde så bjöd hon aldrig på mat.
Hon hade en skitsnygg äldre bror som ofta hade med sig killar hem men som jag aldrig vågade säga flaska till. Till slut orkade jag inte umgås med henne längre utan drog mig undan. Hon fattade aldrig varför, jag hade ett sånt stort behov av att vara ensam bara, få läsa mina böcker och leva i min fantasivärld. Jag blev också sur på henne för att hon snodde killen jag var kär i. Sen slutade jag bara larva mig inför henne och slutade umgås med henne.
På högstadiet slutade jag inbilla mig att jag kunde få nära vänner, jag försökte inte ens utan bara umgicks med mig själv och mina böcker i tre års tid.
Det var en sommar som jag försökte vara vän med en tjej som var tre år yngre än jag själv och det gick bara inte. Däremot träffade jag S som gick i min parallellklass och vi umgicks ganska bra tills jag fick barn. Sen gick det inte längre, hon flyttade och vi tappade kontakten med varandra.
Hon var också den typiskt gnälliga typen och till slut tröttnar man på att ge tröstande ord och bara säger vad man egentligen tycker. Då la hon på luren och vi har inte pratat sen dess. Jag har inte ens velat ta upp kontakten. Herregud vad jag avskyr gnälliga människor!

Som ni kanske märker så funkar jag inte så bra ihop med tjejer. Det blir alltid någon form av rivalitet eller någon form av "uppvisning" mot varandra. Jag orkar inte med sånt. När jag var 19 förstod jag med ens att det där med tjejkompisar och jag, det är inte min grej helt enkelt. Så jag la av med att försöka vara vän med tjejer och började umgås med bara killar. Och det har jag hållit mig till sen dess. Det är egentligen det bästa, eftersom det aldrig är någon rivalitet eller snack, det är raka rör och det gillar jag. Om killen inte gillar det jag har på mig säger han det. Om han inte gillar vad jag gör säger han det.

Jag kan umgås med tjejer. De är inte onda eller dumma på något sätt. Men oftast då blir det tjejer som är lite manhaftiga och som är mer raka rör än omkringsnack.

Det vore hur mysigt som helst att ha en bra väninna men faktumet är att jag nog inte vill ha det, inte egentligen. Jag är för hemlig av mig och kan inte dela med mig av sådana saker man ska göra till sina bästa vänner. Jag berättar inte något för någon eller jo, jag gör det till vissa, men de är ytterst få och de vet mycket väl om vilka de är, hoppas jag i alla fall.

Poängen med bästa vänner är väl att man berättar allt för dem, och om man inte kan göra det, vad är det då för poäng med att ha en bästa vän?

06 min dag

min dag den tjugoförsta december

Min dag var ingen vanlig dag, min dag var min dag. Min dag handlade om kommunstyrelsen och hur Anders och jag fick chansen att prata flera gånger först vid fikat om snön, julen, mat, vindkraft och annat. Sen vid lunchen om snön, tranås och massa andra saker.

Varje gång gnällde han om parlamentet och hur tråkigt det var att tranås nämndes femtielva gånger där.

Sen berättade han om en grej han byggt till rådjuren.

Sen pratade vi om hundar. Och hunddagis.

Sen pratade vi om en massa annat. Och varje gång lyssnade han, var trevlig och uppmärksam.

Sen åt vi paella

Sen gnällde jag på Tranås direkt

Sen fick vi fika, med kaffe och tårta

Sen fick vi varsin chokladask och jag gav Anders en kram, alla andra skakade hand. Alla skrattade när jag sa att jag skulle krama honom.

Sen pratade jag och Anders K om dagen.

Sen gick jag hem

Sen ringde en massa personer

Sen tog jag Smilla

Sen pratade jag med Hannah och Emil över Facebook.

Sen fick jag ett positivt besked

Sen ringde David och Tage.

Sen satt jag vid datorn en stund.

Sen gladde jag mig åt shoppingrundan dagen därpå.

Sen kände jag en varm glädje spridas i magen.

och sen vart jag nervös borde sovit, men istället stannade uppe alldeles försent som vanligt.

God natt!

Prata om det, mina tankar och känslor

Tack för kampanjen prata om det. Ni har fått mig att tänka på alla de gånger jag tolererat övergrepp och hur det känts efteråt, som en sur känsla i magen jag inte riktigt kunnat släppa.

Jag är fjorton, precis på gränsen till femton. Jag är tillsammans med min första pojkvän. Jag är upp över öronen kär i min pojkvän och nu ska vi ha sex. Det känns inte riktigt okej. I bakgrunden går Mr Music skivan på och jag blir mer och mer medveten om omgivningarna. Miljön är varken uppphetsande eller romantisk. Vi hånglar. Efter fem tio minuter av hånglande är han redo. Jag är inte redo, och situationen känns helt absurd. Men jag tänker, jag gör det, jag får äntligen göra det!
Jag tar av mig byxorna och underkläderna men behåller tröjan på. I mörkret hör jag hur pojkvännen sätter på sig kondomen och hur den liksom snärtar till av det spända materialet. Nu ska han in i mig och han försöker och försöker. Det gör ont, och jag spänner mig för att det gör så ont - då försöker han ännu mer. Jag håller nästan på att börja gråta för att det gör så ont. Till slut kommer han in och pumpar lite långsamt fram och tillbaka tills han kommer. Efteråt när vi klär på oss frågar han: kom du, och jag ljuger och säger att oh, ja det gjorde jag.
Jag går in på toaletten för att tvätta av mig och då märker jag att baksidan av mina jeans känns blöta. Vi sätter oss ner för att titta på teve en stund, något meningslöst debattprogram och jag känner att jag inte alls hänger med i diskussionen, jag är helt någon annanstans.
Sen säger jag: nej, jag måste dra hem nu, mamma kommer hem snart. När jag går hem känns det ömt och konstigt mellan benen.

Det första jag gör när jag kommer hem är att ta reda på varför mina jeans känns blöta. Hela baksidan är röd av blod och jag slänger dem i tvätten utan att ens reflektera över hur jag ska förklara det för mamma. Stereon går på och jag tittar ner mellan benen. Mellan låren har ett litet blått märke börjat bildas och jag brister ut i gråt.

Jag blöder i tre dagar efter vi haft sex.
-------------------------------------------------------------

Det är några år senare och jag har precis haft sex med världens underbaraste kille känns det som. Men han får inte ta på mig mellan benen, han får inte röra vid mina bröst. Jag reflekterar inte över varför, utan bara att det känns konstigt och att det är delar som bara är mina som ingen får röra vid. Sent på natten börjar han trots mina protester sticka in fingrarna i mig, försöker övertyga mig om att det är skönt och att han lovar att jag kommer vänja mig. Jag låter honom göra det, tänker att han har säkert rätt, han vet ju mer om sex än vad jag gör. Lite tid passerar och det blir inte mer skönt, det gör bara ont. Nu stoppar han in fingret i analen på mig och jag låter honom göra det, jag har ju redan låtit honom göra allt annat med mig. Men det gör ont, det gör väldigt ont och jag säger nej jag vill inte. Men han tjatar och till slut har vi analsex mot min vilja och efter det vill han ha mer sex men jag säger nej och vänder mig om och somnar.

Länge har jag tänkt på dessa händelser, haft en dålig magkänsla men ändå inte känt att det varit något övergrepp - jag var ju med på allt trots allt. Kärlek har lagt en dimridå över de känslorna jag egentligen borde haft.

Dag 05 – Vad är kärlek?

När det gäller kärlek har jag alltid haft lätt för att vara efterklok. Vid de sena timmarna har det alltid känts som om jag gjort många dumma saker. Men det har vi väl alla gjort, någon gång misstänker jag.

Nåväl. Min idé om kärlek är väl att kompromissa, ge och ta. Ingen bestämmer över den andra, utan vi bestämmer tillsammans.

Låt mig bara poängtera att det här är mina tankar över hur jag anser kärlek bör fungera. Om den sen gör så i verkligheten eller inte är inte själva poängen utan det här är hur jag önskar det kunde vara.

En generalisering vore att tänka att sexlivet alltid är perfekt och att man aldrig har tankar om andra i ett förhållande. Det är en stor lögn som bygger på heteronormen, ja normen egentligen överhuvudtaget.
Jag tror att ett förhållande är mer hälsosamt om man faktiskt vågar erkänna att man vill ha sex med andra eller att man kan bli attraherad av andra. Det är bara ärlighet som gör att förhållandet håller i längden. Om man inte är ärlig med sina känslor eller tankar inför den man älskar, hur ska den andra personen veta vad man vill? Skitsamma att man sårar personen, det är väl bättra att vädra ut känslorna för att må bättre? Och naturligtvis ska det gälla partnern också. Inte bara du själv.
Och vad gäller sex och sova med andra människor. Det får man göra en överenskommelse om.
Men nu fokuserar jag bara på sex. Och sex är väl inte allt, eller? Nej. Inte direkt. Skulle säga att sex är en ganska liten del av förhållandet. Men många fokuserar på det direkt och säger "om det är dåligt så kommer jag inte funka och då är det bättre vi gör slut". Ehhh näe.

Min bästa vän är min älskade och den personen kommer alltid, med undantag för barn, först för mig. Min bästa vän delar jag allt med och är den personen som känner mig utan och innan. Inför min partner kan jag vara precis som jag är, inga speglar, inga masker. Vi är vänner och vi behöver inte nödvändigtvis umgås jämt. Jag uppmuntrar min partner att göra annat, att umgås med folk, att göra det som gör min partner lycklig.
Jag vill inte stänga in någon i en låda och säga: nu är vi tillsammans och nu ska vi göra allt tillsammans och du får aldrig gå någonstans utan mig. Så funkar inte kärlek för mig. Vill någon stänga in mig i en låda och vara svartsjuk, ja då kan vi inte vara tillsammans för då kommer jag med en gång känna mig instängd. Jag behöver frihet och kräver frihet för att må bra.

Kärlek är också att kunna sitta tysta i varsitt hörn hela kvällen och inte känna ett tvång av att ständigt behöva kommunicera med varandra. Att sakna någon när denne varit borta en hel dag, att känna längtan. Att hitta de små guldkornen i vardagen, romantik i småsaker, som att göra saker tillsammans. Tvätta, som ibland kan vara ganska trist, kan bli hur roligt som helst om man gör det tillsammans.

Jag valde att beskriva en form av kärlek. Men kärlek kommer sagt i många olika skepnader....

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Usch vilken tråkig rubrik.

Men okej då, det här åt jag idag.


Frukost: Gröt med mjölk, kanel och socker
Lunch: Några överblivna korvar i kylskåpet
Middag: Spaghetti och köttfärssås
Choklad, tiramisu och lite cola då förstås.

Dag 03 – Mina föräldrar

Mina föräldrar.. vad kan man säga om dem?

Den förälder jag står absolut närmast är min mor. Men. Jag hade stor integritet när jag växte upp och delade inte gärna saker med henne utan höll mycket inuti mig, min hemliga låda växte sig rätt stor med åren. Så träffade jag en kompis som berättade nästan allt för sin mamma. Då började jag göra samma sak och vi fick ett helt annat förhållande. Mamma är ju alltid mamma och jag märker med åren att jag blir mer och mer som henne. Det är både positivt och negativt. Min mamma; är inte dömande på något vis utan accepterar det mesta, och kan prata med allt och alla. Livet för henne hade blivit så mycket bättre om vi redan när jag var liten flyttat till en större stad. Eftersom det bara var vi två blev jag lämnad ensam mycket som liten men jag tror det gjorde att jag lärde mig trivas med mitt eget sällskap. Mamma levde ensam när det var hon och jag men när jag började gymnasiet började hon dejta igen.

Min far... ja, han kan man säga mycket om. Vi har ett jobbigt förflutet ihop. Jag har ofta känt mig nedprioriterad utav honom. Som om jag alltid fått komma i andra hand på något vis. Han valde att resa med jobbet och utvecklas själv istället för att ta på sig papparollen till 100 % . Det är inget jag tycker illa om för att han gjorde, men nog hade jag önskat att han funnits där när jag velat. Hur ska man som barn kunna uttrycka det, vad man vill? Det är inte lätt och jag accepterade, nej, jag tolererade det för att jag inte hade något val. Min pappa var sin egen person och ingen jag kunde säga till: nej jag vill inte att du gör det, jag vill att du stannar hos mig.
Det var många nätter jag inte kunde sova som jag grät mig till sömns för att jag kände att något fattades i mitt liv. Jag hade många manliga personer i mitt liv som barn, men pappa är ju ändå pappa och ingen annan kan ersätta honom.
Eftersom han försvann och missade hela min pubertet så kunde vi aldrig prata om känslor, och kärlek. Han kunde aldrig visa mig hur män är och vad de gör. Det har nog lett till en del "daddy issues" som jag idag har svårt att ta itu med vad gäller förväntningar på förhållanden och hur man ska agera mot män i vissa situationer.
Det har nog också lett till att jag har en ständig saknad inom mig, ett hål som inte kan fyllas hur mycket jag än försöker och hur jag alltid vill ha äldre mäns uppmärksamhet och godkännande.
För även om han funnits där ibland så har han svårt att uttrycka hur han känner och tycker - många gånger har jag undrat om han ens tycker om mig eller om det bara var jobbigt att jag fanns.

Man pratar om att man ska förlåta. Jag vet inte hur många gånger jag förlåtit honom för att han inte hört av sig när han skulle, inte kommit när sagt att han ska, inte betalat hälften av mina födelsedagspresenter när han lovat att han ska. Jag vågade aldrig ställa några krav på honom för om jag började lita på honom så visste jag att jag skulle få äta upp det ganska snart igen.
Jag vet inte hur många gånger jag blivit besviken för att jag haussat upp mig själv när han kom på besök och det bara blivit pannkaka. Jag vet inte ens om han känner mig, känner mig på riktigt. Ibland har jag känt sån bitterhet.

Men trots all bitterhet och saknad över saker som aldrig blev sagda eller gjorda är han ändå min far. Alla människor har sina goda och dåliga sidor. Och visst, jag borde lämna barndomen bakom mig och acceptera, att det var så den blev och att den inte går att ändra nu.
Jag försöker ändå. Jag griper halmstrån. Men det måste finnas två personer som jobbar mot ett gemensamt mål, inte en person som desperat försöker få uppmärksamhet och som törstar bara efter ett litet godkännande, en nick, och en kärleksfull blick eller kram.