Tack för kampanjen prata om det. Ni har fått mig att tänka på alla de gånger jag tolererat övergrepp och hur det känts efteråt, som en sur känsla i magen jag inte riktigt kunnat släppa.
Jag är fjorton, precis på gränsen till femton. Jag är tillsammans med min första pojkvän. Jag är upp över öronen kär i min pojkvän och nu ska vi ha sex. Det känns inte riktigt okej. I bakgrunden går Mr Music skivan på och jag blir mer och mer medveten om omgivningarna. Miljön är varken uppphetsande eller romantisk. Vi hånglar. Efter fem tio minuter av hånglande är han redo. Jag är inte redo, och situationen känns helt absurd. Men jag tänker, jag gör det, jag får äntligen göra det!
Jag tar av mig byxorna och underkläderna men behåller tröjan på. I mörkret hör jag hur pojkvännen sätter på sig kondomen och hur den liksom snärtar till av det spända materialet. Nu ska han in i mig och han försöker och försöker. Det gör ont, och jag spänner mig för att det gör så ont - då försöker han ännu mer. Jag håller nästan på att börja gråta för att det gör så ont. Till slut kommer han in och pumpar lite långsamt fram och tillbaka tills han kommer. Efteråt när vi klär på oss frågar han: kom du, och jag ljuger och säger att oh, ja det gjorde jag.
Jag går in på toaletten för att tvätta av mig och då märker jag att baksidan av mina jeans känns blöta. Vi sätter oss ner för att titta på teve en stund, något meningslöst debattprogram och jag känner att jag inte alls hänger med i diskussionen, jag är helt någon annanstans.
Sen säger jag: nej, jag måste dra hem nu, mamma kommer hem snart. När jag går hem känns det ömt och konstigt mellan benen.
Det första jag gör när jag kommer hem är att ta reda på varför mina jeans känns blöta. Hela baksidan är röd av blod och jag slänger dem i tvätten utan att ens reflektera över hur jag ska förklara det för mamma. Stereon går på och jag tittar ner mellan benen. Mellan låren har ett litet blått märke börjat bildas och jag brister ut i gråt.
Jag blöder i tre dagar efter vi haft sex.
-------------------------------------------------------------
Det är några år senare och jag har precis haft sex med världens underbaraste kille känns det som. Men han får inte ta på mig mellan benen, han får inte röra vid mina bröst. Jag reflekterar inte över varför, utan bara att det känns konstigt och att det är delar som bara är mina som ingen får röra vid. Sent på natten börjar han trots mina protester sticka in fingrarna i mig, försöker övertyga mig om att det är skönt och att han lovar att jag kommer vänja mig. Jag låter honom göra det, tänker att han har säkert rätt, han vet ju mer om sex än vad jag gör. Lite tid passerar och det blir inte mer skönt, det gör bara ont. Nu stoppar han in fingret i analen på mig och jag låter honom göra det, jag har ju redan låtit honom göra allt annat med mig. Men det gör ont, det gör väldigt ont och jag säger nej jag vill inte. Men han tjatar och till slut har vi analsex mot min vilja och efter det vill han ha mer sex men jag säger nej och vänder mig om och somnar.
Länge har jag tänkt på dessa händelser, haft en dålig magkänsla men ändå inte känt att det varit något övergrepp - jag var ju med på allt trots allt. Kärlek har lagt en dimridå över de känslorna jag egentligen borde haft.
4 kommentarer:
Tack för att du delade med dig! Jag tänker att det inte alltid är så lätt att veta vad man ska göra när det inte känns helt rätt. I en massa andra situationer som inte är sexuella går vi ju med på saker som vi inte vill alla gånger, eller hur? Det är så himla svårt att veta var man ska dra gränsen. Och väldigt jobbigt när man efteråt kommer på att man låtit någon annan gå för långt.
Man får väl tänka att det är såhär man lär känna sig själv. Lära sig att ta hand om sig själv och lära sig säga nej. Steg för steg. Och inte vara så hård mot sig själv under tiden.
Lycka till!
Sofia
Det du berättar handlar om våldtäkt. Du sa nej, och han fortsätter, inte måttligt heller. Vad är det för svin?
Helt ärligt talat. Jag tycker faktiskt inte att det handlar om någon våldtäkt.
Visst du säger nej, men "han säljer" vad han ska göra igen, insisterar lite om du så vill, och du ger ditt OK genom att som du själv säger, låta han.
Seriöst, hur ska den stackars killen du är med veta hur du mår om du inte säger något, vi kan seriöst inte tolka vartenda liten subtil ambivalent signal ni sänder när allt blod försvinner ifrån skallen.
Vill du inte knulla, men du befinner dig i en situation där sex på något sätt är en "norm", vanligt förekommande etc. Då ligger faktiskt en del ansvar på tjejen (eller killen) att aktivt uttrycka ett tydligt nej.
Killen ifråga gör närmanden och vad han tror är OK, ni har ju nyligen haft sex och ligger tillsammans i en säng, då är det inte våldtäkt!
Anonym 4.34 - vad är det som är så "subtilt" och obegripligt med att säga NEJ? Ska det till en spark mot kulorna för att ett NEJ ska accepteras?
Skicka en kommentar