När det gäller kärlek har jag alltid haft lätt för att vara efterklok. Vid de sena timmarna har det alltid känts som om jag gjort många dumma saker. Men det har vi väl alla gjort, någon gång misstänker jag.
Nåväl. Min idé om kärlek är väl att kompromissa, ge och ta. Ingen bestämmer över den andra, utan vi bestämmer tillsammans.
Låt mig bara poängtera att det här är mina tankar över hur jag anser kärlek bör fungera. Om den sen gör så i verkligheten eller inte är inte själva poängen utan det här är hur jag önskar det kunde vara.
En generalisering vore att tänka att sexlivet alltid är perfekt och att man aldrig har tankar om andra i ett förhållande. Det är en stor lögn som bygger på heteronormen, ja normen egentligen överhuvudtaget.
Jag tror att ett förhållande är mer hälsosamt om man faktiskt vågar erkänna att man vill ha sex med andra eller att man kan bli attraherad av andra. Det är bara ärlighet som gör att förhållandet håller i längden. Om man inte är ärlig med sina känslor eller tankar inför den man älskar, hur ska den andra personen veta vad man vill? Skitsamma att man sårar personen, det är väl bättra att vädra ut känslorna för att må bättre? Och naturligtvis ska det gälla partnern också. Inte bara du själv.
Och vad gäller sex och sova med andra människor. Det får man göra en överenskommelse om.
Men nu fokuserar jag bara på sex. Och sex är väl inte allt, eller? Nej. Inte direkt. Skulle säga att sex är en ganska liten del av förhållandet. Men många fokuserar på det direkt och säger "om det är dåligt så kommer jag inte funka och då är det bättre vi gör slut". Ehhh näe.
Min bästa vän är min älskade och den personen kommer alltid, med undantag för barn, först för mig. Min bästa vän delar jag allt med och är den personen som känner mig utan och innan. Inför min partner kan jag vara precis som jag är, inga speglar, inga masker. Vi är vänner och vi behöver inte nödvändigtvis umgås jämt. Jag uppmuntrar min partner att göra annat, att umgås med folk, att göra det som gör min partner lycklig.
Jag vill inte stänga in någon i en låda och säga: nu är vi tillsammans och nu ska vi göra allt tillsammans och du får aldrig gå någonstans utan mig. Så funkar inte kärlek för mig. Vill någon stänga in mig i en låda och vara svartsjuk, ja då kan vi inte vara tillsammans för då kommer jag med en gång känna mig instängd. Jag behöver frihet och kräver frihet för att må bra.
Kärlek är också att kunna sitta tysta i varsitt hörn hela kvällen och inte känna ett tvång av att ständigt behöva kommunicera med varandra. Att sakna någon när denne varit borta en hel dag, att känna längtan. Att hitta de små guldkornen i vardagen, romantik i småsaker, som att göra saker tillsammans. Tvätta, som ibland kan vara ganska trist, kan bli hur roligt som helst om man gör det tillsammans.
Jag valde att beskriva en form av kärlek. Men kärlek kommer sagt i många olika skepnader....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar