Idag var jag ute och gick en lång promenad. Det var jätteskönt. Stannade vid ängen och la mig ner i gräset och lyssnade på min favoritmusik. Var varken ledsen eller glad. Bara fundersam. Samtidigt som det var skönt att vara där själv, önskade jag att någon var med mig. Att jag kunde dela allt det här fina med någon.
Det blev inte så mycket läst av Människa och Gud som jag hade tänkt, men istället fick jag sinnesstillnad,och en känsla av lugn. Kan vara bra att använda sig av... ;)
Senare på kvällen fick jag äntligen tag på Pimse. Vi ska träffas på söndag och jobba med sommarlajvet. Undrar om det blir av. Det känns inte lika viktigt som allt det andra jag håller på med nu. Skolan är prio ett, politiken prio två och sommarlajvet prio tre. Sommaren kryper närmre och närmre med stormsteg och jag har panik över alla räkningar jag måste betala och all tid jag inte har till att göra alla de sakerna jag vill göra.
Jag har blivit erbjuden att delta i ett än så länge rätt så hemligt projekt. Det verkar jättespännande, och jag ser fram emot när vi börjar jobba med det på riktigt. Det lär gå åt rätt mycket tid åt det i sommar.
Tankarna gnager på Claes just nu. Jag oroar mig för honom. Vet inte varför. Kanske för att han verkade så kall när han pratade om sitt barn. Kanske det var för att han hela tiden vill verka så oberörd, och hård. När jag vet,vet, att han egentligen inte är det.
Måndag är ödesdagen. Dagen med sort D. Den finns ständigt i mina tankar och stör min koncentrationsförmåga. Jag är både i upprorstillstånd och lugn över den dan. Sista dan.
Lämnar er med Royksopps ord.
It was me on that road
But you couldn`t see me
I don't know what more to ask for
I was given just one wish
What have I and what I ache for
Roads are getting nearer
We cover distance but not together
There is no room where I can go and
You`ve got secrets too
onsdag, juni 07, 2006
tisdag, juni 06, 2006
Dags att börja om på nytt?
Bara en liten fundering innan jag går till sängen och läser Människa och Gud för fulla muggar...
När saker o ting är oklara besöker jag en tarotsida för att få rätsida på livet. Man ställer en viss fråga man vill ha svar på, och sen får man tre kort gratis. Det funkar alltid bra när jag är förvirrad. Men den här gången... *rynkar pannan*. Väldigt förvånande. Hur vet korten exakt vad jag känner? Handlar det bara om psykologi alltihop, eller kan de verkligen se sanningen?
Korten pekade ut både jobbiga situationer och roliga saker. Saker jag måste ta itu med. Jag ska inte avslöja vad korten sa, för då förlorar de sin verkan, men kan nämna några få saker som "arketypisk kärlekstriangel", göra det man älskar....
Jag förstår dock inte, ska jag verkligen säga det jag tycker? Det jag VERKLIGEN tycker? Jag har ju massor att förlora på det. Dessutom känns det som om det redan är ute i det öppna. Vad finns kvar att dölja? Jag har i princip skrivit det på näsan på... eh, ja. Det där är för mig att veta, och för dig att ta reda på....
Fokuseringen ligger just nu på nästa vecka. På måndag. Om jag verkligen klarar av det, vill säga. Om jag inte fegar ut i sista minuten, som jag alltid gör. Eller om jag blir distraherad. Nej, den här gången ska jag inte bli det. Jag ska klara av det! Måste bara veta vad jag ska göra. Och hur jag ska göra det.
Men det där kortet. Det har inte dykt upp på.... fyra år. Då måste det betyda något, eller hur? Kan inte bara vara slumpen.
Won't runaway this time.
Won't try to hide.
Won't look back.
Will stay focused and have a clear path to go on.
När saker o ting är oklara besöker jag en tarotsida för att få rätsida på livet. Man ställer en viss fråga man vill ha svar på, och sen får man tre kort gratis. Det funkar alltid bra när jag är förvirrad. Men den här gången... *rynkar pannan*. Väldigt förvånande. Hur vet korten exakt vad jag känner? Handlar det bara om psykologi alltihop, eller kan de verkligen se sanningen?
Korten pekade ut både jobbiga situationer och roliga saker. Saker jag måste ta itu med. Jag ska inte avslöja vad korten sa, för då förlorar de sin verkan, men kan nämna några få saker som "arketypisk kärlekstriangel", göra det man älskar....
Jag förstår dock inte, ska jag verkligen säga det jag tycker? Det jag VERKLIGEN tycker? Jag har ju massor att förlora på det. Dessutom känns det som om det redan är ute i det öppna. Vad finns kvar att dölja? Jag har i princip skrivit det på näsan på... eh, ja. Det där är för mig att veta, och för dig att ta reda på....
Fokuseringen ligger just nu på nästa vecka. På måndag. Om jag verkligen klarar av det, vill säga. Om jag inte fegar ut i sista minuten, som jag alltid gör. Eller om jag blir distraherad. Nej, den här gången ska jag inte bli det. Jag ska klara av det! Måste bara veta vad jag ska göra. Och hur jag ska göra det.
Men det där kortet. Det har inte dykt upp på.... fyra år. Då måste det betyda något, eller hur? Kan inte bara vara slumpen.
Won't runaway this time.
Won't try to hide.
Won't look back.
Will stay focused and have a clear path to go on.
söndag, juni 04, 2006
Turen Motala - LinCon - Tranås
Claes hämtade mig vid tretiden. Vi åkte direkt till Lincon. I bilen satt Jonte och Amo. Amo har jag träffat ett par gånger men aldrig riktigt pratat med. Amo skulle försöka ge väganvisningar till Claes, men lyckades inget vidare.. :) "Du är nog blond under allt det där svarta håret", säger Jonte med ett flin. Amo svarar med ett "asch"! och vi släpper av henne i Ryd. Parkerar vid universitetet och går in mot området. Jag går runt där lite lätt och känner mig hemma. Claes och Jonte klagar över att det är stort och för en gång skull känner jag att jag kan ha något för mig själv som ingen annan i den bekantskapen skulle få för sig att göra.
Vi går in, tittar och jag ler igenkännande. Många nördar. Många söta (sic!) killar. För den gemene mannen/kvinnan skulle det här verka som gymnasiet all over again med 99% naturvetare / samhällare. *ler*. Men den enda skillnaden här är att man inte går runt med en miniräknare,eller en översättningsbok, utan snarare tärningar i alla dess former. De få tjejer som finns där klär sig antingen överextravagant med korsett o allt eller i billiga jeans och en ful enkel bamse tshirt färgat med någon för länge sen urtvättad färg i håret. Också glasögon förstås. Icke att förglömma! :)
Så letar du efter ögongodis kan du glömma Lincon. Men för mig var det rena rama paradiset. Så många söta killar på samma plats! :)
Vi går igenom de få shoppar som finns, Claes och Jonte häpnas över hur mycket nya grejer de hittar och börjar genast ringa runt till polare medan de drägglar över de nya utgåvorna av EON kampanjer. *skratt*. När vi är klara med shoppingen går vi runt och kollar på när folk spelar olika rollspel. Mest sånt som inte kräver tystnad, alltså Warhammer, WOW, tvspel och annat. Jag ser gång på gång hur Claes gnyr över det faktum att han inte kan sova över där och börjar le för mig själv.
Vi stannar till vid en workshop där de gör smycken av ringbrynjeringar. Killen, som har "DreamDesign" snackar massor om ringbrynjor med Claes och Claes ler lyckligt hela tiden. Jonte verkar mest ointresserad, men är snäll och lyssnar. Jag ber killen göra ett smycke till mig. Vi har ju råkats på förut säger jag och ler. helgon, lajvlily heter jag där säger jag och han aha, men jag kände inte igen dig för du har ju annan hårfärg nu! :)
Så snackar vi livligt en stund och han säger, okej jag gör smycket, men det tar en stund så ni kan väl gå runt lite till. Men vi bestämmer oss för att ta en matpaus och köper den världsberömda LinCon burgaren. *mmmm*.
Sen köper jag smycket och vi drar hemåt Motala. Det är tänkt att vi ska festa där.
jag blir hembjuden till Katja, men jag är inte så intresserad av att snacka med henne, vill mest gosa med hunden bebis (en pitbull som heter bebis??!!).
Så åker vi taxibuss ner till stan och jag och Claes blir bjudna på inträdet till Bryggeriet av en av Claes gamla kompisar. Ett hårdrockscoverband spelar och de är väl okej.... vi sitter där en stund men bestämmer oss för att gå upp till ett annat ställe där de har karaokekväll. Efter halva kvällen har gått bestämmer jag mig för att sjunga like a virgin med Claes. Men Claes vill inte sjunga...:) hehe. Men det skulle han inte göra heller, utan en liten show blev det istället. Erhmm. *ler*. Nästan stripshow. (om jag hade vågat alltså). Claes hängde på så gott han kunde. Har aldrig känts så befriande att uppträda utan press på sig att låta bra, utan bara köra. Så här skulle det vara att sjunga jämt, tänker jag efteråt.
Han satt på en stol på mitten av scenen och agerade objekt som jag sjöng till. Skiitskoj. Fick bra betyg efteråt av alla som tittade på mig. Femma direkt! *ler*
Nån tjej sa att jag var "söt".
Jag blev kallad Claes flickvän under kvällen,men han svarade näääe vi är bara vänner och inget annat... Den största anledningen till att jag ville ut och festa i Motala var att jag ville träffa Fredrik Virtanen. Men han gick säkert till de ställena jag inte gick - det vill säga Harrys.... *suck* Nåja, I guess it wasn't meant to be...
Stöp nästan direkt i säng efter vi hade hämtat mat från Pekkas och fått skjuts hem av Jontes syrra. Trött!
Vi går in, tittar och jag ler igenkännande. Många nördar. Många söta (sic!) killar. För den gemene mannen/kvinnan skulle det här verka som gymnasiet all over again med 99% naturvetare / samhällare. *ler*. Men den enda skillnaden här är att man inte går runt med en miniräknare,eller en översättningsbok, utan snarare tärningar i alla dess former. De få tjejer som finns där klär sig antingen överextravagant med korsett o allt eller i billiga jeans och en ful enkel bamse tshirt färgat med någon för länge sen urtvättad färg i håret. Också glasögon förstås. Icke att förglömma! :)
Så letar du efter ögongodis kan du glömma Lincon. Men för mig var det rena rama paradiset. Så många söta killar på samma plats! :)
Vi går igenom de få shoppar som finns, Claes och Jonte häpnas över hur mycket nya grejer de hittar och börjar genast ringa runt till polare medan de drägglar över de nya utgåvorna av EON kampanjer. *skratt*. När vi är klara med shoppingen går vi runt och kollar på när folk spelar olika rollspel. Mest sånt som inte kräver tystnad, alltså Warhammer, WOW, tvspel och annat. Jag ser gång på gång hur Claes gnyr över det faktum att han inte kan sova över där och börjar le för mig själv.
Vi stannar till vid en workshop där de gör smycken av ringbrynjeringar. Killen, som har "DreamDesign" snackar massor om ringbrynjor med Claes och Claes ler lyckligt hela tiden. Jonte verkar mest ointresserad, men är snäll och lyssnar. Jag ber killen göra ett smycke till mig. Vi har ju råkats på förut säger jag och ler. helgon, lajvlily heter jag där säger jag och han aha, men jag kände inte igen dig för du har ju annan hårfärg nu! :)
Så snackar vi livligt en stund och han säger, okej jag gör smycket, men det tar en stund så ni kan väl gå runt lite till. Men vi bestämmer oss för att ta en matpaus och köper den världsberömda LinCon burgaren. *mmmm*.
Sen köper jag smycket och vi drar hemåt Motala. Det är tänkt att vi ska festa där.
jag blir hembjuden till Katja, men jag är inte så intresserad av att snacka med henne, vill mest gosa med hunden bebis (en pitbull som heter bebis??!!).
Så åker vi taxibuss ner till stan och jag och Claes blir bjudna på inträdet till Bryggeriet av en av Claes gamla kompisar. Ett hårdrockscoverband spelar och de är väl okej.... vi sitter där en stund men bestämmer oss för att gå upp till ett annat ställe där de har karaokekväll. Efter halva kvällen har gått bestämmer jag mig för att sjunga like a virgin med Claes. Men Claes vill inte sjunga...:) hehe. Men det skulle han inte göra heller, utan en liten show blev det istället. Erhmm. *ler*. Nästan stripshow. (om jag hade vågat alltså). Claes hängde på så gott han kunde. Har aldrig känts så befriande att uppträda utan press på sig att låta bra, utan bara köra. Så här skulle det vara att sjunga jämt, tänker jag efteråt.
Han satt på en stol på mitten av scenen och agerade objekt som jag sjöng till. Skiitskoj. Fick bra betyg efteråt av alla som tittade på mig. Femma direkt! *ler*
Nån tjej sa att jag var "söt".
Jag blev kallad Claes flickvän under kvällen,men han svarade näääe vi är bara vänner och inget annat... Den största anledningen till att jag ville ut och festa i Motala var att jag ville träffa Fredrik Virtanen. Men han gick säkert till de ställena jag inte gick - det vill säga Harrys.... *suck* Nåja, I guess it wasn't meant to be...
Stöp nästan direkt i säng efter vi hade hämtat mat från Pekkas och fått skjuts hem av Jontes syrra. Trött!
En dröm om någon någonstans....
vi åkte bil, han och jag. han skjutsade mig, jag spelade en låt i hans bil. vi pratade om allt mellan himmel och jord. i början, hade jag byxor på mig. bil sekvensen upprepades fyra fem gånger och de två sista gångerna hade jag tagit av mig dem.byxorna, alltså.. jag tänkte, han måste bli trött på att höra samma låt om igen. men inte. han sa ingenting. var bara snäll och söt som vanligt.
i bilen spelades ” in the air tonight ” med phil collins. vi snackade som sagt en stund, sen släppte han av mig på ett ställe. det hände aldrig något, men stämningen var väldigt intim...
han hade skaffat ett nick på helgon också, och vi snackade väldigt mycket över nätet där. namnet var något med t..... *hmm*.
i bilen spelades ” in the air tonight ” med phil collins. vi snackade som sagt en stund, sen släppte han av mig på ett ställe. det hände aldrig något, men stämningen var väldigt intim...
han hade skaffat ett nick på helgon också, och vi snackade väldigt mycket över nätet där. namnet var något med t..... *hmm*.
lördag, juni 03, 2006
Utdrag ur Egyptian Dreams
”Om du älskar mig, varför lämnade du mig då?”, frågar jag.
”För att jag var rädd.”
”Rädd?!”, utbrister jag. ”Rädd?!” ” Sånt där säger män bara som undanflykter. Det finns inget som heter rädd. Bara feg. Du kunde inte säga sanningen, därför stack du din väg. Nä, vet du vad Sandor. Jag är trött på lögner. Jag trodde du stod över allt sådant. Trodde att inte du var som alla andra män. ” Sandor står handfallen, säger ingenting.
Jag börjar gå mot tågstationen, vänder ryggen bort från honom. ”Han kan gott få lida”, tänker jag.
”Nej, Rebecca”, ropar han förtvivlat. ”Gå inte din väg, jag ska förklara allt….!”
Men jag lyssnar inte, utan fortsätter gå. Det är inte långt nu, bara ett par meter till så har jag gått på tåget. Den sista anhalten på resan…
När jag är på väg att gå på, springer Sandor in på perrongen. ”Vänta!” ”Vänta Rebecca!” ”Jag ska förklara allt!”
Jag blir osäker. ”Vad vill han egentligen? Jag trodde det var klart vad jag ville… varför envisas han…”
Medan jag tänker tar min fot ett steg ner på trappan. Utan att jag märker det. Som en omedveten handling. Sandor kramar om mig, lyfter ner mig från trappan och kysser mig. Allt händer så fort, det känns som om jag blivit tagen av en storm.
Lyckan rycker tag i mig, det bubblar inuti. ”Han älskar mig!”, tänker jag glatt. ”Annars skulle han inte brytt sig, och bara gått sin väg.” ”Han älskar mig verkligen! ”
Det är kallt ute. Jag kan se stjärnorna. De försöker få mig att känna mig mindre ensam i universum. Vi har åkt ut till pyramiderna i öknen för att få prata ut enstört. Men inte ett ord har yttrats mellan oss. Jag är osäker på vad han vill höra från mig. Tror han känner samma sak, även om hans ansikte inte speglar känslor. Vi går, sida vid sida tysta och njuter av mörkret. Jag stannar upp och tittar mot himlen. Stjärnorna blinkar till då och då, som i uppmuntran. ”Säg något till honom!”
Jag stannar, fastnar för en inskription på väggen. Den är inte hel, men jag kan läsa ut en del av orden…”… den vita kvinnan som kommer från ljuset….” ”Sandor”, viskar jag mjukt. ”Titta här!” ”Vad kan det betyda?”
”För att jag var rädd.”
”Rädd?!”, utbrister jag. ”Rädd?!” ” Sånt där säger män bara som undanflykter. Det finns inget som heter rädd. Bara feg. Du kunde inte säga sanningen, därför stack du din väg. Nä, vet du vad Sandor. Jag är trött på lögner. Jag trodde du stod över allt sådant. Trodde att inte du var som alla andra män. ” Sandor står handfallen, säger ingenting.
Jag börjar gå mot tågstationen, vänder ryggen bort från honom. ”Han kan gott få lida”, tänker jag.
”Nej, Rebecca”, ropar han förtvivlat. ”Gå inte din väg, jag ska förklara allt….!”
Men jag lyssnar inte, utan fortsätter gå. Det är inte långt nu, bara ett par meter till så har jag gått på tåget. Den sista anhalten på resan…
När jag är på väg att gå på, springer Sandor in på perrongen. ”Vänta!” ”Vänta Rebecca!” ”Jag ska förklara allt!”
Jag blir osäker. ”Vad vill han egentligen? Jag trodde det var klart vad jag ville… varför envisas han…”
Medan jag tänker tar min fot ett steg ner på trappan. Utan att jag märker det. Som en omedveten handling. Sandor kramar om mig, lyfter ner mig från trappan och kysser mig. Allt händer så fort, det känns som om jag blivit tagen av en storm.
Lyckan rycker tag i mig, det bubblar inuti. ”Han älskar mig!”, tänker jag glatt. ”Annars skulle han inte brytt sig, och bara gått sin väg.” ”Han älskar mig verkligen! ”
Det är kallt ute. Jag kan se stjärnorna. De försöker få mig att känna mig mindre ensam i universum. Vi har åkt ut till pyramiderna i öknen för att få prata ut enstört. Men inte ett ord har yttrats mellan oss. Jag är osäker på vad han vill höra från mig. Tror han känner samma sak, även om hans ansikte inte speglar känslor. Vi går, sida vid sida tysta och njuter av mörkret. Jag stannar upp och tittar mot himlen. Stjärnorna blinkar till då och då, som i uppmuntran. ”Säg något till honom!”
Jag stannar, fastnar för en inskription på väggen. Den är inte hel, men jag kan läsa ut en del av orden…”… den vita kvinnan som kommer från ljuset….” ”Sandor”, viskar jag mjukt. ”Titta här!” ”Vad kan det betyda?”
Den färglösa rösten
För varje stöt blev din makt bara större över mig
För varje stöt vart jag svag
För varje stöt dog jag lite mer och mer
Men du bara ler
Tror inte att du ser
Hur jag ber
Du är den enda jag vill ha sa du
När du lämnade mig
Ensam och naken på golvet på golvet
När dörren stängdes bakom din rygg
Fick jag en större kris
Frös mitt inre till is
Vad hade jag egentligen gjort?
På krogen gick ju allt som smort
Men nu kände jag mig bara som en lort
Varför gav mig till ett svin som dig?
Borde bara sagt nej
Borde bara sagt nej
Du ringer nästa dag
Säger, jag kommer över klockan fem
Vågar inte säga nej
Vågar inte säga nej
Tänker du älskar ju ändå mig
Så rädd för dig och vad du kan göra
Vi passar så bra ihop du och jag, säger du
Men din blick är hård
Din hand når min kind
Tänk att jag var så blind
Och inte såg vad som kom
Ser den bottenlösa brunnen framför mig
Och vet inte hur jag ska ta mig ur den
Din kärlek bli kvävande
Den som i början var så svävande
Det är så här helvetet ser ut
Jag ser inget slut
För varje stöt vart jag svag
För varje stöt dog jag lite mer och mer
Men du bara ler
Tror inte att du ser
Hur jag ber
Du är den enda jag vill ha sa du
När du lämnade mig
Ensam och naken på golvet på golvet
När dörren stängdes bakom din rygg
Fick jag en större kris
Frös mitt inre till is
Vad hade jag egentligen gjort?
På krogen gick ju allt som smort
Men nu kände jag mig bara som en lort
Varför gav mig till ett svin som dig?
Borde bara sagt nej
Borde bara sagt nej
Du ringer nästa dag
Säger, jag kommer över klockan fem
Vågar inte säga nej
Vågar inte säga nej
Tänker du älskar ju ändå mig
Så rädd för dig och vad du kan göra
Vi passar så bra ihop du och jag, säger du
Men din blick är hård
Din hand når min kind
Tänk att jag var så blind
Och inte såg vad som kom
Ser den bottenlösa brunnen framför mig
Och vet inte hur jag ska ta mig ur den
Din kärlek bli kvävande
Den som i början var så svävande
Det är så här helvetet ser ut
Jag ser inget slut
Roliga Latinska citat att strö sig runt med....
Excusa me, vir optime, cogitio inquis tibi nomen "fatuus" es? — Ursäkta min herre, sade du att ditt namn var "Idiot"?
Ancilla, face mea laganum! — Slavkvinna, gör pannkakor!!
Mater tua criceta fuit, et pater tuo redoluit bacarum sambucus. — Din mor är en hamster och din fader luktar fläderbär.
Machina improba! Vel mihi ede potum vel mihi redde nummos meos! — Din idiotiska maskin! Ge mig min läsk eller ge tillbaks mina pengar!
Cogito ergo doleo. — Jag tänker, därför är jag deprimerad.
Catapultam habeo. Nisi pecuniam omnem mihi dabis, ad caput tuum saxum immane mittam. — Jag har en katapult. Ge mig alla dina pengar, eller så slungar jag en gigantisk sten mot ditt huvud.
Cave ne ante ullas catapultas ambules. — Om jag var du så skulle jag inte gå framför några katapulter.
Fac ut gaudeam. — Make my day.
Visne saltare? viam Latam Fungosam scio. — Vill du dansa? Jag kan fågeldansen.
Re vera, potas bene. — Påstående: Du dricker verkligen för mycket.
Utinam barbari spatium proprium tuum invadant! — Må barbarer göra intrång på din personliga yta!
Utinam coniurati te in foro interficiant! — Må konspiratörer förtala dig i köpcentrat!
Mellita, domi adsum. — Älskling, jag är hemma.
Te audire no possum. Musa sapientum fixa est in aure. — Jag hör inte vad du säger. Jag har en banan i mitt öra.
Ancilla, face mea laganum! — Slavkvinna, gör pannkakor!!
Mater tua criceta fuit, et pater tuo redoluit bacarum sambucus. — Din mor är en hamster och din fader luktar fläderbär.
Machina improba! Vel mihi ede potum vel mihi redde nummos meos! — Din idiotiska maskin! Ge mig min läsk eller ge tillbaks mina pengar!
Cogito ergo doleo. — Jag tänker, därför är jag deprimerad.
Catapultam habeo. Nisi pecuniam omnem mihi dabis, ad caput tuum saxum immane mittam. — Jag har en katapult. Ge mig alla dina pengar, eller så slungar jag en gigantisk sten mot ditt huvud.
Cave ne ante ullas catapultas ambules. — Om jag var du så skulle jag inte gå framför några katapulter.
Fac ut gaudeam. — Make my day.
Visne saltare? viam Latam Fungosam scio. — Vill du dansa? Jag kan fågeldansen.
Re vera, potas bene. — Påstående: Du dricker verkligen för mycket.
Utinam barbari spatium proprium tuum invadant! — Må barbarer göra intrång på din personliga yta!
Utinam coniurati te in foro interficiant! — Må konspiratörer förtala dig i köpcentrat!
Mellita, domi adsum. — Älskling, jag är hemma.
Te audire no possum. Musa sapientum fixa est in aure. — Jag hör inte vad du säger. Jag har en banan i mitt öra.
It's in the air tonight....
Var i skolan idag för en gångs skull. På väg in dit var jag förväntansfull och nyfiken. Vad skulle hända idag? Samma sak som tidigare? Att jag skulle gå därifrån
fylld med frågor och en knut i magen av rädsla och ledsnad?
När jag gick på bussen blev jag besviken. Så besviken och ledsen. När jag gick av bussen, in till universitetet grät jag inombords. Allt kändes så hopplöst. Och mörkt. Det var, som om någon dragit tag i mig och störtat mig ner i marken. Att fortsätta gå in till keyhuset kändes med ens väldigt tungt och jag funderade ett tag på att bara gå tillbaks till bussen och åka hem igen. Skylla på plötsligt migrän, eller vad som helst. Bara jag slapp se det där ansiktet skrattandes rakt i ansiktet på mig. Jag ville bara gråta, visa hur ledsen jag var. Men det gick inte, av någon anledning. Jag satte mig för att läsa, och försökte koncentrera mig. Men tankarna gick runt runt runt och jag hade svårt att koncentrera mig. Samtidigt som jag var ledsen var jag arg! Arg för vad? Ja, du om jag det visste.
Seminariet började. Med ens gick det lättare. Folk runt omkring mig var positiva, därför blev jag positiv. Jag försökte härda ut i värmen, och inte titta åt ett visst håll. En gång möttes våra blickar. Jag antar att jag såg arg ut för han tittade frågande/ misstänktsamt på mig. När seminariet äntligen var slut (och jag höll på att gå upp i limningen för att det var så varmt), så skulle vi prata.
Gick mot arbetsrummet och pratade om diverse saker. Piller en utav dem. Satte oss ner, pratade om det viktiga och gick sen över till andra saker. Som vanligt... ;)
Jag fick till slut det jag ville ha. Men jag fick göra det själv, naturligtvis. Gud förbjude för egna initiativ.
Nej, när jag gick därifrån var jag nöjd och glad. Jag hade blivit sedd! Någon hade pratat med mig som en människa, inte som ett ting. Någon hade frågat hur jag mådde. Tiden räckte inte till för alla frågor jag ville ställa.
Men jag fick ut det som jag ville. Det var det som var huvudpoängen. Alla känslor är så svåra att sätta ord på. Jag ville säga så mycket men som vanligt blev jag distraherad och bortvillad. Så att alla andra farliga ord blev glömda. Vet inte om jag kan kalla det tur eller otur. När man är där inne är det så svårt att hålla känslorna i schack, att inte bara göra något drastiskt, som, en smekning över kinden, en extra djup blick i ögonen, ett hastigt handtryck......... är verkligen en kram för mycket att begära?
Ta mig inte på djupaste allvar nu, det är sent på kvällen, jag är trött efter att ha somnat i soffan tittandes på Aristocrats. Men jag är galen av alla dessa känslor som inte får utlopp. Jag vill ha någon att slösa dem på.
Tack vare dessa jäkla piller har min lust att göra saker minskat från att vara nyfoman till att bli världens torra frigida människa. Usch, säger jag bara. Känslorna har inte försvunnit, de har jag fortfarande, men lusten är borta. Jag kräks på allt vad som är erotik. Det enda jag vill ha är en kropp som ligger bredvid mig, som snusar och håller om mig och ger mig den trygghet jag så desperat behöver.
Jag önskar att jag visste vad jag ville ! Jag har frågat mig själv det här så länge, men inte fått något bra svar. Jag önskar att du inte var så avståndstagande mot mig. Krama mig, slå mig, hata mig, älska mig. Bara TYCK något om mig. Snälla säg vad du tycker om mig. Jag vill så gärna veta. Jag vill veta!
And I can feel it coming in the air tonight, Oh Lord
I've been waiting for this moment for all my life, Oh Lord
Well I remember, I remember don't worry
How could I ever forget, it's the first time, the last time we ever met
But I know the reason why you keep your silence up, no you don't fool me
The hurt doesn't show; but the pain still grows
It's no stranger to you or me
fylld med frågor och en knut i magen av rädsla och ledsnad?
När jag gick på bussen blev jag besviken. Så besviken och ledsen. När jag gick av bussen, in till universitetet grät jag inombords. Allt kändes så hopplöst. Och mörkt. Det var, som om någon dragit tag i mig och störtat mig ner i marken. Att fortsätta gå in till keyhuset kändes med ens väldigt tungt och jag funderade ett tag på att bara gå tillbaks till bussen och åka hem igen. Skylla på plötsligt migrän, eller vad som helst. Bara jag slapp se det där ansiktet skrattandes rakt i ansiktet på mig. Jag ville bara gråta, visa hur ledsen jag var. Men det gick inte, av någon anledning. Jag satte mig för att läsa, och försökte koncentrera mig. Men tankarna gick runt runt runt och jag hade svårt att koncentrera mig. Samtidigt som jag var ledsen var jag arg! Arg för vad? Ja, du om jag det visste.
Seminariet började. Med ens gick det lättare. Folk runt omkring mig var positiva, därför blev jag positiv. Jag försökte härda ut i värmen, och inte titta åt ett visst håll. En gång möttes våra blickar. Jag antar att jag såg arg ut för han tittade frågande/ misstänktsamt på mig. När seminariet äntligen var slut (och jag höll på att gå upp i limningen för att det var så varmt), så skulle vi prata.
Gick mot arbetsrummet och pratade om diverse saker. Piller en utav dem. Satte oss ner, pratade om det viktiga och gick sen över till andra saker. Som vanligt... ;)
Jag fick till slut det jag ville ha. Men jag fick göra det själv, naturligtvis. Gud förbjude för egna initiativ.
Nej, när jag gick därifrån var jag nöjd och glad. Jag hade blivit sedd! Någon hade pratat med mig som en människa, inte som ett ting. Någon hade frågat hur jag mådde. Tiden räckte inte till för alla frågor jag ville ställa.
Men jag fick ut det som jag ville. Det var det som var huvudpoängen. Alla känslor är så svåra att sätta ord på. Jag ville säga så mycket men som vanligt blev jag distraherad och bortvillad. Så att alla andra farliga ord blev glömda. Vet inte om jag kan kalla det tur eller otur. När man är där inne är det så svårt att hålla känslorna i schack, att inte bara göra något drastiskt, som, en smekning över kinden, en extra djup blick i ögonen, ett hastigt handtryck......... är verkligen en kram för mycket att begära?
Ta mig inte på djupaste allvar nu, det är sent på kvällen, jag är trött efter att ha somnat i soffan tittandes på Aristocrats. Men jag är galen av alla dessa känslor som inte får utlopp. Jag vill ha någon att slösa dem på.
Tack vare dessa jäkla piller har min lust att göra saker minskat från att vara nyfoman till att bli världens torra frigida människa. Usch, säger jag bara. Känslorna har inte försvunnit, de har jag fortfarande, men lusten är borta. Jag kräks på allt vad som är erotik. Det enda jag vill ha är en kropp som ligger bredvid mig, som snusar och håller om mig och ger mig den trygghet jag så desperat behöver.
Jag önskar att jag visste vad jag ville ! Jag har frågat mig själv det här så länge, men inte fått något bra svar. Jag önskar att du inte var så avståndstagande mot mig. Krama mig, slå mig, hata mig, älska mig. Bara TYCK något om mig. Snälla säg vad du tycker om mig. Jag vill så gärna veta. Jag vill veta!
And I can feel it coming in the air tonight, Oh Lord
I've been waiting for this moment for all my life, Oh Lord
Well I remember, I remember don't worry
How could I ever forget, it's the first time, the last time we ever met
But I know the reason why you keep your silence up, no you don't fool me
The hurt doesn't show; but the pain still grows
It's no stranger to you or me
fredag, maj 26, 2006
Sån här är jag (och har varit ). Hurdan är du?
'Cos teacher
There are things that I don't want to learn
And the last one I had
Made me cry
Because it ain't no joy
For an uptown boy
Whose teacher has told him good-bye, good-bye, good-bye
When you were just a stranger
And I was at your feet
I didn't feel the danger
Now I feel the heat
That look in your eyes
Telling me no
I wrote the song,
I know it's wrong
And teacher
There are things
That I don't want to learn
Oh the last one I had
Made me cry
Because it ain't no joy
For an uptown boy
Whose teacher has told him good-bye, good-bye, good-bye
And teacher
There are things
That I still have to learn
But the one thing I have is my pride
One more try - George Michael
George Michael vet inte hur rätt han har. Du har, på ditt sätt, redan sagt adjö till mig. Kanske är det jag inte vill acceptera... Att livet går vidare. Jag vill ha ett bra avslut med dig. Det har gått så snett förut. Om jag kunde få ett avslut med dig kunde jag gå vidare och sluta fundera. Snälla, ge mig det. Det är det minsta du kan göra för mig. Jag har väntat så länge på att du ska säga något. Vet inte hur många nätter jag vridit och vänt mig i sömnen för att jag tänkt ihop scenarion där alla sanningar läggs fram. Där inget kan gömmas eller undantryckas. Snälla... jag orkar inte gråta mer. Jag orkar inte gå med det här konstanta trycket i bröstet. Jag vill bara få fram sanningen. Vad du än säger kommer jag acceptera det.
Jag har kanske överdrivit din betydelse under året som gått. Du har alltid varit snäll och pratat med mig. Hjälpt mig, på ditt eget sätt. Jag borde inte ens säga de här sakerna. Du tycker redan att jag är galen nog. Jag har kanske överskridit en del gränser för vad som kallas normalt av andra. Men jag är lite knäpp, på mitt eget sätt, och när jag är i närheten av dig har jag det lite svårare att dölja det än vad jag brukar kunna. Du kanske refererar mig som "den där konstiga människan" när du pratar med andra om mig. Vad vet jag? Du kanske är jävligt trött på mig och bara vill be mig dra åt helvete. Vad vet jag?
Jag är högljudd, (erhm erhm), intensiv, sarkastisk, cynisk och gillar att ordskämta med folk. En del uppfattar det som elakt kanske, men det är en viss jargong jag lagt mig till de senaste åren.... bitchig skulle andra säga kanske... *ler* men jag orkar inte spela den där lilla söta kattungen. Det är inte jag. Jag ska inte behöva be om ursäkt för den jag är. Å andra sidan är jag snäll, omtänksam, och väldigt generös mot människor jag tycker om. Jag lever lite i skuggorna av samhället. Jag ser och upplever så mycket konstiga saker varje dag. Jag har en tendens till att älta gamla saker och gärna gnata och överanalysera ord och handlingar. På grund av mobbingen på högstadiet hade jag inte så många vänner, och var lite av en enstöring. När man inte umgås med andra lär man sig inte det sociala spelet.
Kan häva ur mig ganska många grodor utan att jag tänker efter (jag brukar säga först och tänka sen). Blir arg väldigt lätt men det går över fort. Har man sårat mig en gång, glömmer jag det aldrig. Jag är väldigt lat och bekväm av mig. Och saker måste hända nu,nu,nu annars blir jag galen. Försvinner lätt in mig själv när jag tycker något är tråkigt. Obehagliga saker sopas lätt under mattan. När jag var yngre kunde jag ta itu med sådant men inte längre. Jag avskyr att ringa till myndigheter. Får panikattacker och skjuter upp det så långt det går. Hatar att betala räkningar. Hatar orättvisor. Står vid kamplinjen när jag ser någon bli orättvist behandlad.
Tror alltid att jag kan dölja mina känslor bra men andra säger att de kan läsa mig som en öppen bok. Vilket stör mig. Jag vill vara lite hemlig av mig. Människor med udda hobbies tilltalar mig. Älskar att sjunga, och dansa, och uppträda. Men är rätt så blyg av mig. I rätt sällskap kan jag prata om vadsomhelst (som du kanske märkt... *skratt*).
I ditt sällskap blir jag alltid distraherad och blockerad. Jag har massor att fråga och prata om, men glömmer alltid vad jag ska fråga när jag träffar dig. Lämnar alltid ditt rum med en viss "men vad faen, nu fick jag inte det och det sagt, eller det och det gjort". Kommer alltid på det efteråt. Vissa gånger har jag velat visa hur ledsen jag är (som exempelvis veckan när farfar dog) men tillfället har inte känts rätt eller så har du varit och otillgänglig rent psykiskt.
För mig är skolan och inlärning av saker väldigt associerade med känslor. Om något är tråkigt, känns det bara motigt och jobigt att plugga eller anstränga sig i skolan. Jag tappar motivationen då och blir deppad för att jag inte anstränger mig mer än vad jag borde och får dåligt samvete. Det blir en ond cirkel... Tänker hela tiden: jag borde..... men så är det något bra på teve, eller jag måste hjälpa johanna med läxan eller så är diskhögen alldeles för stor eller så är det någon lajvare som ringer och är deppad över något som jag måste prata med eller hjälpa på något sätt.
Jag hjälper andra mycket och det resulterar ofta med att jag glömmer bort mig själv. Sen tar jag på mig dåligt samvete för hela världen och gör ofta en höna av en fjäder. Kanske är typisk kvinnlig sak att göra?
Vad vill jag säga med det här egentligen? Bara att jag vill att du accepterar mig för den jag är. Det här är hur JAG är.
Hurdan är du? Om du skulle beskriva dig själv?
There are things that I don't want to learn
And the last one I had
Made me cry
Because it ain't no joy
For an uptown boy
Whose teacher has told him good-bye, good-bye, good-bye
When you were just a stranger
And I was at your feet
I didn't feel the danger
Now I feel the heat
That look in your eyes
Telling me no
I wrote the song,
I know it's wrong
And teacher
There are things
That I don't want to learn
Oh the last one I had
Made me cry
Because it ain't no joy
For an uptown boy
Whose teacher has told him good-bye, good-bye, good-bye
And teacher
There are things
That I still have to learn
But the one thing I have is my pride
One more try - George Michael
George Michael vet inte hur rätt han har. Du har, på ditt sätt, redan sagt adjö till mig. Kanske är det jag inte vill acceptera... Att livet går vidare. Jag vill ha ett bra avslut med dig. Det har gått så snett förut. Om jag kunde få ett avslut med dig kunde jag gå vidare och sluta fundera. Snälla, ge mig det. Det är det minsta du kan göra för mig. Jag har väntat så länge på att du ska säga något. Vet inte hur många nätter jag vridit och vänt mig i sömnen för att jag tänkt ihop scenarion där alla sanningar läggs fram. Där inget kan gömmas eller undantryckas. Snälla... jag orkar inte gråta mer. Jag orkar inte gå med det här konstanta trycket i bröstet. Jag vill bara få fram sanningen. Vad du än säger kommer jag acceptera det.
Jag har kanske överdrivit din betydelse under året som gått. Du har alltid varit snäll och pratat med mig. Hjälpt mig, på ditt eget sätt. Jag borde inte ens säga de här sakerna. Du tycker redan att jag är galen nog. Jag har kanske överskridit en del gränser för vad som kallas normalt av andra. Men jag är lite knäpp, på mitt eget sätt, och när jag är i närheten av dig har jag det lite svårare att dölja det än vad jag brukar kunna. Du kanske refererar mig som "den där konstiga människan" när du pratar med andra om mig. Vad vet jag? Du kanske är jävligt trött på mig och bara vill be mig dra åt helvete. Vad vet jag?
Jag är högljudd, (erhm erhm), intensiv, sarkastisk, cynisk och gillar att ordskämta med folk. En del uppfattar det som elakt kanske, men det är en viss jargong jag lagt mig till de senaste åren.... bitchig skulle andra säga kanske... *ler* men jag orkar inte spela den där lilla söta kattungen. Det är inte jag. Jag ska inte behöva be om ursäkt för den jag är. Å andra sidan är jag snäll, omtänksam, och väldigt generös mot människor jag tycker om. Jag lever lite i skuggorna av samhället. Jag ser och upplever så mycket konstiga saker varje dag. Jag har en tendens till att älta gamla saker och gärna gnata och överanalysera ord och handlingar. På grund av mobbingen på högstadiet hade jag inte så många vänner, och var lite av en enstöring. När man inte umgås med andra lär man sig inte det sociala spelet.
Kan häva ur mig ganska många grodor utan att jag tänker efter (jag brukar säga först och tänka sen). Blir arg väldigt lätt men det går över fort. Har man sårat mig en gång, glömmer jag det aldrig. Jag är väldigt lat och bekväm av mig. Och saker måste hända nu,nu,nu annars blir jag galen. Försvinner lätt in mig själv när jag tycker något är tråkigt. Obehagliga saker sopas lätt under mattan. När jag var yngre kunde jag ta itu med sådant men inte längre. Jag avskyr att ringa till myndigheter. Får panikattacker och skjuter upp det så långt det går. Hatar att betala räkningar. Hatar orättvisor. Står vid kamplinjen när jag ser någon bli orättvist behandlad.
Tror alltid att jag kan dölja mina känslor bra men andra säger att de kan läsa mig som en öppen bok. Vilket stör mig. Jag vill vara lite hemlig av mig. Människor med udda hobbies tilltalar mig. Älskar att sjunga, och dansa, och uppträda. Men är rätt så blyg av mig. I rätt sällskap kan jag prata om vadsomhelst (som du kanske märkt... *skratt*).
I ditt sällskap blir jag alltid distraherad och blockerad. Jag har massor att fråga och prata om, men glömmer alltid vad jag ska fråga när jag träffar dig. Lämnar alltid ditt rum med en viss "men vad faen, nu fick jag inte det och det sagt, eller det och det gjort". Kommer alltid på det efteråt. Vissa gånger har jag velat visa hur ledsen jag är (som exempelvis veckan när farfar dog) men tillfället har inte känts rätt eller så har du varit och otillgänglig rent psykiskt.
För mig är skolan och inlärning av saker väldigt associerade med känslor. Om något är tråkigt, känns det bara motigt och jobigt att plugga eller anstränga sig i skolan. Jag tappar motivationen då och blir deppad för att jag inte anstränger mig mer än vad jag borde och får dåligt samvete. Det blir en ond cirkel... Tänker hela tiden: jag borde..... men så är det något bra på teve, eller jag måste hjälpa johanna med läxan eller så är diskhögen alldeles för stor eller så är det någon lajvare som ringer och är deppad över något som jag måste prata med eller hjälpa på något sätt.
Jag hjälper andra mycket och det resulterar ofta med att jag glömmer bort mig själv. Sen tar jag på mig dåligt samvete för hela världen och gör ofta en höna av en fjäder. Kanske är typisk kvinnlig sak att göra?
Vad vill jag säga med det här egentligen? Bara att jag vill att du accepterar mig för den jag är. Det här är hur JAG är.
Hurdan är du? Om du skulle beskriva dig själv?
tisdag, maj 23, 2006
Svekfull vän?
Så här ligger landet:
För en vecka sen skrev jag till Andreas, tänkte att det skulle vara skojjigt om vi kunde träffas och snacka lite. Det hade ju varit ett tag sen vi träffas och jag ville catch up med honom och höra vad han hade gjort den senaste tiden.
Anledningen till att jag inte hade träffat honom på länge var att jag ville ge han och hans flickvän tid med varandra. De är ju trots allt rätt så nyförälskade och behöver tid ihop. Vänner som "försvunnit" när de blivit ihop med någon är ingen direkt ny företeelse. Så jag tänkte att om jag ger honom tid så kanske han ger mig tid tillbaks sen. Dessutom hade vi umgåtts rätt så intensivt på hösten, och jag kände att vi behövde tid för oss själva.
Under den här vårterminen har jag varit rätt så nere, men försökt att lösa det själv eftersom jag har kunnat det förut. Men det har inte fungerat så bra. Motivation till att göra saker har stensjunkit eftersom andra saker varit mer intressanta.
Att vara vän med Andreas, så som jag har nu tänkt efter; har hela tiden varit på hans villkor. Det är alltid han som inte orkar gå ut bland folk. Det är alltid han som bestämmer hur var och när vi ska träffas. Det är alltid han som bestämmer om han har "tid" att träffas. Till råga på allt så påstår han sig ha kommit "högre" i utvecklingen än oss andra eftersom han hela tiden jobbar med sig själv. Han pratar om sig själv som om han står på ett högre utvecklingsplan än oss andra. Vart finns ödmjukheten? Är det verkligen så att en vän genom att hela tiden säga "jag är högre än dig" är en riktig vän? Är det inte snarare ett sätt att trycka ner den andra människan och få henne att känna sig otillräcklig?
Jag har alltid trott, att vänner, det är sådana som har tid för någon, oavsett vilken tid på dygnet det är. Som alltid ger goda råd och stöttning. Någon som man har roligt med. Någon som man kan prata om allt med. Någon som inte försöker trycka ner och få mig att känna mig mindre värd.
Andreas är en jättegod vän när han inte beter sig som om jag vore en främling. För det var det jag var i hans senaste email till mig. Jag var en främling. Hur ska jag annars förklara hans kommentarer till mig och om mig? Det var som om de där 5 åren inte existerade. Jag var endast en klient, någon som man inte har en emotionell bindning till. Varför ville han annars ta betalt för att vi ska träffas och "snacka"?
Jag ser inte honom som ett medel för mig att klättra i utvecklingsstegen. Jag ser honom som en vän, någon man delar allt med. Jag vill ju veta allt om hans liv och vad han tycker och tänker och vad han har problem med. Det ska inte bara handla om mig, det ska handla om hans tankar och känslor också.
Men problemet ligger väl då i att jag inte är hans vän. Varför skulle han annars skriva sådär? Mitt liv är väl då för honom ungefär lika intressant som en flugsmuts på väggen.
Det sårar mig rätt så rejält. För om jag hade vetat det från början, hade jag inte anförtrott mig till honom. Han skulle inte ha blivit min vän.
För en vecka sen skrev jag till Andreas, tänkte att det skulle vara skojjigt om vi kunde träffas och snacka lite. Det hade ju varit ett tag sen vi träffas och jag ville catch up med honom och höra vad han hade gjort den senaste tiden.
Anledningen till att jag inte hade träffat honom på länge var att jag ville ge han och hans flickvän tid med varandra. De är ju trots allt rätt så nyförälskade och behöver tid ihop. Vänner som "försvunnit" när de blivit ihop med någon är ingen direkt ny företeelse. Så jag tänkte att om jag ger honom tid så kanske han ger mig tid tillbaks sen. Dessutom hade vi umgåtts rätt så intensivt på hösten, och jag kände att vi behövde tid för oss själva.
Under den här vårterminen har jag varit rätt så nere, men försökt att lösa det själv eftersom jag har kunnat det förut. Men det har inte fungerat så bra. Motivation till att göra saker har stensjunkit eftersom andra saker varit mer intressanta.
Att vara vän med Andreas, så som jag har nu tänkt efter; har hela tiden varit på hans villkor. Det är alltid han som inte orkar gå ut bland folk. Det är alltid han som bestämmer hur var och när vi ska träffas. Det är alltid han som bestämmer om han har "tid" att träffas. Till råga på allt så påstår han sig ha kommit "högre" i utvecklingen än oss andra eftersom han hela tiden jobbar med sig själv. Han pratar om sig själv som om han står på ett högre utvecklingsplan än oss andra. Vart finns ödmjukheten? Är det verkligen så att en vän genom att hela tiden säga "jag är högre än dig" är en riktig vän? Är det inte snarare ett sätt att trycka ner den andra människan och få henne att känna sig otillräcklig?
Jag har alltid trott, att vänner, det är sådana som har tid för någon, oavsett vilken tid på dygnet det är. Som alltid ger goda råd och stöttning. Någon som man har roligt med. Någon som man kan prata om allt med. Någon som inte försöker trycka ner och få mig att känna mig mindre värd.
Andreas är en jättegod vän när han inte beter sig som om jag vore en främling. För det var det jag var i hans senaste email till mig. Jag var en främling. Hur ska jag annars förklara hans kommentarer till mig och om mig? Det var som om de där 5 åren inte existerade. Jag var endast en klient, någon som man inte har en emotionell bindning till. Varför ville han annars ta betalt för att vi ska träffas och "snacka"?
Jag ser inte honom som ett medel för mig att klättra i utvecklingsstegen. Jag ser honom som en vän, någon man delar allt med. Jag vill ju veta allt om hans liv och vad han tycker och tänker och vad han har problem med. Det ska inte bara handla om mig, det ska handla om hans tankar och känslor också.
Men problemet ligger väl då i att jag inte är hans vän. Varför skulle han annars skriva sådär? Mitt liv är väl då för honom ungefär lika intressant som en flugsmuts på väggen.
Det sårar mig rätt så rejält. För om jag hade vetat det från början, hade jag inte anförtrott mig till honom. Han skulle inte ha blivit min vän.
onsdag, april 26, 2006
Jesus
Something in the way she moves
Makes me think of all the things I've missed
And something in the way she looks at me
Makes me wanna lie down open my mouth and get kissed
Yeah yeah
Yeah yeah
And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked
Something in the way that she walks
makes me wanna change the way I think
and something in the way she talks to me
makes me order up another drink
so she can get in my thing
yeah yeah
yeah yeah
And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked
Touch me touch me touch me touch me touch me
like no other
Hold me hold me hold me hold me hold me
like no other
love me love me love me love me love
like no other
like no other
Something in the way she just is
Makes me wonder who the hell I've been
And something in the way we are
Makes me wanna dive down into a brand new sin
yeah yeah
yeah yeah
And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked
Makes me think of all the things I've missed
And something in the way she looks at me
Makes me wanna lie down open my mouth and get kissed
Yeah yeah
Yeah yeah
And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked
Something in the way that she walks
makes me wanna change the way I think
and something in the way she talks to me
makes me order up another drink
so she can get in my thing
yeah yeah
yeah yeah
And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked
Touch me touch me touch me touch me touch me
like no other
Hold me hold me hold me hold me hold me
like no other
love me love me love me love me love
like no other
like no other
Something in the way she just is
Makes me wonder who the hell I've been
And something in the way we are
Makes me wanna dive down into a brand new sin
yeah yeah
yeah yeah
And she looks like I think Jesus
would have done
Oh she looks like I think Jesus
would have done
Now I know why
Mary and the boys got
Mary and the boys got
hooked
tisdag, april 18, 2006
So Sick.... Ne-Yo my man...
Well, så här är det...
Tittade på Lword idag. Hade ett enormt gräl med T som vanligt... Är bara trött hela tiden. Vet inte vad det beror på. Sen gråter jag, men jag tränger ut det. Vill inte. orkar inte. Så trött.
Tittade på Lword idag. Hade ett enormt gräl med T som vanligt... Är bara trött hela tiden. Vet inte vad det beror på. Sen gråter jag, men jag tränger ut det. Vill inte. orkar inte. Så trött.
torsdag, april 06, 2006
Wzup fråga / Vad skulle du rösta...
Lunar hade en Wzup fråga i går som gick ut att man skulle svara på vilket parti man skulle rösta på om det var val idag.. 19 jävla procent av min åldersgrupp skulle rösta på moderaterna. Visserligen var fler osäkra, men vad fan, 19 procent!
Folk har verkligen inte förstått vad moderaterna vill egentligen. De vill urholka allt som våra föräldrar har byggt upp under 70talet. Allt vad socialförsäkringar och välfärdsstat heter vill de ta bort och satsa på "privata alternativ..." Och partiledaren för moderaterna kör sitt lilla mysrace och tror att han ska vinna valet på att tala mjukt och försiktigt. Det är snarare skrämmande. Jag blir rädd varje gång jag hör honom prata, vare sig det är i tv eller i radio. Nej, usch och usch. jag har något emot att politiker kör sitt lilla myssnack. De gör det bara för att dölja andra saker...
Folk har verkligen inte förstått vad moderaterna vill egentligen. De vill urholka allt som våra föräldrar har byggt upp under 70talet. Allt vad socialförsäkringar och välfärdsstat heter vill de ta bort och satsa på "privata alternativ..." Och partiledaren för moderaterna kör sitt lilla mysrace och tror att han ska vinna valet på att tala mjukt och försiktigt. Det är snarare skrämmande. Jag blir rädd varje gång jag hör honom prata, vare sig det är i tv eller i radio. Nej, usch och usch. jag har något emot att politiker kör sitt lilla myssnack. De gör det bara för att dölja andra saker...
Så kul! Höll på att skratta ihjäl mig när jag läste detta på en amerikansk blogg:
Lindsay Lohan won an award for "Favorite Actress" in Herpes: Fully Loaded at the Nickelodeon Kids' Choice Awards on Saturday. When she ran up to accept her award she had yet another "wardrobe malfunction," or as I like to call it, "she's either really stupid, or she does this crap on purpose, or both." All of the 8 year olds standing beneath her will likely nominate her for "Favorite Freckled Ass Crack" for next year's awards show. I didn't watch the show, but I assume her acceptance speech went something like, "Thanks, you little bitches! I'd throw my underwear at you, but I'm not wearing any!! LOL at me! Peace out!"
(Text taken from http://www.idontlikeyouinthatway.com/2006/04/lindsay-lohan-classes-up-kids-choice.html)
måndag, april 03, 2006
Lazy....
har fått internet hemma sen jag skrev sist. men inte har det blivit mycket skrivet här inte... :) har inte direkt tid... måste skriva en massa ... men inte dagböcker.
asch dags att signa off och läsa böcker jag egentligen inte vill läsa... :(
see yall.
asch dags att signa off och läsa böcker jag egentligen inte vill läsa... :(
see yall.
söndag, mars 05, 2006
Tro inte att jag kommer att bli kär
Tro inte att jag kommer att bli kär
-------------------------------------------
Jag har aldrig haft det lätt med varken kvinnor eller män
Jag har både en och annan smådefekt
Är du ute kärleksinvesteringar min vän
Så backa ur, jag är ett fett högriskprojekt
Försök och konfronteras med den bittra sanningen
Ställer du krav drar jag till skogs och det direkt
Men vill du älska utan ansvar passar det mig helt perfekt
Jag kan låtsas att jag tror på kärleken
Jag blir sällan skakig matt eller generad
Du ska inte tro att jag är intresserad
Jag blir aldrig engagerad involverad i sånt här
Så tro inte att jag kommer att bli kär
Så en ödeskväll på krogen var jag full och du var snygg
Djupt inom mig väckte du ett hett begär
Och jag tänkte genast: honom blir det lätt att få på rygg
Min teknik för ändamålet var sådär
Du följde ändå med mig fast du verkade rätt skygg
Jag är ju både framgångsrik och populär
Jag borde fattat att mitt högmod skulle dra mig i misär
För under ytan var du rå och ond och stygg
Jag blir sällan skakig matt eller generad
Du ska inte tro att jag är intresserad
Jag blir aldrig engagerad involverad i sånt här
Så tro inte att jag kommer att bli kär
Det började helt anspråkslöst
Som en trevlig engångs grej
Det var liksom aldrig ute efter mer
Du var en hygglig kille
Jag en helt sympatisk tjej
Och våra kravlösa samlag blev fler och fler
Men min frihet blev en boja
Nåt har hänt inuti mig
Nu ligger jag på knä och ber och ber
Och jag vet, jag är patetisk
Men jag orkar inte mer
Jag har gått och kärat ner mig helt i dig
Åhh, du gör mig skakig darrig matt och lätt generad
Måste dölja att jag är för intresserad
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är kär
Åh, jag är ingen förespråkare av sexual moral
Men jag hade nog haft nytta av det nu
Jag är beredd att offra varje kärlekskritiskt ideal
För det enda som betyder nåt är du
Befria mig från ovisshet och åtråns alla kval
Innan hjärtat,kroppen själen går itu
Så dumpa mig för helvete
Eller ta mig till din fru
Så vi får slut någon gång på detta pekoral
Åhh, du gör mig skakig darrig matt och lätt generad
Måste dölja att jag är för intresserad
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är kär
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är
Låtsas att jag inte alls är
Helvete jag tror att jag är kär!
Maud Lindström kan verkligen skriva allt jag känner. Hon är underbar! :)
-------------------------------------------
Jag har aldrig haft det lätt med varken kvinnor eller män
Jag har både en och annan smådefekt
Är du ute kärleksinvesteringar min vän
Så backa ur, jag är ett fett högriskprojekt
Försök och konfronteras med den bittra sanningen
Ställer du krav drar jag till skogs och det direkt
Men vill du älska utan ansvar passar det mig helt perfekt
Jag kan låtsas att jag tror på kärleken
Jag blir sällan skakig matt eller generad
Du ska inte tro att jag är intresserad
Jag blir aldrig engagerad involverad i sånt här
Så tro inte att jag kommer att bli kär
Så en ödeskväll på krogen var jag full och du var snygg
Djupt inom mig väckte du ett hett begär
Och jag tänkte genast: honom blir det lätt att få på rygg
Min teknik för ändamålet var sådär
Du följde ändå med mig fast du verkade rätt skygg
Jag är ju både framgångsrik och populär
Jag borde fattat att mitt högmod skulle dra mig i misär
För under ytan var du rå och ond och stygg
Jag blir sällan skakig matt eller generad
Du ska inte tro att jag är intresserad
Jag blir aldrig engagerad involverad i sånt här
Så tro inte att jag kommer att bli kär
Det började helt anspråkslöst
Som en trevlig engångs grej
Det var liksom aldrig ute efter mer
Du var en hygglig kille
Jag en helt sympatisk tjej
Och våra kravlösa samlag blev fler och fler
Men min frihet blev en boja
Nåt har hänt inuti mig
Nu ligger jag på knä och ber och ber
Och jag vet, jag är patetisk
Men jag orkar inte mer
Jag har gått och kärat ner mig helt i dig
Åhh, du gör mig skakig darrig matt och lätt generad
Måste dölja att jag är för intresserad
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är kär
Åh, jag är ingen förespråkare av sexual moral
Men jag hade nog haft nytta av det nu
Jag är beredd att offra varje kärlekskritiskt ideal
För det enda som betyder nåt är du
Befria mig från ovisshet och åtråns alla kval
Innan hjärtat,kroppen själen går itu
Så dumpa mig för helvete
Eller ta mig till din fru
Så vi får slut någon gång på detta pekoral
Åhh, du gör mig skakig darrig matt och lätt generad
Måste dölja att jag är för intresserad
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är kär
Jag är allt för engagerad involverad i det här
För att påstå att jag inte alls är
Låtsas att jag inte alls är
Helvete jag tror att jag är kär!
Maud Lindström kan verkligen skriva allt jag känner. Hon är underbar! :)
tisdag, februari 28, 2006
Vänsterpartiets distrikt...
I lördags hade Vänsterpartiet distriktsmöte i Huskvarna för Jönköpings län. Och jag var där...:)
Så jag fick träffa Lars Ohly. Jag hade velat snacka med honom mer, men ville inte störa honom för det var så många som ryckte och slet i honom så jag lät bli. När han höll sitt brandtal för oss Vänsterpartister så blev jag medryckt av hans optimism. Engagemang är sexigt. Förstår inte varför många tycker han är så tråkig, det är snarare tvärtom. Män med grått hår har något speciellt. Våra blickar möttes både en och två gånger och jag fick känslan av att han flörtade med mig. Men det kan vara helt enkelt så att han tyckte det var trevligt med unga människor i partiet.
Dessutom blev jag vald till att jobba med kvinnopolitik på länsnivå. Skojjigt, men det kommer nog bli rätt så jobbigt. Vi får se hur det blir...
Så jag fick träffa Lars Ohly. Jag hade velat snacka med honom mer, men ville inte störa honom för det var så många som ryckte och slet i honom så jag lät bli. När han höll sitt brandtal för oss Vänsterpartister så blev jag medryckt av hans optimism. Engagemang är sexigt. Förstår inte varför många tycker han är så tråkig, det är snarare tvärtom. Män med grått hår har något speciellt. Våra blickar möttes både en och två gånger och jag fick känslan av att han flörtade med mig. Men det kan vara helt enkelt så att han tyckte det var trevligt med unga människor i partiet.
Dessutom blev jag vald till att jobba med kvinnopolitik på länsnivå. Skojjigt, men det kommer nog bli rätt så jobbigt. Vi får se hur det blir...
onsdag, februari 22, 2006
jag måste vara galen
Jag har just spenderat 135 kr på en ros till Fredrik Virtanen. Hoppas att han får den!
tisdag, februari 21, 2006
Tankar kring lärdom
På sistone så jag har funderat kring de här orden jag fick i mitt dagliga astrologibrev.
”Gillar du verkligen honom, eller gillar du honom för att du vill att han ska gilla dig?`”
Kanske har de rätt. Kanske gör jag det. Då känns ju det senaste året bara rent bortkastat om det verkligen är så.. * blir deppig *. Fast det känns bättre att ha något ouppnåligt eftersom då koncentrerar jag mig på det och inget annat. Och gör inte en massa dumma saker som jag bara ångrar sen. För visst ångrar jag en hel del, nu när man ser på det så här i efterhand.. År2003 var ett sådant år exempelvis. Det året hade jag lika gärna kunna gömma mig i sanden och bara försvinna för då gjorde jag bara en massa dumheter. Men jag lärde mig en hel del också. Men ibland undrar jag om det inte bara var lärdomar som jag inte ville ha. Hösten 2004 mår jag illa bara jag tänker på nu. Usch. Tror aldrig jag varit så deppad som jag var då. Jag hade ingen aning om vad jag ville med mitt liv, det kändes som om allt jag gjorde saknade innehåll. Visste inte vart jag var på väg.
Tack vare vissa människor som jag pratade och pratade och pratade med så löste sig det förra året. Jag känner mig lite bättre, för varje dag som går. Men ibland är det något som gör mig ledsen och då halkar jag lite bakåt igen. För att haka framåt igen. Och så vidare…
”Gillar du verkligen honom, eller gillar du honom för att du vill att han ska gilla dig?`”
Kanske har de rätt. Kanske gör jag det. Då känns ju det senaste året bara rent bortkastat om det verkligen är så.. * blir deppig *. Fast det känns bättre att ha något ouppnåligt eftersom då koncentrerar jag mig på det och inget annat. Och gör inte en massa dumma saker som jag bara ångrar sen. För visst ångrar jag en hel del, nu när man ser på det så här i efterhand.. År2003 var ett sådant år exempelvis. Det året hade jag lika gärna kunna gömma mig i sanden och bara försvinna för då gjorde jag bara en massa dumheter. Men jag lärde mig en hel del också. Men ibland undrar jag om det inte bara var lärdomar som jag inte ville ha. Hösten 2004 mår jag illa bara jag tänker på nu. Usch. Tror aldrig jag varit så deppad som jag var då. Jag hade ingen aning om vad jag ville med mitt liv, det kändes som om allt jag gjorde saknade innehåll. Visste inte vart jag var på väg.
Tack vare vissa människor som jag pratade och pratade och pratade med så löste sig det förra året. Jag känner mig lite bättre, för varje dag som går. Men ibland är det något som gör mig ledsen och då halkar jag lite bakåt igen. För att haka framåt igen. Och så vidare…
måndag, februari 06, 2006
Dålig
Usch, vad dålig jag blivit på att skriva här...
men det ska bli ändring på snart. internet hemma!:)
men det ska bli ändring på snart. internet hemma!:)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)