Gud vad jag är trött på mig själv idag!bli På att alltid bli styrd av min rädsla, och av andra. Att alltid gå omkring med en malande klump i magen, och att mala tankar om och om igen gör saken inte bättre. Varför är det så svårt att säga "men du, jag är lite upptagen just nu, jag hör av mig så fort jag får tid". Att lugna istället för att totalignorera i två dagar?
Balansen är helt skiftad. Jag önskar jag hade ryggrad att säga ifrån istället för att krypa och tappa bort mig själv. Jag önskar att det kunde vara lätt istället för svårt. Önskar jag kunde strunta i mina rädslor och intala mig själv att saker o ting är lugna, det är bara en liten paus och ingenting har ändrats. Men istället så blir jag feg, och vill inte störa, istället gråter jag mig till sömns och frågar varför saker är som de är.
Önskar jag kunde säga: nej, jag pallar inte med det här mer, stöt inte bort mig, utan prata med mig !
bara prata med mig. det är inte mycket jag begär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar