För en tid sen gick min farbror Pelle bort. När jag började mellanstadiet gick jag två gånger i veckan hem till farmor och farfar. Min farbror bodde ihop med dem i sitt eget rum. Vi pratade väldigt mycket om allt mellan himmel och jord, tittade på film, spelade Zelda, och käkade pizza. När farmor och farfar var nere i Spanien i sin villa gick jag fortfarande till deras lägenhet och umgicks med honom. Det är svårt att pinpointa vad han hjälpte mig med egentligen. Han var i sig självt ett barn i många aspekter. Vi bråkade mycket och han var nog mer som en storebror än en fadersgestalt. Han hade en del problem, blev förtidspensionerad tidigt, i 35 års åldern. FK hade inte ens en tanke på att han kanske hade kunnat fortsätta i en 50 % takt, något som han säkerligen blivit tvingad till idag. Han var ofta sjuk och mådde dåligt. Men jag älskade honom, så mycket. Han hjälpte mig igenom en svår period och fick mig att känna som om jag inte var så ensam trots allt. Jag sov på farmors säng när jag var bakis en morgon hos honom, jag visade foton på killar jag gillade och frågade vad jag skulle göra.
Han ville så gärna hitta en kärlek, någon att vara med. Men han var själv väldigt svår att leva med. Han kunde brusa upp, snabbt och fort och var väldigt långsint med vissa saker. Han var alldeles för godhjärtad och blev ständigt utnyttjad av kvinnor som bara var ute efter hans pengar.
Hans liv hann liksom aldrig börja på riktigt, innan det tog slut. Han hade ett ganska hårt liv, med knark, alkoholism och ett evigt festande. När jag var fjorton anförtrodde han sig till mig en sen kväll att han inte trodde han skulle leva särskilt länge. "Jag kan dö imorgon, av att hjärtat lägger av", sa han och jag blev sorgsen, men förstod ändå på något vis.
På begravningen grät jag ingenting, och sa inte farväl. Jag vet att vi kommer ses någon gång, men för mig dröjer det länge. Jag tog farväl på mitt egna vis. Pelle tyckte mycket om Magnus Uggla och Mörbyligan, så när jag var ensam i hans lägenhet och städade så spelade jag två låtar av vardera artist och sa högt att jag saknade honom och att dessa låtar var för honom, inte för de sörjande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar