Del 1

Vandrar genom staden. Det är en kylig morgon, frosten på träden glimmar i solen. Kall luft sipprar igenom kappan. Jag drar den tätare runt halsen för att inte frysa. I mitt huvud pågår tankar om morgonens möte. Varför hade Werner valt att vilja träffa mig på egen hand? Vad ville han mig?

Werner ringde mig igår kväll. Sagt att han ville träffa mig på tu man hand för att diskutera de rykten som uppstått i lokaltidningen. Han tyckte att vi behövde en gemensam strategi för att ta itu med det. Vad hade jag för val? Inte mycket visade sig efter det korta samtalet. Werner var ingen man kunde säga nej till. Så här var jag nu. Ån utanför stadshuset rör sig sakta i den kalla vinden. Jag går upp för stentrappan, öppnar dörren med kodlåset. Ingen är här än, det är tyst och stilla. Den stora salen känns ödslig, och mörk. Jag rör mig snabbt genom rummet, går upp för ännu en trappa och bort mot hörnet, till Werners arbetsrum.

Han har inte kommit än. Jag är först här. Tar av mig kappan, och sätter mig på stolen som finns utanför hans arbetsrum. Tankarna vandrar. På långt håll ser jag att han är på väg mot mig. Han är stilig. Viril trots sin ålder. Gråa stänk i det lockiga håret, vältränad mage. Han har kalla, bestämda blåa ögon. Är klädd i jeans och vit skjorta med väst och kavaj. Ingen slips, jag tror jag bara sett honom i slips vid väldigt formella tillfällen. Han ser nollställd ut. Kanske lite nervös, när jag tittar efter mer. Vi hälsar på varandra i hand, och jag gör misstaget av att torka av min hand på kjolen innan. Blir alltid så svettig i hans närhet. Han tittar lite avmätt på mig, men jag låtsas som ingenting.

”Ja, du kanske förstår varför jag kallat hit dig?”
”Nej”, svarar jag uppriktigt. ”Jag läser inte tidningarna. Och även om jag gjorde det, varför skulle jag bry mig? Det skadar inte mig personligen. Tycker att ryktena som tidningen skriver är roande. Jag vet själv vad som är sant och vad som inte är sant, eller hur? ”
”Ja, fast riktigt så enkelt är det inte Diana. Jag har ett offentligt namn som jag inte vill dra i smutsen. Förr eller senare måste jag kommentera ryktena, för att inte väcka löje bland medborgarna. Ju längre det får pågå desto mer kommer tidningen hitta på. Vi vet båda vad journalister kan göra när de inte har alla fakta i handen, eller hur?”

Ryktet som har gjort sig gällande i lokalpressen de senaste dagarna är att Werner och jag på något sätt skulle ha ett hemligt förhållande. Jag håller tidningen i handen och läser igenom artikeln där det står om oss. Jag känner journalisten i fråga, han brukar hitta på bra stories när han har tröttnat på att skriva om katter som räddats ur träd.

”Ja, okej då, vi får väl hitta på något om du tycker det känns så jobbigt”, svarar jag. ”Fast jag förstår fortfarande inte varför du var tvungen att dra hit mig så tidigt. Vi hade likväl kunnat träffas någonstans ute och pratat om det här, inte så här i hemlighet”.
”Jag tänkte på oss båda, ingen utav oss vill väl att våra medarbetare ska överskuggas av de här... ryktena, eller få reda på att du och jag träffas. Vi är trots allt svurna fiender i det offentliga.”

Vi pratar igenom uttalandet som vi var och en ska skicka till tidningen. Under samtalet märker jag att han tittar på mig på ett annat sätt än förut. Värderande. Granskande. Som om han ser något annat hos mig han inte sett förut. Jag har redan förut lagt märke till att han är oerhört sexig för sin ålder, trots de grå tinningarna, trots den något gubbiga attityden som han lägger till sig i offentliga sammanhang. Vi har egentligen inte så mycket gemensamt, förutom att vi inte tycker om varandra särskilt mycket. Han avskyr mig för att jag är ung och kvinna, jag avskyr honom för att han är gammal och gubbe i sina åsikter. Men den senaste halvtimman vi umgåtts har han varit riktigt trevlig. Dock bestämd.

Innan jag ska gå, tar vi i hand och ser på varandra i ögonen. Vi blir stående sådär. Det känns fånigt, men varken han eller jag verkar vilja släppa varandras händer. Plötsligt, innan jag vet ordet av, innan jag hinner reagera så blir jag upptryckt mot väggen, och våldsamt kysst. Med ena handen låser Werner dörren, den andra letar sig in under kjolen och hittar precis den punkten som får mig att kvida. Jag tar av honom västen, knäpper upp skjortan under de våldsamma kyssarna. Tungan är sträv och luktar kaffe. Werners kyssar är inte perfekta, lite slafsiga, men tungan, den vet vad den ska göra. Hans kropp som luktar gott av aftershave, är så skön emot min, hård och muskulös. Den gör mig yr. Kan inte koncentrera mig, vill bara ha mer. Han öppnar min skjorta med ett ryck, häktar av mig bh:n med snabba rörelser. Brösten känns plötsligt så tunga, och känsliga i hans händer. Bröstvårtorna knoppar sig när han smeker dem med tummarna samtidigt som han kysser mig. Jag smeker med handen på hans skrev. Det känns hårt. Det bultar, vill ut från det trånga i boxershortsen.

”Jag vill”, viskar jag. ”Nu, gör det nu.”

Med lätta rörelser, drar jag av honom skärpet och byxorna. Boxershortsen åker med i farten. Snabbt tar jag av mig trosorna, låter dem ligga på golvet. Han tar tag i mina ben, och lyfter upp mig. Tränger in i mig mot väggen. Jag drar efter andan när han fylls i mig. Det gör lite ont, han är så stor. Jag andas stövis, svettas. Det virvlar. Det blir svart framför ögonen, det pumpar i huvudet. Det dröjer inte länge innan vi båda får orgasm, stönande. Jag biter honom i ena örat, får smak av järn i munnen. Vi sjunker ner på golvet, båda helt slut. Det tar en stund innan vi båda hämtat andan. Han torkar snabbt av sin lem med lite snytpapper han hittar. Jag kan inte låta bli, jag ler.

Werner drar på mig trosorna, sätter på mig bh:n och knäpper min skjorta, men säger ingenting. Jag försöker söka ögonkontakt med honom, vill åtminstone få ett leende. Känner mig lite osäker på vad som kommer hända nu. Jag sätter mig ner på stolen, väntar på att han ska rätta till sina kläder igen. Känner mig fortfarande en smula yr efter orgasmen, något jag antar att jag delar med honom. När han fått på sig kläderna är det fortfarande tyst mellan oss.

Han sätter sig på stolen, betraktar mig. Jag gissar att han inte vet vad han ska säga, och väntar på mig istället. Jag börjar stamma fram att jag ska gå, och reser mig upp. Han tar tag i min arm och säger att jag ska vänta. Bara att han rör vid mig gör att luften känns elektrisk. Han vänder sig mot datorn och skriver ut pressmeddelandet jag ska ta med mig till pressen. Jag stoppar ner det i min väska och tar på mig kappan. Han ställer sig upp och går fram till mig, drar mig intill sig och kysser mig en lång stund. Vi säger ingenting till varandra, det enda som hörs är ljudet från kyssarna och klockan som tickar i hörnet. Efter en stund låter han mig gå.

Förvirrad går jag ut från stadshuset och går till tidningen med pressmeddelandet. Hela dagen känns som en dimma. Tankarna går hela tiden tillbaka till det som hände på morgonen. Jag har inte hört av honom något mer under dagen, bara ett officiellt mejl där det står att jag är inbjuden på ett möte.

Pressmeddelandet hamnar på tidningens första sida. Pressen spekulerar i vad som kan ha hänt, men det tystas ner ganska fort efter dementeringen. Jag har fortfarande inte hört något av Werner, han håller tyst. Efter att ryktet har försvunnit har vi ingen egentlig koppling till varandra längre, förutom de gånger vi träffas i offentliga sammanhang tillsammans.

Ett par veckor senare är jag inbjuden på ett möte tillsammans med Werner och några andra. Vi ska diskutera framtidsfrågor. Jag är förberedd upp till tårna, har läst på om de föreläsare som ska komma, och skrivit ner ett par frågor. Återigen går jag uppför trappan utanför stadshuset och låser upp med kodlåset. Jag går till mitt arbetsrum, klär av mig ytterkläderna och sätter mig på stolen. Läser igenom papprena jag har med mig och antecknar i marginalen. Det knackar på dörren. Kom in, ropar jag och in stiger Werner.
I mitt huvud går jag tillbaka till tiden för ett par veckor sen, minns orgasmen, och kyssen. Jag blir röd om kinderna, lägger händerna på dem för att dölja rodnaden.
Han tittar på mig lite förvirrat först, men stramar upp sig och säger åt mig att komma med eftersom mötet börjar. Jag följer med honom, som en skugga och går in i möteslokalen. Det är en typisk offentlig möteslokal med sköna stolar och ett stort fyrkantigt bord. Dock känns det litet och trångt, och ganska varmt. Vi hälsar på föreläsarna och de andra som är inbjudna till mötet. Jag får sitta bredvid Werner av någon outgrundlig anledning. Under mötets gång ställer jag många frågor, och debatterar vilt med Werner . Vi är totalt oense, och grälar på varandra. Under grälet känner jag hans hand på mitt lår. Jag försöker ignorera det. Tack o lov är det någon som har fått nog på vårat gräl och avbryter oss. Jag harklar till lite lätt, försöker flytta undan benet, men handen ligger fast på låret. Den rör sig uppåt, mot vissa varma punkter. Jag kan inte riktigt koncentrera mig på mötet längre, all fokus flyttas till handen som ligger varm och skön på låret. Pekfingret flörtar lätt på utsidan av mina trosor, vid klitoris. Jag tittar på Werner, men han är i full gång att diskutera något med föreläsarna. Som tur är, blir det kaffepaus. Jag springer till toaletten, varm av upphetsning och fingrar mig själv till en snabb orgasm. Blir alldeles kladdig, måste tvätta av mig med kallt vatten. Går tillbaka till mötet, och provocerar tillbaka, gör samma sak om Werner som han gjorde mot mig. Han protesterar inte. Drar sig inte undan. Försöker inte ta bort handen, utan andas bara lite djupare när jag känner att han kommer. Ingen på mötet har märkt något, förutom att vi varit lite mer arga på varandra än vad vi brukar vara.

Efteråt stannar jag kvar och pratar med föreläsarna, under förevisning att jag kanske får en pratstund med Werner efteråt. Föreläsarna går, och jag börjar gå mot mitt arbetsrum. När jag ska låsa upp dörren, petar någon mig på ryggen. När jag vänder mig står Werner där. Han ser sig ängsligt omkring, men det finns ingen där. Alla har gått för dagen. Snabbt går vi in i mitt rum och låser dörren. Han trycker upp mig mot väggen och kysser mig. Länge.