När Palme dog var jag hemma hos mormor och morfar, det skulle tapetseras i vår lägenhet så mamma och jag bodde hos dom i ett par dagar. På morgonen kommer en granne ner til oss och säger “Palme är död”. Mormor frågar: vad säger du, är Palme död? och slår på tvn, mycket riktigt Palme är död. Jag minns att alla blev chockade och ledsna. Mormor speciellt eftersom han var hennes idol. Jag var rätt så liten då (7 år) men förstod att det var något stort som hade hänt.
Jag tittade på nyheterna den dagen -94 när det hände. jag minns att jag grät och var oerhört ledsen för de människor vars släktingar hade omkommit i Estonia. Jag drömde mardrömmar i flera nätter om att drunkna med en stor båt.
När WTC hände 2001 var jag på en föreläsning, och visste inte att det hade hänt. Det första min dåvarande sambo säger när jag stiger in i lägenheten är: ett plan har krashat in i World Trade Center. Jag trodde det var ett utslag av hans dåliga humor, och sa: du skojar! nej, jag skojar inte, jag lyssnar om det på radion nu (tror det var Hjärpe som talade i P1 om extrem islamister).
Jag slog direkt på teven, och väntade tills nyheterna började. När jag såg planen krasha in i tornen grät jag. Dagen efter skulle jag in till skolan, och jag minns att jag stod och väntade på bussen. Det regnade extremt mycket och jag ser min vän. Han säger : ja, världen är inte den samma som den var igår. Han visste inte hur rätt han hade….
När Anna Lind dog var jag på universitetet och hade föreläsning. Vi hade rast, och någon hade på teven i rastrummet. Jag tittade inte på den själv, utan frågade någon som kom tillbaks från rasten sen: vad händer? lever hon? klarade hon sig? han skakade på huvudet och sa nej, hon dog. Jag minns att jag fick tårar i ögonen, men kunde inte förmå mig själv att gråta inför klassen så jag svalde sorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar