När jag var 18 träffade jag ordförande för SP i Jönköpings Län (han är numera inte ordförande). Han pratade väldigt mycket om hans vänner som hade svikit sina ideal och blivit Moderater i takt med att deras inkomst hade ändrats. Så gick det ett par år, och jag hörde inget mer om honom, förutom att jag gick på en föreläsning han hade om det nya pensionssystemet (som förresten var väldigt bra).
Så träffade jag min dotter farmor och frågade hur det hade gått med honom. Han hade totalt vänt om, gått med i Junilistan (!!!) av alla partier. Till saken hör väl också att den här personen hade väldigt bestämda åsikter och om ingen tyckte som honom, ja då var de inte vatten värda. Och så gick han ur partiet på grund av detta...
jaja, konstigt är det med ideal i alla fall och varför de ändras så fort... lova mig, att om jag blir moderat så får du slå mig hårt och påminna mig om vilken idiot jag är...
1 kommentar:
Lova mig att du gör detsamma för mig om jag blir vänsterpartist? ;)
Allvarligt talat, det där med att svika sina ideal tror jag går att beskriva på ett mycket mer positivt sätt -- man förändras, utvecklas, tar in och behandlar ny information hela tiden. För mig är människor som kan ändra åsikt mycket mer sympatiska än människor som inte kan det. I bästa fall reflekterar det att de har förstått att vi lever i en värld som är för komplex för slagord och dogmatiska trosbekännelser.
/snela hesten :*
Skicka en kommentar