Och fastna med foten i något halt och kallt
Att vilja borsta av sig men upptäcka att
saken sitter kvar hur hårt man än försöker
Som att tusen kastruller trillar ner på golvet
Ett öronbedövande ljud,
Och den sköna tystnaden som följer efteråt
Som att krasha in i väggen, med huvudet före
Att känna den dunkande huvudvärken
och den blåa bulan i pannan
sakta svalna av
Som att slå hammaren på tummen
och känna den instinktiva smärtan
av ett svullande finger
som långsamt lägger sig.
Som att falla handlöst för någon
Känna hjärtats fladdrande
hur det dunkar hårt
hur magen drar ihop sig
och förstå
att inget, inget kommer någonsin bli
som förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar