Politisk dröm ?

I natt var drömmarna ett enda virrvarr. Om valet, om Ohly, om torgmöten, om L
. Jag vaknade vid åtta och trodde jag hade glömt att rösta, och fick panik. Men det är ju bara söndag, så nej.

Men för att ta det från början: Jag och L var i Göteborg. Jag ville att han skulle ta ett kort på mig när jag stod på Avenyn, längst upp vid statyn. Han fibblade kameran, lyckades ta ett kort och sen la den av... folk glodde på oss, men vi verkade inte bry oss, utan var jättelyckliga.
vi gick in på något ställe där man köper begagnade saker, som något loppis. plötsligt ändrades scenen och vi låg i ett rum med en säng och en stor teve som hade TiVO. Och valde film att titta på. Jag ville se en kostym film, men L sa nej nej usch nej. Sa att han avskydde den.
Så hade vi sex, jag låg under honom och han blåste mig i ansiktet. Vi svetttades och bökade, och jag vågade inte säga att jag hade mens.
Han ansikte var en blandning av honom själv och Alexander av någon anledning.
Sen hamnade vi på någon fest, där vi gick runt för oss själva och höll varandra i handen och mös allmänt. Vi gick till ställen man inte fick gå till bland annat ägarens bibliotek och tittade runt. L blev paranoid och sa: här får vi inte vara. Och jag sa : vi kan ju bara hitta på någon ursäkt, att vi gick vilse eller något. Med den ursäkten lugnade han sig.
Men på en gång så kom en städerska / hushållerska och undrade varför vi var där, och då var L tvungen att dra lögnen. Ni kan komma ut härifrån genom den här dörren (eller något i den stilen) sa hon.

Så hamnade vi på middagen och vi bytte ställe med en äldre kvinna. Jag satt mittemot L och fick ett instrument på min plats, en violin. Du ska visst spela ett stycke (något klassiskt stycke) med den här gruppen. mamma satt bredvid oss och hon fick också en violin och klagade högt : jag kan ju inte spela! Det var visst inte meningen att man skulle kunna spela heller, utan man skulle ta hem ett notstycke och lära sig det och sen spela upp inför publiken.
Men när jag sen skulle spela upp fegade jag ur, och bara satt och tittade på när de spelade instrumenten och stycket (dåligt....). Plötsligt förvandlades omgivningen till en 1700tals kostymfilm. Jag hade en klänning där det såg ut som om jag var med barn. Någon viskade högt: och jag trodde hon var med barn!

och sen kommer jag inte ihåg mer, allt är en enda stor blurr efter det. jag kan inte beskriva stämningen på ett bra sätt, men det var mysstämning / nyförälskad stämning mellan mig och L. Mkt märkligt....